med anledning av prop. 1989/90:11 om stiftsledningen i Uppsala stift, m.m.

Motion 1989/90:K3 av Anders Svärd (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Anders Svärd (c)

med anledning av prop. 1989/90:11 om
stiftsledningen i Uppsala stift, m.m.

Mot.

1989/90

K3-4

I regeringens proposition om stiftsledningen i Uppsala stift, m.m. aviseras
att kontakter skall tas med Svenska kyrkans centralstyrelse i frågan om den
biträdande biskopen skall ha närvaroplikt i kyrkomötet och om ordningen
för beslut om skiljande av den biträdande biskopen från ämbetet.

Det är värdefullt att regeringen ämnar överlägga med centralstyrelsen i
dessa frågor. Samtidigt är det dock önskvärt att klarhet skapas även beträffande
dessa redan när riksdagen fattar sitt beslut.

I 5 § lagen om svenska kyrkan sägs, att biskoparna i stiften skall närvara
vid kyrkomötets sammanträden. Det bör inte råda någon tvekan om att den
biträdande biskopen skall inräknas bland biskoparna i stiften. Tjänsten föreslås
bli inrättad för att ärkebiskopens många rikskyrkliga uppgifter medfört
att ärkebiskopens många rikskyrkliga uppgifter medfört att han inte haft
möjlighet att fullt ut fullgöra uppgifterna som stiftsbiskop. Skulle i stället en
lösning valts som inneburit att en särskild ärkebiskopstjänst inrättats med
enbart rikskyrkliga uppgifter hade det förhållit sig annorlunda. Den biträdande
biskopstjänsten är helt inriktad på uppgifter i stiftet. Därför är det
naturligt att räkna med honom eller henne som en av biskoparna i stiften,
med närvaroplikt i kyrkomötet. Enligt vad som uppgivits kommer den biträdande
biskopen också att delta i biskopsmötet på samma sätt som övriga biskopar.

I frågan om ordningen för skiljande från ämbetet kan kyrkomötet sedan
den 1 juli i år meddela föreskrifter. En förändring har här gjorts i kyrkomötets
normgivningskompetens eftersom det bedömts riktigt att Svenska kyrkan
själv beslutar om det kyrkliga ämbetet. Med anledning av centralstyrelsens
skrivelse CsSkr 1989:11 om biträdande biskop m.m. har kyrkomötet beslutat
om en mindre ändring i kyrkohandbokens ordning för biskopsvigning.
Ändringen innebär endast, att det vid biskopsgivningen kan kungöras att
den som skall vidgas har utnämnts just till biträdande biskop. I övrigt är vigningsordningen
i sin helhet densamma vid vigningen av den biträdande biskopen
som vid vigningen av övriga biskopar. Detta bör förstås på det sättet
att kyrkomötet menar att det biskopsämbete vigningen avser är ett och detsamma
även om det kan gälla olika tjänster. Därmed bör naturligen samma
ordning gälla i fråga om ordningen för beslut om skiljande från ämbetet för
den biträdande biskopen som för andra biskopar.

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr K3-4

Centralstyrelsen har i sin skrivelse till kyrkomötet jämfört den biträdande Mot. 1989/90

biskopens ställning till ärkebiskopen med en komministers förhållande till K3

en kyrkoherde. I fråga om kyrkoherde och komminister gäller samma bestämmelser
för ordningen vid skiljande från ämbetet även om de har olika
tjänster. Kyrkomötets läronämnd framhåller i det yttrande 1989:9 som finns
fogat till regeringens proposition som en avgörande sak att den biträdande
biskopen har ett och samma uppdrag som övriga biskopar.

Svenska kyrkan har således själv givit uttryck för att det rör sig om ett och
samma biskopsämbete. Även om kyrkomötet inte direkt behandlat frågorna
om den biträdande biskopens ställning i kyrkomötet och om ordningen för
skiljande från ämbetet kan det vara rimligt att anta, att kyrkomötet menat
att samtliga biskopar med tjänster i stiften skall behandlas på samma sätt.

Riksdagen bör vid sitt beslut med anledning av regeringens proposition
uttala, att den biträdande biskopen i likhet med övriga biskopar i stiften skall
närvara vid kyrkomötets sammanträden och får delta i överläggningarna
samt att samma ordning skall gälla beträffande beslut om att skilja den biträdande
biskopen från tjänsten som för övriga biskopar.

Skulle det vid regeringens överläggningar med centralstyrelsen visa sig att
det finns önskemål om särskilda regler för den biträdande biskopens ställning
bör det förutsättas att regeringen återkommer till riksdagen i frågan.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen vid beslutet i anledning av regeringens proposition
1989/90:11 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den biträdande biskopens ställning.

Stockholm den 14 november 1989

Anders Svärd (c)