med anledning av prop. 1987/88:98 om knivförbud i vissa fall m. m.

Motion 1987/88:Ju18 av Ingbritt Irhammar m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jul8

av Ingbritt Irhammar m. fl. (c)

med anledning av prop. 1987/88:98 om knivförbud i
vissa fall m. m.

Knivförbud även på allmän plats

Enligt den proposition som regeringen nu föreslagit skall ett förbud att
medföra kniv begränsas till allmänna sammankomster och offentliga tillställningar.

Ett förbud att bära kniv är avsett att förebygga fall där det föreligger en
ökad risk för våldshandlingar.

Den som idag arrangerar en offentlig tillställning har själv rätt att
bestämma vilka villkor som skall gälla vid arrangemanget. Polisen kan idag
bestämma om vilka villkor som skall gälla ifråga om ordning och säkerhet,
eftersom det redan finns möjligheter till begränsningar och föreskrifter.

Polisens befogenheter gäller både för offentliga tillställningar och allmänna
sammankomster. Man har alltså redan idag en bättre förutsättning för
åtgärder på ovan nämnda platser jämfört med vad man har på allmän plats.

Samhället skall garantera den enskilde medborgarens säkerhet. Det gäller
för samhället att på ett aktivt sätt förhindra och motverka brott. Ett förbud
att bära kniv på allmän plats skulle enligt vår mening vara ett led i denna
strävan. Propositionen är i detta stycke en halvmesyr och räcker inte till för
att man skall få den önskade preventiva effekten och minska användandet av
kniv som tillhygge i exempelvis gatuvåldet.

Med de ökande våldstendenser som idag visar sig i samhället måste det till
kraftiga åtgärder nu. Därför föreslår vi att förbudet att medföra kniv utökas
att gälla även på allmän plats. Begreppet allmän plats bör i detta fall ges
samma innebörd som i brottsbalken.

Gemensam nordisk lagstiftning

Ett införande av knivförbud på allmän plats skulle överensstämma med de
lagar och förordningar som idag gäller i Norge, Danmark och Finland. I de
kommentarer som finns i propositionen angående den finska lagstiftningen,
som infördes 1977, framgår det med all önskvärd tydlighet att ett generellt
knivförbud på allmän plats visar på positiva erfarenheter, framförallt då det
gäller attitydpåverkande effekter.

De svårigheter att efterleva en lag om knivförbud, som man i propositionen
har anfört som en orsak att inte införa ett knivförbud på allmän plats, har 1

Mot.

1987/88

Jul8-19

1 Riksdagen 1987188.3 sami NrJul8-19

av våra nordiska grannländer lösts. Vi anser att man i Sverige har lika goda Mot. 1987/88

förutsättningar att lösa eventuella frågeställningar. Till detta kommer att det Jul8

är önskvärt att eftersträva en gemensam nordisk lagstiftning över så vida
områden som möjligt.

Gatuvåld

I dag kan vi se tendenser till ett ökat användande av kniv som tillhygge i
gatuvåldet. Det är främst i stadsmiljöer som detta problem har uppstått.

Våldstendenserna har under de senaste åren förråats. Det har blivit allt
vanligare att unga bär med sig kniv i städerna. Många unga vågar i dag inte
åka in till stan utan att medföra en kniv, detta av rädsla för att själva bli
attackerade.

En studie som nyligen gjorts på Sabbatsbergs sjukhus bestyrker vad som
ovan sagts. Under 1987 fick detta sjukhus ta emot minst en patient i veckan
med knivsår; totalt under året fick man ta emot ca 50 personer med
knivskador som hade tillkommit vid gatuvåld eller misshandel. Det skall
jämföras med att totalt under året fick man ta hand om ca 500 fall av
misshandel. Undersökningen visade också att upp till 20 % av patienterna
hade fått sina skador genom gatuvåld.

Enligt statistik från Stockholmspolisen som gäller tiden 1 januari till 29
februari 1988 så har polisen registrerat 168 personrån varav 26 med knivhot
och vid ett par fall användande av skruvmejsel som tillhygge. I samtliga 168
fall är gärningsmännen ”okända”. I samma statistik visas att elva personer
har hotats med kniv ute på gatan och utanför restauranger. Fem personer har
skadats av knivhugg.

Remissinstanserna

Flera tunga remissinstanser har krävt att det införs ett förbud att bära kniv på
allmän plats. Detta återspeglas i ett antal av de remissvar (dnr 87-3308) som
inkommit i anledning av utredningen om knivförbud (SOU 1987:61).

Bland dem som vill utvidga det föreslagna lagförslaget kan nämnas
rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna i Stockholm och Göteborg, Svenska
polisförbundet och Sveriges länspolischefer. Detta visar med ali tydlighet att
de instanser som i sitt arbete är berörda av situationer där knivar är
inblandade är för en utvidgning av knivförbudet som ger polisen möjligheter
förebygga brott. Polismyndigheten i Stockholm säger bl. a. i sitt remissyttrande
att ”Ett förbud att inneha knivar och andra stick- och skärvapen bör

gälla på allmän plats. En fördel med brottsbalkens allmänna-plats

begrepp blir även att bestämmelserna därigenom kan tillämpas på exempelvis
järnvägs- och tunnelbanestationer, flygplatser och innetorg. ”

Rikspolisstyrelsen säger bland annat i sitt remissyttrande ”Det är ett starkt

polisiärt intresse att ett knivförbud även bör gälla på allmän plats.

Styrelsen anser att allmän plats enligt 1 § allmänna ordningsstadgan ersätts
med brottsbalkens mer vidsträckta begrepp för att på så sätt täcka in
specialområden såsom väntsalar, innetorg, varuhus och restauranger. Genom
denna utvidgning av allmän plats ökar polisens möjligheter väsentligt

när det gäller att ingripa mot innehav i strid mot lagen. Ovan uppräknade Mot. 1987/88
platser är ofta samlingspunkter bl. a. för ungdomsgäng, som innehar och Jul8

brukar såväl kniv som andra farliga föremål. ”

Vi föreslår således att förbudet att medföra kniv skall gälla även på allmän
plats. Genom denna utvidgning av lagen får man en positiv attitydpåverkande
effekt samtidigt som man ger polisen bättre möjligheter att stävja våld.

Undantagsregler från lagen

Behovet av att bära kniv på allmän plats är ytterst begränsat. Ett förhållandevis
litet antal människor berörs av en reglering på detta område. Undantagsreglerna
måste utformas så att förbudet tillåter yrkesutövare och andra med
godtagbara skäl att bära kniv på allmän plats.

I propositionen anförs hur dessa undantagsregler skulle utformas för den i
propositionen föreslagna lagen. Denna utformning av undantagsreglerna bör
även gälla för ett knivförbud på allmän plats.

Knivförbudet skall naturligtvis inte omfatta knivar av mindre typ exempelvis
pennknivar.

Straffsanktioner

Självfallet skall också straffsanktionerna utformas på ett sådant sätt att de
inte kan anses som obilliga. Straffsatserna bör således innehålla föreskrifter
som undantar att ansvar utdöms vid ringa överträdelser av lagen.

Hemställan

Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställer vi

att riksdagen beslutar att 1 § lagen om förbud mot att i vissa fall
inneha knivar och andra farliga föremål får följande lydelse:

1 § Knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att
användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa får inte innehas på allmän
plats eller vid offentliga tillställningar som avses .

Stockholm den 16 mars 1988

lngbritt Irhammar (c)

Bertil Fiskesjö (c) Martin Olsson (c)

Gunilla André (c) Elving Andersson (c)

Marianne Karlsson (c) Eva Rydén (c)

Gunnel Jonäng (c)

3