med anledning av prop. 1987/88:90 om energipolitik 1987/88 inför 1990-talet N28

Motion 1987/88:N28

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:N28 “

av Carl Bildt m. fl. (m) Mot.

med anledning av prop. 1987/88:90 om energipolitik 1987/88
inför 1990-talet N28

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning ' 2

2 Förutsättningar för energipolitiken 2

2.1 Svenskt kärnkraftsprogram 2

2.2 Folkomröstningen år 1980 2

2.3 Riksdagsbeslut 1980-1987 3

2.4 Utvärdering av olyckan i Tjernobyl 3

2.5 Socialdemokratisk energipolitik sedan 1986 5

2.6 Remissförfarandet 5

2.7 Remissvaren 6

2.8 Regeringens förslag 7

3 Följder av förtida avveckling 7

3.1 Elförsörjningen 8

3.1.1 Elförbrukningen 8

3.1.2 Ersättningskraftverk 9

3.2 Konsekvenser för hushållen 11

3.2.1 Eluppvärmda småhus 11

3.3 Konsekvenser för den svenska industrin 12

3.3.1 Försämrad konkurrenskraft 12

3.3.2 Regionalpolitiska effekter 13

3.4 Miljökonsekvenser 14

3.4.1 Luftföroreningar 15

3.4.2 Restprodukter 16

3.5 Kostnader 16

4 Slutsats 16

5 Hemställan 17

1

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr N28

1 Sammanfattning Mot. 1987/88

N28

Regeringens förslag att inleda avvecklingen av kärnkraften redan under
åren 1995-1996 är ett meningslöst slöseri med resurser som kommer att
försämra miljön och orsaka arbetslöshet. Det finns inga sakliga skäl att
genomföra en förtida avveckling som kommer att kosta minst 25 miljarder
kronor.

Regeringens förslag är avsett att överbrygga intern splittring inom det
socialdemokratiska partiet. Kostnaden för att tillfredsställa en liten grupps
intressen blir hög både för den svenska miljön och för vårt folks välstånd.

Välståndet är till betydande del byggt på den goda tillgången till elenergi.

I många viktiga industribranscher krävs mycket energi. Att stänga två
reaktorer kommer att leda till ökade elpriser. Det kommer att drabba
hushållen, främst sådana med elvärme, och elintensiva industrier.

Regeringens förslag innebär att socialdemokraterna väljer att bryta mot
resultatet av folkomröstningen om kärnkraft år 1980.

Moderata samlingspartiet står fast vid folkomröstningens utslag, som
innebär att reaktorerna skall nyttjas så länge de uppfyller säkerhetskraven
och att avvecklingstakten skall bestämmas med hänsyn till sysselsättning
och välfärd.

Ju längre de svenska reaktorerna drivs, desto bättre blir förutsättningarna
att ersätta dessa med miljövänliga kraftverk.

2 Förutsättningar för energipolitiken

2.1 Svenskt kärnkraftsprogram

Redan under 1950-talet fanns det en begynnande medvetenhet om att de
svenska vattenkraftsreserverna inte skulle räcka till Sveriges framtida elkraftsbehov.
Under politisk enighet startades ett forsknings- och utvecklingsprogram
som syftade till att utveckla svensk kärnkraftsteknologi. Under
flera års tid drevs ett kärnvärmeverk i bostadsområdet Ågesta utanför
Stockholm.

Det statliga bolaget AB Atomenergi utvecklade teknik för en s. k. tungvattenreaktor.
En sådan uppfördes vid Marviken vid Bråvikens södra sida,
men den togs aldrig i drift, eftersom den inte uppfyllde säkerhetskraven.

1972 togs Sveriges första kärnkraftverk i drift. Det byggdes av ASEA-Atom
för det privata kraftkonsortiet Oskarshamns KärnkraftsGrupp (OKG).

1973 beslutade riksdagen om ett kärnkraftsprogram som omfattade elva
reaktorer. 1975 beslutades om en utbyggnad med ytterligare två reaktorer.

2.2 Folkomröstningen år 1980

1979 gjorde socialdemokraterna en oväntad omsvängning i fråga om kärnkraften.
Under några månader före valet lät de påskina att de övervägde en
avveckling av de svenska reaktorerna. För att avföra energifrågan från
valrörelsen hösten 1979 hänsköts frågan till en folkomröstning. 2

Inför folkomröstningen ställde sig partierna bakom olika alternativ. Cen- Mot. 1987/88

tern och vpk förenades om linje 3 med krav på avveckling inom tio år. Linje N28

1, som stöddes av moderata samlingspartiet, och linje 2, som fick stöd av
socialdemokraterna och folkpartiet, hade identiskt lika text på framsidan av
röstsedeln. Där stod: ”Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med
hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning
och välfärd. För att bl. a. minska oljeberoendet och i avvaktan på att
förnybara energikällor blir tillgängliga används högst de 12 kärnkraftsreaktorer
som i dag är i drift, färdiga eller under arbete. Säkerhetssynpunkter
blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas ur drift.”

På baksidan av linje 2:s röstsedel stod bl. a.: ”Elproduktion genom oljeoch
kolkondenskraftverk undviks.”

Vid folkomröstningen den 23 mars 1980 röstade 18,9 % på linje 1,

39,1 % på linje 2 samt 38,7 % på linje 3.

Som ett inslag i folkomröstningskampanjen lade linje 2 fram en text som
kallades awecklingsplan. I denna uppskattade man den tekniska livslängden
för reaktorerna till ca 25 år.

2.3 Riksdagsbeslut 1980-1987

Några veckor efter folkomröstningen lade den dåvarande trepartiregeringen
fram en energipolitisk proposition baserad på folkomröstningsresultatet.
Vid riksdagsbehandlingen lyckades socialdemokraterna genomdriva ett
riksdagsbeslut där 2010 utpekades som det sista året för drift av kärnkraftverk.
Moderata samlingspartiets riksdagsledamöter biträdde inte detta beslut.

Riksdagsbeslutet borde, enligt vår mening, även på denna punkt ha
motsvarat det som stod på 58 % av de avlämnade röstsedlarna - att säkerhetssynpunkter
skulle avgöra avvecklingen.

2.4 Utvärdering av olyckan i Tjernobyl

Den 26 april 1986 skedde en allvarlig olycka i en sovjetisk kärnreaktor i
Tjernobyl. Reaktorn var av s. k. RBMK-typ, vilket innebär att reaktorn var
en lättvattenkyld, grafitmodererad kanalkokarreaktor. Den typen av reaktor
byggs och drivs numera endast i Sovjetunionen och dess satellitstater.
Reaktorns konstruktion är utformad för att underlätta produktion av vapenplutonium.

Olyckan gav upphov till förhöjd radioaktivitet i stora delar av Europa.
Nedfallet över vissa delar av Sverige var högre än över några andra områden
utanför Sovjet.

Den närmaste tiden efter olyckan var informationen från de sovjetiska
myndigheterna praktiskt taget obefintlig. Det var därför naturligt att många
svenskar kände stor oro inför en kärnkraftsolycka vars förlopp och omfattning
då var okända.

1* Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr N28

Efter en tid förändrades den sovjetiska attityden och de sovjetiska myn- Mot. 1987/88

digheterna lämnade ett omfattande material till IAEA (den internationella N28

atomenergiorganisationen). Genom IAEA har de svenska myndigheterna,
främst SKI (statens kärnkraftinspektion) och SSI (statens strålskyddsinstitut),
fått omfattande kunskap om olycksförloppet i Tjernobyl.

Olyckan förorsakades av en rad missgrepp och flagranta brott mot säkerhetsbestämmelserna.
Att olyckan fick det katastrofartade förloppet berodde
emellertid på RBMK-reaktorernas konstruktion. På en lång rad
punkter avviker den konstruktionen från de kokar- och tryckvattenreaktorer
som nyttjas i Sverige och de flesta andra västländer.

Den allvarligaste konstruktionsmässiga skillnaden är att den aktuella
reaktortypen är radiofysikaliskt instabil och har positiv ångbildningskoefficient.
Det innebär att en driftsstörning kan leda till plötsliga, okontrollerade
effekthöjningar som gör att kylsystemet slås ut. Andra allvarliga brister i
den sovjetiska reaktorkonstruktionen är:

• Ingen ordentlig reaktorinneslutning

• Långsamt nödstoppsystem

• Dåliga nödkylningsmöjligheter

• Inga ordentliga system för automatisk avstängning vid driftsstömingar

• Inga filtreringsanordningar

• Antändbar grafit i reaktorn

Orsaken till att olyckan i Tjernobyl fick följdverkningar långt från olycksplatsen,
t. ex. i Sverige, var att reaktorn till stor del var fylld med det
antändbara ämnet grafit. När detta tagit eld spreds radioaktiva partiklar till
hög höjd på grund av värmeutvecklingen i grafiten.

Efter olyckan tillsattes, i full politisk enighet, en expertgrupp med uppdrag
att granska orsakerna till Tjernobylolyckan och dra eventuella slutsatser
med avseende på de svenska reaktorerna. Expertgruppen för kärnsäkerhet
och miljö, som bestod av Sveriges främsta experter på reaktorsäkerhet
och strålskydd, utvärderade olyckan i Tjernobyl mycket noga. De hade
tillgång till det omfattande material kring reaktorkonstruktionen och
olycksförloppet som de sovjetiska myndigheterna ställt till IAEA:s förfogande.
Den svenska expertgruppen hade även omfattande kontakter med
andra länders experter på kärnkraftssäkerhet.

Expertgruppen skrev bl. a.: ”Allmänt kan konstateras att olyckan i Tjernobyl
inte bragt i dagen några tidigare okända säkerhetsfrågor, som inte
belysts i tidigare säkerhetsanalyser av svenska och utländska reaktorer.”

Den redovisade noga de stora skillnaderna mellan de svenska reaktortyperna
och den aktuella sovjetiska reaktorn och konstaterade: ”De ovan angivna
tekniska skillnaderna leder till slutsatsen att olyckan i Tjernobyl inte
ger anledning till att ompröva den tekniska riskbilden vad gäller haverier i
svenska reaktorer.”

Samtidigt som expertgruppen för kärnsäkerhet och miljö utredde konsekvenserna
av Tjernobylolyckan utredde den också effekterna av en snabb
avveckling av kärnkraften. Expertgruppen tog avstånd från en sådan avveckling.

4

2.5 Socialdemokratisk energipolitik sedan 1986 Mot. 1987/88

N28

I maj förra året lade regeringen fram en proposition om energipolitiken
(proposition 1986/87:159). I den instämde regeringen i expertgruppens ovan
redovisade slutsats beträffande säkerhetsbedömningen. Likväl ansåg regeringen
att kärnkraftsawecklingen borde inledas redan vid mitten av 1990talet.

Regeringen skrev då: ”Avsikten med utvecklingsprogrammet är att i
intervallet 1993-1995, med den nya energitillförseln, en reaktor skall kunna
tas ur drift. I intervallet 1994-1996 bör vi med denna tillförsel av ny energi
och hushållningens resultat ha kompiit så långt att vi skall kunna ta en andra
reaktor ur drift. Tillförseln av ny energi och hushållningens resultat avgör
dock när avvecklingen av reaktorer kan påbörjas.”

Regeringens målsättning avvek således helt från de slutsatser som kan
dras utifrån utvärderingen av Tjernobylolyckan. Regeringens ställningstagande
var uppenbart resultatet av en intern maktkamp inom det socialdemokratiska
partiet. Socialdemokraternas verkställande utskott gav efter för
de ledamöter som främst av taktiska skäl snabbt ville inleda en förtida
kärnkraftsavveckling. Det är uppenbart att vissa grupper inom det socialdemokratiska
partiet tror att partiet kan vinna röster genom att utlova en
stängning av två reaktorer redan om några år.

Förra året var socialdemokraterna inte förmögna att konkret förklara hur
en avveckling av två reaktorer under 1990-talet rent praktiskt skulle genomföras.
Det fanns i proposition 1986/87:159 inte tillstymmelse till kalkyl över
kostnader eller miljömässiga konsekvenser av den förtida avvecklingen
under 1990-talet.

Trots detta genomdrev regeringen sitt förslag i riksdagen. Därmed hade
riksdagen, utan tillgång till något ordentligt underlagsmaterial, uttalat att
det skulle vara möjligt att lägga ner två reaktorer i tidsintervallet 1993-1996.

Efter riksdagens beslut lät regeringen under förra året statens energiverk
utreda konsekvenserna av att stänga två reaktorer - den s. k. tvåreaktorutredningen.
Energiverkets utredning ”Avveckling av två reaktorer” presenterades
strax före årsskiftet.

Denna utredning var behäftad med en lång råd fel och brister. Den
moderate ledamoten i energiverkets styrelse skrev i sin reservation mot
beslutet att lägga fram betänkandet: ”Energiverkets utredning är ett rent
beställningsarbete. Antaganden, prognoser och ekonomiska bedömningar
har lagts till rätta för att stämma med den socialdemokratiska regeringens
avvecklingsstrategi

2.6 Remissförfarandet

Omedelbart efter det att tvåreaktorsutredningen lagts fram sändes nedanstående
rapporter på snabbremiss:

• ”Avveckling av två reaktorer” från statens energiverk.

• ”1500 MW extra elproduktion till mitten av 1990-talet” från Kraftsam.

• ”Förutsättningarna för utbyggnad av kraftvärme” från Svenska Värmeverksföreningen.

Remissomgången hade uppenbarligen inte till syfte att inhämta åsikter Mot. 1987/88
och fakta från sakkunniga instanser. Remisstiden var ytterligt kort - mindre N28
än en månad från 1987-12-16 till 1988-01-15. Med tanke på jul- och nyårshelgerna
innebar det att de flesta remissinstanserna i realiteten inte hade
mer än cirka en veckas arbetsdagar på sig att utarbeta ett remissvar i en
fråga som kan komma att kosta Sverige många miljarder kronor.

Regeringskansliet underlät att bereda berörda kommuner möjlighet att
yttra sig. Motivet lär ha varit att man från regeringskansliet ansåg att dessa
kommuner ändå aldrig skulle hinna ha sammanträde för att ta ställning till
utredningsmaterialet.

Ungefär samtidigt remissbehandlades ytterligare utredningar av betydelse
för den framtida energipolitiken.

• ”Elhushållning på 1990-talet”, SOU 1987:68-69, betänkande av elanvändningskommittén.
Remissomgång 1987-11-18-1988-01-08.

• ”Styrmedel för att reglera särskilt elkrävande industri”, utredning från
statens energiverk. Remissomgång 1987-11-20-1988-01-08.

• ”Statistik och prognoser på energiområdet”, SOU 1987:65, betänkande
av utredningen om el och inhemska bränslen. Remissomgång 1987-1207-1988-02-01.

Det är uppenbart att regeringen inte velat ta hänsyn till remissvaren inför
arbetet med den nu föreliggande propositionen. Remisserna hade inte någon
betydelse. Det socialdemokratiska partiets verkställande utskott hade
redan bestämt den energipolitiska inriktningen.

2.7 Remissvaren

De remissvar som lämnats är med få undantag kritiska mot tvåreaktorutredningens
slutsatser. Förutom den s. k. Folkkampanjen för kärnkraftsavveckling
är det bara LRF, Svenska Bioenergiföreningen och FOA som utan
större reservation tillstyrker den förtida kärnkraftsawecklingen. De andra
remissinstanserna har invändningar beträffande miljökonsekvenser, elförsörjningsmöjligheterna
och de samhällsekonomiska effekterna.

Koncessionsnämnden för miljöskydd vill vänta på nyutvecklad teknik
innan beslut om nya stora kraftverk tas. Socialstyrelsen varnar för ökade
hälsorisker från bl. a. radon och mögel vid en tidig kärnkraftsavveckling.

Naturvårdsverket avvisar en storsatsning på kol. Koldioxidutsläppen i
Sverige skulle öka med 50 %, om dagens kämkraftsel ersattes med el från
kolkondens. ”Oacceptabelt”, säger naturvårdsverket, som anser att detta
skulle försvåra Sveriges möjligheter att agera för internationellt bra miljölösningar.

Farhågor för hotande elbrist är vanligt förekommande i remissvaren.

Bl. a. varnar statens pris- och kartellnämnd för elbrist redan 1992-1993,
eftersom statens energiverk anses ha grovt underskattat elförbrukningens
fortsatta utveckling. Skulle energiverkets prognos infrias, innebär det ett
markant trendbrott. Kemikontoret m. fl. anser t. ex. att de faktorer som
skulle möjliggöra ett sådant inte har påvisats.

Samhällskostnaden för en förtida avveckling med två reaktorer anses 6

också ha underskattats. Kraftindustrin menar att det handlar om 25-30 Mot. 1987/88

miljarder kronor. SPK hävdar att energiverket endast till en del beaktat de N28

samhällsekonomiska kostnader som en förtida avveckling medför.

Statens industriverk (SIND) anser att svensk industri - och ekonomi ändå
får svårt att klara den internationella konkurrensen. Förvärras bilden
ytterligare av elprishöjningar som inte drabbar konkurrentländerna ökar
svårigheterna att få balans i ekonomin. Utslagningen av industrier och delar
av branscher, främst kemiindustri samt järn- och stålverk, ökar.

2.8 Regeringens förslag

Regeringen föreslår i föreliggande proposition att riksdagen skall besluta att
en reaktor skall tas ur drift 1995 och den andra 1996. Regeringen har inte
velat ange vilka reaktorer som skall avvecklas, men den har uttalat att det är
en reaktor vardera i kärnkraftverken i Barsebäck och Ringhals som skall
läggas ned.

Inom det socialdemokratiska partiet har man inte kunnat enas om huruvida
de två bortfallande reaktorernas elproduktion skall ersättas med ny
produktionskapacitet eller om elförbrukningen skall tvingas ned.

I brist på enighet skjuter regeringen den frågan framför sig. Liksom
tidigare talar den om båda alternativen men vidtar få åtgärder för att
åstadkomma resultat. Regeringen förordar en s. k. kontrollstation 1990 för
att utvärdera utvecklingen från 1988. Därefter skall beslut tas om att bygga
nya kraftverk eller att höja elpriserna ytterligare i syfte att minska förbrukningen.

I propositionen återfinns på många ställen hänvisningar till att en viss
fråga måste utredas eller utvärderas fram till 1990. Det är uppenbart att för
stora delar av regeringens energipolitik krävs ytterligare många månaders
interna diskussioner innan det socialdemokratiska partiet är enigt. Däremot
har miljö- och energiministern deklarerat att, oavsett hur utvecklingen blir
under de närmaste åren, kommer hon aldrig att acceptera att Sverige
fortsätter att nyttja sina kärnkraftverk.

Det hade varit rimligt om regeringen först genomförde en grundlig utredning
av konsekvenserna av den föreslagna förtida kärnkraftsawecklingen
innan den beslutade sig. Nu får varken riksdagen eller allmänheten
ordentliga möjligheter att väga kärnkraftens för- och nackdelar mot problemen
med andra energislag.

3 Följder av förtida avveckling

En förtida avveckling av kärnkraften kommer att innebära en kraftig belastning
för den svenska ekonomin. Att inleda avvecklingen redan år 1995
kommer, förutom effekterna för enskilda hushålls och företags ekonomi,
också att vara skadligt för miljön.

Eftersom regeringen ännu inte bestämt hur man praktiskt skall gå till
väga för att stänga de två reaktorerna går det inte att exakt förutsäga
konsekvenserna. Remissmaterialet och andra källor gör det dock möjligt att
visa på några av de effekter som regeringens förslag skulle medföra. 7

3.1 Elförsörjningen

”Kärnkraftsawecklingen får inte leda till att elförsörjningen blir en faktor
som hämmar landets industriella och ekonomiska utveckling”, skriver miljö-
och energiministern i propositionen. I själva verket innebär regeringens
förslag just att elförsörjningen blir en sådan hämmande faktor.

I ett högt utvecklat industrisamhälle som Sverige ställs berättigade krav
på en väl fungerande elförsörjning. Kraven på driftssäkerhet måste ställas
mycket högt. En avveckling av de två reaktorerna gör att Sveriges elproduktion
- i både effekt- och energiavseende - kan komma att bli alltför liten.

3.1.1 Elförbrukningen

I tvåreaktorutredningen skisserades en elförbrukning 1997 på 132 TWh.
Många tunga remissinstanser framhöll att detta var en orimligt låg nivå.
Elförbrukningen under förra året var preliminärt 132,7 TWh. Det betyder i
realiteten att tvåreaktorutredningen förespråkade en frysning av elförbrukningen
på nuvarande nivå. Under de senaste fyra åren har elförbrukningen
ökat med 5,4 %/år.

Regeringen har avvikit något från tvåreaktorutredningen genom att säga
att elsystemet bör planeras för en elanvändningsnivå på 135-140 TWh/år.
Även detta är en orealistiskt låg nivå. Det innebär att elförbrukningen bara
skulle öka med några få TWh under en tioårsperiod.

Flera remissinstanser framhåller att man måste planera för att elförbrukningen
kan bli högre. Industriförbundet säger t. ex. att kraftindustrin rimligtvis
måste planera för 145 TWh. Vattenfall anser att kraftsystemet måste
planeras för en elförbrukning av minst 145 TWh år 1997. Även LO redovisar
i sitt remissvar en rad faktorer som medverkar till att höja elförbrukningen.

Genom att presentera en elförbrukningsprognos som ligger på en låg nivå
kan regeringen hävda att nuvarande elproduktionsanläggningar i stort sett
skulle räcka för behovet under 1990-talet. Därigenom slipper regeringen det
politiska problemet att berätta vilken ersättningskraft den tänker sig.

Elförbrukningen kan minska något om elpriserna höjs. Priselasticiteten
för elförbrukning är emellertid låg, vilket innebär att det krävs en stor
prisökning för att förbrukningen skall minska. Till stor del har både hushåll
och industri genom sitt teknikval redan bestämt elförbrukningen under flera
år framåt. Endast mycket dramatiska prishöjningar gör att hushåll och
företag omedelbart byter till mindre elkrävande utrustning.

Regeringen har lagt ett förslag om förändrade avkastningskrav för Vattenfall.
Det förslaget kommer att innebära att elprisnivån i Sverige höjs med
2-3 öre/kWh. Den höjningen kommer att slå igenom i full utsträckning år
1991. I föreliggande proposition säger regeringen att det skall finnas en s. k.
kontrollstation 1990. Då skall det övervägas vilka ekonomiska styrmedel
som krävs för att regeringens målsättning att hålla tillbaka elförbrukningen
skall kunna uppnås inför nedläggningen av de två reaktorerna.

Regeringen säger sig tro att det finns potentiella eleffektiviserings- och
besparingsåtgärder på 5-10 TWh. Några konkreta metoder för att uppnå
detta redovisas inte.

Visserligen inrättas ett nytt statsbidrag och en s. k. energiteknikfond, Mot. 1987/88

men det kommer knappast att leda till de massiva förändringar av elkon- N28

sumtionen som måste till för att hindra en ökad användning av elkraft.

I klartext innebär regeringens förslag en förhållandevis svag ökning av
elpriserna under de närmaste två åren; därefter måste man räkna med en
mycket kraftig elprishöjning. Hur stor den blir beror helt på om det blir
möjligt att bygga ersättningskraftverk.

3.1.2 Ersättningskraftverk

Energiministern har presenterat en skiss över elsituationen år 1997. Vid en
första anblick verkar det som om det skulle finnas möjligheter att bygga nya
milj ovänligare kraftverk. En närmare analys av propositionen visar att det i
själva verket knappast kommer att gå att ordna någon annan ersättning än
kondenskraftverk.

Vattenfall säger i sitt remissyttrande: ”Det går idag inte att garantera att
nya kraftanläggningar kan tas i drift till 1995 för att ersätta avställd kärnkraft.
Startas en snabb utbyggnad nu måste vidare denna baseras på idag
beprövad teknik. I annat fall riskeras flera år med störningar i elförsörjningen
i slutet av 1990-talet.”

Anmärkningsvärt nog kommer det största enskilda tillskottet i energiministerns
skiss från en ökad elproduktion i de tio kärnkraftsreaktorer som
enligt förslaget skall få drivas 1997.

Övriga tillskott består bl. a. av ökad exploatering av vattenkraften. Socialdemokraterna
skulle vilja offra flera av de stora orörda älvarna. Hittills
har de inte kunnat få politisk majoritet för detta. Vi moderater finner ingen
anledning att förstöra värdefulla och unika naturmiljöer genom vattenkraftsutbyggnad
när existerande kärnkraftverk i stället kan nyttjas.

Även om regeringen skulle få stöd bland andra partier för att bygga ut
t. ex. Vindelälven kan det knappast förbättra elförsörjningen 1997. Vattenkraftsutbyggnad
tar lång tid. Först krävs en omfattande projektering,
därefter en prövning i vattendomstol, och sedan tar det flera år att bygga
stora nya kraftverk. Därför är det inte ens tekniskt realistiskt att räkna med
att utbyggnad av de orörda älvarna skall kunna vara en ersättning för de
reaktorer som regeringen vill lägga ner under 1990-talet. Däremot är det
givet att dessa älvar kommer att allvarligt hotas i samband med den våg av
reaktornedläggningar som regeringen planerar under det därpå följande
decenniet.

Energiministern förlitar sig på de mindre utbyggnadsprojekt som finns i
den s. k. vattenkraftsplanen. Många av dessa kommer emellertid inte heller
att kunna slutföras i tid för regeringens reaktomedläggning bl. a. på grund
av motstånd från lokalbefolkning, naturvårdare och fritidsfiskare.

Bland de förnyelsebara energikällorna nämns även vindkraften. Försiktigtvis
garderar sig regeringen genom att ange ett intervall på mellan 0
och 3 TWh. Det är orealistiskt att inom överskådlig tid räkna med någon
substantiell elproduktion från vindkraft. El från vindkraftverk är alldeles för
dyr. Därtill kommer driftsmässiga problem bl. a. vid stiltje. Energiministerns
tidigare presenterade vindkraftsplaner med flera tusen vindkraftverk 9

längs kusterna och långt ute till havs kan därför i nuvarande läge betecknas Mot. 1987/88
som önsketänkande. N28

Tvåreaktorutredningen beräknar i sin energibalans att det skulle vara
möjligt att nettoimportera förhållandevis stora mängder el, 1,5 TWh. Det är
osäkert om det finns tillgängliga mängder elkraft att köpa från våra grannländer.
I både Norge och Finland pågår en diskussion om hur man där skall
öka elproduktionsförmågan. Om elkraft skall importeras från Danmark
innebär det kraft från de mest marginella danska kraftverken - gamla oljeoch
kolkondenskraftverk utan ordentlig rökgasrening. Föroreningarna från
dessa kommer huvudsakligen att drabba Sverige.

Därmed återstår i realiteten enbart möjligheten att producera el i Sverige
genom förbränning av fossila bränslen. Detta kan ske genom kraft värmeverk,
kolkondenskraftverk eller med hjälp av gaskombikraftverk.

Tekniken med gaskombikraftverk är under utveckling. Ännu finns det
ingen sådan anläggning i Sverige. En förutsättning för att gas skall kunna
utnyttjas är att gasnätet byggs ut. Hittills har Sverige fått betala ett högt pris
för naturgasen. För att kunna få något lägre priser är det nödvändigt att
ansluta Sverige till ytterligare minst ett gasnät, vilket kan förväntas ta några
år. Även om gas kan levereras från två eller flera leverantörer kommer
gaskraftverken att producera el till höga priser. Därför finns det anledning
att betvivla att gasen är realistisk som ersättningskraft till de nuvarande
kärnkraftverken.

Därmed återstår att nyttja endast kol och olja. Tvåreaktorutredningen
hävdade att de två stora oljekondenskraftverken i Stenungsund och Karlshamn
skulle kunna användas. De byggdes under 1960-talet som baskraftverk,
men driften inskränktes när billigare och icke miljöstörande kärnkraftverk
under 1970-talet kunde tas i drift. Oljekondenskraftverken utnyttjas i
dag endast under mycket korta tider men skulle i princip kunna drivas
kontinuerligt under en stor del av året.

Vattenfall framhåller dock i sitt remissyttrande: ”Befintliga oljekondensanläggningar
utnyttjas för närvarande som reserv för extrema situationer
som köldtoppar och torrår. Denna reserv behövs även fortsättningsvis.”

I propositionen räknar regeringen upp ett antal värmekraftverk som
befinner sig på olika planeringsstadier. Om alla dessa planer förverkligas
skall värmekraftverk där kol i större eller mindre mängd nyttjas för värmeoch
elproduktion byggas i Nässjö, Värnamo, Karlstad, Södertälje, Nynäshamn,
Norrköping, Linköping, Malmö, Göteborg samt Stockholm.

Med tanke på de opinionsyttringar som funnits mot att elda kol i värmekraftverk
i närheten av bostadsområden är det inte troligt att det kan ske en
så snabb utbyggnad som regeringen hoppas på.

Slutligen återstår traditionella kolkondenskraftverk. Även beträffande
dessa är det svårt att förstå hur regeringen kan tro att dessa skall kunna vara
färdiga att ta i drift samtidigt som de två reaktorerna avvecklas. Genom att
forcera miljöprövning och annan tillståndsgivning kan det kanske vara
möjligt att slutföra något i tid.

Förberedelser för ett stort kolkondenskraftverk i Oxelösund pågår hos
Vattenfall. Regeringen försöker dölja detta under benämningen demonstrationsprojekt.
Redan i föreliggande proposition tillskjuts 50 milj. kr. för 10

projekteringskostnader. Projektet befinner sig emellertid bara på inled- Mot. 1987/88

ningsstadiet. Vattenfall och de andra intressenterna har ännu inte bestämt N28

sig för vilket slags kolkondenskraftverk som skall byggas.

3.2 Konsekvenser för hushållen

Regeringen antyder att ett sätt att minska effekterna av de höjda elpriserna
för industrin vore att knyta energibeskattningen till momssystemet. Det
skulle, om hela den nuvarande energiskatten överfördes till momssystemet,
medföra en övervältring av kostnader på hushållen. Inom hushållssektorn
kommer ökade elpriser huvudsakligen att drabba de husägare som nyttjar el
för uppvärmning.

3.2.1 Eluppvärmda småhus

Det finns i dag över en miljon hus där el nyttjas för uppvärmning.

Tabell 1 Småhusens uppvärmning
Val av bränsle under 1986

	Antal småhus	% av alla småhus
Direkt elvärme	525 000	31,7 %
Enbart värmepump	13 000	0,8 %
Elvärmepanna	294 000	17,7 %
El/vedvärmepanna	112 000	6,8 %
El/oljevärmepanna	48 000	2,9 %
El/ved/o lj evärmepanna	30 000	1,8 %
Summa	1 022 000	61,7 %

I ytterligare 64 000 småhus kan elvärme utnyttjas, men av olika skäl gjorde
inte husägarna detta under 1986.

Över en miljon hushåll eller nästan vart tredje svenskt hushåll och en stor
del av befolkningen skulle omedelbart få ökade boendekostnader om elpriserna
höjdes. Därtill kommer alla de hushåll som äger fritidshus. I merparten
av landets 625 000 fritidshus nyttjas el helt eller delvis för uppvärmning.

Sammanlagt kommer uppemot 1 1/2 miljon småhus och fritidshus att
beröras.

I vissa fall kan ägarna nyttja andra bränslen, främst i de hus som har
kombipannor som kan eldas med olja. Alla övriga hushåll skulle vid en
elprisökning ställas inför två kostsamma alternativ - antingen behålla elvärmen
och betala ett betydligt högre elpris eller göra omfattande ombyggnader
av sina värmeanläggningar. Om inte el får utnyttjas finns det knappast
något alternativ till att värma småhus med olja. Att installera oljeeldning i
ett ordinärt småhus som saknar vattenburen värme kan kosta över 80 000
kr.

För att kunna minska elförbrukningen för uppvärmningsändamål krävs
troligen, förutom prisökningar, dessutom direkta regleringar. Den enskilde
husägaren kan då förlora rätten att själv bestämma över vilken uppvärmningsmetod
han vill ha.

Ett steg mot en ytterligare reglering av uppvärmningsförhållandena togs i Mot. 1987/88

förra veckan av energiministern, som då deklarerade att installation av N28

direktverkande el i nya hus skall förbjudas.

3.3 Konsekvenser för den svenska industrin

Regeringen försöker påskina att den svenska industrin inte skall drabbas av
den förtida avvecklingen. Det är ett påstående som inte har trovärdighet.

SIND framhåller i sitt remissvar: ”Det är Statens Industriverks uppfattning
att någon tidigareläggning av kärnkraftsavvecklingen inte kan ske med
hänvisning till förbättringar i det ekonomiska läget.” ”Även en begränsad
tidigareläggning av kärnkraftsavvecklingen får negativa återverkningar på
delar av den elkrävande industrin - delar som i många fall är lokaliserade till
sysselsättningsmässigt utsatta områden i landet.”

3.3.1 Försämrad konkurrenskraft

Den s. k. elintensiva industrin, som svarar för ca 13 % av den totala
elförbrukningen, består av företag inom pappers- och massaindustrin, stålindustrin
samt delar av den kemiska industrin. Den sysselsätter direkt över
100 000 personer och svarar för cirka en tredjedel av industrins samlade
nettoexport. Den elintensiva industrin är således mycket viktig för Sveriges
välstånd.

Karakteristiskt för de ovanstående branscherna är att de säljer sina produkter
i stark konkurrens med utländska tillverkare, som gör i princip
likvärdiga produkter. Därför kan de inte kompensera sig för ökade kostnader
i Sverige. Det gör att de blir mycket hårt drabbade av elprisökningar.

Regeringen skriver i propositionen: ”Inom regeringskansliet har beräkningar
gjorts av sysselsättningseffekterna för elintensiv elindustri vid höjda
elpriser. Beräkningarna visar att ett stort antal arbetstillfällen hotas vid
stora elprishöjningar.”

Likväl inleder nu regeringen en politik som kommer att leda till elprisökningar.
Det finns två användarkategorier som, till skillnad från andra, på
sikt är priskänsliga - den elintensiva industrin och hushållen med elvärme.

Höga elpriser kommer efter en tid att minska förbrukningen av el för
uppvärmning, eftersom andra värmekällor väljs vid ny- eller ombyggnad.

Höga elpriser kommer i längden att leda till att många elintensiva industriföretag
måste upphöra med sin verksamhet. Endast på detta sätt kan
regeringen åstadkomma den eftersträvade minskningen av förbrukningen.

Energiverket har utrett konsekvenserna för den elintensiva industrin av
den fullständiga kärnkraftsavveckling som regeringen planerar till åren
mellan 2000 och 2010. I rapporten, ”Eleffektivitet inom industrin”, konstateras
det att en sådan avveckling kommer att ge upphov till omfattande
strukturförändringar. Det finns, enligt vår mening, anledning att betänka
detta redan inför den nu föreslagna avvecklingen.

Vidare konstateras att det finns ett starkt samband mellan ökad produktivitet
och ökad elanvändning.

Trots att lönekostnaderna i Sverige har sjunkit i förhållande till andra Mot. 1987/88
länder under senare år förlorar Sverige fortfarande marknadsandelar. N28

Svensk industri måste ytterligare öka sin produktivitet och konkurrensförmåga.
Det blir då särskilt allvarligt att inleda en prisökningsprocess som i sig
kommer att leda till besvärliga strukturförändringar inom svensk industri.

Det är inte realistiskt att tro att vi i Sverige snabbt skulle framgångsrikt
kunna ändra vår industristruktur för att tillverka mindre elkrävande produkter.
Den svenska skogen är exempelvis en resurs vi inte har råd att
försaka.

3.3.2 Regionalpolitiska effekter

Elförbrukningen är ojämnt fördelad över Sverige. I Västernorrlands län
förbrukade varje anställd år 1984 230 MWh och i Norrbottens län 129
MWh, medan förbrukningen i Stockholms och Malmöhus län enbart var 19
MWh.

Det är Norrlandslänen och Bergslagen som kommer att drabbas hårdast
av höjda elpriser. Nedanstående uppräkning av stora elenergiförbrukande
industrianläggningar visar tydligt hur hårt vissa delar av vårt land kommer
att drabbas av de strukturförändringar som kommer att bli resultatet av
ökade elpriser.

Mekanisk pappersmassa är särskilt elenergikrävande. Massafabriker och
pappersbruk av de slag som drabbas hårdast av höjda elpriser finns på
följande orter:

Kvarnsveden Kopparbergs län

Ortviken Västernorrlands län

Östrand (CTMP) Västernorrlands län

Matfors Västernorrlands län

Hallstavik Stockholms län

Braviken Östergötlands län

Hyltebruk Hallands län

Rottneros Värmlands län

Rockhammar Örebro län

Bureå Västerbottens län

Utansjö Västernorrlands län

Aluminiumsmältverk kan inte klara kraftigt höjda elpriser. Koppar- och
blysmältverken är också bland de allra största användarna av elenergi.
Smältverk finns bl. a. i:

Sundsvall Västernorrlands län

Skellefteå Västerbottens län

Sveriges specialstålverk tillhör de företag som kommer att få svårigheter om
elpriserna höjs. Specialstålstillverkning och kringhörande verksamhet finns
på följande orter:

Hagfors

Avesta

Värmlands län
Kopparbergs län

13

Degerfors Örebro län Mot. 1987/88

Torshälla Södermanlands län N28

Hofors Gävleborgs län

Hällefors Örebro län

Surahammar Västmanlands län

Sandviken Gävleborgs län

Söderfors Uppsala län

Långshyttan Kopparbergs län

Hallstahammar Västmanlands län

Dessutom kommer de handelsstålverk som använder mycket elektricitet att
kraftigt påverkas. Det gäller bl. a. följande orter:

Borlänge Kopparbergs län

Halmstad Hallands län

Smedjebacken Kopparbergs län

Legeringsindustrin är också mycket känslig för elprishöjningar. Sådana
företag finns bl. a. i:

Vargön Älvsborgs län

Malmö Malmöhus län

Inom den kemiska industrin är det främst klorattillverkningen som drabbas.

Energikrävande kemisk tillverkning finns bl.a. i:

Skoghall Värmlands län

Domsjö Västernorrlands län

Ljungaverk Västernorrlands län

Stockvik Västernorrlands län

Alby Västernorrlands län

3.4 Miljökonsekvenser

Det mest allvarliga med regeringens förslag till förtida kärnkraftsavveckling
är att det kommer att ske på miljöns bekostnad. Vi erinrar om vad som stod
på linje 2:s röstsedel: ”... i avvaktan på förnyelsebara energikällor...” samt
”Elproduktion genom olje- och kolkondenskraftverk undviks.” Som ovan
visats är det realistiskt att räkna just med olje- och kolkondenskraftverk
samt något koleldat värmekraftverk.

Detta kommer att leda till ökade luftföroreningar och stora mängder
aska, slagg och annat avfall.

Det bör även noteras att höjda elpriser kommer att hårdast drabba de
mest miljövänliga processerna, t. ex. kemisk-mekanisk massa.

Det är noterbart att regeringen redovisar sina åsikter beträffande miljöproblemen
i samband med den förtida kärnkraftsawecklingen på några få
rader i propositionen.

14

3.4.1 Luftföroreningar Mot. 1987/88

N28

Naturvårdsverkets remissyttrande över tvareaktorutredningen är mycket
kritiskt. Man påpekar bl. a. att om alla de nuvarande kärnkraftverken
skulle ersättas av kolkondenskraftverk skulle koldixoidutsläppen öka med
ca 50 %. Riskerna med ökade halter koldioxid är en miljöfara som numera
uppmärksammas alltmera, bl. a. i den s. k. Brundtlandrapporten.

Naturvårdsverket skriver bl. a.: ”Det är därför nödvändigt att hålla fast
vid de ursprungliga förutsättningarna för kärnkraftens avveckling, nämligen
att den del av elproduktionen som behöver ersättas måste produceras med i
huvudsak förnyelsebara energikällor.”

Om två reaktorer som producerar ca 10 TWh el/år avvecklas och
ersätts med kolkondenskraftverk som är utrustade med modern reningsutrustning
innebär det att:

• Svavelföroreningarna i luften ökar med minst 4 500 ton/år.

• Kväveföroreningarna i luften ökar med minst 4 500 ton/år.

I propositionen står det att kärnkraftsavvecklingen skall kunna genomföras
utan att de totala luftföroreningarna ökar. Eftersom luftföroreningarna
från kraftsektorn utan tvivel kommer att öka mycket drastiskt innebär
det att föroreningarna från andra sektorer måste minska. Givetvis skulle
dessa kunna reduceras även om kärnkraftverken utnyttjades. Då skulle
således utsläppen av svavel och kväveoxid kunna minskas snabbare.

Detta framhåller koncessionsnämnden för miljöskydd, som i sitt remisssvar
bl. a. skriver: ”Konsekvensen av en avveckling av två kärnkraftsaggregat
blir därför att en ökning av föroreningsutsläpp aldrig kan undvikas.”

Beträffande kväveoxidutsläppen kan ökad förbränning i samband med
kärnkraftsavvecklingen innebära att det uppsatta målet att reducera utsläppen
med 30 % inte kommer att kunna uppnås. Regeringen skriver att
ytterligare åtgärder erfordras för att nå detta mål, men den vet uppenbarligen
inte hur detta skall gå till.

Kring de platser där man anlägger kolkondenskraftverk kommer det att
märkas lokala miljöstörningar i form av bl. a. skogsskador. Om de gamla
oljekondenskraftverken i Stenungsund och Karlshamn åter sätts i kontinuerlig
drift kommer detta att ge svåra skador på omgivningen. Verken saknar
i dag helt rökgasrening. I Karlshamn kan man möjligen installera sådan
utrustning men i Stenungsund saknas sådana möjligheter.

Även gasförbränning ger upphov till miljöproblem. Kväveoxidutsläppen
är något lägre än om motsvarande energimängd utvinns ur olja eller kol,
men är likväl oroväckande. Eftersom gasen liksom olja och kol är fossila
bränslen kommer koldioxidhalten i luften att öka.

Om elprishöjningarna leder till att uppvärmningen av småhus i ökad
utsträckning baseras på oljeeldning medför även detta miljöproblem, främst
i form av kväveföroreningar i atmosfären. Om inhemska bränslen, t. ex.
ved, utnyttjas ger röken också normalt upphov till besvärande störningar i
den närmaste omgivningen.

15

3.4.2 Restprodukter

Kolkondenskraftverk och koleldade värmekraftverk ger upphov till omfattande
restprodukter.

Med samma storleksantaganden som ovan skulle effekterna bli följande:

• Avsvavlingsrestema skulle uppgå till ca 175 000 ton/år.

• Flygaskan skulle väga ca 300 000 ton/år.

• Slagg och bottenaska skulle väga ca 38 000 ton/år.

• Efter 15 års drift av kolkondenskraftverken skulle restprodukterna täcka
en yta motsvarande Gamla Stan till 17 meters höjd.

Det blir således omfattande lokala miljöproblem kring kolkondenskraftverk.
Många av restprodukterna är giftiga och deponeringen av dessa måste
därför göras på ett betryggande sätt, om inte grundvattnet skall förgiftas.

3.5 Kostnader

De samlade kostnaderna för regeringens förslag är inte lätta att omedelbart
uppskatta. Om den del av det socialdemokratiska partiet som inte bara vill
förtidsaweckla kärnkraften utan även minska elförbrukningen får råda,
kommer påfrestningarna på den svenska ekonomin att bli mycket stora,
bl. a. i form av företagsnedläggningar.

Kommer ersättningskraftverk att byggas innebär detta en påfrestning på
miljön som är omöjlig att direkt värdera i pengar, men som är mycket
allvarlig.

Det finns emellertid beräkningar av de direkta kostnaderna av regeringens
förslag - kostnader som kommer att drabba det svenska folket antingen
i egenskap av skattebetalare eller som elkonsumenter.

Att i förtid stänga en reaktor i Barsebäck och en reaktor i Ringhals och
sedan bygga motsvarande stora ersättningskraftverk som nyttjar det billigaste
bränslet - kol - kan beräknas medföra en merkostnad på i runda tal
och i dagens penningvärde 25 miljarder kronor. Det kan emellertid inte
uteslutas att merkostnaden t. o. m. blir väsentligt större.

4 Slutsats

Den socialdemokratiska energipolitiken är ett utslag av maktfullkomlighet.
Regeringen ser inte till Sveriges bästa utan utnyttjar sin makt för att lösa
interna konflikter inom det socialdemokratiska partiet.

Propositionen är inte skriven av ideologisk övertygelse och den är inte
heller resultatet av sakliga bedömningar. Regeringen inleder inte avvecklingen
av kärnkraften för att man anser att den är farlig; den inleder
avvecklingen för att kunna ha ett argument vid valmöten.

Den formen av politisk taktik på bekostnad av Sveriges miljö och ekonomi
borde väcka indignation långt in i det socialdemokratiska partiet.
Regeringens proposition bör avvisas.

Folkomröstningens utslag bör respekteras och de existerande reaktorerna
bör nyttjas så länge de uppfyller säkerhetskraven. Dessa krav skall givetvis

Mot. 1987/88
N28

revideras efter hand som nya erfarenheter görs och ny teknik blir tillgänglig.
Det innebär emellertid att det är sannolikt att de nuvarande reaktorerna
kommer att kunna vara i drift även efter år 2010.

Det ger kraftföretag och politiker rådrum att finna lämplig ersättning till
de nuvarande reaktorerna. En sådan prövning av olika alternativ måste
göras förutsättningslöst och stor hänsyn måste tas till de olika energikällornas
miljömässiga konsekvenser.

Även i det fall att det skulle krävas ytterligare elkraftskapacitet måste
tillkommande energikällor noga utvärderas från miljösynpunkt. De fem
stora orörda Norrlandsälvarna får inte utnyttjas. Konventionella kol- och
oljekondenskraftverk skall inte byggas. Gränsvärden för utsläpp från denna
typ av anläggningar bör skärpas. Småskaliga gaskombikraftverk med avancerad
rökgasrening bör dock kunna byggas om elförbrukningen ökar. Naturgasnätet
bör byggas ut i den takt det finns marknadsmässiga förutsättningar
för detta.

Det finns för närvarande inte anledning för riksdagen att fatta några nya
beslut om den framtida energipolitiken. Det finns inte heller anledning att
göra några genomgripande förändringar beträffande stödet till energibesparande
åtgärder o. d. Förslag om mindre förändringar avseende dessa program
återfinns i en moderat kommittémotion med anledning av den föreliggande
propositionen.

5 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till riktlinjer för hur
kärnkraftsavvecklingen skall inledas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om konsekvenserna av en förtida kärnkraftsavveckling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om tolkningen av folkomröstningsresultatet 1980
och utnyttjande av existerande kärnkraftsreaktorer.

Stockholm den 22 mars 1988

Mot. 1987/88
N28

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)
Anders Björck (m)
Nils Carls hamre (m)
Rolf Dahlberg (m)
Bo Lundgren (m)

Ingegerd Troedsson (m)
Ingrid Sundberg (m)

Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Sonja Rembo (m)

Per-Olof Strindberg (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

17