med anledning av prop. 1990/91:36 Åtgärder mot miljöfarliga blybatterier

Motion 1990/91:Jo29 av Sören Norrby m.fl. (fp)

Sammanfattning

Regeringens förslag är i sak väl motiverat och
utformat. Folkpartiet tillstyrker i stora drag
propositionen. Vi har emellertid synpunkter på ett
par detaljer, dels rörande handläggningen av frågan
inom regeringskansliet, dels rörande innehållet i
propositionen.

Ärendets handläggning inom regeringskansliet

Bly är en tungmetall som det är angeläget att av
hälsoskäl begränsa användningen av. Det gäller i
synnerhet användningsområden där blyet
förekommer i biologiskt lättillgänglig form, så som
är fallet i det blyslam som bildas i blybatterier och
som kan läcka ut vid felaktig hantering av kasserade
batterier. Det är därför anmärkningsvärt att
regeringen tagit över två år på sig för att få fram
förslag till riksdagen om åtgärder mot miljöfarliga
blybatterier. Regeringens förslag överensstämmer
ju nära med dem som naturvårdsverket redovisade
redan i mars 1988.

Redan 1985 kunde man se varningssignaler, i
form av ett lågt blypris på världsmarknaden i
kombination med dåligt utbyggda och dyrbara
system för omhändertagande, som tydde på att
blybatterier skulle bli ett avfallsproblem. De
skrivelser från naturvårdsverket som regeringen i
propositionen hänvisar till är daterade 21 och 28
mars 1988. Under riksmötet 1987/88 förelåg i
riksdagen också ett flertal motioner -- bl.a. en från
folkpartiet (JoU 719) -- som berörde frågan om ett
insamlingssystem för blybatterier. Utskottet skrev
då, våren 1988, att förslagen inte föranledde någon
åtgärd ''med hänsyn till att ett regeringsförslag kan
väntas först senare i år''. Utskottet skrev vidare att
felaktig avfallshantering av batterier var ett
miljöproblem och att det därför var
'utomordentligt viktigt att människor snarast ges
ett incitament att återlämna miljöfarliga batterier''.
Folkpartiet håller med om detta och kan inte förstå
varför ett regeringsförslag i frågan skulle komma
att dröja över två år. Förseningen är
anmärkningsvärd.

Andra följder av de ekonomiska styrmedlen

Något som inte berörs i propositionen, men som
torde kunna bli en positiv följd av
avgiftsbeläggningen/beskattningen av blybatterier,
är de ekonomiska incitament som därigenom
skapas för utvecklingen av alternativ teknik, såsom
mindre miljöfarliga batterier, batterier med längre
livslängd eller andra startsystem för bilar, båtar
eller jordbruksmaskiner. Marknaden för
startbatterier har hittills inte haft ekonomiska skäl
att utveckla sådana alternativ, eftersom bilar i
många fall byter ägare så tätt, att batteriets
livslängd överstiger innehavstiden för varje enskild
ägare. Regeringens senfärdighet med att
presentera en proposition har alltså med två år
försenat branschens incitament till ett viktigt
förnyelsearbete.

Vi vill också understryka behovet av teknisk
utveckling som styrmedel. Här bör de erfarenheter
som finns vid styrelsen för teknisk utveckling av
teknikupphandling som arbetsmetod utnyttjas.
Inom den offentliga sektorn sker ju en omfattande
användning av blybatterier i t.ex. kollektivtrafik,
inom försvaret och affärsdrivande verk.

Pant eller avgift

Folkpartiet har tidigare föreslagit pantsystem
för miljöfarliga batterier. Något sådant redovisas
nu inte i propositionen men anges i
naturvårdsverkets förslag som ett
andrahandsalternativ. Ett pantsystem för
blybatterier medför kontrollproblem. För att inte
ytterligare försena den angelägna permanenta
insamligen av blybatterier är vi beredda att nu
tillstyrka att ett avgiftssystem prövas. Det måste då
kombineras med ekonomiska stimulanser för
konsumenterna att lämna tillbaka sina förbrukade
batterier, utöver den information som regeringen
tydligen bedömer tillräcklig som styrmedel. Sådana
stimulanser kan lämpligen ges inom ramen för en
kampanj som kombinerar belöningar med
informationsinsatser. Vi vill också fästa
uppmärksamheten på den resurs i
insamlingsarbetet som vissa ideella föreningar kan
utgöra. Praktisk erfarenhet finns av sådana
insamlingar, t.ex. genom den av idrottsrörelsen
initierade kampanjen ''Städa Sverige''.

Kraven på uppnådda insamlingsvolymer

I propositionen nämns att ett rimligt krav på
blybatteribranschen bör vara att inom två år efter
det att systemet trätt i kraft nå en kontinuerlig
insamlingsnivå överstigande 95 %. Folkpartiet
anser denna nivå vara en rimlig nivå på sikt men
föreslår att högre krav ställs på branschen i
inledningsskedet. Våra skäl är följande. Det finns
ett stort potentiellt insamlingsunderlag i form av
gamla batterier som står i uthus, garage och på
upplag runt om i landet. Detta visas inte minst av
att insamlingsvolymen under 1989 var inte mindre
än 160 % av den försålda volymen batterier. Det är
därför inte orimligt att under de första åren då
systemet trätt i kraft kräva insamlingsvolymer
överstigande 100 %. Folkpartiet förordar att målet
sätts till 125 % i genomsnitt under de två första
åren, varpå 95 % per år kan följa som en lämplig
långsiktig nivå.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
teknikupphandling som styrmedel för teknisk
utveckling av startbatterier,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en kampanj
för att stimulera insamlingsarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
insamlingsnivåer.

Stockholm den 25 oktober 1990

Sören Norrby (fp)

Bengt Rosén (fp)

Anders Castberger (fp)

Håkan Holmberg (fp)

Lars Ernestam (fp)