med anledning av prop. 1990/91:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92, m.m. (kompletteringsproposition)

Motion 1990/91:So104 av Reynoldh Furustrand (s)

Ädelreformen innebär nya och stora åtaganden för
kommunerna. Det blir kommunerna som får ansvaret att
klara de äldres boende, omsorg och långvård i sin helhet.
Samtidigt kommer under 1990-talet kraven på verksamhet
att öka både vad gäller volymen (fler äldre) och kvalitet.

För att klara denna stora uppgift måste kommunerna få
bättre förutsättningar härför. Landstingets utbyggnad av
äldreomsorgen varierar mellan olika kommuner. Det första
året 1992 får alla kommuner full kostnadstäckning för
befintlig verksamhet, detta enligt regeringens förslag till
ekonomisk reglering. Detta innebär att kommuner där
landstinget byggt ut exempelvis sjukhemsverksamheten
kraftigt får mer resurser i förhållande till de objektiva
utgiftsbehoven -- antalet äldre m.m. -- än kommuner där
landstinget satsat mindre för att rätta till detta, så att alla
kommuner får samma chans, föreslås också en
mellankommunal utjämning under en femårsperiod. Detta
helt i linje med äldreberedningens förslag.

Problemet med den mellankommunala utjämning som
föreslås i propositionen är att den till sin konstruktion är
sådan att den utjämnar bara till en del. Vid
omfördelningsperiodens slut 1997 kommer kommunerna
fortfarande att få olika mycket resurser i förhållande till de
objektiva utgiftsbehoven, detta beräknat efter antalet
äldre, antalet förtidspensionerade, antalet ensamstående
samt beroende på hur stor glesbygd det finns inom
kommunen. De som vinner på detta är de kommuner som
från början fått mest, medan kommuner som inledningsvis
får minst också kommer att förlora i slutändan.

Det är inte rimligt att en kommun i längden skall tvingas
föra över skatteinkomster till en annan kommun för att
denna skall kunna hålla en högre standard i verksamheten,
exempelvis fler sjukhemsplatser per äldre. På sikt måste en
utjämning ske så att alla kommuner får samma chans, dvs.
lika mycket pengar i förhållande till de objektiva
utgiftsbehoven. En rimlig sluttidpunkt för en bättre
utjämning, förslagsvis år 2000, bör läggas fast av riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att sluttidpunkten för
kostnadsutjämning mellan kommuner med anledning av
Ädelreformens ikraftträdande senareläggs.

Stockholm den 6 maj 1991

Reynoldh Furustrand (s)