med anledning av prop. 1988/89:85 om upphovsrätt och datorer

Motion 1988/89:L18 av Göthe Knutson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:L18

av Göthe Knutson (m)

med anledning av prop. 1988/89:85 om upphovsrätt
och datorer

Det finns datorprogram som är genuina konstnärliga verk, och som omfattas
av en upphovsmannarätt som naturligt faller under lagen om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk. Med någon liten tänjning kan också
exempelvis ett schackdatorprogram och alla olika persondatorspelprogram
utan nackdelar för någon anses vara verk i denna lags mening. Det är helt
rimligt att datorprogram av dessa slag nu inordnas i denna lag på det sätt
regeringen föreslår.

Den allra största delen av samhällets datorprogram är av annan karaktär.
På samma sätt som en maskin bearbetar och förädlar varor, kan en dator
förädla data. Datorprogram av detta slag har mer med varuproduktion att
göra än med konstnärliga verk.

Om regeringens förslag godtas utan ändringar, kommer vi att få en rad
besvärande, för svensk dataverksamhet sannolikt skadliga, rättsprocesser
kring det faktum att merparten datorprogram helt enkelt inte bär spår av
litterärt och konstnärligt verk. Och detta är dock den grundläggande
förutsättningen i den lag regeringen nu vill knyta an till.

I så fall borde, med större fog, hela patentlagstiftningen inordnas i vår
svenska lag (1960:729) om upphovsrätt. Ett patent ligger närmare begreppet
”konstnärligt verk” i upphovsrättslig mening än vad en industris eller ett
datorprogramvaruföretags datorprogram gör. Om någon viss person, dessutom
i efterhand, måste utpekas som ”upphovsman" till datorprogrammen
till Ericssons AXE-system blir valet mer eller mindre en chimär.

Med propositionens synsätt på vad upphovsrätt är i datoriserad industriell
verksamhet, skulle i en framtid en montör eller en reparatör - merparten
anställda kommer i framtiden att programmera i enklare eller mer invecklad
form - kunna åberopa upphovsrätt till de vardagsförbättringar han gör.
Varje gång ett företag eller en myndighet vill sälja äganderätt eller
nyttjanderätt till ett datorprogram, måste det först tillfråga datorprogrammeraren
vare sig denne fortfarande är anställd eller inte.

Om företag och myndighet inte gör så, kan de inte delta i svensk
programvaruhandel och konsultverksamhet. Om propositionens förslag
genomförs utan ändringar, kommer otvivelaktigt den situationen att skapas,
att upphovsrätten till datorprogram avtalas bort på mer eller mindre varenda
arbetsplats där programmering förekommer. Men vad det är för mening med
att införa en så olämplig lagreglering, att den enda praktiska konsekvensen
blir att man överallt i samhället värjer sig mot lagen genom att konsekvent
sätta den ur spel?

Andra länder har visserligen också gjort så att man redigerar in upphovs- Mot. 1988/89
rätten för datorprogram i samma lag som andra upphovsrättsregler, men den Lig
svenska regeringens synsätt är ändå annorlunda. Utomlands gör man klart
att en anställd programmerare inte skall jämställas med exempelvis en
frilansfotograf.

Den första paragrafen i lagen om upphovsrätt bör därför begränsa lagens
verkan beträffande datorprogram till att gälla sådana, där deras icke
datoriserade förebilder också omfattas av lagen. Tills dess att vi kan
överblicka konsekvenserna, bör lagen inte ges mer omfattande giltighet än
vad som anges i rubriken: litterära och konstnärliga verk. Programvaruindustrin
är en karaktäristisk del av det moderna industrisamhället. Den behöver
sin egen lagstiftning, som säkerligen så småningom kommer att bli lika
omfattande som exempelvis patentens.

Våra företag, Volvo, Ericsson osv. men i än högre grad alla små svenska
programvaruföretag av ”hjärnverkstyp”, behöver verkligen lagstiftarens
hjälp med skydd mot programvarupirater. Det genomförs bäst och enklast
genom att vi använder någon av de utländska förebilderna som förlaga. Den
nu lagda propositionen bör betraktas som ett provisorium.

Upphovsrätten till myndighets datorprogram

Genuina konstnärer har en upphovsrätt centrerad kring den enskilda
personen. 9 § upphovsrättslagen undantar texter i myndigheter. Datorprogram
för myndighetsutövning är sådana texter som paragrafen avser, men
som inte nämns där. Dessa myndighetsutövningsdatorprogram får inte
privatiseras med en personcentrerad upphovsmannarätt. Det skulle strida
mot regeringsformen 11 kap. 6 §. Upphovsrättslagen 9 § bör därför klargöra
detta, varför den här föreslås kompletterad.

Detta är inget teoretiskt problem: länsstyrelsen i Stockholms län har som
allmän handling vägrat lämna ut det datorprogram som för handelsregistret
med hänvisning till att ett privat företag innehar äganderätten till programmet,
och kör hela systemet på egen dator på entreprenad. Detta strider
betänkligt mot nämnda förbud i RF. Handelsregistret, som innebär myndighetsutövning,
har blivit delprivatiserat utan lagstöd.

Bolagiseringarna av de tidigare myndigheterna DAFA och Stockholms
datamaskincentral för högre undervisning och forskning (OZ) kan också
nämnas. De nya bolagen kör datasystem som SPAR och KOM, utvecklade i
myndighetsregi. Staten behåller fortfarande rätten till dessa, bör påpekas.

Staten kan fortfarande sälja äganderätten till andra företag än dessa,
rimligen dock först efter riksdagsbeslut. De två bolagen har i dag äganderätt
till systemen, men ingen exklusiv äganderätt eftersom något avtal som för all
framtid överlåter exklusiv äganderätt inte förelagts riksdagen. Och staten
kan alls inte överlåta någon upphovsrätt till något bolag, eftersom begreppet
upphovsrätt inte skall användas om statliga texter enligt upphovsrättslagen
9 §.

Arbetsgivare och arbetstagare

Enligt regeringens förslag regleras inte rätten till datorprogram i anställningsförhållanden
i lag, utan förutsätts avtal mellan arbetsgivare och

arbetstagare. Många remissinstanser har framfört, att denna rätt borde Mot. 1988/89

klarläggas i lagtexten och lämpligen i princip vara arbetsgivarens ”om inte j^g

annat avtalats”.

Det bör först påpekas att, även om ingen lagreglering nu föreslås,
propositionen lika fullt innebär ett ingrepp i rättstillämpningen. I dag är
praxis att arbetstagaren inte har sådan upphovsrätt. UHÄ talar i sitt
remissvar om att det finns ”en tumregel” att arbetsgivaren får utnyttja
arbetstagarens verk tillkomna i tjänsten, och det är en god formulering.

EG-harmonise ringen

Regeringens förslag till ny presumtionsregel skulle ge helt oacceptabla
nackdelar för Sverige, när det nu står helt klart att alla andra länder väljer en
mer konstruktiv lagstiftningsväg.

Det verkar nästan som en politiskt avsiktlig handling, att Sveriges regering
nu demonstrativt går emot internationell utveckling av lagstiftningen när det
gäller upphovsrätt till industriella datorprogram. (Om de genuint konstnärliga
datorprogrammen råder inga delade meningar, som redan påpekats.) Mitt
i det febrila arbetet, inte minst i kanslihuset självt, att harmonisera svensk
och EG-lagstiftning, kommer så detta förslag om ett avsteg från fastlagda
riktlinjer för svensk handelspolitik. Och det är inget obetydligt avsteg.

Programvaruindustrin är, som sagt, en karaktäristik av det moderna
industrisamhället. Datorprogrammering i denna miljö är bara normal
produktion och produktutveckling, låt vara att ”varan” är immateriell. Men
produkten beskrivs lika fullt bäst som en vara. Om ett svenskt företag eller en
uppdragsmyndighet aldrig kan vara säker på att få försälja äganderätten till
datorprogram, alltså deras huvudprodukter, lär i varje fall en del av
företagens datorverksamhet flytta utomlands.

Detta är också en punkt som inte tål experiment för att se om verkningarna
blir så svåra som här antyds. Skadorna för vårt näringsliv, och särskilt
databranschen själv, lär bli bestående. Förlusten i utvecklingstempo kan inte
återtas.

Uppdragsgivarna skulle dra sig för att lägga beställningar här hemma
jämfört med i EG. De vill inte göra sina möjligheter att utnyttja de
datorprogram de köpt och betalt för beroende av en annan arbetsgivares
anställdas välvilja. Observera: för all framtid beroende. De vill heller inte
genomföra den byråkratin, att rutinmässigt gå in i annars helt utomstående
företag och uppdragsmyndigheters interna MBL-protokoll och anställningsavtal.
Och när företaget vill vidaresälja ett program, kan den ursprunglige
programmeraren ha ny arbetsgivare, och sakna allt intresse av att ens
korrespondera om upphovsrätten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med avslag på propositionens förslag om ändring av
1 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
antar följande tillägg av ett nytt, tredje stycke till nämnda paragraf:

Lagen gäller för datorprogram, om upphovsrätten till samma slag av verk Mot. 1988/89

producerat utan användning av datorer eller datorprogram skulle ha L18

omfattats av denna lag.

2. att riksdagen antar följande lydelse av 9 § första stycket:

Författningar, beslut av myndighet, av svensk myndighet avgivna yttranden,
av tjänsteman vid myndighet inom tjänsten konstruerade datorprogram för
myndighetsutövning samt officiella översättningnar av sådana texter äro icke
föremål för upphovsrätt.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att hittills i
rättstillämpningen förutsatt presumtionsregel om att upphovsrätten
till datorprogram tillkommer arbetsgivaren inte skall anses ha upphävts
eller på annat sätt ha förändrats genom de föreslagna ändringarna
i lagen om upphovsrätt,

4. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag som harmoniserar
svensk lagstiftning om arbetsgivarens upphovsmannarätt till
datorprogram med de riktlinjer som gäller inom EG,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om rätten till i statlig myndighets regi framtagna
datorprogram, exempelvis systemen SPAR och KOM.

Stockholm den 13 mars 1989

Göthe Knutson (m)

9

gotab B8325. Stockholm 1989