med anledning av prop. 1989/90:lil Reformerad mervärdeskatt m.m.

Motion 1989/90:Sk114 av Rolf Dahlberg (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Sk 114

av Rolf Dahlberg (m)

med anledning av prop. 1989/90:lil
Reformerad mervärdeskatt m.m.

Mot.
1989/90
Skll4—126

Regeringens proposition 1989/90:111 innebär bl.a. att punktbeskattningen
av allmän energiskatt ökar med 182 kronor per kubikmeter för vissa oljeprodukter.
Energiskatten för olja, miljöklass 3, ökar därmed till totalt 1 260
kronor per kubikmeter.

Denna skatt - och därmed även den föreslagna höjningen - träffar oavsiktligt
företag som använder råtallolja som råvara i en förädlingsprocess där
bl.a. specialkemikalier framställs.

Råtallolja är inte bara en råvara för teknisk industri. Den är också ett utmärkt
bränsle som kan ersätta eldningsolja. De massafabriker som producerar
råtallolja som en biprodukt behöver stora mängder bränsle. Det är således
attraktivt för massaindustrin att utnyttja råtalloljan som bränsle för att
så vitt möjligt slippa köpa in eldningsolja, belagd med energiskatt. Det är
företagsekonomiskt klokt samtidigt som det är nationalekonomisk misshushållning
att elda upp naturresurser.

För att massaindustrin skall sälja råtallolja till förädling krävs att köparen
betalar ett pris som motsvarar priset för den eldningsolja som går åt för att
ersätta råtalloljan som bränsle. Därmed drabbas råtallolja indirekt av energiskatt.

Effekten av detta blir betydande för t.ex. Bergvik Kemi i Hälsingland som
säljer två tredejedelar av sina produkter på världsmarknaden. ”Fantomskatten"
på råtalloljan ger företaget ett golv för sina råvarukostnader som är mer
än dubbelt så högt som konkurrenternas. Detta innebär att företaget kommer
att få svårt att utvecklas, och därmed hotas verksamheten.

Redan 1982 års energiskattekommitté konstaterade att man skall få göra
skatteavdrag för bränslen som används för annat ändamål än energialstring.
En lösning som ligger i linje med detta synsätt är att låta producenterna av
råtallolja få skattefri eldningsolja motsvarande de volymer råtallolja de säljer
för vidareförädling.

Detta skulle "på pappret" kosta staten i storleksordningen 50 miljoner
kronor netto per år. Till kalkylen skall man dock foga det faktum att om
förädling av råtallolja skulle upphöra, skulle hela den producerade mängden
- ca. 120.000 ton per år - sannolikt komma att utnyttjas som bränsle.
Därmed gar staten likafullt miste om motsvarande intäkter via energiskatt.

I Riksdagen 1989/90. .1 sami. Nr Skl 14-126

Rättelse: S. 3 rad 3 nedifrån Står: 1. Rättat till 1. a) S. 4 rad 1,5,9 Står: 2,3,4 Rättat
till: 1. b), 2, 3

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om att producenter av
råtallolja från och med den 1 januari 1991 befrias från skatt på den
eldningsolja som inköps som ersättning för den råtallolja som säljs till
vidareförädling.

Stockholm den 2 maj 1990

Rolf Dahlberg (m)

Mot. 1989/90
Skll4

2