med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan

Motion 1990/91:Ub23 av Jan Andersson m.fl. (s)

I propositionen föreslås att för ledningen av
utbildningen i skolorna skall finnas rektorer.
Kommunerna skall själva få avgöra hur många
rektorer de skall ha, med den begränsningen att
rektors ansvarsområde inte får göras större än att
rektor kan hålla sig förtrogen med det dagliga
arbetet i skolan. Som rektor skall bara den få
anställas som genom utbildning och erfarenhet
förvärvat pedagogisk insikt.

I propositionen i övrigt ges de kommunala
skolhuvudmännen en omfattande frihet att
organisera sitt offentliga skolväsende utifrån sina
egna förutsättningar. Det är bra. Därför är det
något svårt att förstå att inte de för verksamheten
ansvariga huvudmännen själva kan få ansvaret att
utforma den ledningsorganisation som har att
uppfylla de av regering och riksdag fastställda
målen.

Som motiv för att bibehålla en reglering
beträffande skolans ledning anges i propositionen
statsmakternas ansvar för utbildningens kvalitet
och likvärdighet samt att rättssäkerhetsaspekter
tillgodoses. Som ett tungt skäl anges att den
ansvarige skolledaren kommer att få en avgörande
roll beträffande utbildningens genomförande och
att det därför behövs en ledning som har insikt i vad
lärargärningen innebär. Ett annat skäl är att någon
behöver svara för beslut i vissa frågor som för de
enskilda eleverna är av mer ingripande natur.

I många kommuner pågår i dag ett omfattande
förändringsarbete. Nämnd- och
ledningsorganisationer förändras i syfte att utöka
demokratin och effektivisera verksamheterna. Det
är viktigt att kommunerna ges stor frihet i detta sitt
förändringsarbete. Vissa kommuner har t.ex. valt
att slopa skolstyrelsen för att i stället lägga ansvaret
för skolverksamheten på lokala områdesnämnder.
Syftet med sådana förändringar är givetvis inte att
inte uppfylla de centralt fastställda målen för skolan
utan snarare att bredda och fördjupa demokratin.

På samma sätt skulle man ge kommunerna rätt
att utforma ledningsorganisationen för skolan
utifrån de lokala förutsättningarna i stället för att
sätta upp hinder för nytänkande. Redan i dag finns
skolor där föräldrarna i kooperativ form har
ansvaret för ledningen på en skola. Det är inte bara
möjligt utan också troligt att det i framtiden uppstår
lösningar där elever får vara med och ta ett ansvar
för sin skolas ledning. Statsmakterna bör helst
uppmuntra sådana lösningar och allra minst lägga
hinder i vägen.

I de fall kommuner skulle komma att välja
annan ansvarig för ledningsorganisationen än
rektor skulle med all säkerhet inte utbildningens
genomförande lida skada av den anledningen.
Däremot väger det andra skälet i propositionen
tyngre, nämligen att rättssäkerheten kräver att
beslut av ingripande karaktär som berör enskild
elev läggs på en rimlig nivå och det framstår klart
vem som ska fatta besluten och därmed ansvara för
dem. Att lägga detta ansvar på en person med
benämningen rektor torde emellertid inte vara
nödvändigt. Det borde räcka med att
statsmakterna gav detta ansvar till den platschef
som finns på respektive skola.

Det är viktigt att regering och riksdag genom
tydliga mål upprätthåller en likvärdig skola med
hög kvalitet. Det är lika viktigt att kommunerna ges
stor frihet att uppfylla dessa mål.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommunernas
frihet att själva bestämma sin ledningsorganisation
över skolan.

Stockholm den 25 oktober 1990

Jan Andersson (s)

Anneli Hulthén (s)

Marianne Carlström (s)

Roland Sundgren (s)

Anita Jönsson (s)