med anledning av prop. 1988/89:9 om dödsboägande Mot.

Motion 1988/89:L3 av Allan Ekström (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :L3

av Allan Ekström (m)

med anledning av prop. 1988/89:9 om dödsboägande Mot.

och samägande av jordbruksfastighet m.m. 1988/89

L3-8

Propositionen bygger i allt väsentligt på betänkandet Dödsboägande och
samägande av jordbruksfastighet m.m. (SOU 1987:2). De i betänkandet
behandlade frågorna är delvis av mycket invecklad beskaffenhet och berörbetraktade
från rent rättslig synpunkt - sådana fundamentala värden som
äganderätt och arvsrätt. Det är därför särskilt tillfredsställande att betänkandet
- som undertecknats av företrädare för de fyra största riksdagspartierna är
enhälligt.

På några punkter avviker propositionen emellertid från betänkandet. Två
av dessa avvikelser utgör grunden för min motion. Det gäller till en början
frågan om delgivning med dödsbo som äger jordbruksfastighet. Bakgrunden
är att det enligt propositionen, som här följer betänkandet, kan dröja viss tid
(maximalt fyra år efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade)
innan dödsboet avvecklat sitt fastighetsinnehav och att det under den sålunda
föreliggande avvecklingsfristen uppkommer anledning att träda i förbindelse
med dödsboet. I sådant fall gäller i dag att delgivning av handling måste ske
med envar delägare. Skulle någon av delägarna ”sitta i boet" får delningshandlingen
emellertid överlämnas till denne, med verkan att delgivning skett
för dödsboets räkning. Denna undantagsregel upphöjer departementschefen
till huvudregel. Delgivning med vilken delägare som helst tillerkännes
sålunda verkan gentemot samtliga dödsbodelägare. Som framhållits i
remissyttranden av bl.a. domstolar, Sveriges advokatsamfund och Lantbrukarnas
riksförbund skapar en sådan ordning risk för allvarliga rättsförluster.

Antag att en delägare på grund av hög ålder bor på åldersdomhem. Att
tillerkänna delgivning med henne laga verkan för hela kretsen av dödsbodelägare
framstår som stötande från rättssäkerhetssynpunkt. Som Advokatsamfundet
framhållit torde skadeståndsansvar kunna drabba den delägare som
blivit delgiven, om vederbörande inte fullgör sin skyldighet att underrätta
övriga delägare. Den klandrade regeln har icke hämtats från betänkandet,
vari föreslagits andra åtgärder för att minska de i och för sig föreliggande
olägenheterna av delgivning med dödsbo. Den omständigheten, att efterlevande
make (oftast hustrun) enligt den nya arvsordningen som regel är
ensam dödsbodelägare - de gemensamma barnen är häpnadsväckande nog
icke dödsbodelägare i boet efter sin först avlidne förälder (oftast fadern)

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr L3-8

begränsar för övrigt behovet av en speciell reglering. Den föreslagna Mot. 1988/89

ändringen av 9 § delgivningslagen bör således icke genomföras. L3

Som framgått skall dödsbo vara pliktigt att avveckla sitt fastighetsinnehav
inom viss tid. Vad händer om dödsboet ej åtlyder denna föreskrift? I
betänkandet hade föreslagits att tingsrätten skall förordna om tvångsförsäljning.
Departementschefen finner - med stöd av remissyttranden - förslaget
alltför ingripande och förordar i stället att "tillsynsmyndigheten får vid vite
förelägga dödsboet att fullgöra sin skyldighet”. Som tillsynsmyndighet
föreslås lantbruksnämnderna, åt vilka även anförtros uppgiften att förelägga
vitet. Överklagande av vitesbeslutet skall enligt förslaget ske direkt hos
kammarrätten.

En sak är föreläggande av vite, en annan sak är själva utdömandet. Enligt
uttalande i propositionen (s. 19) är meningen att proceduren för utdömande
skall följa 6 § viteslagen, vilket innebär att länsrätt blir första instans.

Som departementschefen själv framhåller talar ärendets kvalitet - civilrättsliga
överväganden - till förmån för allmän domstol, dvs. tingsrätt. Det är
därför förvånansvärt att han ändå - utan åberopande av skäl - anser
förvaltningsdomstol ha kompetens att handha uppgiften i fråga. Förslaget till
18 kap. 7 § ärvdabalken bör följaktligen kompletteras med den föreskriften
att prövningen av frågan om utdömande av vitet skall handhas - ej av länsrätt
utan - av tingsrätt. Det är möjligt att allmän domstols handhavande av
utdömande av vite bör föranleda ändring rörande handläggningen av
föreläggande av vite. Detta spörsmål får övervägas närmare inom utskottet.

Se även 24 och 25 §§ förslaget till produktsäkerhetslag (prop. 1988/89:23).

Det föreslås slutligen ett tillägg till jordförvärvslagen (4 § p. 5), för vilket
stöd icke kan hämtas i betänkandet. Till befogenheten av denna ytterligare
inskränkning i avtalsfriheten tar jag inte ställning här.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer jag

1. att riksdagen avslår det föreslagna tillägget till 9 § delgivningslagen
(1970:428),

2. att riksdagen förser 18 kap. 7 § ärvdabalken med det tillägget att
prövning av utdömande av vite skall handläggas av tingsrätt.

Stockholm den 20 oktober 1988
Allan Ekström (m)

2