med anledning av prop. 1987/88:91 om skatten på alkoholdrycker

Motion 1987/88:Sk31 av Sten Andersson i Malmö (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Sten Andersson i Malmö (m)

med anledning av prop. 1987/88:91 om skatten på
alkoholdrycker

Mot.

1987/88

Sk31-42

1977 års alkoholpolitiska beslut innebar att skatteinstrumentet skall användas
som ett aktivt alkoholpolitiskt instrument i syfte att minska alkoholkonsumtionen
i landet. Enligt nämnda beslut skall priserna på alkohol vara höga
och följa den allmänna prisutvecklingen.

Resultatet av ovan beskrivna agerande har förvisso inneburit att de
svenska priserna på sprit, vin och öl är höga jämfört med de flesta andra
länderna i Europa. Samtidigt finns det skäl ställa följande fråga: Har våra
höga priser på alkohol fått som effekt att den totala konsumtionen minskat?

Det är min uppfattning att det inte går att oreserverat svara ja på denna fråga.

Det är förmodligen så att den alkoholförsäljning som bedrives från
Systembolagets butiker kan peka i den önskade riktningen. Dock är nämnda
försäljningsställen inte de enda där alkohol saluföres.

En realistisk bedömning måste vara att tillverkningen och försäljningen av
s. k. hembränd alkohol under årens lopp har ökat kraftigt. Samma sak gäller
också för snabbvinssatserna.

Denna situation har ganska säkert uppstått på grund av de, som många
medborgare uppfattar det, höga priserna i Systembolagets butiker. Ytterligare
prishöjningar riskerar innebära att hembränningen och snabbvinstillverkningen
fortsätter att öka. Inträffar denna effekt, vilket måste vara troligt,
hamnar vi i en egendomlig situation.

Vi kan slå oss för bröstet och säga att tack vare våra höga priser på alkohol
har vi fått ner konsumtionen av densamma. Tyvärr endast i Systembolagets
butiker. Den totala konsumtionen visar sannolikt inte samma mönster därför
att tillverkning och konsumtion av annan alkohol än den som saluföres av
staten ökar.

Nu kan det sägas att åtgärder måste sättas in mot hembränning och
hemtillverkning av vin och öl. Detta är dock mycket lättare sagt än gjort!

De som bränner egen sprit och som enbart gör detta för egen konsumtion
är ytterst svåra att upptäcka. Det är nämligen först då denna tillverkning
innebär att man säljer till arbetskamrater, grannar och bekanta som risken
för upptäckt blir aktualiserad. Det skall också påpekas att vi här rör oss inom
en lagstiftning som inte anses som kriminell av breda befolkningslager i så
måtto att man är beredd att anmäla verksamheten för polisen.

Det kan konstateras att ett enkelt sätt att göra sig omöjlig och impopulär
bland t. ex. arbetskamrater, grannar och bekanta är att anmäla en i den egna 1

1 Riksdagen 1987/88.3 sami. NrSk31-42

kretsen för olaga hembränning av sprit och offentligt erkänna detta! Mot. 1987/88

Vad det gäller snabbvinssatserna uppstår andra problem. Visst är det Sk31
möjligt att genom ökade skatter, ja, t.o.m. genom förbud försvåra eller
förbjuda tillverkningen av dessa viner. Men resultatet blir sannolikt i så fall
enbart ett slag i luften,

Även om det blir förbjudet att sälja färdiga snabbvinssatser är det mycket
lätt att med bas av det varusortiment som finns i en livsmedelsbutik själv
komponera ihop de ingredienser som behövs för hemtillverkning av vin.

Ett förbud mot försäljning av ovan nämnda sortiment skulle innebära att
produkter sorn olika frukter och socker skulle försvinna från butikerna.

Denna utveckling vågar förmodligen inte ens våra mest fanatiska alkoholmotståndare
förespråka.

Vad som nu borde göras är följande: Den nu aktualiserade höjningen på
alkohol borde inte äga rum. I stället bör det tillsättas en utredning som
belyser effekterna för den totala alkoholkonsumtionen i landet om vi
fortsätter med priser, vilka vid en internationell jämförelse ligger mycket
högt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1, att riksdagen beslutar att inte bifalla regeringens förslag avseende
höjning av skatten på alkoholdrycker,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en utredning om sambandet höga priser på den
statligt saluförda alkoholen och den totala alkoholkonsumtionen.

Stockholm den 18 februari 1988

Sten Andersson (m)
i Malmö

2