med anledning av prop. 1987/88:86 om särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.

Motion 1987/88:A39 av Per-Ola Eriksson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:A39	tJAs?
av Per-Ola Eriksson m. fl. (c)
med anledning av prop. 1987/88:86 om särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.	Mot. 1987/88 A39

Inledning

Utvecklingen i samhället under efterkrigstiden, framför allt under 1960- och
1980-talen, har inneburit en allt starkare centralisering av befolkning, bebyggelse,
näringsstruktur och service. Storskalighet och arbetskraftens geografiska
rörlighet har av en politisk majoritet, mot centerns mycket bestämda
uppfattning, setts som nödvändiga förutsättningar för ökad ekonomisk
tillväxt. Detta har medfört att skillnaderna i levnadsförhållanden
mellan olika delar av landet ökat.

Den politiska inriktningen och marknadens drivkrafter har förstärkt koncentrationen
inom näringslivet, både vad avser produktionsstruktur och
maktfunktioner. Den offentliga sektorn har också kraftigt bidragit till koncentrationen.

Särskilt under 1960-talet ökade klyftorna snabbt mellan olika regioner i
landet. Till följd av den omfattande och snabba strukturomvandlingen inom
bl. a. jord- och skogsbruk utsattes landsbygden och de små orterna för en
snabb avfolkning. Den utvecklingen har slagit hårt mot Norrbotten och andra
skogslän.

Den socialdemokratiska politiken har aktivt bidragit till regional obalans.
Därför tvingas nu regeringen vidta särskilda åtgärder för olika regioner.
Detta är ett kvitto på att regeringens politik varit ogynnsam för stora delar
av landet. Åtgärderna har dock endast karaktären av kortsiktig ”paketpolitik”
och typiska valårsinsatser, som är för otillräckliga för att långsiktigt
skapa balans inom och mellan olika delar av landet.

Riksdagen har tidigare fått ta ställning till ett åtgärdsprogram för Bergslagen
och norra Sveriges inland. Den nu aktuella propositionen berör enbart
Norrbotten.

Norrbotten - kontrasternas län

Norrbottens län gör skäl för benämningen ”kontrasternas län”. Länet har
stora rikedomar i form av råvaror, men också stora problem med avfolkning
och hög arbetslöshet.

Norrbottens län har omfattande naturtillgångar i form av malm, skog,
åkermark och vattenkraft. Den större delen av landets järnmalmstillgångar
finns inom länet. Gruvbrytning sker nu vid fem olika gruvor. Luleälven sva

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr A39

rar för en mycket betydande del av landets vattenkraftsproduktion. Trots Mot. 1987/88

detta har länet under en lång följd av år präglats av betydande problem med A39

stor arbetslöshet och avfolkning. Intäkterna från länets råvarutillgångar har
i stor utsträckning kommit andra delar av landet till del.

Den socialdemokratiska regeringspolitiken har medfört att Norrbotten
mer än något annat län drabbats av befolkningsutflyttning, strukturförändringar
och allt svårare arbetsmarknadsproblem.

Socialdemokraternas bastiontänkande har inneburit en stark koncentration
till några av kustregionens tätorter. Denna koncentration vill socialdemokraterna
förstärka. Insatserna som nu föreslås kommer att öka obalansen
mellan olika delar av länet. Detta är allvarligt, eftersom den utgör ett
hot mot glesbygden och länets inland.

Enligt centerpartiets uppfattning måste likvärdiga förutsättningar skapas
mellan olika delar av länet. Åtgärder som skapar arbetstillfällen i inlandskommunerna
och glesbygden är mer nödvändiga för hela regionen än att
enbart koncentrera satsningarna på ett fåtal redan expansiva orter i några
kustkommuner.

Nya ”hotbilder”

Norrbotten har under många år varit det mest arbetslöshetstyngda länet.

Visserligen redovisade länsarbetsnämnden för februari månad ett lägre antal
öppet arbetslösa jämfört med motsvarande tid i fjol. Detta kan förklaras
av en ökning av antalet placerade i bl. a. arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete,
lönebidrag och Samhall. Dessutom har utflyttningen från
länet varit stor.

Nya hotbilder tonar upp sig i Norrbotten. Industrisysselsättningen kommer
att minska. De stora basindustrierna ASSI, LKAB och SSAB har aviserat
kraftiga personalminskningar.

Av de i dag ca 3 800 anställda inom LKAB beräknas antalet fram till 1992
minska till ca 2 500, dvs. en reducering med ca 1 300 personer. Även SSAB
har presenterat förslag om minskning av personalen från ca 3 700 till 3 000
under de närmaste tre åren.

Därutöver har beslut fattats att överföra ASSI:s sågverk i länet till domänverket
och i samband därmed läggs sågverket i Karlsborgsverken ned.

Det berör närmare 200 personer. Dessutom finns det stor risk att personalstyrkan
vid Bolidens gruva i Laisvall minskas. Långsiktigt är hela gruvverksamheten
i Laisvall hotad.

De nu aviserade och beslutade personalminskningarna i några av länets
större företag innebär att närmare 3000 arbetstillfällen försvinner de närmaste
åren. Om man beaktar att de stora råvarubaserade företagen i länet
sedan år 1975 har minskat med ca 4 200 personer kommer sysselsättningen i
dessa företag att ha minskat med ca 7 000 personer fram till år 1992. Det
motsvarar en halvering av antalet anställda i dessa företag.

2

Befolkningsutvecklingen efter regeringsskiftet 1982 Mot. 1987/88

A39

Utvecklingen efter regeringsskiftet 1982 har efter hand medfört en allt kraftigare
regional och inomregional obalans.

De län som uppvisar den största befolkningsökningen är storstadslänen. I
övrigt växer främst universitetsorter. Mellan åren 1983 och 1987 var befolkningsökningen
i de tre storstadslänen drygt 91000 personer. Det är mer
än vad som totalt bor i de åtta norrbottniska inlandskommunerna - Arvidsjaur,
Arjeplog, Jokkmokk, Överkalix, Övertorneå, Pajala, Kiruna och
Gällivare.

Befolkningsutvecklingen för hela Norrbotten är oroande. Hårdast drabbade
är kommunerna i malmfälten och östra Norrbotten. Befolkningsminskningen
i de två malmfältskommunerna Kiruna och Gällivare uppgår
till ca 2100 resp. 1300 personer, dvs. totalt ca 3400 personer sedan 1983.

Flyttningsnettot för Norrbotten under tiden efter regeringsskiftet 1982
motsvarar i genomsnitt 25 personer per vecka. Främst är det ungdomar som
efter avslutad utbildning tvingats flytta från länet.

Befolkningsförändringen för hela Norrbottens län framgår av följande tabell:

Tabell 1

År	Flyttningsnetto	Folkmängdsförändring	Folkmängd
1983	-1225	- 890	264457
1984	-1126	- 773	263684
1985	-1814	-1384	262300
1986	-1505	-1261	261039
1987	- 759	- 206	260833
Summa	-6429	-4514

Norrbotten har ett högt födelsetal, vilket inneburit att befolkningsminskningen
totalt sett varit lägre än nettoutflyttningen.

Avfolkningen av länet och då särskilt inlandet och malmfälten är allvarlig
utifrån många aspekter. Könsfördelningen i glesbygdskommunerna har blivit
alltmer ensidig. Det är en ensidig näringsstruktur och svårigheter för
kvinnorna att få arbete som inneburit att allt fler kvinnor tvingats söka sig
till mer expansiva regioner både för att få utbildning och arbete. Detta leder
till en alltmer bristfällig social miljö. Dynamiken i utflyttningsområdena
minskar medan de sociala problemen ökar och bygden utarmas.

Enligt centerpartiets uppfattning krävs att alla delar av landet måste ha
ett tillräckligt befolkningsunderlag för att nödvändig service i alla olika former
skall kunna upprätthållas.

Länets nuvarande befolkningstal understiger kraftigt den målsättning
som en enig riksdag lade fast i 1981/82 års regionalpolitiska beslut. Då fastställdes
att planeringstalet för Norrbotten år 1990 skall vara 267 000 personer.
Jämfört med dagens folkmängd skulle det behövas en befolkningsökning
med ca 6 200 personer fram till 1990 för att uppfylla det av riksdagen
fastställda planeringstalet från 1982.

1* Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr A39

Socialdemokratisk politik för storföretag

Mot. 1987/88

A39

Den socialdemokratiska regeringspolitiken efter regeringsskiftet 1982 har
främst gynnat storföretagen på småföretagens bekostnad. Regeringen har
visat stor generositet mot solida vinstgivande företag som Volvo och Saab.

Lokaliseringsbidrag har beviljats Volvo med 230 milj. kr. och Saab med
414 milj. kr. för etablering av bilfabriker i Uddevalla resp. Malmö. Regeringen
har dessutom frisläppt 12,5 miljarder kronor ur investeringsfonderna
till vartdera företaget och givit löfte om stora utbildningsbidrag för utbildning
av arbetskraften. Volvo och Saab har dessutom på ett uppseendeväckande
sätt fått skattelättnader genom att de fick överta rätten till förlustavdrag
från Svenska Varv. Förlustavdragen kan jämställas med ett bidrag
till vartdera företaget på ca 500 milj. kr.

Norrbotten har ett ensidigt näringsliv. Därför behövs en ökad satsning på
små och medelstora företag. Av den anledningen borde regeringen ha visat
samma generositet för småföretagsutveckling i Norrbotten och skogslänen
som man visat två av landets största företag. Det är centerns uppfattning att
småföretagen måste gynnas i förhållande till de stora företagen.

Propositionen

Propositionen om särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län
m. m. har tvingats fram genom riksdagens beslut. Den är en nödvändig följd
av regeringens förda koncentrationspolitik. Propositionen fullföljer dock inte,
enligt vår mening, riksdagens intentioner.

Med den nu aktuella propositionen om Norrbotten ger inte regeringen uttryck
för något nytänkande. I stället handlar det om alltför kortsiktiga åtgärder
och punktvisa insatser. En del av förslagen i propositionen är dessutom
tidigare presenterade för riksdagen, t. ex. tullverkets centrala ADBenhet,
som skall lokaliseras till Luleå.

Åtgärderna som föreslås för regional utveckling i Norrbotten beräknas
kosta ca 791 milj. kr. Det bör jämföras med vad regeringen satsar på reparation
av kärnkraftsreaktorn Ringhals 2. Där satsar regeringen ca 1,2 miljarder
kronor, vilket är väsentligt mer än vad som anslås till regionalpolitiska
insatser i det mest arbetslöshetsdrabbade länet. Likaså kan en jämförelse
göras med de skattelättnader som Volvo och Saab fått genom övertagandet
av rätten till förlustavdrag från Svenska Varv. Detta beräknas till ca 500
milj. kr. till vartdera företaget. Även detta belopp överträffar värdet av regeringens
Norrbottenspaket.

Enligt uttalanden av industriministern förväntas de åtgärder som föreslås
i propositionen kunna skapa ca 2000 nya arbetstillfällen. Det motsvarar inte
ens de arbetstillfällen som kommer att gå förlorade genom personalminskningar
inom ASSI, SS AB och LKAB och vittnar om regeringens låga ambitionsnivå.

Förslagen i propositionen berör enbart en begränsad del av länet, främst
Luleåregionen och högskolan. Vi har inget att erinra mot att resurserna för
forskning och utbildning förstärks. Det är dock otillräckligt för att situatio- 4

nen för de sämst ställda länsdelarna skall förbättras. Mot. 1987/88

Likaså har regeringen helt utelämnat åtgärder som kan stimulera ut- A39
vecklingen av den mindre företagsamheten, jordbruket, servicesektorn
m. m. Däremot upprepas ett vanligt förekommande förslag från regeringen,
nämligen att förstärka arbetsförmedlingens personalresurser. I propositionen
föreslås en utökning med 30 årsarbetskrafter under en treårsperiod till
en kostnad av 17,4 milj. kr. Dessa pengar skulle få större effekt om de användes
till småföretagsutveckling och offensiva närings- och regionalpolitiska
åtgärder. Förstärkningen av arbetsförmedlingens personalresurser bör i
stället finansieras genom en neddragning av de centrala resurserna på arbetsmarknadsverket
.

Centerpolitik för ett levande Norrbotten

Med en annan inriktning av politiken än den socialdemokraterna står för
finns det förutsättningar att skapa en positiv utveckling i Norrbotten. Det
förutsätter dock att besluten över strategiska och ekonomiskt intressanta
naturtillgångar överförs från den nationella till den regionala nivån. Exempel
härpå är vattenkraften.

Det krävs enligt vår mening ett decentralistiskt synsätt med nytänkande,
okonventionella lösningar och mer generella insatser på olika områden för
att hela Norrbotten skall utvecklas. Regeringens punktvisa insatser innebär
ingen förnyelse.

Den negativa befolkningsminskningen i flera av länets kommuner måste
hejdas och vändas. Detta förutsätter ett breddat näringsliv och fler arbetstillfällen.
Det krävs inte bara stopp för utflyttningen från dessa kommuner
utan även en stor inflyttning till de områden som minskat mest om de skall
kunna överleva. I annat fall bor snart den sista generationen i många av länets
områden.

Eftersom Norrbotten i så hög grad förfogar över värdefulla naturresurser
bör dessa i större utsträckning förädlas inom länet. Därigenom kan sysselsättningsläget
förbättras. Dessutom måste Norrbotten som är ett energirikt
län få del av de vinster som vattenkraften i Lule älv genererar.

Nya åtgärder behövs

Med anledning av regeringens s. k. Bergslagsproposition konstaterade centern
att ca 50 av de sämst ställda kommunerna inom stödområdet inte får
del av de föreslagna satsningarna. Den nu aktuella propositionen är ett ytterligare
exempel på att de mindre kommunerna med svåra arbetsmarknadsproblem
har förbigåtts.

Vi förutsätter att regeringen fullföljer riksdagens beslut från våren 1987
och återkommer med ett mera offensivt förslag. Sådana satsningar är nödvändiga
för att lindra verkningarna av den ”tredje vägens” ekonomiska politik
- en politik som varit starkt koncentrationsdrivande.

Propositioner med särskilda ”paket” måste betraktas som ”brandkårsutryckningar”
betingade av nödvändigheten att i efterhand försöka ”repare- 5

ra” de skador en felaktigt förd politik orsakat. Serien av olika ”reparations- Mot. 1987/88

paket” är förmodligen inte avslutad med en proposition som har en så de- A39

fensiv inriktning som denna.

Enligt vår mening krävs således ett decentralistiskt synsätt med ett nytänkande
och mer generella insatser i syfte att skapa ett nytt näringslivsklimat
och en större optimism och framtidstro hos människorna i regionalt utsatta
regioner. Vi har i annat sammanhang mera utförligt presenterat våra förslag
i dessa hänseenden. Vi vill dock här peka på några områden och projekt
lämpade för mer generella insatser. Dessa skapar bättre utvecklingsmöjligheter
för orter och regioner som nu har en negativ utveckling.

Satsning på småföretagsamheten

Norrbotten som har ett ensidigt näringsliv dominerat av några stora statliga
företag behöver en livskraftig småföretagsamhet. Därmed skapas möjligheter
till en differentierad näringsstruktur.

Från centerpartiets sida har vi bl. a. föreslagit följande åtgärder i syfte att
förbättra klimatet för den mindre företagsamheten:

• Reducering av sjukförsäkringsavgifterna för småföretag.

• Slopande av beskattningen för i företag arbetande kapital.

• Inrättande av privata investeringskonton för att bl. a. stimulera nyföretagande.

• Inrättande av en småföretagarfond för industriellt och tekniskt utvecklingsarbete
i småföretag.

Utveckla landsbygden

För att skapa ett livskraftigt Norrbotten behövs en levande landsbygd, inte
bara några expansiva kommuncentra. Därför behövs åtgärder för att utveckla
landsbygden. En levande landsbygd har stor betydelse för långt fler
än dem som bor på landsbygden. Det krävs därför att landsbygden får sin
rättmätiga del av de statliga insatserna som satsas på utveckling och infrastruktur.
Nya ”grepp” måste till för att bryta den negativa utvecklingen
på den norrbottniska landsbygden.

Statsmakterna och de statliga myndigheterna har hittills tagit mycken liten
hänsyn till de speciella förhållanden som råder på landsbygden. I t. ex.
den närings-, bostads- och utbildningspolitiska planeringen negligeras nästan
helt behovet av en positiv utveckling på landsbygden. De statliga verken
har ej tagit hänsyn till landsbygden i sitt beslutsfattande.

En utveckling av landsbygden förutsätter en helhetssyn på planeringen av
infrastruktur, bebyggelse, service, kulturutbud m. m. Eftersom den norrbottniska
landsbygden har ett ensidigt näringsliv, främst präglat av jord- och
skogsbruk, behövs en nyetablering av företag för att åstadkomma en mer
differentierad arbetsmarknad. Småindustrier, hantverk, hemslöjd, turism
och administrativ verksamhet är exempel på verksamheter som kan utgöra

komplement till landsbygdens basnäringar. 6

I vår partimotion om regionalpolitiken har vi understrukit vikten av att Mot. 1987/88

utveckla hela landet och bl. a. krävt att ett särskilt utvecklingsprogram för A39

landsbygden tas fram. Vi har också föreslagit att 100 milj. kr. skall anvisas
på ett särskilt anslag för landsbygdsutveckling. Dessa medel skall avse projekt
som ej kan finansieras över de ordinarie länsanslagen.

Vattenkraften - en regional resurs

För att förverkliga regionalpolitiska mål och åstadkomma en långsiktigt positiv
utveckling i Norrbotten behöver länet tillföras större resurser än vad regeringen
föreslår i sin proposition.

Vinsterna från vattenkraften skulle kunna få stor betydelse för utvecklingen
av närings- och samhällsliv i Norrbotten. I dag används vinsterna från
den norrbottniska vattenkraften till att täcka investeringar och förluster i
kärnenergiproduktion i andra delar av landet.

Genom att öppna möjligheterna att använda vinsterna från vattenkraften
i produktiva och regionalpolitisk! motiverade investeringar skulle en radikal
förändring åstadkommas i Norrbotten.

Sedan 1978/79 års riksdag har centern föreslagit att Norrbotten skall få
del av vinsterna från vattenkraften. Dess värre har centern i riksdagen mött
motstånd hos socialdemokraterna och de andra partierna. Därför var det en
framgång för centern då en enig länsstyrelse i Norrbottens län i en skrivelse
till regeringen den 8 januari 1988 föreslog att länet borde få del av vinsterna
från vattenkraften.

I den nu aktuella Norrbottenspropositionen finns emellertid inte förslaget
med. Propositionen är således inte heller i detta avseende något nytänkande,
utan har mer karaktären av ett kortsiktigt socialdemokratiskt ”valårspaket”.
Det upplevs som en mycket stor besvikelse i Norrbotten.

I centerns regionalpolitiska motion, 1987/88:A462, har föreslagits att en
del av vattenkraftsvinsterna skall återföras till vattenkraftskommunerna.

Med hänsyn till storleken på intäkterna vad avser Norrbotten bör ett särskilt
energibolag för Norrbottens län bildas i enlighet med vad vi tidigare föreslagit.

Med anledning av proposition 1987/88:87 om ny ekonomisk styrning av
statens vattenfallsverk m. m. har vi föreslagit en uppdelning i syfte att de nuvarande
regionala enheterna, t. ex. Vattenfall Norrbotten, blir självständiga
bolag. Kraftproduktionens stora värde utgör ett motiv för att ge verksamheten
en regional förankring. Ett sådant regionalt bolag kan fylla en viktig
funktion i den regionala utvecklingen. Riksdagen bör hos regeringen begära
förslag om detta.

Sänk arbetsgivaravgifterna

Gällande regler för uttag av socialförsäkringsavgifter i Norrbotten innebär
bl. a. att avgiftsuttaget sätts ned med 10 procentenheter för verksamheter
inom vissa näringsgrenar. Detta system är orättvist på många sätt. Ex- 7

empelvis kommer inte jord- och skogsbruk eller servicenäringar i åtnjutan- Mot. 1987/88

de av de lägre avgifterna. Ändå är jord- och skogsbruket en av de viktigaste A39

näringarna i stora delar av länet.

Centern har tidigare föreslagit att sänkta arbetsgivaravgifter måste omfatta
all verksamhet med undantag för statliga och kommunala myndigheter
samt försäkringskassor.

För att skapa fler jobb är det viktigt att sänka skatten på arbete. För småföretag
och egenföretagare är arbetsgivaravgifterna en tung börda som begränsar
möjligheterna till utveckling och nya arbetstillfällen. I flera avseenden
är också avgiftsuttaget orättvist.

I annat sammanhang har centern föreslagit att sjukförsäkringsavgiften för
anställda i småföretag och bland egenföretagarna sänks. Målet bör vara en
sänkning med ett belopp motsvarande 5 procentenheter av avgiftsuttaget för
upp till 15 anställda. Ett första steg är en sänkning med 5% på en lönesumma
på 500000 kr., vilket motsvarar 25 000 kr.

Genom ett sänkt avgiftsuttag på småföretagen kan de få utrymme till expansion
och möjlighet att anställa fler. En avgiftsreform för småföretagen är
således motiverad utifrån sysselsättningspolitiska skäl. Detta skulle på ett
avgörande sätt stimulera småföretagsutveckling i Norrbotten.

Egenföretagama är en viktig grupp i ett glesbygdslän som Norrbotten.

Deras skatte- och avgiftsbörda är dock orättvis. Därför måste även egenföretagarna
omfattas av lägre arbetsgivaravgifter. För att skapa ökad rättvisa
har centern i motion till årets riksdag föreslagit att egenföretagare befrias
från socialförsäkringsavgifter upp till ett basbelopp (för närvarande 25 800
kr.). Detta innebär en årlig minskning med ca 10000 kr. för en egenföretagare.

Polisväsendet

I propositionen föreslår regeringen att en ny enhet för databehandling av
vissa uppgifter inom rikspolisstyrelsen förläggs till Kiruna. Enheten skall
börja sin verksamhet den 1 juli 1990. Centern ser positivt på detta förslag
som innebär en differentiering av arbetsmarknaden och ett värdefullt tillskott
av sysselsättning i kommunen.

Ändamålsenliga och bra lokaler för polisen är nödvändigt för att polisen
skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt. Nuvarande
polishus i Gällivare uppfyller inte dessa krav. Därför upplever personalen
på polisstationen en dålig arbetsmiljö.

Polishuset i Gällivare är det enda norr om Dalälven som inte har förnyats
sedan polisväsendet förstatligades och är ursprungligen inte heller avsett för
polisen utan för helt annan verksamhet. Därför bör ett nytt polishus uppföras.

Rikspolisstyrelsen uttalade redan år 1979 att polisens lokaliteter i olika
avseenden var klart otillräckliga. Yrkesinspektionen i Luleå har också i utlåtande
pekat på ett stort antal brister, som framkommit i samband med inspektion
av lokalerna.

Under åren 1984-1986 har byggnadsstyrelsen utrett alternativen, om- Mot. 1987/88
byggnad av befintligt polishus eller ett nybygge. Därvid framkom att det en- A39
da vettiga var nybygge. Därefter har byggnadsstyrelsen förvärvat tomtmark
från Gällivare kommun. Vidare har en hemställan tillställts regeringen om
uppdrag att projektera nybyggnad av polishuset i Gällivare. Så sent som
påskveckan hade byggnadsstyrelsen inte fått något besked från regeringen.

Kostnaden för ett nytt polishus beräknas till ca 35 milj. kr. Enligt länsarbetsnämnden
i Norrbottens län behövs detta projekt snarast för att skapa
sysselsättning i malmfältsområdet. Regeringen bör därför återkomma till
riksdagen med förslag om att ett nytt polishus skall uppföras i Gällivare.

Detta bör ges regeringen till känna.

Kriminalvårdsanstalt i Haparanda

I länsstyrelsens skrivelse till regeringen den 8 januari 1988 föreslogs att en
ny kriminalvårdsanstalt bör uppföras i Haparanda. Den nuvarande anstalten
som är byggd på 1860-talet möjliggör inte en modern kriminalvård.

Anläggningen är hårt nedgången och omodern. Det är därför nödvändigt
med en nybyggnation.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om att en ny kriminalvårdsanstalt
skall uppföras i Haparanda. Detta bör ges regeringen till
känna.

Fungerande kommunikationer

Norrbotten är ett till ytan vidsträckt län och omfattar en fjärdedel av Sveriges
yta. En grundläggande förutsättning för en positiv utveckling i alla delar
av länet är ett bra och fungerande vägnät. Det ger möjlighet att upprätthålla
ett decentraliserat näringsliv och därmed en decentraliserad bebyggelse och
bosättning.

För stora delar av Norrbotten är bilen ofta det enda transportalternativet.

Möjligheterna att utnyttja kollektiva transportmedel är små.

Vägnätet

Enligt vår mening måste investeringarna i länsvägnätet få en klar regionalpolitisk
profil för att bl. a. ge de bygder som saknar kollektivtrafik rättvisare
och rimligare förhållanden.

Med stöd av arbetsmarknadspolitiska medel har ett förhållandevis bra
vägnät kunnat byggas mellan de olika kommunerna. Däremot har en stor
del av det finmaskiga vägnätet en undermålig standard. Ökade investeringar
i vägnätet för om- och tillbyggnad är därför angeläget. Det är också en
avgörande förutsättning för ett fungerande näringsliv.

Den dåliga standarden på många av de mindre vägarna omöjliggör tunga
transporter under vissa delar av året. Under tjällossningen gäller belastningsrestriktioner
på en stor del av länets 300 - 400 mil allmänna vägar.

Främst drabbar detta skogsbruket. 9

Ett bra vägnät i hela länet är av vital betydelse för näringslivets träns- Mot. 1987/88

porter, särskilt skogsindustrins som är en betydelsefull del av länets närings- A39

liv.

Mot denna bakgrund anser vi att en omfördelning samt förstärkning av
ekonomiska resurser för investeringar i vägnätet måste ske. Ett tioårigt program
för förstärkning och beläggning av grusvägnätet bör tas fram, vilket
också centern föreslagit i annat sammanhang. Ett sådant program skulle
också på ett aktivt sätt bidra till att skapa ökad sysselsättning i olika delar av
länet.

Flygtrafiken

Med hänsyn till de långa avstånden i Norrbotten bör flygtrafiken inom länet
förbättras. En jämförelse kan göras med Skåne som på en väsentligt mindre
yta än Norrbottens har tre flygplatser.

I propositionen föreslås att ett anslag om 15 milj. kr. anvisas för en ny
flygplats i Arvidsjaur. Centern biträder detta förslag eftersom det ligger helt
i linje med vad vi tidigare föreslagit. Dessutom anser vi det motiverat att
också tillskapa flygförbindelse med Tornedalen och den östra delen av länet
som ett led i åtgärderna för utveckling av näringslivet.

I samarbete med den finska kommunen Ylitornio planeras ett samnordiskt
flygfält i Övertorneå/Ylitornioområdet. Detta projekt är kostnadsberäknat
till 17 milj. kr. Den finska staten svarar för halva kostnaden. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag om att finansiera den
svenska delen av denna investering, som skulle innebära att restiderna från
Tornedalen till övriga delar av landet kan reduceras kraftigt. Detta bör ges
regeringen till känna.

Järnvägen

Järnvägen Boden-Haparanda är viktig för den östra länsdelen och berör
främst kommunerna Boden, Luleå, Kalix och Haparanda. Längs denna
bandel, som är ca 170 km lång, finns många tätorter och byar som är beroende
av järnvägen för gods- och persontransporter.

Banan har således en viktig funktion för östra länsdelen. Det erfordras
dock möjligheter till högre transporthastigheter. I dag råder nedsättning till
50 km/h under flera månader varje år. Ett omfattande investeringsprogram
bör därför genomföras för att en fungerande tågtrafik skall kunna upprätthållas.
Detta är också av intresse för utveckling av kommunikationerna
med Finland, eftersom bandelen är den enda som har förbindelse med vårt
östra grannland. Ett investeringsprogram bör bl. a. innehålla förstärkningsåtgärder
och elektrifiering av banan. För en första etapp bör 10 milj. kr. anvisas.

10

Utbildning och forskning

Ökad satsning på forsknings- och utbildningsverksamhet är ett viktigt inslag
för kompetensutvecklingen. Högskolan i Luleå spelar en betydelsefull roll i
detta sammanhang. Den forskningsverksamhet som bedrivs vid högskolan
hävdar sig väl i konkurrens med universiteten och andra tekniska högskolor
i landet.

Den förstärkning av resurserna inom t. ex. informationsteknologi, strömningslära
och kvalitetsteknik som föreslås är enligt vår mening riktig. Inom
sitt verksamhetsområde kan högskolan i Luleå bli ett viktigt forskningscentrum.

För att ytterligare förbättra utbildningsmöjligheterna och stärka kulturlivet
i Norrbotten bör, som länsstyrelsen i sin skrivelse till regeringen föreslagit,
nya utbildningar förläggas till Norrbotten. Exempel på sådana är kyrkomusikerutbildning
och en teaterskola. Detta bör ges regeringen till känna.

Bakteriell läkning av malmer

Eftersom gruvnäringen utgör en viktig del av länets näringsliv behövs forskningsresurser
inom detta område.

Vid Umeå och Stockholms universitet har pågått forskningsarbete för att
bygga upp en kunskapsbas för bakteriell läkning av malmer. Denna lakningsteknik
används redan i ett antal länder, t. ex. USA.

Den bakteriella lakningstekniken kommer förmodligen att bli avgörande
för prissättningen av koppar i framtiden. Därför kommer traditionell utvinning
av rena kopparmalmer med lågt innehåll att slås ut. I Sverige har
minst två sådana malmer fastställts genom prospektering, bl. a. Aitikgruvan
utanför Gällivare.

Den bakteriella läkningen kräver en mindre energiåtgång än traditionell
teknik och är samtidigt miljövänligare. Motivet för tillkomsten av högskolan
i Luleå var att inrikta forskningen så att den skulle stärka länets näringsliv.
Därför finns det anledning att anslå 6 milj. kr. för ett treårigt pilotskaleförsök
med bakteriell läkning av malmer vid högskolan i Luleå.

Övrigt

Tillgången på utbildning och forskning är utslagsgivande för olika orters och
regioners utvecklingsmöjligheter. Det framgår tydligt av utvecklingen på
nuvarande högskoleorter.

Rymdtekniken är starkt förknippad med högteknologisk utveckling och
industri. Den offensiva satsningen i Kiruna på den civila rymdtekniken som
inleddes under de centerledda regeringarna bidrar aktivt till att förnya näringslivet
i den kommunen. En fortsatt satsning kan ytterligare utveckla Kiruna
till ett centrum för högteknologisk industriell verksamhet med stor
dragningskraft i såväl Sverige som hela Europa.

I propositionen föreslås en förstärkning av resurserna för Institutet för
rymdfysik (IRF) genom att en tjänst som professor i rymdteknik inrättas.
Det är enligt vår mening positivt. Därutöver bör, som vi föreslagit i annat

Mot. 1987/88

A39

sammanhang, en högskoleenhet lokaliseras till Kiruna. Det skulle bli ett Mot. 1987/88

viktigt komplement till högskolan i Luleå och en förstärkning av forsknings- A39

och utvecklingsresurserna i området och en naturlig koppling till rymdteknologin.

Jord- och skogsbruk

De areella näringarna har stor betydelse för sysselsättningen i Norrbottens
län. Möjligheterna att behålla befolkningen på landsbygden och därmed
upprätthålla en fungerande samhällsservice är i hög grad beroende av utvecklingen
inom jord- och skogsbruket.

I årets budgetproposition har föreslagits att ytterligare 80 milj. kr. skall
tillföras det treåriga åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige. Avsikten
med detta program är bl. a. att stimulera tillkomsten av olika företag i
kombination med jordbruk. Detta är i och för sig vällovligt.

Det norrbottniska jordbruket kan emellertid inte räddas enbart genom
stimulans av kombinationsföretag. Norrbotten är i dag inte självförsörjande
på mjölk och mjölkprodukter eftersom mjölkproduktionen i länet minskat
mer än i övriga landet. Under år 1987 minskade antalet mjölkproducenter
med 9% och uppgår nu endast till ca 700 och utgör därför ett hot mot
mejeriindustrin i länet.

Kostnadskrävande investeringar och dålig lönsamhet i jordbruket medför
att nyrekryteringen till denna näring har minskat. Ungdomarna söker sig till
andra yrken eller tvingas flytta. Detta inger ytterligare oro för jordbruksnäringens
framtid.

Eftersom jordbruket knappast kan påräkna några väsentliga förbättringar
av produktpriserna inom den närmaste framtiden måste lönsamheten
också förbättras på annat sätt bl. a. genom att nedbringa kostnaderna i produktionen.
Det gäller över huvud taget i de inre delarna av Norrland. Härvid
utgör vårt förslag om t. ex. lägre sjukförsäkringsavgift och slopande av
arbetsgivaravgifterna upp till ett basbelopp för en egenföretagare en viktig
del.

För att stimulera en nödvändig nyetablering och generationsväxling inom
jordbruket bör även jordbrukarna komma i åtnjutande av den hjälp och det
stöd som erbjuds nystartande i andra näringar. Därför bör starta-egetersättningen
även komma ungdomar inom lantbruket till del.

Kombinerade jord- och skogsbruk är bästa garantin för att skapa bärkraftiga
lantbruksföretag, men svårigheten att komma över skogsmark är påtaglig
för många lantbrukare.

I områden som domineras av bolags- och domänverksägd skogsmark är
situationen för lantbruket mycket besvärande ur ekonomisk synpunkt.

I Finland har statsmakterna aktivt medverkat till att med statens skogsmarksinnehav
som grund bygga upp enskilda jord- och skogsbruksföretag.

Motsvarande åtgärder bör vidtas även i vårt land och skulle få stor betydelse
i Norrbotten. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att skyndsamt
utreda och framlägga förslag om överföring av skogsmark från domänverket
till enskilda.

Särskilda skogsvårdande insatser

Mot. 1987/88

A39

I propositionen föreslås att 35 milj. kr. anvisas för tiden t. o. m. budgetåret
1990/91 för bidrag till skogsvårdsåtgärder och för rådgivning och service till
skogsägarna. Dessa medel bör enligt vår mening i sin helhet användas som
stöd till skogsvård inom det enskilda skogsbruket. Ingen ytterligare administrativ
uppbyggnad får komma till stånd med dessa medel.

Ett väl utbyggt skogsbilvägnät är ett viktigt villkor för ett effektivt skogsbruk
och god skogsvård. I propositionen föreslås att den förstärkning av anslaget
till skogsbilvägar som föreslogs i budgetpropositionen 1988 avseende
ett program för skogsvårdsinsatser i Västerbotten också bör omfatta Norrbottens
län. Enligt vår uppfattning, som delas av länsstyrelsen i Norrbotten,
behövs det ökade resurser. Vi föreslår därför att ytterligare 5 milj. kr. anslås
för investeringar i skogsbilvägar.

Särskilda insatser i Arjeplogs och Jokkmokks
kommuner

Som vi tidigare anfört innebar regeringens s. k. Bergslagsproposition att ca
50 av de sämst ställda kommunerna inom stödområdet inte får del av de åtgärder
som föreslogs. Flera av dessa finns i Norrbotten.

I propositionen föreslås att högst 27 milj. kr. får användas för särskilda
utvecklingsinsatser i näringslivet i Kiruna, Gällivare och Kalix kommuner.
Dessutom föreslår regeringen att 15 milj. kr. anvisas för utvecklingsinsatser
i Arjeplogs kommun efter samma mönster som nu gäller för de särskilda arbetsmarknadspolitiska
insatserna i östra Norrbotten. Detta är otillräckligt.
Det behövs långsiktiga näringspolitiska åtgärder.

Arjeplogs kommun, som till ytan är större än Skåne och Blekinge tillsammans,
är befolkningsmässigt den minsta kommunen i Norrbottens län.
Befolkningstalet uppgår endast till ca 3800 personer, vilket utgör 1,5 % av
länets totala befolkning.

Gruvnäringen är den helt dominerande delen inom näringslivet och utgör
80 - 90 % av all industriell sysselsättning inom kommunen. Situationen för
gruvnäringen vid gruvan i Laisvall är emellertid bekymmersam i ett långsiktigt
perspektiv. Det är därför nödvändigt att redan nu påbörja planeringsinsatser
för att kunna skapa alternativ till gruvverksamheten.

För Jokkmokks kommun är situationen också bekymmersam trots den
vattenkraft som produceras inom kommunen. De åtgärder som vidtagits för
att skapa alternativ när vattenkraftens utbyggnad är avslutad har hittills varit
otillräckliga. Därför bör på motsvarande sätt som för Arjeplogs kommun
och östra Norrbotten särskilda insatser göras i Jokkmokk. Kommunen har
föreslagit ökad satsning på turism med t. ex. projektet Polar Zoo.

Enligt vår mening bör regeringen utarbeta ett offensivt åtgärdsprogram
för Arjeplogs och Jokkmokks kommuner. Därvid bör inriktningen vara att
åstadkomma småföretagsutveckling, ökad satsning på turism, servicesektorn
m.m. Detta bör ges regeringen till känna.

13

Vidare vill vi betona att regeringen måste visa samma intresse att skapa Mot. 1987/88

alternativ sysselsättning i Karlsborgsverken när ASSI:s sågverk läggs ned A39

som den i andra sammanhang har gjort för de tidigare varvsorterna.

Omlokalisering av statlig verksamhet

Utvecklingen under efterkrigstiden har inneburit att den statliga centrala
förvaltningen och myndighetsorganisationen kraftigt expanderat både vad
avser antal och storlek. Merparten är också lokaliserad till Stockholmsregionen.

I vår partimotion om regionalpolitiken har vi föreslagit att de statliga verkens
centrala administration kraftigt minskas och uppgifter och funktioner
förs över till läns- och kommunförvaltningar. Ett förslag med denna inriktning
bör tas fram snabbt.

Betydelsen av att i större utsträckning lägga ut arbetsuppgifter från den
centrala nivån till kommun- och länsnivå understryks av att expansionen inom
den offentliga sektorn i Stockholmsregionen varit mycket kraftig under
de senaste åren.

I syfte att åstadkomma en differentierad arbetsmarknad bör en ökad andel
av den statliga administrativa verksamheten förläggas till Norrbotten.

Det tillskott på sådan verksamhet som hittills tillförts länet har upplevts positivt.

Ytterligare åtgärder kan vidtas. Flera skäl talar för att exempelvis rutiner
och verksamhet inom postgirokontoret lokaliseras till Norrbotten på samma
sätt som nu föreslås ske inom rikspolisstyrelsen och tullverket och som har
skett beträffande behandlingen av TV-licenserna. Riksdagen bör ge regeringen
i uppdrag att skyndsamt utreda förutsättningarna och återkomma till
riksdagen med förslag.

Avdragsmöjligheter för forskningsändamål

Ett särskilt forskningsråd har skapats i Norrbotten och i samband därmed
en fond. Avkastningen från fonden används för forskningsstödjande ändamål.
Näringslivet i länet har i allt väsentligt svarat för fondens grundkapital.

Eftersom stöd till forskning och utveckling är viktiga inslag i det regionalpolitiska
utvecklingsarbetet fyller forskningsrådet en mycket viktig funktion.
Fonden är en viktig angelägenhet för näringslivet i Norrbotten och
därför är ambitionen att successivt bygga upp fondens kapital. För att det
skall vara möjligt bör bidragsgivande företag ges möjlighet till skattemässiga
fördelar för de medel de tillskjuter.

I förordningen om avdrag för bidrag till viss forskning m.m. (SFS
1986:152) föreskrivs till vilka institut som avdragsgilla bidrag kan lämnas
från rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Norrbottens forskningsråd bör därför
föras in bland den kategori av forskningsinstitut för vilka denna avdragsrätt
skall gälla. Detta bör ges regeringen till känna.

14

Demografiska databaserna i Norr- och Västerbotten Mot. 1987/88

A39

Demografiska databasen vid Umeå universitet har till uppgift att registrera
och bearbeta huvudsakligen demografiska och sociala data för forsknings-,
utbildnings- och arkivändamål samt att göra dessa data tillgängliga för forskare.

Sedan 1979 bedriver Demografiska databasen beredskapsprojekt i Pajala,

Jokkmokk och Jörn, de tre s. k. excerperingscentralerna. Arbetet vid dessa
bedrivs enligt samma principer som vid den ordinarie produktionsenheten i
Haparanda.

Centralen i Pajala arbetar med kyrkoboksmaterial avseende Sundsvallsoch
Linköpingsregionerna. I Jokkmokk arbetar centralen med parallella
källmaterial som skall kunna länkas till det ordinarie kyrkoboksmaterialet
och utgör ett viktigt komplement till detta. Vid centralen i Jörn datoriseras
rikstäckande statistiskt material. Där bearbetas också genealogiskt och lokalhistoriskt
material.

En permanentning av dessa tre centraler skulle innebära att verksamheten
vid dessa får en fast form och stora möjligheter att utvecklas vidare inom
en fungerande organisation. En permanentning innebär också förbättrade
förutsättningar för framtida planering och möjligheter att satsa på
en fortsatt utveckling av verksamheten. Det skulle även innebära positiva
effekter för de berörda orterna och den personal som arbetar vid centralerna.

Övrigt

I särskilda motioner till årets riksmöte har vi tagit upp frågor om stimulans
för inflyttning till regionalt utsatta områden. Vi har bl. a. föreslagit bidrag
för inflyttning till de områden som under lång tid haft en negativ befolkningsutveckling,
generösare studiemedel vilket underlättar för ungdomar
med långt till högskoleorterna att välja högre utbildning, förstärkt
kommunal skatteutjämning m. m. Dessa åtgärder kan på ett avgörande sätt
bidra till en bättre regional utveckling.

15

Hemställan

Mot. 1987/88

A39

Med anledning av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening uttala vad som i motionen
anförts om en decentralistisk inriktning av de regionalpolitiska
insatserna i Norrbottens län,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om småföretagsamhetens betydelse
för en utveckling av näringsstrukturen,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ett
utvecklingsprogram för landsbygden enligt de riktlinjer som anförts i
motionen,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om ett
särskilt energibolag för Norrbottens län för att återföra vinsterna från
vattenkraften till regionalpolitiskt motiverade investeringar enligt de
riktlinjer som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om ett nytt polishus i Gällivare,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om en ny kriminalvårdsanstalt i Haparanda,

7. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att ett program
för förstärkning och beläggning av grusvägar inom länsvägnätet föreläggs
riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om ett flygfält i Tornedalen,

9. att riksdagen beslutar att anvisa 10 milj. kr. för upprustning av
bandelen Boden - Haparanda,

10. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om nya högskoleutbildningar,

11. att riksdagen beslutar anvisa ett reservationsanslag om 6 milj.
kr. till högskolan i Luleå för ett treårigt försök med bakteriell läkning
av malmer,

12. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om starta-eget-ersättning för ungdomar
inom lantbruket,

13. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om utredning
och förslag om överföring av skogsmark från domänverket
till enskilda för att skapa bärkraftiga lantbruksföretag,

14. att riksdagen beslutar att till Särskilda skogsvårdsinsatser i norra
Sverige anvisa ett i förhållande till regeringens förslag förhöjt anslag
om 5 milj. kr. till 40 milj. kr.,

15. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om ett åtgärdsprogram
för Arjeplogs och Jokkmokks kommuner enligt de
riktlinjer som anförts i motionen,

16

16. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om en ut- Mot. 1987/88

redning av lokalisering av vissa rutiner och verksamheter inom post- A39

girot till Norrbotten,

17. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om avdragsrätt för anslag till Norrbottens
forskningsråd,

18. att riksdagen beslutar att till Arbetsmarknadspolitiska insatser i
Norrbottens län anvisa ett i förhållande till regeringens förslag minskat
anslag om 17,4 milj. kr. till 199 milj. kr.,

19. att riksdagen beslutar att verksamheten vid Demografiska databasens
centraler i Pajala, Jokkmokk och Jörn permanentas.

Stockholm den 11 april 1988

Per-Ola Eriksson (c)

Ivar Franzén (c) Börje Hörnlund (c)

Rosa Östh (c) Jan Hyttring (c)

Elving Andersson (c) Kersti Johansson (c)

Ingvar Karlsson (c) Görel Thurdin (c)

i Bengtsfors

17

«