med anledning av prop. 1987/88:86

Motion 1987/88:A40 av Elver Jonsson m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:A40

av Elver Jonsson m. fl. (fp)
med anledning av prop. 1987/88:86
om särskilda regionalpolitiska insatser i
Norrbottens län m. m.

1 Regionalpolitikens former

1 flera sammahang - senast i den regionalpolitiska partimotionen (A426) till
årets riksmöte - har folkpartiet pekat på nödvändigheten av en förändring
av regionalpolitikens inriktning. Traditionellt har regionalpolitik handlat
om att genom kostnadsdämpande insatser överbrygga de speciella nackdelar
som avstånd och klimat skapar i vissa regioner, då främst i norra Sverige.
Denna ”lokaliseringspolitik” är i hög grad riktad mot traditionell tillverkningsindustri,
för vilka kostnadsrelationer kan antas vara ett viktigt argument
för val av etableringsorter.

Men regionalpolitik handlar inte bara om traditionella, kostnadsdämpande,
styrmedel. Behovet ökar nu av en mer utvecklingsinriktad regionalpolitik,
en regionalpolitik vars syfte är att skapa sådana fysiska, sociala och kulturella
miljöer att kreaktivitet och nyskapande stimuleras. En övergång till
en sådan ”mobiliseringspolitik” intar en central plats i en liberal regionalpolitik.
Mobiliseringspolitiken är främst långsiktigt verkande, och den innebär
att en rad sektorer vid sidan om den snävt ”regionalpolitiska”, som utbildning,
kultur och kommunikationer, får en strategisk roll att spela för regional
utveckling. I detta sammanhang bör de små och medelstora företagens
betydelse, inte minst för Norrbottens utveckling och framtid, understrykas.

Vid sidan om dessa insatser kommer enligt vår mening även en politik för
att möta enskilda kriser att krävas under en överskådlig framtid. Den svenska
näringstrukturen och etableringsmönstren inom näringslivet har lett till
att många orter i vårt land domineras av en eller ett fåtal arbetsgivare, som
är underkastade snabb förändring på sina marknader. Regionalpolitiken
måste därför också bygga på en beredskap att snabbt gripa in vid akuta och
plötsligt uppdykande ortskriser.

2 ”Paketpolitiken”

När folkpartiet i sin regionalpolitiska partimotion till 1986/87 års riksmöte
pekade på behovet av en ny regionalpolitisk utredning underströk vi särskilt
behovet av att krispolitikens genomförande och uppläggning genomlyses.
Detta behov aktualiseras ytterligare av den nu aktuella propositionen. Riksdagen
har under de senare åren fattat beslut om en rad ”paket” till olika
landsändar. Till dessa kommer särskilda insatser beslutade av regeringen.

”Paketen” har haft skilda inriktningar, byggt på skilda organisations

Mot.

1987/88

A40-41

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr A40-41

former och riktat sig mot skilda typer av regionala problem. Det torde med Mot. 1987/88

andra ord i dag finnas god grund för en jämförande analys eller utvärdering A40

av dem. Av särskild vikt är att ”paketens” effekter utvärderas i ett jämförande
perspektiv, att förarbetet inför dem studeras och att rekommendationer
framförs rörande deras fortsatta inriktning och relation till övrigt regionalpolitisk!
arbete. Dessa frågor bör behandlas av den regionalpolitiska utredningen.

3 Norrbottenspaketen

Särskilt den senare punkten - den om relationen mellan "paketpolitiken”
och övrig, mer kontinuerlig, regionalpolitisk verksamhet - aktualiseras i
samband med den föreliggande propositionen. Vi kan konstatera att inget
resonemang om detta förs i propositionstexten, trots att vissa insatser, till
dessa hör några av de arbetsmarknadspolitiska, sannolikt knappast är att se
som ”extraordinära” satsningar på Norrbotten. Snarare torde det handla
om insatser som krävs för att arbetsmarknadspolitiken skall kunna arbeta
med samma ambitionsnivå i Norrbotten som i övriga landet. Det hade också
varit önskvärt om ”Norrbottenspaketets” insatser ställts i relation till de allmänna
transfereringar som påverkar Norrbotten (se Dsl 1987:6, ”Geografin
i politiken”). Frågan är i vilken grad de insatser som nu föreslås påverkar
den allmänna bilden av transfereringar till regionen.

Vad gäller ”paketpolitiken” för Norrbotten är föreliggande förslag ytterligare
ett i en rad av sådana koncentrerade insatser. Inför pressen har industriministern
också konstaterat att detta sannolikt inte är det sista ”Norrbottenspaketet”.

Norrbotten är ett ”krislän” i den meningen, att länet präglas av djupare
och allvarligare problem än många andra delar av landet. Men de problem
Norrbotten nu upplever kan knappast sägas vara plötsligt uppdykande eller
överraskande. Den allmänna problembild, som beskrivs i propositionen har
varit känd sedan länge. Detta ställer frågan om relationen till övrig regionalpolitik
- icke minst vad gäller mer långsiktigt verkande insatser för infrastruktur,
teknikspridning och FoU - på sin spets.

Med den sektorisering som nu präglar det regionalpolitiska arbetet har
det sina fördelar att bedriva stöd- och utvecklingsverksamheten i form av
återkommande större satsningar med några års mellanrum. I och med att
arbetet bedrivs i projektform underlättas sektorsamordningen.

Men samtidigt finns nackdelar med detta arbetssätt. Risken är att mer
långsiktigt och övergripande tänkande kommer i skymundan, eller i varje
fall inte redovisas och diskuteras, i samband med att ”paketens” innehåll
komponeras. Enligt vår mening var detta ett påfallande drag i Bergslagspropositionen
till årets riksmöte, och inte heller i nu föreliggande proposition
redovisas någon egentlig argumentation för de avvägningar, som legat till
grund för insatserna. I flera fall är t. o. m. beskrivningen av användningsområdena
för de föreslagna medlen bristfällig.

Speciellt i den situation av arbetskraftsbrist vi i dag upplever kan ”paketpolitik",
där alternativ till denna finns, vara till direkt nackdel för ut

vecklingsarbetet. Flera av de insatser som föreslås - icke minst vad gäller Mot. 1987/88

högskolan - inbegriper rekrytering till Norrbotten av kvalificerad personal. A40

Eventuella rekryteringsproblem underlättas knappast av att utvecklingsinsatserna
beslutas stötvis i stället för mer kontinuerligt. Inte heller risken för
sådana rekryteringsproblem diskuteras i propositionen.

Enligt vår mening bör regeringen fortsättningsvis söka former för det regionalpolitiska
utvecklingsarbetet för bl. a. Norrbotten vilka medger att en
större del av insatserna kan ske mer kontinuerligt. Därmed kan man enligt
vår uppfattning skapa bättre utgångspunkter för långsiktighet i arbetet,
samtidigt som hänsyn kan tas till problem vilka kan följa av t. ex. överhettningstendenser
i ekonomin. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.

Flera av de synpunkter vi i det fortsatta ger på propositionens innehåll
skall ses i perspektiv av detta krav att en större del av utvecklingsarbetet
sker mer kontinuerligt och långsiktigt framöver.

4 Kultur

Vi har i det ovanstående uttryckt farhågor rörande de problem med rekrytering
av personal, som präglar flera utsatta regioner, och de effekter
dessa kan få för utvecklingsarbetet. Det är bl. a. mot denna bakgrund frågan
om kulturpolitiska insatser nu bör aktualiseras i ett regionalpolitisk!
perspektiv. Kultur är en faktor bland många i detta sammanhang. I regeringens
proposition 1987/88:64 om Bergslagen och norra Sveriges inland avsattes
6 milj. kr. för kulturinsatser, och i den nu föreliggande propositionen
antyds att 10 milj. kr. av medlen för regionala utvecklingsinsatser skall avsättas
för kultur.

I både ”Bergslagspropositionen” och i föreliggande proposition är det
främst kulturyttringar med lokal anknytning som ges stöd. Vi vill understryka
vikten av sådana satsningar: utveckling av lokalt anknuten kultur har
sannolikt en viktig mobiliserande roll i den regionala utvecklingen. Däremot
är det mer tveksamt om kulturyttringar med mer snäv regional eller lokal
anknytning kan spela någon rekryterande roll till regionen. För detta krävs
att ett kulturutbud av mer allmän karaktär finns att tillgå. Inom kort beräknas
ett arbete rörande kulturutbudet i Norrbotten slutföras vid den regionalekonomiska
enheten i Luleå. Vi vill understryka vikten av att fortsatta
satsningar på kultur i Norrbotten även inbegriper sådana yttringar vilka
kan förväntas underlätta rekrytering av personal till regionen.

5 Rymdsatsningen

I propositionen sker en avsevärd satsning på att utveckla rymdverksamheten
i Kiruna. Bl. a. skall en professur förläggas till IRF och medel anslås
för höghöjdsuppskjutningar av sondraketer. Folkpartiet ställer sig positivt
till dessa satsningar. Rymdverksamheten är ett av de områden där Norrbotten,
just på grund av sitt läge, erbjuder komparativa fördelar.

Vi vill understryka vikten av att resurserna i form av bl. a. en professur lo

kaliseras till Kiruna och därmed kan förstärka utvecklingsmiljön på orten. Mot. 1987/88
Det är av central betydelse att resurserna inte inom organisationens ram A40
förskjuts till annan ort. Regeringen bör även framöver överväga om inte flera
funktioner inom rymdområdet kan förflyttas till Kiruna i syfte att öka
närheten till verksamheten och ytterligare stärka utvecklingsmiljön.

Kirunas och ESRANGE:s ställning inom rymdområdet är i hög grad avhängig
av vilken vilja till deltagande i det europeiska rymdsamarbetet Sverige
allmänt visar. Mot denna bakgrund är det allvarligt att regeringen föreslagit
att Sveriges medverkan i det framtida europeiska rymdsamarbetet
skall ske med så pass låga kostnadsandelar. Det stora flertalet ESA-stater
deltar i t. ex. Hermesprojektet med betydligt större andelar än vad regeringen
föreslagit. Sveriges deltagarandel i Hermesprojektet bör därför höjas
från 1,3 till 2%, och anslagsnivån för europeiskt rymdsamarbete från och
med 1990/91 bör ligga 120 milj. kr. högre än den nu fastlagda nivån.

Av särskild betydelse för Norrbottens del är frågan om svenskt deltagande
i Columbusprojektet. Avsikten har varit att ESRANGE skall medverka
vid datanedtagningen från en av Columbusplattformarna. Därför är det allvarligt
att regeringen föreslagit att Sverige inte skall delta i Columbus - ESRANGE:s
roll som europeiskt rymdcentrum kommer därmed på sikt att reduceras.
Sverige bör i stället, förutsatt att detta är godtagbart från bl. a. utrikespolitiska
och säkerhetspolitiska synpunkter eller att Columbus blir ett
rent europeiskt projekt, anmäla sitt inträde i ESA:s Columbusprojekt med
1% deltagarandel.

6 Turism

I propositionen argumenteras vältaligt för Norrbottens möjligheter inom turistområdet.
Vi kan på flera punkter instämma i de bedömningar, som görs i
propositionen. Vi vill dock understryka vikten av att turistsatsningarna genomförs
så, att de inte försvårar för den i Norrbotten bofasta befolkningens
friluftsliv. Icke minst i inlandet och glesbygden utgör närheten till naturen
ett viktigt argument för många att bo kvar trots problemen. Även ur regionalpolitisk
synvinkel är det således viktigt att möjligheterna till friluftsliv är
goda.

I propostionen föreslås en upprustning av leder m. m. i det statliga ledsystemet
i fjällvärlden. Vi kan instämma i behovet av sådana åtgärder. Det är
nödvändigt att tillskjuta statliga medel för att utbyggnader av leder och
övernattningsstugor skall komma till stånd och för att verksamheten skall
kunna drivas vidare enligt den filosofi av låga priser och avsaknad av lyx
som hittills karakteriserat den. Detta är icke minst viktigt mot bakgrund av
att en alltför stor koncentration av turismen till mer exklusiva kundgrupper
vore olyckligt - inte bara för Norrbotten. Likaså krävs vid flera av de större
fjällanläggningarna renoveringar och utbyggnader.

Tyngre utbyggnader av fjällturism med liftsystem, hotell, stugbyar etc.
bör i första hand förläggas till platser som redan nu har sådana anläggningar.
För Norrbottens del gäller det bl. a. Riksgränsen, Abisko och Kvikkjokk.
I anslutning till dessa behöver också viss basverksamhet byggas ut.

I reservation nr 4 till trafikutskottes betänkande 1987/88:14 understryker Mot. 1987/88
de folkpartistiska ledamöterna önskvärdheten av att persontransportstöd A40

även skall gälla företag som bedriver turistisk verksamhet. Turismen är, liksom
övriga tjänstenäringar, mycket beroende av personkontakter. Mot denna
bakgrund vill vi även i detta sammanhang erinra om detta krav.

7 Naturvård

Jordbruksministern pekar i propositionen särskilt på Norrbottens turistiska
tillgångar i form av bl. a. den storslagna vildmarken, ren luft, rent vatten,
den rika floran och faunan. Förhoppningen är att Nordkalotten skall kunna
bli ”Europas andningshål”. Dessa bedömningar ställer frågor kring naturvård
och miljövård i centrum.

I folkpartiets miljöpolitiska partimotion (1987/88:Jo719) pekar vi på att
naturvårdsverket 1986 lade fram en ambitiös fjällutredning. Det finns nu
underlag för en plan för skydd av fjällområdet. Det är angeläget att riksdagen
snarast får ta ställning till en sådan plan. Därmed skulle en rad hot
om exploatering undanröjas. Det är anmärkningsvärt att regeringen avstod
från att lägga fram en sådan plan i den miljöproposition som nyligen presenterades.

I miljömotionen framhåller folkpartiet att vissa beslut dock bör kunna
fattas utan att en fjällplan avvaktas. För Norrbottens del gäller att nationalparker
i ett första steg bör inrättas kring Sjaunja, Taavavuoma och Kebnekajse.
Dessa områdens värden är så klart dokumenterade att det inte
finns anledning att avvakta ytterligare utredningar. Av särskilt turistiskt intresse
är här området kring Kebnekajse. Utformningen av nationalparkerna
bör självfallet ske i samråd med olika intressenter, inte minst lokalbefolkningen.

I samband med förslagen rörande skogsvård pekar jordbruksministern på
den mycket stora återhållsamhet som enligt honom gäller för skogsbruket i
de fjällnära skogarna. Folkpartiet vill i detta sammahang understryka att vi
inte anser det skydd som nu finns för de fjällnära skogarna tillräckligt. I
folkpartiets miljöpolitiska partimotion föreslår vi att det längs fjällkedjan
skall dras en naturvårdsgräns ovanför vilken inget storskaligt skogsbruk
skall förekomma. Domänverksmark som undantas från skogsbruk bör överföras
från Domänfonden till Naturvårdsfonden utan ersättning. Fler urskogar
bör vidare skyddas som naturreservat. I motionen understryks särskilt
att enskilda skogsägare som drabbas av inskränkningar måste få ersättning,
i första hand genom annan mark.

8 Företagsstöd

I upprepade sammanhang har folkpartiet tryckt på behovet av att systemet
med nedsatta arbetsgivaravgifter utformas så, att dessa framöver skall gälla
stödområde A och all icke-offentlig verksamhet. Från regeringens och riksdagsmajoritetens
sida har man valt att avvakta den utvärdering av systemet
med nedsatta socialavgifter som pågått. 5

Argumentationen för vårt förslag om förändring av systemet har i korthet Mot. 1987/88

varit följande. Ett system med sänkta socialavgifter kan antas vara särskilt A40

verksamt i de områden av landet, där faktorer som avstånd och klimat spelar
en särskilt viktig roll för företagsamheten. Dessa problem är i hög grad
aktuella när det gäller Norrlands inland och andra delar av stödområde A,
och det är där kostnadsdämpning genom sänkta socialavgifter följaktligen
torde äga särskild relevans.

I och med att regeringen ändrade nedsättningen till att gälla hela Norrbotten
styrdes sålunda stödet även till andra områden än stödområde A.

Därmed förlorade inlandet den konkurrensfördel som nedsatta socialavgifter
skulle innebära gentemot bl. a. kustlandet. Problemen med omflyttning
från inland till kustland, den inomregionala koncentrationen i Norrbotten,
kan inte angripas via den utformning systemet har i dag. Bl. a. därför
har folkpartiet uttryckt farhågor för effektiviteten i den modell regeringen
valt för nedsatta arbetsgivaravgifter.

Vi vill därför återigen understryka vikten av att arbetsgivaravgiftsnedsättningen
framöver endast skall gälla stödområde A, och att all icke-offentlig
verksamhet skall beröras av nedsättningen. Vi vill också i detta sammanhang
aktualisera folkpartiets krav att sysselsättningstödet bör återinföras i
stödområde C.

I den regionalpolitiska partimotionen till årets riksdag påtalar folkpartiet
vikten av att stödverksamheten så långt möjligt administreras decentraliserat.
Många åtgärder vad gäller företagsutveckling, teknikspridning m. m.
hanteras bäst via det s. k. länsanslaget, där länsstyrelsen har frihet att själv
göra prioriteringar och avgöranden. Det är på denna nivå kunskaperna om
lokala förhållanden och närheten till problemen är som störst. Mot denna
bakgrund är det positivt att flera av de åtgärder regeringen föreslår utarbetats
i samråd med länsmyndigheterna, och att särskilda regionalpolitiska
medel avsätts till länsstyrelsen i Norrbottens län under rubriken C 14.

Vi anser dock att det även finns inslag i Norrbottenspropositionen, där insatser
som bättre hanteras på regional nivå föreslås finansierade vid sidan
om länsstyrelsens regionalpolitiska medel. Det gäller tre poster under rubriken
C 13: de allmänna medlen för teknik och kunskapsspridning (10 milj.
kr.), de allmänna medlen för särskilda insatser för näringslivet i Kiruna,

Gällivare och Kalix (27 milj. kr.) och utvecklingsprogrammet för sågverksoch
trämanufakturindustrin (10 milj. kr.). Utan att ifrågasätta angelägenheten
av åtgärder av denna typ vill vi betona att bedömningarna här görs
bäst på regional nivå, där möjligheten till en flexibel användning av medlen
är större. Vi föreslår därför att dessa summor, tillsammans 47 milj. kr.,
överförs till rubrik C 14, och att länsstyrelsens särskilda regionalpolitiska
medel därmed ökas till 147 milj. kr.

I propositionen påpekas att länsstyrelsens anslag för särskilda regionalpolitiska
satsningar bör kunna medverka till ett fördjupat samarbete mellan
länsstyrelsen och bl. a. Norrlandsfonden och högskolan. Ett aktuellt projektförslag,
innefattande dessa aktörer, är vidareutveckling av teknik för
bakteriell läkning av malmer. Förslaget bör prövas i detta sammanhang.

Vi vill här också ta upp frågan om framtiden för den demografiska data- 6

basens verksamhet i Jokkmokk och Pajala. Den har nu under lång tid be- Mot. 1987/88
drivits med stöd av arbetsmarknadspolitiska medel. Vi anser att frågan om A40
en permanentning av denna verksamhet nu bör övervägas.

9 Utbildning

Framträdande i propositionen är den kraftiga satsning som föreslås för
främst högskolan i Luleå och dess omgivande forsknings- och utvecklingsmiljö.
I huvudsak anser vi insatserna vara väl motiverade, även om vi - som
ovan påpekas - på bl. a. denna punkt anser att den planerade utbyggnaden
med fördel kunde ha skett under mer kontinuerliga former.

Vad gäller några av de satsningar som föreslås för Norrbottens del - bl. a.
gäller det förstärkningen av distansundervisningen - kommer verksamheten
att riktas mot Norrbotten från både högskolan i Luleå och Umeå universitet.
Vi vill här betona vikten av att dessa satsningar kan samordnas mellan
de både högskolorna, så att full effekt av verksamheten kan nås.

En stor del av expansionen av högskolan i Luleå rör ett stöd till utveckling
av en teknikby i anslutning till högskolan. I denna skall utvecklingsinriktade
företag med högteknologisk profil få bedriva verksamhet. Det är inte otänkbart
att det i hög grad kommer att handla om s. k. avknoppningsföretag från
den forskningsmiljö högskolan har att erbjuda.

Denna typ av företag är inte sällan - i varje fall i etableringsskedet - enpersoners-
eller fåpersonersföretag. För företag i högteknologiska branscher
är det väl belagt att behovet av snabba och effektiva personkontakter
är stort - inte bara inom en given miljö, utan även med kunder och kolleger
runt om i landet. Luleå har här en nackdel genom de stora avstånd som
finns mellan Luleå och andra kunskapscentra och marknader i landet. I detta
sammanhang vill vi återigen aktualisera det krav om att persontransportstöd
även skall gälla egenföretagare, som folkpartiet framför i den regionalpolitiska
partimotionen till årets riksmöte. Mot bakgrund av att industriministern
särskilt understryker att teknikbyn skall vara en resurs för hela
landet vill vi påpeka vikten av att persontransportstödet vidgas till att även
gälla egenföretagare.

I syfte att skapa förutsättningar för gymnasieskolan att finnas kvar i berörda
landsdelar, också i ett läge där ungdomskullarna minskar, föreslår regeringen
skilda åtgärder för att stärka och vidmakthålla skolornas kompetens.

Ett sådant förslag, den s.k. ekonomi- och teknikservicen, finns det anledning
att särskilt diskutera. Denna service syftar till att låta mindre företag
utnyttja gymnasieskolans resurser. Detta kan ske såväl genom att företagens
personal får särskild utbildning som att skolan hjälper företagen med
materialprovning, ritningskonstruktion, offert- och fakturaskrivning, korrespondens
på främmande språk etc.

Vi anser det angeläget att det ställs klara krav på ekonomi- och teknikserviceverksamheten.
Utgångspunkten vid genomförandet av denna skall enligt
vår uppfattning vara att ge eleverna tillfälle att få praktik under studierna.
Det är därför angeläget att riksdagen uttalar att ekonomi- och teknik

serviceverksamheten endast skall ha som syfte att ge eleverna adekvat Mot. 1987/88
praktik. A40

En stor del av de medel som föreslås för gymnasieskolan rör investeringar
i utrustning till linjer där denna innebär stora kostnader per elevplats. Det
gäller bl. a. livsmedelsteknisk linje. I detta sammanhang aktualiseras ett generellt
dilemma: utrustningen är, som påpekas i propositionen, kostnadskrävande.
Samtidigt rör det sig i flera fall om områden, där den tekniska utvecklingen
går snabbt framåt, vilket medför att investeringarna snabbt riskerar
bli föråldrade.

En modell som enligt vår mening bör prövas i detta sammanhang är s. k.
företagsförlagd utbildning, där det lokala näringslivet och skolmyndigheterna
samarbetar genom att den praktiska delen av utbildningen helt och hållet
förläggs till de arbetsmiljöer eleverna utbildas för. Därmed kan utrustningen
samfinansieras, och komma både skola och företag till del. Regeringen
bör pröva om möjligheter finns att anordna sådan företagsförlagd utbildning
i anslutning till de i propositionen aktuella skolorna.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts rörande en utvärdering av ”paketpolitiken”,

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för det fortsatta
utvecklingsarbetet i bl. a. Norrbotten som anges i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts rörande kultursatsningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts rörande lokalisering av den föreslagna professuren
till IRF,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts rörande Sveriges deltagande i det europeiska rymdsamarbetet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts rörande turismen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts rörande naturvård,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts rörande sänkta arbetsgivaravgifter i stödområde A,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts rörande återinförande av sysselsättningsstöd i stödområde
C,

10. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag på anslag C 13.
rörande teknik- och kunskapsspridning, utvecklingsprogram för sågverks-
och trämanufakturindustrin i Norrbottens län och särskilda utvecklingsinsatser
för näringslivet i Kiruna, Gällivare och Kalix kommuner
och därmed anslår 146 milj. kr. på anslag C 13. under tolfte
huvudtiteln,

11. att riksdagen beslutar anslå 147 milj. kr. på anslag C 14., sär- Mot. 1987/88
skilda regionalpolitiska medel till länsstyrelsen i Norrbottens län un- A40

der tolfte huvudtiteln,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts rörande persontransportstöd till egenföretagare,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts rörande persontransportstöd och turistbranschen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts rörande ekonomi- och teknikserviceverksamhet,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts rörande företagsförlagd utbildning.

Stockholm den 11 april 1988

Elver Jonsson (fp)

Charlotte Branting (fp) Sigge Godin (fp)

Britta B jelte (fp)

9