med anledning av prop. 1987/88:85

Motion 1987/88:Jo41 av Rune Thorén m. fl. (c, m, fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo41

av Rune Thorén m. fl. (c, m, fp)
med anledning av prop. 1987/88:85
om miljöpolitiken inför 1990-talet

Ersättning för miljöskador

Mångå industrier har sina avlopp direkt ut i vattendragen. I avloppen finns
många ämnen som har en negativ påverkan på den marina livsmiljön. Ett
flertal miljöstörande industrier har sina avlopp ut i de stora sjöarna och till
omkringliggande hav, t. ex. massaindustrin. Industriutsläppen med sitt innehåll
av PCB, dioxin, m. fl. ämnen har orsakat en storskalig negativ förändring
av de havsområden som omger Sverige. Även de stora sjöarna har
påvisbara effekter.

I Sverige finns i dag drygt 3 500 yrkesfiskare som är basen i en näring som
sysselsätter drygt 30 000 människor. För att fiskerinäringen skall kunna utvecklas
krävs bl. a. att fiskarna kontinuerligt investerar i nya fartyg, redskap,
m. m.

För att man ekonomiskt skall kunna investera i nytt fiskefartyg krävs att
fisket skall kunna bedrivas under ett antal år framöver. Ett stopp i fisket på
grund av miljöfarliga utsläpp kan orsaka stora ekonomiska problem för yrkesfiskarna.
Detta problem accentuerades kraftigt under hösten 1987, när
yrkesfisket i Vättern drabbades av stora problem på grund av en oseriös
pressdebatt runt Vättern.

Enligt reglerna i miljöskyddslagen (SFR 1969:387) ersätts inte denna typ
av skador, vilket är en stor brist. Fiskeristyrelsen anser att ”yrkesfiskare
skall ha rätt till ersättning vid skada på vattenområde där de bedriver sin
verksamhet”, proposition 1987/88:85 s. 201. Regeringen har i propositionen
ej kommenterat fiskeristyrelsens förslag.

Det framstår som helt otillfredsställande att en näringsgren skall få lov att
förstöra möjligheterna för en annan näringsgren, utan att vara skyldig att
ersätta de skadelidande. Än mer anmärkningsvärt är, att en näringsgren
med en kortsiktig vinstmaximering skall få lov att slå ut en långsiktig näring.
Skogsindustrier och andra miljöstörande industrier kommer på lång sikt att
slå ut det svenska fisket om inte utsläppen inom snar framtid kraftigt minskar.
Ett sätt att minska utsläppen är att tvinga industrin betala sina egna
miljökostnader.

Förslaget om en miljöförsäkring är ett steg i rätt riktning, men det är inte
heltäckande. Många industrier, t. ex. skogsindustrin, befrias från skyldigheter
att svara för sina totala miljökostnader, eftersom de största skadorna
inträffar utanför miljöskyddslagens och miljöskadelagens räckvidd.

Ett sätt att belasta industrin med miljökostnaderna är att utsträcka den i
propositionen redovisade försäkringen (s. 202 ff.) till att även gälla ersätt

ning för den skada som uppstår när en yrkesfiskare ej kan fortsätta sitt fiske Mot. 1987/88
i havet eller i de stora sjöarna. Jo41

Lagtekniskt kan det lösas antingen genom att rätten för ersättning enligt
miljöskyddslagen eller miljöskadelagen utvidgas eller att en ny lag för ersättning
till yrkesfiskare införs eller genom att de ersättningsregler som
finns i propositionen (s. 202 ff.) utvidgas till att även gälla skador på yrkesfisket.

Hemställan

I anledning av ovan anförda hemställs

att riksdagen beslutar att den yrkesfiskare (med yrkesfiskare avses
den som har yrkesfiskelicens) som ej kan fortsätta sitt fiske därför att
det vattenområde han använder skadats av miljöfarligt utsläpp skall
ha rätt till ersättning från den föreslagna miljöskadeförsäkringen.

Stockholm den 5 april 1988

Rune Thorén (c)

Leif Olsson (fp) Jens Eriksson (m)

10