med anledning av prop 1990/91:19 Ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt, m.m.

Motion 1990/91:Sk9 av Sören Norrby (fp)

Förbränning av kol, olja och gas medför
allvarliga hot mot miljön. Det är därför självklart
att ekonomiska styrmedel som den allmänna
energiskatten tillsammans med bl.a.
koldioxidskatten används som miljöpolitiska
instrument i syfte att sätta ett samhällsekonomiskt
rättvisande pris på dessa energiråvaror. Det är
tillfredsställande att styrmedelsarsenalen inom
miljöpolitiken nu innefattar också ekonomiska
styrmedel.

I propositionen 1990/91:19 föreslås
förtydliganden och justeringar av gränsdragningar
utan att något tydligt miljöpolitiskt syfte framgår.
Den självklara miljökonsekvensanalysen av
propositionen har inte gjorts, samråd med
miljödepartementet tycks inte ha förekommit. När
det gäller sådana analyser som ett led i
miljöpolitiken finns tydligen ännu åtskilligt att lära i
regeringskansliet. Detta kan möjligen förklara men
inte ursäkta tre från miljö- och
naturresurssynpunkt allvarliga missar, som
riksdagen måste rätta till.

Avdunstningen av lättflyktiga kolväten och
transportförlusten av naturgas medför allvarliga
luftföroreningar och hälsorisker, sannolikt ännu
allvarligare än de som uppstår vid förbränning. Det
är därför felaktiga miljöpolitiska signaler att, som i
propositionen, från allmän energiskatt undanta
transportförlusten av naturgas (2 a § pkt b) och inte
uttryckligen undanta sådana bränslegaser som
recirkuleras genom användning av tankmuffar,
återföring till depå och kondensering till bränsle på
nytt. Enligt Polluter Pays Principle (den
internationellt omfattande principen att
förorenaren betalar) är det självklart att
distributören tar den fulla kostnaden för gasläckage
vid transporter, inte staten genom bortfall av
energiskatt. Samma grundtanke leder till att
återvinning av bränslegas inte ska missgynnas utan
tvärtom att tekniska metoder som reducerar
utsläpp av oförbrända kolväten i luften ska
stimuleras.

Konsumentförpackningar i allmänhet och
märkligt nog returförpackningar för
bryggeriprodukter ges en sakligt omotiverat central
roll i miljö- och naturresursdebatten. De
hundratalas miljoner engångsförpackningar för
oljeprodukter och kemisk-tekniska produkter som
distribueras varje år i Sverige nämns däremot sällan
i debatten trots att de utgör mycket större faktiska
problem i avfallshanteringen, särskilt på grund av
deras innehåll av produktrester. Krav på
returförpackningar eller lösviktsdistribution hörs
sällan. Mot den bakgrunden är det oacceptabelt att
befria oljeprodukter i engångsförpackningar från
energiskatt. I propositionen föreslaget undantag (2
a § pkt h i de båda lagförslagen) bör endast omfatta
returförpackningar om högst fem liter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att transportförluster av
naturgas inte skall undantas från allmän
energiskatt,

2. att riksdagen beslutar att endast oljeprodukter
som distribueras i returförpackning om högst fem
liter skall undantas från allmän energiskatt,

3. att riksdagen beslutar att recirkulerad
bränslegas inte skall omfattas av allmän
energiskatt.

Stockholm den 18 oktober 1990

Sören Norrby (fp)