med anledning av prop. 1989/90:81 om ledningsansvaret inom den offentliga hälso- och sjukvården, m.m.

Motion 1989/90:So17 av Margitta Edgren och Lola Björkquist (båda fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: So 17

av Margitta Edgren och Lola Björkquist (båda fp)

med anledning av prop. 1989/90:81 om
ledningsansvaret inom den offentliga hälso- och
sjukvården, m.m.

Hälso- och sjukvårdens främsta syfte är att förebygga sjukdom och lidande
och - när människor ändå blir sjuka - att bota, lindra, stödja och trösta.

Uppgiften för riksdagen är att ange målsättning, som t.ex. i hälso- och
sjukvårdslagen och därtill ge förutsättningar för att uppfylla målen, genom
annan lagstiftning, ansvar för planering av olika utbildningar och resurser
till forskning och fördelning av statsbidrag mm. Riksdagen anger på så sätt
riktningen för hur hälso- och sjukvården skall utvecklas. Ansvaret för hälsooch
sjukvården (huvudmannaskapet) har landstingen.

Riksdagen kan därmed inte garantera eller kontrollera att varje enskild
medborgare och varje anställd personal får sina önskemål tillgodosedda. För
att landstingenhuvudmännen skall kunna ta detta ansvar måste de ha befogenheter
att använda sina samlade resurser för att leda och styra organisationen
och innehåll mot de mål som riksdagen satt upp.

Ansvarsfrågorna inom sjukvården är komplicerade och många lagar styr.

- Resurs- och organisationsansvaret är arbetsgivarens dvs. landstingens,
som skall svara för att det ges hälso- och sjukvård och att det finns personal
med godkänd utbildning.

- Yrkesansvaret är personalens, det är individuellt och gäller såväl sjukvårdsbiträden
som läkare, alla står under socialstyrelsens tillsyn. Alla utbildade
grupper har ett självständigt ansvar för sina bedömningar, beslut
och åtgärder inom sitt kompetensområde. Utöver detta har överläkare
ett ytterligare medicinskt ledningsansvar, som innebär ansvar för att övrig
personal fullgör sina medicinska åligganden.

- Hälso och sjukvårdslagen(HSL) är en s.k. ramlag i huvudsak. Den anger
att det skall finnas ”den personal som behövs för att meddela god vård”
dvs. den reglerar huvudmannens ansvar. Enda undantaget från ramlagstanken
är paragraf 14 med det ovan beskrivna medicinska ledningsansvaret
för överläkare resp. distriktsläkare.

- Behörighetslagen bestämmer bl.a. vilka kompetenser som personalen
skall ha.

- Tillsynslagen reglerar personalens ansvar, bl.a.“ att den som tillhör hälsooch
sjukvårdspersonal skall vinnlägga sig om att ge patienterna sakkunnig
och omsorgsfull vård”.

Nu föreslår regeringen att 14 § HSL skall utvidgas till att omfatta även ett
lagstadgat administrativt ansvar för läkare.

Syftet är gott, det gäller patienternas säkerhet. Men, enligt vår mening, Mot. 1989/90

kommer inte ett lagstadgat administrativt ansvar för läkare automatiskt att Sol7

göra hälso- och sjukvården säkrare för patienterna. Vi har sett exempel på
att inte ens medicinskt ledningsansvar ger medicinsk säkerhet för patienterna.
(Olyckan på dialysavdelningen i Linköping.) Vi anser att patienternas
säkerhet är beroende av dels att var och en som arbetar inom hälso- och sjukvården
fullgör sitt yrkesansvar, dels att huvudmännen tar ansvar för att personal
finns i tillräcklig omfattning med tillräcklig utbildning, att det finns
föreskrifter och anvisningar för enskilda patienters vård och behandling och
att utrustningens kvalitet är säkerställd.

Självklart skall det finnas administrativa chefer inom hälso- och sjukvården.
Vilka personer som skall vara chefer skall huvudmännen bestämma och
inte riksdagen via lagstiftning. En administrativ organisation kan inte låsas
fast genom lagstiftning. En organisation som lever är beroende av förändringar
i omvärlden och måste anpassa sig till dessa förändringar, annars stelnar
den.

I landstingens ansvar ingår att det utses chefer som kan axla det administrativa
och ekonomiska ansvaret. Landstingen kan söka chefer bland personer
som har kunskaper, erfarenheter, utbildning och lust för ekonomiska,
administrativa och organisatoriska frågor. För att ingen otydlighet skall uppstå
och för att renodla alla yrkesgruppers yrkesansvar borde allas ansvar regleras
i samma lag - Tillsynslagen. Detta innebär att HSL borde vara en ramlag
helt igenom och att paragraf 14 som reglerar läkares medicinska ledningsansvar
tas bort. Läkares självklara medicinska yrkesansvar borde därmed
ingå i Tillsynslagen.

Regeringen startade 1988 en utredning som ser över Tillsynslagen. Utredningen
borde få utökade direktiv i syfte att föra läkares medicinska ledningsansvar
till Tillsynslagen. Detta ledningsansvar bör vara en del av yrkesansvaret.

Utredningen borde också få i uppgift att se över alla yrkesgruppers yrkesansvar
för att förtydliga och konkretisera ansvarsgränser mellan olika yrkeskategorier.
Detta är för närvarande mycket oklart, vilket också avspeglar
sig i ofta felaktiga delegeringar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till utredningen
som arbetar med Tillsynslagen i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm 22 februari 1990

Margitta Edgren (fp) Lola Björkquist (fp)

20