med anledning av prop. 1989/90:2 om trafiknykterhetsbrotten m.m.

Motion 1989/90:Ju6 av Hans Göran Franck och Anita Johansson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ju6

av Hans Göran Franck och Anita Johansson
(båda s)

med anledning av prop. 1989/90:2 om
trafiknykterhetsbrotten m.m.

I propositionen föreslås olika ändringar i trafikbrottslagen. Enligt förslaget
skall gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken sänkas från en blodalkoholhalt
på 0,5 promille till 0,3 promille med motsvarande sänkning för alkoholhalten
i utandningsluften.

Syftet med lagen om straff för vissa trafikbrott är bl.a. att minska frekvensen
av vägtrafikolyckor relaterade till alkohol- och läkemedelspåverkan.

Av flera studier på detta område framgår att de flesta misstänkta för trafiknykterhetsbrott
inblandade i alkoholrelaterade trafikolyckor har en alkoholhalt
på 1 promille eller mer. Mycket få alkoholrelaterade trafikolyckor är
orsakade av förare som har alkoholhalt under 0,5 promille.

Av statistiska centralbyråns (SCB) uppgifter om vägtrafikolyckor framgår
att andelen alkoholrelaterade trafikolyckor utgör 5-6 % av alla vägtrafikolyckor.
För gruppen med svåra skador och olyckor med dödlig utgång är
andelen betydligt högre - upp till 8-9 %. Polisens uppgifter och flera studier
visar att vid rutinmässiga alkoholutandningsprov upptäcker man högst två
misstänkta för trafikonykterhet per 1000 testade förare.

Bland gärningsmännen finns en stor grupp alkoholister. År 1986 noterades
drygt 57 % misstänkta trafiknykterhetsbrott med en promillehalt på över
1,49, dvs. en alkohalt som indikerar att föraren har alkoholproblem. Jämfört
med tidigare år har denna grupp misstänkta för rattonykterhet ökat med
5-6%.

Av många studier av alkoholens verkan och riskbedömningar framgår att
den individuella reaktionen på en viss mängd alkohol varierar mycket.

Brottsförebyggande rådet konstaterar att den uppmätta alkoholkoncentrationen
i blodet, i utandningsluften eller i urinen beror på en rad faktorer,
förutom mängden av intagen alkohol. Det viktigaste är kroppsvikt och
kroppsbyggnad, kön, engångsdos eller upprepad förtäring, intagande på fastande
mage eller tillsammans med mat, graden av alkoholovana, tidpunkten
när provet tas och vilken fas alkoholomsättningen befinner sig i: stigande
under uppsugning, runt maximum i slutet av uppsugnings- och fördelningsfasen
eller fallande under eliminationsfasen. Detta gör att analysresultaten vid
samma konsumtionsmängd kan variera betydligt mer än 0,1 promille.

För gruppen alkoholovana ökar trafiksäkerhetsrisken vid 0,3 till 0,4 promille
alkohol. För gruppen alkoholvana, som är av betydelse i detta sammanhang,
ökar risken vid 0,8 promille.

Med utgångspunkt från nämnda uppgifter och kalkyler om den sannolika Mot. 1989/90

andelen inblandade i alkoholrelaterade olyckor konstaterar BRÅ att en ut- Ju6

sträckning av promillegränsen inte kan leda till en faktisk reducering av antalet
skadade i trafikolyckor.

BRÅ anser att polisens ansträngda resurser kan användas på ett effektivare
sätt. Polisens insatser i t.ex. razzior mot bilförare kan i stället oftare
riktas mot riskgrupper som är kraftigt överrepresenterade i den alkoholrelaterade
olycksfallsstatistiken (alkoholister, ungdomar och förare med återkallade
körkort). Enligt vissa skattningar förekommer det troligen mer än två
miljoner fall årligen där förare framför motorfordon under påverkan av alkohol
enligt nu gällande promillegräns.

Det finns andra beräkningsförsök, som gjorts och pekar på omkring fyra
miljoner trafiknykterhetsbrott. En sakkunnig i justitiedepartementet räknar
med att det kan vara ända upp till sju miljoner. Detta skall jämföras med att
endast ca 23 000 trafiknykterhetsbrott per år har anmälts under senare tid.

Det behöver göras ytterligare undersökningar om alkoholens förekomst och
betydelse i trafiken. Än viktigare är att seriöst kartlägga inte bara alkoholens
betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt utan även alla andra faktorer, som har
betydelse för trafiksäkerheten, bl.a. drograttfylleri. Det är angeläget att erforderliga
medel ställs till förfogande för en bred undersökning av detta slag.

Inom BRÅ:s verksamhetsplaner finns bl.a. sådana projekt.

Enligt propositionen skall trafiknykterhetsbrotten delas in i två grader,
som kallas rattfylleri och grovt rattfylleri. Det betyder att man frångår den
nuvarande indelningen, som innebär rattonykterhet och rattfylleri.

För rattfylleri kan enligt förslaget dömas till böter eller fängelse i högst sex
månader. För grovt rattfylleri föreslås fängelse i högst ett år.

BRÅ anser vidare att utvecklingen av trafiknykterhetsbrottsligheten under
de senaste åren inte motiverar någon sänkning av promillegränsen. På
kontinenten gäller promillegränsen 0,8 och i USA 1 promille.

Enligt vår mening är det tveksamt om det nu är motiverat att göra en sänkning
av promillegränsen. Efter ett eventuellt genomförande av en sänkning
bör så snart som möjligt göras en utvärdering av effekterna och betydelsen
av en sådan.

För den händelse riksdagen skulle besluta att bifalla propositionen i denna
del, anser vi att påföljden för brott med en blodalkoholhalt understigande
0,5 promille bör vara penningböter, vilket i sin tur bör medföra att ordningsbot
kan utfärdas. Brottet bör benämnas rattonykterhet eller rattfylleriförseelse.

I propositionen föreslås också ändringar i körkortslagen som innebär att
möjligheten att återkalla körkort vidgas. Någon erinran däremot har vi inte.

Då det gäller påföljden för trafiknykterhetsbrott finns det anledning att
göra vissa invändningar. I propositionen sägs att förslaget till konstruktion
av det grova brottet kommer att innebära att ett inte obetydligt antal fall,
som i dag bedöms som rattonykterhet, kommer att bedömas som grovt rattfylleri
(s. 39). Vidare sägs att straffvärdet hos grova rattfylleribrott normalt
inte är så högt att detta i sig motiverar fängelse i stället för en inte frihetsberövande
påföljd. Däremot torde det stå klart att återfall i grovt rattfylleri
måste anses vara en sådan omständighet som gör att annan påföljd än fäng- 7

else normalt är utesluten (s. 40). Det finns även andra uttalanden som går i Mot. 1989/90

samma riktning. Dessa uttalanden är alltför långtgående och onyanserade. Ju6

Det finns sålunda risk för att antalet fängelsestraff kommer att öka väsentligt,
vilket inte är motiverat.

Med hänsyn bl.a. till att antalet alkoholister eller alkoholskadade är
mycket stort bland dem som begår trafiknykterhetsbrott - ca 60 % - är det
angeläget att nuvarande praxis med icke frihetsberövande påföljder med
vård-, stöd- och hjälpåtgärder inte förändras. Det behövs fastmer väsentliga
förstärkningar av dessa vård- och stödåtgärder.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar - i händelse av en sänkning av promillegränsen
- att brott med en blodalkoholhalt under 0,5 promille bedöms
som rattonykterhet, alternativt rattfylleriförseelse med penningböter
som påföljd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att någon
utvidgning av fängelsestraffets tillämpning icke skall ske, då det föreligger
särskilda skäl häremot, i enlighet med vad som anges i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en omfattande undersökning av trafikbrottslighetens
orsaker och verkningar samt en utvärdering av en
sänkning av promillegränsen i enlighet med vad som anges i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av väsentliga förstärkningar av vård- och
stödåtgärder åt alkoholskadade i samband med trafiknykterhetsbrott.

Stockholm den 18 oktober 1989

Hans Göran Franck (s)

Anita Johansson (s)