med anledning av prop. 1987/88:91 om skatten på alkoholdrycker

Motion 1987/88:Sk39 av Kjell Johansson m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Sk39

av Kjell Johansson m. fl. (fp)

med anledning av prop. 1987/88:91 om skatten på
alkoholdrycker

Regeringen föreslår i propositionen att skatten på spritdrycker höjs så att
priserna stiger med ”mindre än 5 procent”, att skatten på starköl höjs så att
priserna stiger med 10 %, att skatten på lättöl slopas och att skatten på, i
Sverige ännu ej introducerade, lättviner med mindre än 7 volymprocent
alkohol sänks till samma nivå som för starköl. Prishöjningarna föreslås träda i
kraft den 6 april 1988.

Alkoholen är ett av de största hoten mot människors välbefinnande.
Missbruket för med sig lidanden både för missbrukaren själv och hans
omgivning. Om missbruket minskades skulle socialtjänst, sjukvård och
rättsapparaten kräva betydligt mindre resurser. Vi skulle då kunna utveckla
välfärden ytterligare. För att få ett bättre samhälle är det nödvändigt att
minska drogmissbruket.

Efter en lång följd av år med ständigt stigande alkoholkonsumtion bröts
utvecklingen i slutet av 1970-talet. Sedan 1976 har konsumtionen sjunkit med
ca 20 %. Den största delen av konsumtionsminskningen inträffade under
perioden t. o. m. 1981. Förändringarna sedan dess har varit små även om det
finns tendenser till en ökning av konsumtionen de senaste åren. Framför allt
har det skett en oroande stor ökning av starkölskonsumtionen.

Det finns mycket som talar för att en del av förklaringen till den minskade
alkoholkonsumtionen är det alkoholpolitiska beslut som riksdagen fattade
1977. Det delbeslut som i första hand kan förmodas ha bidragit till
konsumtionsminskningen är den aktivare prispolitik som genomfördes med
början 1977. Såvitt vi vet är priset på alkohol ett av de mest effektiva
instrument som står till förfogande för att påverka konsumtionsnivån.

Förutsättningen för att priset på alkohol skall bevaras tillräckligt högt för
att vid varje tidpunkt främja en minskad konsumtion är att prishöjningarna
sker med relativt korta mellanrum. Skall riksdagens beslut fullföljas måste
prishöjningarna dessutom vara i samma nivå som eller något större än vad
som motiveras av förändringarna av konsumentprisindex. Genomförs inte
prishöjningarna efter dessa riktlinjer sjunker i stället alkoholens relativa pris
och syftet att främja en minskad konsumtion motverkas.

Folkpartiet var därför mycket kritiskt mot regeringens alkoholpolitik då
det, trots markanta förändringar i KPI, tog två år innan en förändring av
priset skedde 1987. Om prisinstrumentet skall användas aktivt, vilket är

riksdagens intention, får det inte dröja så länge mellan förändringarna av Mot. 1987/88
priset. Sk39

Folkpartiet anser att förändringen av den allmänna prisnivån nu motiverar
en ny höjning av priserna på alkohol. Därför framförde folkpartiet under
riksdagens allmänna motionstid i januari 1988 krav på en höjning av
alkoholpriset med 5 %. Det är med tillfredsställelse vi noterar att regeringen
nu uppmärksammat behovet av en prishöjning.

Att höja priserna på starköl och spritdrycker är väl motiverat från
alkoholpolitisk synpunkt, varför folkpartiet biträder regeringens förslag i
denna del. Däremot föreslår regeringen ingen förändring vad gäller beskattningen
av vin. Regeringens motivering till detta ställningstagande tycks vara
att priserna på vin under perioden maj 1977—december 1987 har överstigit
prisutvecklingen för varor och tjänster i allmänhet. Tillika anförs att
statistiken över alkoholförsäljningen för första halvåret 1987 uppvisar en
minskad försäljningsvolym av vin.

Vinförsäljningen har under senare år genomgått en drastisk ökning. De
preliminära siffrorna för 1987 visar, som regeringen anför, en viss minskning
av konsumtionen. Denna minskning av den totala konsumtionen av vin är

6 %o. Folkpartiet anser att inga slutsatser bör dras av denna marginella
minskning. I stället kan man med oro konstatera att konsumtionen av lättvin,
vilken är den helt dominerande vinkonsumtionen, visar en uppåtgående
trend. Dessutom bör uppmärksammas att priset per volymprocent alkohol
för vissa viner är betydligt lägre än för spritdrycker och starköl. Detta
tillsammans med målet om en minskning av konsumtionen av alkohol med
25 % fram till år 2000 gör att folkpartiet inte ser någon anledning att låta just
beskattningen av vin förbli på samma nivå som i dag. Även på viner bör
priserna höjas med i genomsnitt 5 %. Detta bör ske genom en höjning av
grundavgiften.

AB Vin- & Spritcentralen bedriver nu ett utvecklingsarbete för att få fram
vinsorter med låg alkoholhalt. Priset för viner med en alkoholhalt om högst

7 % beräknas med nuvarande skatteregler bli drygt 37 kr. för 75 cl. För att
skapa ett incitament till val av alkoholsvagare viner föreslår regeringen att
skatten sänks till samma nivå som skatten för starköl. Konsekvensen av detta
blir att kostnaden per volymprocent alkohol i stort sett blir densamma för
starköl i mellanprisklassen som för vin med alkoholstyrka om högst 7
volymprocent alkohol, under förutsättning av att tillverkningskostnaderna
för vinet blir de nu beräknade.

Det underlag som presenteras i propositionen är inte tillräckligt. Det är
osäkert om vin med högst 7 volymprocent alkohol främst kommer att
konkurrera med mera alkoholstarka viner. Beroende på vad priset blir kan
det i stället bli så att detta s. k. lätt-lättvin kommer att konkurrera med det
alkoholsvagare starkölet. Vi noterar att regeringen beräknar relativt höga
tillverknings- och kringkostnader för det alkoholsvaga vinet. Om tillverknings-
och kringkostnaderna sjunker något, blir det alkoholsvaga lättvinet
billigare per volymprocent alkohol än starköl. Detta vore en oönskad effekt
av den nu föreslagna skattesänkningen. Folkpartiet anser därför att en
förändring av skatten för viner med en alkoholhalt om högst 7 volymprocent

alkohol bör anstå till dess det är utrett vilka framställningskostnaderna blir 17

och vilka produkter vinet faktiskt konkurrerar med. Regeringen bör Mot. 1987/88

därefter, om nödvändigt, återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder. Sk39

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att 10 § p. 2 Lag om ändring i lagen
(1977:306) om dryckesskatt skall ha följande lydelse:

2. starkvin 19 kronor 60 öre,

2. att riksdagen beslutar att 10 § p. 3 Lag om ändring i lagen
(1977:306) om dryckesskatt skall ha följande lydelse:

3. lättvin 7 kronor 80 öre,

3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till skattesänkning
på lättviner med en alkoholstyrka om högst 7 volymprocent som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om de
s. k. lätt-lättvinerna.

Stockholm den 1 mars 1988
Kjell Johansson (fp)

Gudrun Norberg (fp) Leif Olsson (fp)

18