med anledning av prop. 1987/88:95 om datapolitik för statsförvaltningen

Motion 1987/88:Ub4 av Göthe Knutson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Ub4

av Göthe Knutson (m)

med anledning av prop. 1987/88:95 om datapolitik
för statsförvaltningen

Mot.

1987/88

Ub4

Regeringen föreslår att verksamheten Stockholms Datacentral för högre
undervisning och forskning överförs till DAFA Data AB men utan att, som
rimligt vöre, DAFA Data AB betalar någon köpeskilling. I stället skall
säljaren, alltså svenska staten, garantera köparen minst ca 90 milj. kr. som
föreslås tagna av forskningsmedel. Denna summa kommer således att
användas för annat än vad medlen är avsedda för. Motsvarande forskning
kommer delvis att utebli.

Jag föreslår i denna motion att riksdagen inte bör godkänna vad regeringen
föreslagit i denna del av propositionen.

Datacentralen bör avvecklas

Det tunga namnet på myndigheten Stockholms datamaskincentral för högre
undervisning och forskning är för länge sedan ersatt av förkortningen ”QZ”,
vilket brukar uttydas ”Quality Zero”, en databranschbeteckning på servicenivå.

Det är hög tid att lägga ned datacentralen QZ, som inte längre fyller någon
funktion, liksom systemet KOM vilket tiden sprungit förbi. Anordningen att
tvångsvis, mot kundernas egna önskemål, driva en myndighet med uppgiften
att vara deras servicebyrå är ett administrativt missfoster, och har så varit så
länge QZ funnits till. Att lika fullt anordningen kunnat fortleva så länge som
till 1988 är ett instruktivt exempel på hur trögrörlig den statliga sektorn är att
lägga ned också myndigheter som saknar existensberättigande.

Men detta är alltså inte regeringens slutsats. Regeringen avser inte att lägga
ner QZ, utan föreslår i stället att QZ bolagiseras. Det sker trots att
datautveckling gjort de stora dataservicebyråerna urmodiga, även DAFA
Data AB, och trots att det råder överkapacitet i branschen med svag
lönsamhet som följd. DAFA Data AB lever helt på sitt SPAR-monopol.

Misstaget begicks redan på 60-talet

Historien om QZ blir inte sämre som pedagogiskt exempel av att den
felaktiga administrativa konstruktionen på sin tid utarbetades av statens
rationaliseringsorgan statskontoret över huvudet på dem vars databehandlingsbehov
skulle tillfredsställas: universitetet i Stockhom,Tekniska högsko- 1

1 Riksdagen 1987188.3 sami. Nr Ub4

lan, Karolinska institutet och FOA. Detta resulterade i den första stora Mot. 1987/88
dataskandalen, den s. k. A-maskinaffären. Ub4

Statskontorets och dåvarande finansdepartementets utgångspunkt var att
forskarna själva inte kunde tillåtas bestämma vilken typ och mängd
databehandling de behövde. Statskontoret köpte därför avsiktligt en för liten
dator av IBM:s fabrikat, den s. k. A-maskinen. För endast 3 milj. kr. mer
kunde man i stället ha fått en tre gånger snabbare typ av CD:s fabrikat.

Denna var ett slags dåtida superdator som blivit standard på många
forskningsanstalter. Dess konstruktör, Cray, är för övrigt densamme som
konstruerat dagens mest använda superdatortyp för forskning.

Det finns ett exakt maximerat anslag för att köra på QZ:s A-maskin.

Datorn och QZ:s service passade naturligtvis bra för vissa uppdrag. KTH:s
flygtekniker var kända för att vara nöjda med QZ. Men totalanslaget var för
litet för att ens belägga IBM-maskinen. Medan utländska kollegor körde sina
universitetsdatorer dygnet runt utan byråkratisk, pedantisk kostnadsfördelning,
fick stockholmsforskarna se hur QZ började dumpa sin överkapacitet
till rent civila kunder. Forskarna fick givetvis ingen motsvarande rabatt, då
de ju var låsta till att vara QZ-kunder. Denna prioritering finns kvar än i dag:
så exempelvis använder försäkringsinspektionen QZ för rent administrativ
databehandling, vilket slående illustrerar QZ:s vilsenhet när det gäller
myndighetens existensberättigande.

Forskare som ville ha pengar för att använda andra datortyper eller en
annan datacentral än QZ fick avslag. På en institution gick det så långt att
man sålde kompendier till studenterna, och med den inkomsten betalades
datorkörningarna. Men denna handkassa måste hållas hemlig, för statskontoret
hade makt att via en särskild nämnd stoppa alla uppdrag som gick QZ
förbi. Hellre ingen databehandling alls än databehandling vid sidan av
monopolet QZ.

Statskontorets felaktiga 60-talsplanering resulterade alltså i två misstag:

Forskarna gick miste om en superdator. QZ kom till. Båda dessa korrigeras
nu på senare delen av 80-talet, men bara delvis eftersom forskningsdatanäten
undantas. Regeringen vill där permanenta nyss beskrivna situation: hellre
inga akademiska datanät alls än datakommunicering vid sidan av DAFA
Data AB och dess system KOM (eller super-KOM). Där skall monopolet
vara kvar till, enligt min mening, stor skada för alla forskare.

Forskarna hade rätt på 60-talet. Statskontoret hade fel. Misstaget har stått
Sverige dyrt; vi ställdes vid sidan av den datalogiska forskningen i tio år. Men
alla forskare fick nackdelar, också de som bara körde rena beräkningar.

Och att denna tid inte blev längre äi minidatorernas förtjänst. Forskarna
började - KTH:s elsektion var först - med stor fingerfärdighet skaffa egna
smådatorer utan att statskontoret eller QZ kunde hindra det. KTH:s
elsektions första dator rubricerades exempelvis ”mätinstrument” för att
kringgå bestämmelserna. Det illustrerar väl det hårda omdömet att QZ var
och är ett administrativt missfoster.

På ett principiellt plan skedde en korrigering redan i 1979 års dataproposition.
Det är användarna som skall bestämma, inte en central expertis.

2

Hackers och datasekretessen Mot. 1987/88

Studenter och hemlig militär forskning har aldrig passat ihop. Det är än i dag
gåtfullt hur den dåvarande FOA-ledningen kunde godta den administrativa
konstruktionen i QZ. Det hände exempelvis att en FOA:s skivminnesdisk
med hemliga koder stals. Två veckor senare återfanns den placerad på en
hylla i QZ:s arkiv. Helt nya koder måste kontrueras, ett enormt arbete.

Hackers har härjat på QZ liksom på alla universitetsdatacentraler. En
bolagisering till DAFA Data AB bara ökar hopblandningen av datamiljöer
som borde hållas fullständigt åtskilda, inte bara datormässigt utan i all
synnerhet organisatoriskt.

Fel använda forskningspengar

Nu anser regeringen det vara rättvist att dessa forskares forskningsanslag
skall bekosta QZ:s nedläggning.

Det är som om grundforskningen skulle ha betalat avvecklingen av
Marviken eller Stålverk 80. Det organ som borde finansiera QZ:s avveckling
vore statskontoret. I pedagogiskt syfte, så att det står klart för alla att
administrativa missfoster kostar att avveckla lika väl som industriella.

Men varför skall det kosta hela 90 milj. kr.? Någon särskild kalkyl synes
inte finnas. Den borde i så fall ha varit redovisad i propositionen. Det mest
närliggande svaret är väl att det är det pris DAFA Data AB betingat sig för
att låta avvecklingen ske i tysthet. Men nu samarbetar statskontoret och
DAFA Data AB i något slags koncern, fastän en myndighet och ett
aktiebolag inte borde kunna detta, så statskontoret är också inblandat.

Personalen är efterfrågad

Det råder stor brist på datapersonal i Storstockholm. Om staten inte ens i
detta fall kan förmå sig att uppmana den myndighetsanställda QZ-personalen
att söka nya jobb lär det aldrig komma att ske. Propositionstexten tyder
snarast på att tanken aldrig föresvävat regeringen.

Den statliga sektorn har expanderat så länge och ihärdigt att det förefaller
vara glömt att staten faktiskt har en rutin för att lägga ned myndigheter: att
sätta tjänster över stat. Gången blir då följande:

Steg 1: QZ inför omedelbart anställningsstopp.

Steg 2: Samtliga kunder uppmanas söka sig till andra dataservicebyråer.

Steg 3: Samtliga QZ-anställda uppmanas söka nya arbeten på den öppna
marknaden.

Steg 4: Ett visst datum, förslagsvis 1 juli 1989, upphör myndigheten QZ.

Steg 5: Från denna dag sätts alla återstående tjänster över stat med
tjänstgöringsskyldighet beroende på tjänsteinnehavarnas lämplighet
i universitetet, KTH och FOA.

Steg 6: Resterande del av QZ:s bo övertas av FOA, som ju delar kontorsbyggnad
med QZ.

3

Steg 7: FOA avvecklar under en treårsperiod vad som den 1 juli 1989 Mot. 1987/88

återstår av de resterande servicebyråavtalen, säljer datorerna, Ub4

arkivlägger QZ:s handlingar osv.

Jag föreslår att FOA äskar ett särskilt anslag inför budgetåret 1989/90 för
denna avveckling. Det är uppenbart att detta anslag kommer att understiga
de 90 milj. kr. som regeringen avser skänka DAFA AB, plus de övriga
oredovisade kostnaderna.

Övertalighet

Det är naturligtvis möjligt att några QZ-anställda blir övertaliga, men det
räknar också regeringen med i sitt alternativ. I andra handlingar som hör till
ärendet, man av någon anledning inte bilagts propositionen, nämns att tjugo
personer beräknas bli förtidspensionerade eller få högskoleanställning.

Härvidlag föreligger ingen skillnad mellan mitt och propositionens förslag.

Regeringen anmäler inte vilka kostnader som uppkommer.

Enligt min mening är det rimligare och för staten mer ekonomiskt att sätta
dessa tjugo tjänster över stat med tjänstgöringsskyldighet i exempelvis FOA,
än att förtidspensionera tjänsteinnehavarna.

Olaglig bolagisering

Svenska staten innehar upphovsmannarätten till ett antal datorprogram,
exempelvis systemet KOM. Jag anser inte att denna lagligen kan bolagiseras.

Däremot kan DAFA Data AB få teckna äganderättsavtal, vilket dock inte
bör vara med ensamrätt. Nät för kommunicering mellan forskare är ett
viktigt område, som QZ hittills försökt monopolisera. Det har skett genom
att QZ ställt krav på ensamrätter av olika slag, exempelvis på så sätt att
utländska forskarnät endast varit åtkomliga via QZ:s system KOM. Regeringen
föreslår nu att DAFA Data AB får något slags monopoliserad
grindvaktsfunktion, där svenska forskare får välja mellan att antingen gå via
KOM till hög kostnad, eller avstå från internationella datanätskontakter.

Detta bör riksdagen inte acceptera. Tvärtom strider det mot huvudriktlinjen
att dataanvändningen skall ordnas på det sätt användaren finner bäst.

Detta stod redan i 1979 års dataproposition.

Myndighetsutövning kan endast privatiseras med stöd av lag. Någon sådan
är inte föreslagen. Lika fullt skall DAFA Data AB få tillstånds- och
tillsynsfunktion för vetenskapliga datanät. Det strider mot regeringsformen.

Också därför bör det upprättade avtalet underkännas.

Det är 20 år för sent, så det är hög tid att äntligen låta envar högskola och
envar forskare själva bestämma hur de vill databehandla och datakommunicera:
med en egen persondator, på sin högskolas egen dator eller genom
upphandling på den fria marknaden.

4

Hemställan Mot. 1987/88

Med hänvisning till det anförda hemställs U 4

1. att riksdagen

a. avslår förslaget att överlåta verksamheten vid Stockholms Datamaskincentral
för högre undervisning och forskning till DAFA Data
AB,

b. avslår förslaget att finansiera denna överlåtelse med medel
avsedda för forskning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna, att
ifrågavarande myndighetsverksamhet bör avvecklas enligt de riktlinjer
som anges i motionen.

Stockholm den 5 april 1988

Göthe Knutson (m)

5