med anledning av prop. 1987/88:90 om energipolitik inför 1990-talet

Motion 1987/88:N32 av Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:N32

av Alf Svensson (c)

med anledning av prop. 1987/88:90 om energipolitik
inför 1990-talet

Den 23 mars 1980 genomfördes en folkomröstning i kärnkraftsfrågan. En
majoritet av svenska folket uttalade sig för att kärnkraften skall avvecklas
före utgången av år 2010. Avvecklingen skulle ske i den takt som är möjlig
med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning
och välfärd. Majoriteten uttalade dessutom att ingen ytterligare utbyggnad
av kärnkraften skulle ske utöver de tolv reaktorer som vid omröstningstillfället
var i drift, färdiga eller under arbete.

Efter folkomröstningen 1980 bekräftade riksdagen folkets vilja genom att
besluta att den sista kärnkraftsreaktorn i Sverige skall stängas senast år
2010.

Kds och de övriga partierna bakom linje 3 kritiserade konstruktionen att
först bygga ut kärnkraftskapaciteten till 12 aggregat och sedan inleda avvecklingen.
Problemet är - som mycket tydligt framgår av propositionen att
hela energimarknaden nu byggts upp för ett mycket stort elberoende.

Ett av de största problemen är att klara avvecklingen av den direktverkande
elvärmen i bostadsbeståndet. Regeringen och en majoritet av riksdagen
har hittills avvisat ett antal riksdagsmotioner bl. a. från kds om att
förbjuda direktverkande elvärme i nyproducerad permanentbebyggelse.
Priset för denna kortsiktiga politik får bostadskonsumenterna nu betala.
Dessa har i praktiken lurats till att installera direktverkande elvärme med
de konstlat låga elpriserna. Regeringen har alltsedan folkomröstningskampanjen
hårdnackat vägrat att redovisa en realistisk elprisutveckling bortom
1990. Nu är det så dags att presentera de kraftfulla elprishöjningar man hela
tiden varit medveten om som oundvikliga.

1 propositionen heter det att statsmakterna under de senaste åren vidtagit
en rad åtgärder som syftar till att underlätta omställningen av energisystemet.
Det ovan nämnda beslutet att efter folkomröstningen bygga ut kärnkraften
till 12 aggregat gick stick i stäv med strävan att ställa om energisystemet
mot de mål som nu ställs upp i propositionen.

Insatser har gjorts inom ramen för energihushållningsprogrammet för
befintlig bebyggelse. Tyvärr har regeringen sedan något år dragit in statsbidraget
för de kommunala energisparrådgivarna. Detta har resulterat i att
ambitionsnivån framför allt när det gäller att ta fram energisparprojekt i det
befintliga bostadsbeståndet sjunkit.

Staten har satsat resurser på att åstadkomma marknadsintroduktion av ny
teknik som bidrar till ett minskat oljeberoende och en effektivare energianvändning.
Två oljeersättningsprogram har genomförts med syfte att medverka
till att ny teknik som minskar oljeberoendet introduceras på mark

naden. Dessutom har investeringsprogram för bl. a. byggandet av miljö- Mot. 1987/88
vänliga fjärrvärmesystem påskyndats. N32

Tyvärr har den hittills bedrivna energipolitiken förhindrat kommunerna
att bygga effektiva kraftvärmesystem, som både levererar fjärrvärme och
elkraft. Bakgrunden har varit att marknaden för kärnkraftverkens elproduktion
inte fick störas. Nu signalerar propositionen nya riktlinjer för
kommunerna. Nu är det så dags att rekommendera kommunal kraftvärmeutbyggnad
när en stor del av fjärrvärmeutbyggnaden redan genomförts.

Tjernobyl

Den 26 april 1986 inträffade ett förödande reaktorhaveri i kärnkraftverket i
Tjernobyl. Efter olyckan uppdrog regeringen åt rådet för långsiktiga elanvändnings-
och elproduktionsfrågor, energirådet, att på nytt pröva de
grundläggande frågorna om kärnkraftens säkerhet.

I en proposition (prop. 1986/87:159) hävdade regeringen att den inte fann
anledning att tidigarelägga den tidpunkt då kärnkraftsavvecklingen skall
vara helt genomförd med anledning av erfarenheterna av Tjernobyl. I en
riksdagsmotion under allmänna motionstiden kommer kds fram till en annan
ståndpunkt och föreslår att planeringen inriktas på att svensk kärnkraft
skall vara avvecklad år 2000. Slutsatserna i denna motion ligger även till
grund för hemställan med anledning av nu föreliggande proposition.

Avveckla kärnkraften före år 2000

Kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl visar att beslutet att avveckla kärnkraften
var riktigt och att reaktorhaverier får förödande konsekvenser för människor,
djur och miljö också på stora geografiska avstånd från haveriplatsen.

Kds anser bl. a. med hänsyn till effekterna av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl
att de svenska kärnkraftsreaktorerna bör vara avvecklade till år 2000.

En avveckling av kärnkraften till år 2000 är möjlig att genomföra med
betydande miljömässiga, säkerhetsmässiga och ekonomiska fördelar, jämfört
med att driva de flesta reaktorerna till år 2010, och därmed tvingas
ersätta dem med kolkraftverk som kraftindustrin och kärnkraftsförespråkarna
önskar.

Propositionen utgår från en elanvändningsnivå på 135-140 miljarder kilowattimmar
vid sekelskiftet. En sådan planering låser fast det svenska energisystemet
vid en onödigt hög nivå och ger fel signaler till marknaden.

Incitamenten att spara och hushålla minskar. Kds avvisar alltså utgångspunkterna
för propositionen när det gäller tidpunkten för avvecklingens
slutförande och elanvändningsnivån och inriktar i det följande förslagen på
att avvecklingen skall vara genomförd år 2000 med högre sparambitioner än
de som regeringen föreslagit.

De svenska kärnkraftsreaktorerna måste under alla förhållanden ersättas.

Den tekniska livslängden har överdrivits. T. ex. är Ringhals 2- reaktorn så
försvagad av ”ålderskrämpor” att ägarna redan vill byta ut ånggeneratorerna
till en kostnad av ca 1,2 miljarder kronor. Enligt kds uppfattning bör
denna investering inte fullföljas. Ringhals 2 bör snarast stängas och resur- 11

serna i stället satsas på effektivare energianvändning och stöd till framtidsin- Mot. 1987/88

riktade elprojekt som t. ex. de planerade havsbaserade vindkraftsbyarna i N32

Blekinge.

Kds instämmer i stort i propositionens riktlinjer och förslag när det gäller
elprisutvecklingen. Särskilt den elintensiva industrins situation måste beaktas.

Den elintensiva industrin sysselsätter ca 100 000 personer och är i stor
omfattning lokaliserad till Bergslagen och Norrland. I dessa områden svarar
denna industri för upp emot 40 % av den totala industrisysselsättningen.

Den elintensiva industrin har en mycket stor exportandel där dess exportvärde
uppgår till cirka en tredjedel av industrins totala nettoexportvärde.
Det är till denna sektor som en större del, än den i propositionen
föreslagna, av elanvändningen skall koncentreras. I ett längre perspektiv
finns det anledning att stimulera en övergång från el till naturgas i industriella
processer.

Tidigare riktlinjer för energipolitiken

Riktlinjerna för energipolitiken fram till omkring år 1990 fastställdes av
riksdagen 1985. Strategin är att vidta åtgärder för att minska oljeberoendet
och lägga grunden för en ersättning av kärnkraften genom energihushållning,
fjärrvärmeutbyggnad, införande av ny teknik och nya energikällor
samt forskning och utveckling. Riksdagen avvisade dock som tidigare påpekats
krav på förbud mot nyinstallation av direktverkande elvärme i permanentbostäder.
Ett sådant förbud hade skapat större förutsättningar för
målsättningarna att lyckas. Ny teknik för elproduktion skulle dessutom
prövas ingående. Problemet för denna nya teknik är med regeringens modell
att finna avsättning för sin elektricitet på marknaden i konkurrens med
det enorma utbudet av kärnkraftsel fram till år 2010 eller åren närmast före.

Den avgörande svagheten i denna strategi låg enligt kds uppfattning i att
riksdagen inte förrän 1995 skulle få ta ställning till en konkret omställningsplan
som skall resultera i att den sista reaktorn stängts av år 2010. Dessutom
kommer överutbudet av kärnkraftsel under så lång tid att bromsa introduktionen
av alternativ elproduktion och minska incitamenten till tidiga investeringar
i energisparåtgärder. Den föreliggande propositionen ger nu
delvis nya förutsättningar genom att föreslå att ett första aggregat tas ur
drift 1995 och en andra 1996 - en i Ringhalsverket och en i Barsebäcksverket.

Regeringens föreliggande proposition är för vag för att ge aktörerna på
energimarknaden tillräckliga styrimpulser. Det räcker inte med att precisera
riktlinjerna för kärnkraftsavvecklingens inledande skede och dessutom
lägga in en kontrollstation, som i praktiken innebär att förutsättningarna
ånyo kan komma att förändras. Det krävs nu i stället en konkret avvecklingsplan
som snarast underställs riksdagen för beslut, kombinerad
med marknadsekonomiska styrmedel och stimulanser för hushållning och
alternativ baserade på inhemska och förnybara energislag.

12

Även de svenska reaktorerna har säkerhetsbrister Mot. 1987/88

N32

I debatten efter reaktorolyckan i Tjernobyl har det ofta hävdats att de
svenska reaktorerna skulle vara så mycket säkrare än t. ex. sovjetiska och
andra utländska reaktorer, att risken för en motsvarande svensk olycka
nästan helt kan uteslutas. De svenska reaktorerna är uppenbart säkrare än
t. ex. den havererade Tjernobylreaktorn men har olika typer av svagheter,
som kan få mycket allvarliga konsekvenser vid ett haveri.

Med en planering som ger alla inblandade parter god tid att anpassa sig är
det möjligt att avveckla de 12 svenska reaktorerna fram till år 2000 och ställa
om vårt energisystem till en mera inhemsk och till stora delar förnybar
energihushållning. Men det kräver att ett antal viktiga beslut omgående
fattas av regering och riksdag:

- Barsebäcksreaktorerna avvecklas inom den tid det tar att förse Karlshamns
oljekraftverk med höggradig rökgasrening, eller konvertering till
naturgasdrift.

-De 1,2 miljarder kronor som anslagits för att byta ånggeneratorer på
Ringhals 2 satsas i stället på effektivare energianvändning i såväl producent-
som konsumentleden samt stöd till framtidsinriktade elprojekt.

Ringhals 2 stängs av säkerhets- och arbetsmiljöskäl.

- En fysisk avvecklingsplan fastställs där det anges i vilken tidsföljd de olika
reaktorerna, beroende på säkerhetsmässiga bedömningar, skall tas ur
drift.

- En plan fastställs för snabbare utbyggnad av alternativa energikällor,
intensifierat energisparande och effektivare energianvändning.

- Beskattningen läggs om så att arbetskraften beskattas mindre genom
lägre arbetsgivaravgifter och energi och råvaror får bära en större andel
av beskattningen av produktionen, dock utformad så att de elintensiva
branscherna hinner anpassa sig och t. ex. ersätta el med naturgas eller
biogas.

- Större satsningar på forskning om effektivare energianvändning och nya
energikällor.

För att klara en avveckling av kärnkraften i Sverige till år 2000 med ett
decentraliserat energisystem i huvudsak byggt på inhemska och förnybara
energislag, där såväl hushållen, industrin som transportsektorn får tillräckligt
med elström, krävs en mycket målmedveten inriktning av energipolitiken.
Målsättningen bör vara att den totala energianvändningen skall
ligga runt 300 TWh år 2000.

De svenska kärnkraftsaggregaten producerade ca 65 TWh el 1987. De
allra flesta prognoser som tidigare legat till grund för energibehovet i
framtiden har inneburit mycket stora överskattningar av de verkliga behoven.

1972, samma år som det första större svenska kärnkraftverket startades,
offentliggjordes denna prognos för det svenska elbehovet:

13

År	Kraftsams (CDL:s) prognos 1972 elbehov TWh	Verklig förbrukning
1972		72
1975	100	80
1980	145	94
1985	200	130
1990	250	9

Mellan 1979 och 1986 har den faktiska totala energianvändningen (elektricitet,
bränslen och drivmedel) i Sverige gått ned med ca 50 TWh (temperaturkorrigerade
värden). Detta motsvarar tio normalstora kärnkraftverk eller
tolv utbyggda Kalixälvar. Samtidigt som den totala energianvändningen
minskat har användningen av elektricitet ökat. Bakgrunden är framför allt
den kraftiga utbyggnaden av kärnkraften och det åtföljande behovet av att
sälja elektricitet, främst som elvärme.

Handlingsprogram för att ersätta 65 TWh kärnkraftsel fram
till år 2000

För att ersätta den kärnkraftsproducerade elströmmen med effektivare
energianvändning och alternativa energikällor krävs att riksdagen snabbt
antar ett kraftfullt handlingsprogram.

Satsningarna måste bl. a. gälla effektivare energianvändning t. ex. ökad
isolering, värmeåtervinning, värmepumpteknik, ökad satsning på kraftvärme
och mottrycksproduktion av el. Ett annat viktigt inslag är utbyte av el
mot bränsle inom värmesektorn och mot naturgas och biogas inom industrin.
Solenergin bör främst komma till användning för uppvärmning av
tappvatten. Vattenkraften bör effektiviseras och byggas ut till en kapacitet
av 66 TWh.

De nuvarande kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd är starkt begränsad.
De måste under alla förhållanden ersättas. Det billigaste och
miljövänligaste är att i så stor utsträckning som möjligt investera i effektivare
energianvändning och sparande.

Det är nödvändigt att de politiska besluten om en omställning av vårt
energisystem följs upp med ekonomiska styrmedel på samma sätt som t. ex.
de bostadspolitiska målen bara kan uppnås genom att riksdagen fastställer
låneregler och andra villkor som reglerar byggandet.

Stoppa utbyggnaden av direktverkande elvärme

Den explosionsartade ökningen av eluppvärmningen av bostäder måste
stoppas. Det har nu gått så långt att det har uppstått allvarliga problem i
eldistributionen under de senaste kalla vintrarna, trots att kärnkraften är
fullt utbyggd. Ca 475 000 småhus värms nu med direktverkande elvärme.
Den mycket farliga sårbarheten i detta storskaliga system kan bli förödande

om inte riksdagen snabbt fattar beslut som kan bryta utvecklingen. Olika Mot. 1987/88
typer av åtgärder som lagstiftning mot nyinstallation av direktverkande N32
elvärme och höjd elskatt, fördelaktiga lån och bidrag för andra uppvärmningssystem
och förändringar av eltaxekonstruktionerna måste samverka
för att snabbt styra utvecklingen mot ett mera decentraliserat system för
bostadsuppvärmning, i huvudsak byggt på inhemska och förnybara energislag.

1 en separat motion under allmänna motionstiden utvecklar kds sin syn på
energiskatterna och energipolitiken i övrigt.

Kraftindustrins modell dyr för konsumenterna

1 kärnkraftsförespråkamas och kraftindustrins modeller skall kärnkraften
ersättas med nybyggda gigantiska kolkondenskraftverk. Denna linje fullföljs
nu i remissvaren på de utredningar som ligger till grund för propositionen.
I nybyggda kolkraftsanläggningar kostar varje kWh ca 40 öre.

Detta skall jämföras med en satsning på effektivare energianvändning, ökad
kraftvärmeproduktion, naturgas, ersättning av el med bränslen, m. m. Enligt
de beräkningar som utförts i en arbetsgrupp inom centerpartiet skulle
en sådan inriktning innebära en årlig besparing för konsumenterna på ca 8
miljarder kronor.

Det är ganska naturligt att kraftindustrins modell står i överensstämmelse
med företagens affärsidé - att sälja så mycket elström som möjligt. I nyproducerade
kolkondenskraftverk blir det en mycket högre kostnad för konsumenten
än om en stor del av investeringarna görs i besparingar och effektivare
energianvändning som ju inte alls kräver några driftkostnader.

För att stimulera omställningen av energisystemet bör en avgift på t. ex.
ett par öre per kWh på all elström tas ut till en fond, som både skall ge
stimulansbidrag och finansiera särskilt angelägna objekt. Med en elavgift på

2 öre/kWh skulle fonden fram till år 2000 få ett kapital på ca 30 miljarder
kronor, samtidigt som avgiften skulle dämpa elefterfrågan och stimulera
övergång från direktverkande el och elpannor till värmepumpsystem.

Resursanvändning och energiutnyttjande måste planeras och genomföras
på ett sådant sätt att jordens ändliga tillgångar förvaltas i stället för att
förbrukas.

Sveriges energihushållning måste så snabbt som möjligt komma i balans
utan kärnkraft. Den globala utvecklingen med överbefolkning och miljöförstöring
tillsammans med instabila råvarumarknader begränsar även Sveriges
energipolitiska handlingsutrymme. Sverige och övriga industriländers
materiella välståndsutveckling har bl. a. byggt på en ständigt stigande förbrukning
av billig energi. En sådan utveckling kan inte fortsätta utan
irreparabla skador pä miljö och klimat.

Vår svenska levnadsstandard är mer än tio gånger högre än flertalet
länders på jorden. Klyftan mellan de rika i-länderna och de fattiga uländerna
fortsätter att öka. Sverige måste i högre grad erbjuda bistånd till
alternativ teknik som är anpassad till resp. lands förutsättningar bl. a. för
att öka självförsörjningsgraden på energiområdet.

Enligt Världskommissionen för miljö och utveckling, den s. k. Brundt

landkommissionen, använder en person i de industrialiserade marknads- Mot. 1987/88

ekonomierna mer än 80 gånger så mycket energi som en invånare i en del N32

afrikanska stater.

Den totala nivån på energiförbrukningen i den industrialiserade världen
är ohållbar i längden enligt kommissionen. Om utvecklingsländerna år 2025
skulle nå upp till samma energianvändning, som de industrialiserade länderna
har för närvarande, skulle jordens totala energianvändning femfaldigas.

En sådan situation skulle, enligt Brundtlandkommissionen, innebära en
katastrof för jordens ekologiska balans.

Målsättningen för den svenska energipolitiken skall alltså vara att inhemska
och förnybara energislag i kombination med ett intensifierat sparande
och ökad hushållning successivt skall ersätta kärnkraft och import av olja
och kol i ett resursbevarande samhälle. Detta leder till energipolitisk balans
och att Sverige därmed tar sitt ansvar för den globala utvecklingen där
målsättningen är en rättvisare fördelning av välfärden.

Inom vårt nordiska närområde finns förutsättningar att tillgodose de
nordiska ländernas behov av energiråvaror. En inomnordisk energibalans är
en målsättning som även bidrar till en positiv global utveckling.

Genom en målmedveten satsning på hushållning och återvinning tar vi
ansvar för den globala utvecklingen. En mera rättvis fördelning av välfärden
på jorden är en viktig del av energipolitiken.

Energipolitiken skall präglas av omtanke om nu levande samt kommande
generationer.

Energianvändningen ökar åter i Sverige

Tyvärr ökar den totala energianvändningen nu åter i Sverige. 1986 uppgick
den enligt statens energiverk till 449 TWh. En normaltemperaturkorrigerad
statistik för åren 1986 och 1987 visar att den årliga ökningen blir drygt 1 %
under perioden 1986-1988. Energianvändningen väntas ligga på en högre
nivå åren 1987-1988 jämfört med år 1986, runt 460 TWh. Detta är en
olycklig utveckling som med stor målmedvetenhet måste vändas. Målet
skall enligt kds vara en total slutlig inhemsk energianvändning på ca 300
TWh år 2000, exkl. ca 73 TWh för utrikessjöfart, förluster i överföringssystemet
m. m.

Hushållning - sparande

En av de viktigaste insatserna på miljö- och energipolitikens område är att
stimulera till hushållning och sparande.

Forskning och initiativ när det gäller nya energisystem med denna inriktning
skall stimuleras.

Det måste vara företagsekonomiskt lönsamt att investera i energisnåla
processer och produkter. Detta får konsekvenser bl. a. för skatte- och
taxepolitiken, inom förpackningsindustrin och organisationen av varutransporterna.

Kollektivtrafiken skall vara attraktiv och byggas ut för att kunna möta de 16

ökande behoven. Långväga transporter skall styras över till de mest energi- Mot. 1987/88
snåla transportmedlen. N32

Produktionsbeskattningen skall utformas så att användningen av energi
beskattas mera och arbete mindre än hittills.

Energitaxorna skall så långt som möjligt vara rörliga med låga fasta
avgifter.

Utbyggnaden av fjärrvärme får inte förhindra fortsatta energibesparande
åtgärder i bostadsbeståndet.

Det är viktigt att kommunernas energiplaner utformas så att energibesparande
åtgärder prioriteras så att exempelvis sopförbränning för fjärrvärmeproduktion
minimeras.

Decentraliserad energiproduktion

Den storskaliga elenergimodellen med kärnkraft som grundpelare gör landet
alltför sårbart och ökar behovet av större elledningar för att klara de
höga effektbehoven och minska överföringsförlusterna. Ett decentraliserat
energisystem, byggt på inhemska energitillgångar, bidrar även starkt till
samhällsekonomisk balans. Mest ekonomiskt är det att framställa elektricitet
där det behövs värme, t. ex. för uppvärmning av bostäder. Större industrier
och tätorter bör investera i egna kraftvärmeanläggningar.

Elproduktion i kärnkraftverk såväl som olje- och koleldade kondenskraftverk
är mycket energislösande. Cirka två tredjedelar av den producerade
energin går till spillo, främst som kylvatten. Därutöver försvinner
ca 10 % av energin som förluster i ledningar. Även vid värmeproduktion
försvinner en stor del av energiinnehållet i förluster.

Målsättningen måste i princip vara att så mycket som möjligt framställa
energi där den förbrukas och att framställa el där värmeöverskottet kan
utnyttjas för t. ex. bostadsuppvärmning. Då försvinner endast en mindre
del av energin i form av förluster och en högre verkningsgrad erhålls.

Miljöhänsyn

Valet av energisystem har den allra största betydelse för miljön. Att spara
energi är den billigaste och effektivaste metoden att nedbringa miljöskadliga
utsläpp. Bränslen som olja, kol, ved, torv, biomassor och sopor har alla
olika typer av miljöpåverkan. Rökgasutsläppen måste minimeras. Detta
sker genom att energiproducenterna bringas att använda den allra bästa
reningsteknik som finns att tillgå. Målsättningen i handlingsprogrammet
mot luftföroreningar och försurning, att utsläppen av svavel- och kväveoxider
skall minskas med 65 resp. 30 %, räknat från 1980 års nivå till 1995, som
presenteras i regeringens proposition 1987/88:85 om miljöpolitiken inför
1990-talet är otillräcklig. Kristdemokratiska samhällspartiet kräver kraftigt
skärpta gränsvärden för utsläpp från förbränningsanläggningar i sin miljöpolitiska
motion.

Det är i dag tillåtet att elda tung olja med ett svavelinnehåll av 1 viktprocent.
Oljan svarar i dag för ca 47 % av vår energiförsörjning och omkring
hälften av svavelutsläppen. I propositionen förutskickas en senare sänkning

av den högsta tillåtna svavelhalten i tung olja till 0,8 viktprocent. Detta är Mot. 1987/88
en helt otillräcklig ambitionsnivå. N32

Energiministern säger att det är angeläget att motiv skapas för en ytterligare
minskning av svavelutsläppen vid oljeförbränning och aviserar för
ändamålet en utredning i samband med miljöpropositionen. Målet skall
vara att föreslå successiva begränsningar av svavelutsläppen med början år
1993 i de mest försurade områdena. Dessa beslutade och planerade åtgärder
skall enligt propositionen inte genomföras förrän kärnkraften avvecklas.
Kds anser att så snart erforderliga notifieringsprocedurer i GATT
och EFTA har genomförts bör den högsta tillåtna svavelhalten i tung olja
sättas till 0,3 viktprocent.

Försurningssituationen är ytterst alarmerande. Över 20 000 sjöar i Sverige
är redan försurade eller döda. Även marken, skogarna och äldre byggnadsminnen
uppvisar allt allvarligare försurningsskador. Skogsskador och
skogsdöd breder nu ut sig i en allt snabbare takt i Sverige, även om de
senaste mycket regniga somrarna givit skogen möjlighet till en viss återhämtning.
I Västtyskland har en tredjedel av granskogen skadats eller dött
de senaste åren, och i Canada uppges 50 % av de granar som fanns för 15 år
sedan vara döda.

Orsaken till denna skrämmande utveckling är att industriländerna hittills
satsat på energisystem som bygger på förbränning av fossila bränslen med
otillräcklig rökgasrening i kombination med kväveoxidutsläppen från den
ständigt växande motortrafiken.

Energipolitiken måste utformas i mycket nära samarbete med miljöpolitiken.
Kds ställer därför mycket höga krav på uppföljning och vaksamhet
för att minimera negativa miljöeffekter av energipolitiken.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1987/88:90,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på en konkret avvecklingsplan
för kärnkraften i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om principer för ersättning av kärnkraftsel med
snabbare utbyggnad av alternativa energikällor, intensifierat energisparande
och effektivare energianvändning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om energibeskattningen,

5. att riksdagen beslutar om ett förbud mot nyinstallation av
direktverkande eluppvärmning i permanentbostäder.

Stockholm den 21 mars 1988
Alf Svensson (c)

18