med anledning av prop. 1987/88:87 om ny ekonomisk styrning av statens vattenfallsverk m. m.

Motion 1987/88:N23 av Erik Hovhammar m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Erik Hovhammar m. fl. (m)

med anledning av prop. 1987/88:87 om ny ekonomisk
styrning av statens vattenfallsverk m. m.

Mot.
1987/88
N23-25

1 Inledning

Säker tillgång till billig energi har varit en av de viktigaste faktorerna för den
svenska välståndsutvecklingen under 1900-talet. Möjligheten att utnyttja
vattenkraften har haft stor betydelse för landets industrialisering. Även i dag
är säker tillgång till elenergi till rimliga priser en förutsättning för viktiga
delar av den svenska industrin och för möjligheterna till fortsatt välståndsskapande
tillväxt.

Även för de enskilda hushållen är tillgången och priset på elkraft mycket
viktig. Energipolitiken måste därför baseras på saklig grund. En av
energipolitikens viktigaste uppgifter är att med så lite miljöstörningar som
möjligt säkra hushållens och industrins elförsörjning.

Regeringens önskan att utnyttja energipolitiken för kortsiktiga taktiska
syften innebär att energiförsörjningen ständigt blir föremål för nya politiska
beslut. Regeringens energipolitik innebär, genom den förtida avvecklingen
av kärnkraften, ett hot mot både miljön och välståndet i Sverige.

Den nu föreliggande propositionen måste ses som ett led i regeringens
energipolitik. Den föreslagna ekonomiska styrningen av statens vattenfallsverk
kan utnyttjas av regeringen till att skapa instrument för regeringen att
kontrollera elprisnivån utan att behöva begära riksdagens sanktion för en
skattehöjning. En sådan maktkoncentration till regeringen är oroande och
öppnar vägen för kraftigt stigande elpriser.

Statsmakternas uppgift bör, enligt vår mening, vara att ställa upp de
allmänna reglerna för energiproduktion. Kraftföretagen bör själva inom
ramen för dessa regler få agera självständigt.

2 Statens vattenfallsverk

Statens vattenfallsverk inrättades 1909 för att exploatera statens vattenfallstillgångar
i samband med att långväga överföring av elkraft blev möjlig. I dag
är Vattenfall en storkoncern med en omsättning på 16,5 miljarder kronor och
10 600 anställda. Vattenfall svarar för ca 50 % av elproduktionen i Sverige.

Dessutom äger Vattenfall det s. k. stamlinjenätet, som är en förutsättning
också för flera av de privata kraftföretagens verksamhet.

Vattenfalls starka marknadsdominans och kontroll över stamlinjenätet gör 1

1 Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr N23-25

att Vattenfall är prisledande. De priser som Vattenfall sätter anpassar sig Mot. 1987/88
även de övriga kraftföretagen till. N23

Vattenfall är ett affärsverk som äger flera aktiebolag. Man kan säga att
Vattenfall tillsammans med ”dotterbolag” bildar en koncern. Bland dotterbolagen
finns bl. a. Forsmarks kraftverk, ett antal samägda vattenkraftverk,
liksom flera distributionsföretag.

3 Regeringens förslag

Regeringen har låtit en fristående konsult värdera Vattenfalls tillgångar och
uppskattat det totala värdet av dessa till lil miljarder kronor, varav 96
miljarder kronor i form av anläggningstillgångar. Det bokförda värdet av
dessa anläggningstillgångar är 46 miljarder kronor.

Regeringens förslag innebär att det nuvarande s. k. statskapitalet behandlas
som ett långfristigt lån. Vidare fastställs det justerade egna kapitalet för
Vattenfallskoncernen till ca 60 miljarder kronor.

Vattenfall hade föreslagit att statskapitalvärdet på fallrättigheterna skulle
skrivas upp från för närvarande 200 milj. kr. till 3 miljarder kronor.

Regeringen skriver upp värdet på dessa fallrättigheter till 6 miljarder kronor.

Som ett statligt verk betalar Vattenfall inte någon bolagsskatt. Det av
regeringen föreslagna avkastningskravet avpassas emellertid så att det ställer
Vattenfall inför krav som delvis motsvarar dem som ställs på aktiebolag.

I stora delar är regeringens förslag en förbättring av den ekonomiska
styrningen av Vattenfall. Den nuvarande ordningen, som innebär att
riksdagen i detalj skall besluta över Vattenfalls investeringar, är otidsenlig.

Samtidigt är detta en naturlig följd av den valda affärsverksformen, som
förutsätter statsmaktsbeslut om större investeringar och försäljningar. Även
efter de föreslagna förändringarna kvarstår dessutom många av de andra
problem som är förknippade med affärsverksformen.

3.1 Omfattande styrmöjligheter för regeringen

Enligt regeringens förslag skall verksamheten vid Vattenfall styras av
rullande treårsplaner som innefattar investerings- och finansieringsplaner.

Dessa planer skall antagas av riksdagen.

Propositionen är på denna punkt mycket oklar. Det framgår inte hur
omfattande Vattenfalls möjligheter att agera på egen hand kommer att vara.

Ett särskilt anmärkningsvärt inslag i regeringens förslag är att regeringen
skall få rätt att årligen fastställa utdelningens storlek. Det är således inte
Vattenfalls styrelse som inför sin ägare - staten - föreslår en lämplig
utdelning, utan regeringen som i det närmaste beordrar Vattenfall att
anpassa sina priser för att kunna uppfylla regeringens avkastningskrav.

Regeringen förespråkar i propositionen högre avkastningskrav utifrån
synsättet att statens kapital i Vattenfall inte förräntas på ett rimligt sätt
jämfört med förhållandena inom den privata kraftindustrin. Den utredning
som Bohlins Revisionsbyrå gjort på uppdrag av departementet visar
emellertid att det inte föreligger några avgörande skillnader mellan Vattenfall
och de övriga kraftbolagen.

I stället kan man anta att regeringen önskar skaffa sig ett instrument Mot. 1987/88

varmed elpriserna kan höjas och statens intäkter ökas utan att regeringen N23

behöver söka riksdagens stöd för en skattehöjning. Energiministern har i
samband med diskussioner om möjligheter att genomföra den av henne
åstundade förtida avvecklingen av kärnkraftsreaktorer hänvisat till att man
genom att höja avkastningskravet på Vattenfall kan öka priserna på elenergi
och därmed få ned elefterfrågan. Det innebär att alla konsumenter av el företag
och enskilda - via elräkningen tvingas betala kostnaderna för att i
förtid ersätta kärnkraften.

I energiministerns pressmeddelande förekommer uppgifter som utelämnas
i propositionen, nämligen att enbart de åtgärder som direkt nämns i
propositionen kommer att höja elpriserna med 2-3 öre per kWh. De nya
avkastningskraven innebär att om de föreslagna reglerna skulle tillämpas på
1986 års resultat skulle Vattenfall till statskassan betala in ytterligare cirka 2
miljarder kronor. Ingenting hindrar sedan, som beskrivits ovan, regeringen
från att i framtiden använda Vattenfall som ”skatteinbringare”, i stället för
att som nu få riksdagens godkännande till skattehöjningar eller nya skatter.

Eftersom Vattenfall är prisledande kommer ett ökat avkastningskrav på
Vattenfall och därmed ökade priser även att leda till ökade vinster inom de
privata kraftföretagen. Det finns anledning att misstänka att energiministern
tänker ingripa med särskilda skatter mot dessa företag. I propositionen står
det: ”Vinster i kraftbolagen måste dock avpassas till övriga samhällsmål.”

Både energiministern och SPK skall tydligen noga följa pris- och lönsamhetsutvecklingen.
”Om det är erforderligt bör regeringen, mot bakgrund av
nämnda redovisningar, vidta åtgärder”, skriver man vidare i propositionen.

Regeringen kommer med andra ord inte att tillåta en ökad avkastningsnivå
för den privata kraftindustrin.

4 Ställningstagande till propositionen

Vi delar inte regeringens uppfattning att Vattenfall är mindre effektivt än
övrig kraftindustri. Vattenfall har i sin nuvarande form med dess begränsningar
huvudsakligen agerat rationellt och effektivt. En av Vattenfalls stora
tillgångar är kompetens som finns hos personalen. Möjligheten att, som
regeringen hävdar, tillfredsställa de ökade avkastningskraven genom effektiviseringar
är därför liten.

Det finns uppenbara orsaker att hävda, att de höjda avkastningskrav som
regeringen föreslagit kommer att slå igenom i högre elpriser.

Regeringen har under senare år, som ett led i avvecklingen av kärnkraften,
krävt att Vattenfall i allt större utsträckning skall engagera sig i forskning och
teknisk utveckling, som endast delvis ligger inom ramen för verkets affärsidé.
Detta har inneburit höga kostnader. Dessa har Vattenfall burit inom ramen
för en kapitalavkastningsnivå som nu ligger ungefär i höjd med privata
kraftbolags.

Regeringen har inte i propositionen visat att avkastningskravet bör höjas i
så stor utsträckning som den föreslagit. Bl. a. tyder jämförelser med

1* Riksdagen 1987/88.3 sami. NrN23-25

Mot. 1987/88
N23

5 Förslag

Vi anser att regeringen borde ha utrett riktlinjer för Vattenfall som skulle
innebära en mindre centraliserad och politiskt styrd företagsstruktur. Vi har
från moderat sida sedan flera år framhållit att Vattenfall borde kunna
omvandlas till ett aktiebolag.

Regeringen bör därför skyndsamt låta utreda olika alternativ för en
framtida omstrukturering av Vattenfall. Ett av dessa alternativ bör i
huvudsak överensstämma med nedanstående skiss till alternativ organisation.

5.1 Lika konkurrens med andra kraftföretag

Vi anser att den svenska elmarknaden bör präglas av mera konkurrens. Om
man utifrån Vattenfall kan skapa mindre företag som svarar för elproduktion
och distribution förlorar Vattenfall den prisledande position som affärsverket
för närvarande har.

Elmarknaden präglas inte av fri konkurrens, men till skillnad från många
andra länder har Sverige en väl fungerande handel med elkraft genom den
s. k. kraftbörsen. Genom denna kraftbörs och det s. k. Nordel-samarbetet är
det möjligt att till lågt pris upprätthålla en god elförsörjning i de nordiska
länderna.

5.2 Eventuell regional uppdelning

En möjlighet som bör studeras är att Vattenfall uppdelas i fristående bolag.
Uppdelningen i bolag bör kunna följa den nuvarande regionindelningen.
Dessa nya bolag bör överta distributionsansvaret till Vattenfalls nuvarande
kunder i dessa områden.

Varje regionalt Vattenfallsbolag bör erhålla produktionskapacitet i förhållande
till sin försäljningsvolym. I första hand bör detta ske genom att de
erhåller kraftverk inom sitt eget distributionsområde. En lämplig kombination
av baskraft i form av vatten- och kärnkraft och andelar i toppkraftsanläggningar
bör eftersträvas. En del av dessa regionala bolag kommer således
att få överta kraftverk utanför sitt eget distributionsområde. På så sätt blir det
ungefärlig balans inom varje företag mellan produktionskapacitet och
efterfrågan. Det betyder bl. a. att Ringhals och Vattenfalls andel i Forsmark
bör delas upp mellan de olika berörda regionala distributionsbolagen.

När denna nya organisation funnits en tid bör förutsättningar föreligga för

avkastningen inom den privata kraftindustrin på att regeringens målsättning
är anmärkningsvärt hög.

Mot bakgrund av ovanstående kan vi inte tillstyrka regeringens förslag till
nya riktlinjer för den ekonomiska styrningen av Vattenfall. Regeringen
lämnas alltför stora möjligheter att manipulera elpriset. Det är också på sikt
olyckligt att Vattenfall har en så dominerande ställning inom den svenska
kraftindustrin.

4

att engagera även andra ägargrupper än staten. På sikt bör krafttillgångar och Mot. 1987/88

distributionsnät privatiseras. N23

5.3 Stamlinjenätet

Stamlinjenätet är mycket betydelsefullt för den svenska elmarknaden.
Genom stamlinjenätet kan kraftbolag i södra Sverige utnyttja egna kraftverk
i norra delen av landet. Utan ett effektivt stamlinjenät hade elkraften varit
betydligt mera kostsam.

Stamlinjenätet, som ägs av Vattenfall, används av alla kraftbolag för
överföring av högspänd kraft. Stamlinjenätet har varit föremål för diskussioner
mellan Vattenfall och övriga aktiva på marknaden. Insynen har varit
begränsad och därmed har ingen klar redovisning av Vattenfalls kostnader
för detta nät gjorts.

Vattenfall utövar även en del myndighetsfunktioner, främst i samband
med beredskapslägen. Regeringen bör sträva efter att finna andra lämpliga
former för handläggningen av dessa uppgifter. På samma sätt bör det vara
möjligt att finna samkörningsformer som gör det möjligt att upprätthålla den
frekvensstyrning som Vattenfall nu utövar till nytta för hela den svenska
elproduktionen.

Stamlinjenätet bör liksom Vattenfalls nuvarande myndighetsfunktioner
ligga kvar i ett särskilt verk, statens vattenfallsverk.

6 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till riktlinjer för ny
ekonomisk styrning av statens vattenfallsverk m.m.,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om en förändrad
organisation och struktur för statens vattenfallsverk i enlighet med vad
som i motionen anförs.

Stockholm den 2 mars 1988

Erik Hovhammar (m)
Sten Svensson (m)
Per-Richard Molén (m)
Nic Grönvall (m)
Anders G Högmark (m)

Per Westerberg (m)
Lars Ahlström (m)
Erik Holmkvist (m)
Sonja Rembo (m)

5