med anledning av prop. 1988/89:39 om miljöskatt på

Motion 1988/89:Sk15 av Kjell Johansson m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Skl5

av Kjell Johansson m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1988/89:39 om miljöskatt på

inrikes flygtrafik

Regeringen föreslår - som utlovades i den trafikpolitiska propositionen i
våras - miljöskatt på inrikesflyget.

Folkpartiet påpekade vid den tidigare riksdagsbehandlingen att flyget inte
betalar någon drivmedelsskatt, ingen moms på inköp av nya plan och - hittills
- inte behövt stå för sina miljökostnader, dvs besparats miljöavgifter. Mot
den bakgrunden argumenterade vi för miljöavgifter på flyget och krävde att
de skall ha en sådan utformning att de klart stimulerar en övergång till
miljövänligare maskiner samt att den av regeringen föreslagna nivån var
alltför blygsam.

Regeringen har nu återkommit till riksdagen med ett förslag till debiteringssystem
där viss differentiering av avgifterna görs. Vi har tre invändningar
mot det:

Den första rör benämningen skatt. I propositionen anförs två argument för
varför det föreslagna systemet skall rubriceras ”skatt” och inte ”avgift”. För
det första pekar man på att ingen del av inbetalningarna skall återgå till
flygnäringen. För det andra hävdas att det inte handlar om en betalning med
motsvarande vederlag.

När det gäller det första argumentet vill vi hävda att ett system av
miljöavgifter inte innebär att intäkterna nödvändigtvis återförs till den
betalande. Miljöavgifter syftar till att stimulera till företagsekonomiska
hänsyn gentemot miljön och ingår samtidigt som ett element i en samhällsekonomisk
kalkyl där aktören skall bära sina egna miljökostnader. Ingen av
dessa funktioner förutsätter att medlen återförs till den betalande. Avgifterna
kan mycket väl användas till annat, som exempelvis forskning, teknisk
utveckling eller kompensation till dem som lider skada av miljöpåverkan.
Frågan om hur medlen bäst används kan alltså avgöras oberoende av vem
som betalar avgiften. En ”öronmärkning” av de intäkter som miljöavgifter
medför skapar dessutom en rad administrativa och tekniska problem.

När det gäller det andra argumentet - det om vederlag- kan vi inte se annat
än att regeringen har direkt fel i sitt resonemang. Problemet vid (negativa)
externa effekter är att en aktör ianspråktar en nyttighet, som inte prissätts.
Hela idén bakom miljöavgifter - att ”sätta pris på miljön” - innebär att det
allmänna inför ett pris på den nyttighet som tidigare var gratis. Om
miljöavgiften får avsedd effekt minskar miljöförstöringen och därmed
underlaget för intäkterna. När miljön på detta sätt jämställs med andra

nyttigheter, som aktören utnyttjar i sin verksamhet och får betala för, finns i Mot. 1988/89

den meningen ett vederlag för miljöavgiften. Skl5

Ur detta perspektiv kan regeringens förslag ses som att (i detta fall)
flygföretaget betalar ett ”pris” för att få utnyttja luftrummet. Prissystemet
bör vara så utformat, att en stimulans därvid uppstår att minimera
miljöpåverkan. Att i stället använda termen ”skatt” pekar enligt vår mening i
fel riktning. Det främsta syftet med en skatt är att få intäkter till statskassan
för att finansiera statens utgifter. Och detta är just den typ av filosofi som inte
bör appliceras på miljöområdet - ett viktigt syfte med miljöavgifter är ju att
skattebasen skall minska genom att utsläppen minskar. Statsfinanserna får
inte baseras på att utsläppen skall ligga kvar på dagens nivåer.

Av dessa skäl anser vi att termen ”miljöavgift” är den relevanta i detta
sammanhang.

Vår andra invändning rör miljöavgiftens nivå. Vi står kvar vid vår
bedömning att miljöavgiften bör ligga på högre nivåer än de som regeringen
föreslagit. De måste ligga på en nivå som verkligen ger flygbolagen
incitament att övergå till ny och miljövänligare teknik.

För det tredje tar förslaget endast fasta på befintlig verksamhet och teknik,
vilket är en brist. Ett krav som företag har rätt att ställa på de ekonomiska
styrmedlen i miljöpolitiken är nämligen att de genom att förändra sitt eget
beteende kan påverka hur de drabbas av avgifterna. Med den avgiftsmodell
som nu valts skulle inte nyinvesteringar i mera miljövänliga motorer innebära
lägre avgifter, eftersom de maskintyper om vilka luftfartsverket inte har
tillförlitliga data får betala efter vikt.

Vi anser att regeringen bör omarbeta förslaget och snarast återkomma till
riksdagen med ett nytt i enlighet med de riktlinjer som här presenterats.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om skillnaden mellan skatter och miljöavgifter och
vikten av att hålla på dessa skillnader,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgifter enligt
de riktlinjer som anges i motionen.

Stockholm den 14 november 1988
Kjell Johansson (fp)

Ingrid Hasselström Nyvall (fp) Leif Olsson (fp)

Britta Bjelle (fp)

6