med anledning av prop. 1989/90:17 om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

Motion 1989/90:T9 av Kjell Ericsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T9

av Kjell Ericsson (c)

med anledning av prop. 1989/90:17 om
ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

Propositionens förslag går i korthet ut på att de s.k. överlastavgifterna höjs
samtidigt som viktavdragen vid avgiftsberäkningen reduceras. Detta kan innebära
praktiska svårigheter vid transporter av skogsråvara, då det kan vara
svårt att med exakthet fördela lasten på de olika axlarna.

Skogsbruket har dock allt sedan 1970-talet bedrivit ett utvecklingsarbete
för att få fram bra teknik för lastkontroll. Trots detta finns inte idag teknik
som gör det möjligt att med fullständig säkerhet kunna kontrollera lastviktens
fördelning på de olika axlarna på ett fordonsekipage.

Den toleransnivå som föreslås i propositionen på 500 kg på axeltrycket går
att klara, men förslaget om att viktavdraget begränsas till 300 kg per axel vid
överskridande av den totala bruttovikten blir betydligt svårare att bemästra.
Toleransbehovet för ett fordon med 60 tons bruttovikt kan beräknas till 3,5
ton. Detta innebär 500 kg per axel. Med en sådan tolerans behöver transportören
i normalfallet inte riskera överlast.

Det måste dock betonas, att en sådan bruttoviktstolerans på grund av osäkerheten
i lastkontrolltekniken inte kan utnyttjas för höjande av medellasten
utöver vad som är tillåtet för fordonet. Skulle däremot bruttotoleransvikten
begränsas till 2,1 ton som föreslås i propositionen innebär detta att
fordonet systematiskt måste underlastas om risken för överlast skall elimineras.

Enligt beräkningar gjorda av Forskningsstiftelsen Skogsarbeten krävs det
ca 40 000 lastbilslass per år eller ca 140 miljoner tonkilometer för att kompensera
denna systematiska underlast. Detta kan ju inte vara bra varken för
skogsnäringen, vägslitaget eller miljön.

För att undvika en för hög belastning på vägar och broar med undermålig
bärighet bör man välja att undanta dessa vägsträckor från de högre bruttolastvikterna.
Detta i stället för att skapa ett system som drabbar hela verksamheten.

Med anledning därav föreslår jag att de s.k. viktavdragen skall fastställas
till 500 kg per axel även i de fall då den totala bruttovikten överskrids. Jag
hemställer att berört utskott utformar nödvändig lagtext.

Hemställan Mot. 1989/90

T9

Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställs

att riksdagen beslutar att de s.k. viktavdragen vid överlast fastställs
till 500 kg per axel.

Stockholm den 26 oktober 1989

Kjell Ericsson (c)

4