med anledning av prop. 1988/89:85 om upphovsrätt och datorer

Motion 1988/89:L15 av Allan Ekström (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:L15

av Allan Ekström (m)

med anledning av prop. 1988/89:85 om upphovsrätt
och datorer

Den av regeringen framlagda propositionen bygger på det förslag till
ändringar i upphovsrättslagen som lades fram i SOU 1985:51 Upphovsrätt
och datorteknik. I propositionen föreslås att rättsläget beträffande det
immaterialrättsliga skyddet för datorprogram klarläggs genom uttryckliga
lagbestämmelser. Det föreslås t.ex. att det anges i lagtexten att datorprogram
kan vara att anse som verk i upphovsrättslagens mening. I ett par avseenden
skiljer sig reglerna för datorprogram från vad som gäller för andra typer av
verk; t.ex. kopiering för enskilt bruk och uthyrning och utlåning. I en för
datorprogrammarknaden mycket väsentlig fråga innehåller emellertid propositionen
inte någon särregel. Det gäller upphovsrätten till datorprogram
tillkomna i anställningsförhållanden. Den frågan bör enligt förslaget lösas
avtalsvägen och inte genom lagreglering.

Upphovsrättslagen utgår från att upphovsrätten till ett verk tillkommer
den eller de fysiska personer som skapat verket. Rätten kan överlåtas genom
avtal. I propositionen s. 21 sägs att det torde rent allmänt beträffande de
ekonomiska rättigheterna gälla att verk som är tillkommet i tjänsten får
utnyttjas av arbetsgivaren i hans normala verksamhet och i den omfattning
som någorlunda säkert kunde förutses när verket tillkom. Vid tolkning av
anställningsavtal i detta hänseende skall hänsyn tas till den sedvana som
utbildats inom den bransch varom är fråga.

Inom datorprogrambranschen är det praxis att rätten till datorprogram
redan genom själva anställningsavtalet övergår till arbetsgivaren. Att denna
praxis utbildats beror bl.a. på att datorprogram ofta framställs av flera
personer gemensamt i ett grupparbete, och det kan i efterhand vara svårt
eller rent av omöjligt att identifiera den enskilde anställdes bidrag till
skapandet. Framställningen av datorprogram skiljer sig här väsentligt från
vad som gäller på andra områden där upphovsrättsligt skyddade verk skapas i
tjänsten. Om ett verk är tillkommet i samarbete mellan flera upphovsmän
krävs det också samtycke från samtliga för att utnyttja verket. Oklarhet om
rättigheterna till datorprogram skulle således skapa mycket stora praktiska
problem för såväl arbetsgivare som anställda.

Även om frågan om vem som innehar rätten till datorprogram tillkomna i
anställningsförhållanden kan sägas vara löst genom sedvana i branschen, bör
en uttrycklig lagregel härom införas för att undvika oklarhet om vem som är
rättighetsinnehavare. Oklarhet om vem som innehar rätten till datorprogram
skulle äventyra en säker handel med datorprogram. Det är självklart av vikt,
inte minst för köpare och användare av datorprogram, att det inte råder

Mot.

1988/89

L15-18

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr L15-18

Mot. 1988/89
L15

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen godtar det i proposition 1988/89:85 framlagda förslaget
med den ändringen att det införs en ny paragraf med följande
lydelse:

Upphovsrätten till datorprogram som tillkommit i anställningsförhållande
övergår till arbetsgivaren, om inte annat avtalats.

Stockholm den 10 mars 1989

Allan Ekström (m)

något tvivel om vem som innehar rätten till programmet och kan överlåta och
upplåta rättigheterna.

En uttrycklig lagregel skulle också väl stämma överens med den internationella
utvecklingen. Så övervägs t.ex. i Danmark och Finland en sådan
lagregel och även i EG-kommissionens utkast till direktiv om datorprogram
återfinns förslag om en presumtionsregel.

2