med anledning av prop. 1987/88:95 om datapolitik för statsförvaltningen

Motion 1987/88:Fi15 av Lars Tobisson m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Fil5

av Lars Tobisson m. fl. (m)

med anledning av prop. 1987/88:95 om datapolitik
för statsförvaltningen

1 Inledning

Moderata samlingspartiet har tidigare framhållit att statens datapolitik bör
avse användandet av datorer inom statsförvaltningen. På andra områden
varken kan eller bör staten styra användningen eller utvecklingen av
datateknologi annat än i den utsträckning som krävs för att garantera
medborgarnas rättigheter och integritet samt samhällets sårbarhetsskydd.
Våra förslag syftande till bl. a. stärkt integritet återfinns i motion 1987/
88:K431 Datorers betydelse och konsekvenser.

Statens många datasystem har stor betydelse för enskilda människor. Det
är ofta omöjligt att undvika att bli registrerad i dessa. Detta ställer höga krav
på integritetsskydd och sekretess hos de statliga datasystemen. Den svenska
offentlighetsprincipen kräver också att för allmänheten och pressen intressanta
uppgifter kan vara tillgängliga.

Datorer är ett mycket viktigt hjälpmedel såväl inom den egentliga
statsförvaltningen som inom utbildningsväsendet och försvaret. Utvecklingen
mot allt fler datoriserade arbetsplatser måste fortsätta. I detta fortsatta
datoriseringsarbete är det viktigt att möjligheterna till effektivisering utnyttjas.
Däri ingår bl. a. kommunikationsmöjligheterna mellan olika system men
också användarvänliga programvaror.

2 Kunskapsutveckling

Regeringen framhåller att det främst är tre kategorier inom statsförvaltningen
som behöver ökade kunskaper: verksledningarna, de som är operativt
ansvariga för myndigheternas datorsystem samt assistentpersonal. Det är
emellertid därutöver viktigt att myndigheterna beaktar utvecklingsmöjligheterna
för handläggande personal. Erfarenheter från privata företag och en
del myndigheter visar att adekvat datorstöd i form av ordbehandling,
databaser, kalkylprogram och beslutsfattarstöd genom s. k. artificiella
intelligensprogram avsevärt kan höja handläggares effektivitet samtidigt som
kvaliteten kan förbättras. Myndigheterna bör således även beakta denna
personalkategori.

Regeringen har i propositionen givit statskontoret och SIPU viktiga
uppgifter i samband med kunskapsutvecklingen inom statsförvaltningen.

Det finns inom dessa organ kunskap om hur datorteknik kan nyttjas. Mot. 1987/88

Utvecklingen inom datorområdet går emellertid för närvarande mycket Fil5

snabbt, inte minst på programvarusidan. Det innebär att statskontorets och

SIPU:s kompetens måste kompletteras. I många fall kan därför utomstående

konsulter och universitets- och högskoleinstitutioner hjälpa myndigheterna i

deras kunskapsutveckling. Statskontorets och SIPU:s verksamhet bör därför

bara vara en del av utbudet av kurser och seminarier.

Myndigheterna bör även kunna lägga ut utbildningsuppdrag på enskilda
konsulter eller, genom s. k. uppdragsutbildning, på universitets- och högskoleinstitutioner.

3 Arbetsmiljö

Den oro som uppkommit för de medicinska effekterna hos dem som arbetar
vid bildskärmar måste tas på allvar. Det är därför anmärkningsvärt att det
inte finns några förslag till forskning och andra insatser för att utröna
orsakerna till de medicinska effekterna och för att utveckla motmedel mot
dessa. Det som i stället föreslås kan medföra långtgående och kostsamma
insatser för att begränsa elektrostatiska och elektromagnetiska fält, vars
medicinska effekter inte är klarlagda.

Enligt vår mening bör insatserna i detta avseende just nu enbart inriktas
mot en kraftig satsning på forskning för att utröna orsaker och samband
mellan informationsteknologins användning och arbetsskador. Denna forskning
bör å andra sidan inte inskränkas till de elektrostatiska och elektroniska
magnetfälten utan även omfatta psykologiska och sociala faktorer relaterade
till bildskärmsarbetet i ett vidare perspektiv. Hittills har diskussionen om
bildskärmar, ergonomi och hälsa i alltför höggrad inneburit att man tittat på
bildskärmen som en isolerad företeelse. I verkligheten är den endast en
komponent i system där t. ex. datorprogrammens betydelse för t. ex.
svarstider och deras orsak till stresseffekter o.d. är i minst lika hög grad
viktiga att utröna.

Vi föreslår därför, i stället för den absoluta tidpunkten 1991 för en
eliminering/minskning av de elektriska fälten, att insatserna inriktas mot en
intensifierad forskning för att vid den tidpunkten ha klarlagt de verkliga
orsakerna till de medicinska problem som kan ha samband med bildskärmsarbete.
Vi anser att detta är en klart bättre metod att minska den oro som
finns.

4 Säkerhet och sekretess

Statens datorsystem måste uppfylla höga krav på säkerhet och sekretess.

Varje statlig myndighet måste ha det primära ansvaret för att dess datorsystem
uppfyller relevanta krav på säkerhet, sekretess och driftssäkerhet. De
data som lagras i olika myndigheters system är mycket olika, vilket även
ställer skilda krav vid prioritering av olika skyddsåtgärder.

Hoten mot datorsystemen ökar. Allt fler rapporter om intrång i såväl
statliga som privata datorsystem i utlandet ger anledning till oro även
beträffande de svenska systemen. Datorsystemen måste skyddas dels från

intrång som kan leda till att sekretessbelagda uppgifter kommer i orätta Mot. 1987/88

händer, dels från intrång som kan leda till att datorsystemen saboteras. Fil5

Slutligen måste vissa viktiga datorsystem vara så utformade att riskerna för
driftsavbrott minimeras.

Regeringen har valt att låta statskontoret ta ett samordningsansvar för
ADB-säkerheten i fred inom den civila statsförvaltningen inkl. affärsverken.

Vi har tidigare framhållit att frågorna om sårbarhet varit otillfredsställande
handlagda av regeringen. Efter det att regeringen lagt ner sårbarhetsdelegationen
har ÖCB övertagit ett övergripande ansvar för sårbarhetsfrågor i
relation till landets civila beredskap. Nu finns det risk att sårbarhetsfrågorna
splittras mellan ÖCB, statskontoret och SAMS. Den sistnämnda organisationen
saknar helt resurser för att leda arbetet med att minska det svenska
samhällets sårbarhet i samband med datoranvändning. Ansvarsfrågorna
inom regeringskansliet är också oklara. Statskontoret sorterar under civildepartementet,
ÖCB under försvarsdepartementet.

En organisation med en gemensam handläggning av sårbarhetsfrågorna
både i fredstid och för kris- och krigslägen hade varit att föredra. Med den
nuvarande organisationen åvilar det regeringen ett stort ansvar att tillse att
sårbarhetsfrågorna beaktas såväl inom den statliga sektorn som inom övriga
samhällssektorer.

Beträffande statskontorets samordningsansvar för sårbarhetsfrågor bör
detta inskränkas till den civila statsförvaltningen, exkl. affärsverken.

Affärsverkens ställning förändras för närvarande. De får en självständigare
ställning i förhållande till regeringen och skiljer sig alltmera från den
övriga statsförvaltningen. Moderata samlingspartiet har förordat att flera av
de nuvarande affärsverken skall omvandlas till aktiebolag.

De flesta affärsverken, bl. a. televerket, posten och SJ, vidmakthåller
mycket stora datorsystem. Säkerhetsbedömningen av dessa datorsystem bör
huvudsakligen kunna ske efter samma bedömningar som gäller liknande
datorsystem i företag. Denna bedömning måste i första hand utgå från deras
betydelse ur totalförsvarssynvinkel. Organisatoriskt behöver därför knappast
statskontoret finnas som en förmedlande länk mellan de stora affärsverken
och ÖCB.

5 Förvaltning och inköp av datorsystem

Statens användning av informationsteknologi och ADB har inte i alla
avseenden varit framgångsrik. Kostnadsöverskridanden, förseningar och
tekniska problem har snarare varit regel än undantag. Detta beror dock mer
på brister i inblandade myndigheters förmåga att utnyttja datahjälpmedlet
samt på en förkärlek för komplexa, centraliserade systemlösningar än på
hjälpmedlet som sådant och de möjligheter detta erbjuder. Vissa av de stora
statliga ADB-system som är i drift är gamla, i något fall från 1960-talet.

Successiva mindre förändringar har medfört höga underhållskostnader.

Systemen tillfredsställer inte nuvarande krav på användarvänlighet och
arbetsmiljö, datorerna är oekonomiska, sårbarhets- och säkerhetsskydd är
inte tillfredsställande, osv.

I dag är datorer ett naturligt inslag i snart sagt varje verksamhet. Ingen

myndighet kan undgå datorhjälpmedel och varje myndighet måste själv eller Mot. 1987/88
med extern hjälp bygga upp en användarkompetens. Fil5

Regeringens förslag syftar till att resp. myndighet själv skall ta ansvar för
inköp och drift av sina datorsystem. Likväl innebär regeringens förslag inte
för närvarande någon genomgripande förändring av rutinerna vid inköp av
statlig datorutrustning. Beträffande finansieringen aviserar regeringen att
det nuvarande centrala anslaget för inköp av datorutrustning skall avskaffas
och att varje myndighet själv skall finansiera sina datorinköp. RRV har fått i
uppdrag att utreda de nya formerna för finansiering. Det är angeläget att
denna förändring sker snarast möjligt. Det möjliggör en rimlig avvägning
mellan investeringar i datorutrustning, program och programutveckling
liksom kostnader för personal, drift eller andra investeringar.

Regeringens ambition när det gäller besluten om inköp av datorutrustning
är i nuläget begränsade. I propositionen sägs det:

Jag är dock inte beredd att nu gå så långt som flertalet remissinstanser vill och
ge myndigheterna det fulla ansvaret för all upphandling av ADB-utrustning.

Regeringen hänvisar till att man på sikt är beredd att ge myndigheterna detta
ansvar. Det finns i propositionen emellertid inga uppgifter om när regeringen
anser att den aviserade omläggningen av anslags- och beslutssystem kan ske.

Det bör enligt vår mening ske snarast möjligt.

6 Standardisering och normeling

Standardisering är väsentlig inom ADB-området. Den standardisering som
bör ske inom statsförvaltningen bör i första hand utgå från det internationella
och europeiska standardiseringsarbetet. Den bör givetvis även utgå från det
standardiseringsarbete som utförs inom svenska standardiseringsorganisationer,
såsom SIS. För att underlätta kommunikation mellan olika delar av
statsförvaltningen kan det finnas anledning att förorda vissa enhetliga
lösningar som inte är standarder. Statskontoret bör kunna utfärda rekommendationer
i dessa avseenden.

Den utredning av vilka förutsättningar som finns för hur de statliga
myndigheternas behov av datakommunikation skall tillgodoses i framtiden
bör av praktiska skäl i första hand omfatta de större datakommunikationsanvändarna
bland de civila förvaltningsmyndigheterna såsom riksförsäkringsverket,
riksskatteverket, löne- och pensionsverket, arbetsmarknadsverket
etc. Det kommer att finnas skäl som talar för att även andra myndigheter
ansluter sig till detta kommunikationsnät, men varje myndighet måste få
göra en egen avvägning av fördelar och nackdelar.

Inom vårt land har vi inom olika områden ofta strävat efter att skapa
”svenska modeller”. Så har det även varit inom dator- och ADB-området.

Dessa försök har nästan undantagslöst misslyckats, därför att den svenska
marknaden är för liten för att kunna bära de utvecklingskostnader som de
”svenska modellerna” för med sig. Det enda undantag från dessa generella
slutsatser som kan noteras är viss inverkan på den ergonomiska utformningen
av viss utrustning.

De tankar beträffande utveckling av ”svenska programvaror” som kan 9

skönjas bakom vissa av förslagen i propositionen kan lätt bli lika orealistiska Mot. 1987/88
som de försök att bygga ”svenska datorer” som tidigare gjorts och som Fil5
förorsakat långa tidsfördröjningar och stora kostnader. Som exempel kan
nämnas de s. k. Bertil- och Cecilia-affärerna som statskontoret genomförde
åt försvaret.

Det är väsentligt att upphandlingsmetoderna avpassas till förhållandena
inom branschen. Leverantörer bör få komma in tidigt i en utvecklingsprocess
och erbjuda sina olika konkurrerande lösningar. Risk finns annars att
specifikationerna medvetet eller omedvetet utpekar en enda leverantör
varigenom konkurrensmomentet i realiteten upphävs.

7 Försälj ning av statliga datorcentraler

Regeringen föreslår att datorcentralen vid Stockholms universitet - QZ skall
säljas till DAFA. Vi har inte i sig någon invändning mot att QZ, som till
en stor del utnyttjas för externa uppdrag, överförs till ett dataservicebolag.

Vi har emellertid i tidigare motioner föreslagit att DAFA helt eller delvis
skall privatiseras. Regeringen bör låta utreda om det finns några vägande
skäl för att någon del av DAFA:s nuvarande verksamhet bör kvarligga i
statlig ägo.

Regeringen bör dessutom låta göra en förutsättningslös utredning av den
statliga ESKA-koncernens uppgifter, omfattning och ägarförhållanden.

8 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående kompetensutvecklingen inom dataområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående eventuella hälsorisker vid bildskärmsarbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående sårbarhetsarbetets organisation,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående statskontorets uppgifter i förhållande till
affärsverken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående behovet av att snarast ändra anslags- och
beslutssystemen vid anskaffning av statlig datorutrustning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående standardisering,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående privatisering av DAFA,

10

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1987/88
motionen anförs angående ESKA-koncernen. Fil5

Stockholm den 5 april 1988

Lars Tobisson (m)

Rune Rydén (m)

Filip Fridolfsson (m)
Hugo Hege land (m)
Margit Gennser (m)

Anders Andersson (m)
Bo Lundgren (m)
Margareta Gard (m)
Bengt Wittbom (m)

11