med anledning av prop. 1987/88:85

Motion 1987/88:Jo16 av Göran Ericsson m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jol6

av Göran Ericsson m. fl. (m)
med anledning av prop. 1987/88:85
om miljöpolitiken inför 1990-talet

Inledning

Miljöfrågorna har under relativt lång tid varit aktuella i främst storstadsområdena.
Den alltmer förfinade forskningen och tekniken har under senare år
kunnat lämna viktiga upplysningar om tilltagande miljöförsämringar på olika
områden i praktiskt taget hela landet.

Miljöfrågan har därmed växlats från att ha varit lokal/regional till en rikspolitisk
av omfattande karaktär. För Stockholms stads invånare är miljöstörningar
i form av buller, avgaser, rökgaser från oljeförbränning och nedsmutsade
vatten väl kända frågor. Genom en långsiktig satsning har dock
mycket gjorts inom detta område, och ansträngningarna måste fortsätta och
intensifieras.

Ansvaret för en god storstadsmiljö

De naturliga förutsättningarna i Stockholm för att skapa och vidmakthålla
en god miljö är osedvanligt stora. Vi har många fria vatten, parker och
grönområden. Vinden kan spela fritt och hjälper oss att få en värdefull luftväxling
- och därmed luftrening. Vattnet strömmar också fritt och har en renande
effekt.

Vår svenska kultur har stora inslag av naturlyrik och naturromantik. För
stockholmaren är staden miljön. Här finns mångfalden av kultur och bebyggelse
från skilda tider. Här finns en trygghet och en glädje i att många
hundra års svensk historia är samlad. Moderat miljöpolitik för storstaden
måste ta hänsyn till kulturmiljön och utformas med den respekt och ödmjukhet
inför historiska värden som är en grundsten i vår ideologi. Den
måste också utgå från vår grundläggande värdering att varje människa har
ansvar både för sig själv och för det gemensamma och att vi alla har ansvar
för den miljö som vi lämnar vidare till kommande generationer.

I en tid av snabb utveckling såväl teknologiskt och industriellt som utbildningsmässigt
är det viktigt att värna om det som måste vara beständigt.
Att förvalta ett kultur- och miljöarv för kommande generationer är en lika
central fråga för stockholmarna som för landet i övrigt.

1* Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr Jol4-16

Slå vakt om stadsbilden Mot. 1987/88

J0I6

En god miljö innebär inte bara rent vatten, ren luft, frihet från buller, en
frisk jord och en frisk växtlighet utan också trivsam bebyggelse, stadsbilder
som bjuder harmoni för ögat, luft och ljus och grönska kring våra bostäder.

En stad som inte är nedskräpad och nedklottrad, som är fri från vandalisering.
En stad där vi visar varandra hänsyn och omtanke inte bara genom
att vara vänliga utan också genom att var och en vårdar sig om sin stad
och dess miljö.

Vandalisering och en tilltagande ordningsbrottslighet, inte minst kvällsoch
nattetid, gör emellertid att staden inte känns trygg, särskilt för svaga
grupper, som gamla, handikappade, kvinnor och barn. Dessa förhållanden
ställer krav på oss alla. Vi måste ta hänsyn till varandra och till den miljö vi
har gemensamt.

Den gamla stadsmiljön med sin omistliga kulturbebyggelse måste vårdas
och bevaras. Här bär staten i samverkan med staden ett stort kulturellt ansvar
inför kommande generationer. Gamla hus skall upprustas och bevaras,
inte rivas. Parkerna skall vårdas och bevaras, inte bebyggas. Staden och
dess invånare behöver ”gröna lungor” som ett viktigt inslag i den vackra
stadsmiljö som Stockholm erbjuder.

Storstäder! - en känslig miljö

En storstad är särskilt känslig. Föroreningar får sällan en omedelbar effekt.
De verkar under lång tid innan vi blir uppmärksammade på de negativa resultaten.
Det medvetna miljövårdsarbetet är ganska ungt. Den känslighet
som naturen i Stockholm har i dag inför föroreningar beror till stor del på
föroreningar från 50- och 60-talen. Föroreningar i Stockholm medför större
risker än om de drabbar en relativt sett mycket renare miljö. Naturens egen
reningskraft blir mindre effektiv när utsläppen är stora och sammansatta.
Därför är Stockholms miljö i många avseenden mera känslig än andra områden,
och därför är vårt ansvar för att värna om Stockholms miljö så stort.

En storstad, även med Stockholms öppna karaktär, kan aldrig bli helt fri
från miljöstörningar. Men de kan reduceras kraftigt. Erfarenheter visar det.

Vi verkar nu för regelbunden mätning av radioaktivt nedfall och information
om dess effekter och om och när faror kan vara förenade med sådant
nedfall. Vi har fört och för en resultatinriktad miljöpolitik. Men, vi kan
utveckla den ytterligare. Här följer ett antal grundläggande riktlinjer för det
arbetet.

1. Den moderata miljöpolitiken utgår från vår moderata ideologiska
grundsyn. I det moderata partiprogrammet står följande:

”Det politiska arbetets uppgift är att forma samhället så att den enskilda
människan kan leva i frihet och trygghet.”

”Friheten för den enskilde måste förenas med ansvarstagande och samverkan.
Den enskilde måste leva upp till de villkor som samlevnaden föreskriver
och ta ansvar för sina handlingar.”

Hänsyn till och ansvar för miljön är långt mera utvecklad i länder som har Mot. 1987/88
ett stabilt inslag av marknadsekonomi. J0I6

I en marknadsekonomi av moderat modell är staten stark i sin funktion
som garant för människornas säkerhet och trygghet. En fri och öppen konkurrens
leder till att resurser används effektivt. Individens konsumtionsval
bestämmer produktionen inom de ramar som staten bestämmer. Marknadsekonomin
är ett system där människor får ha och ta ansvar. I det moderata
samhället lönar det sig att vårda sig om det som man äger själv och om
det gemensamma. Där finns en lyhördhet för opinioner och önskemål som
skapar dynamik i teknisk och annan utveckling, vilket i sin tur gör det möjligt
att förena ekonomisk tillväxt med högt ställda miljökrav. Marknadsekonomin
ger utrymme för att med ekonomiska styrmedel främja insatser som
leder till en god miljö.

Den stora skillnaden mellan den socialistiska planekonomin och marknadsekonomin
är skillnaden i människosyn. Planekonomin utgår från att en
liten elit kan avgöra vad som är eller blir bäst för alla. Den lägger ”locket
på” för engagemang, initiativ och kunskapsutveckling hos enskilda människor.

Vi utgår från tron på och erfarenhet av enskilda människors vilja och förmåga
att skapa någonting bättre och klokare för alla genom att ta till vara
och utveckla enskilda initiativ till nytta för bl. a. miljön.

Den moderata modellen är förutsättningen för en progressiv miljöpolitik
där alla tar ansvar.

2. Vår politik och förslag till insatser skall grundas på kunskaper, inte på
subjektiva värderingar eller rädsla. I synnerhet miljöpartier, men också de
socialistiska partierna, söker skapa opinioner för sina förslag genom att
först skrämma människor med ovederhäftiga påståenden om nära förestående
katastrofer. Ett sådant handlingssätt är inte förenligt med att ta ansvar.
Det är viktigt att visa respekt för oro. Det är ovärdigt och oanständigt
för ett politiskt parti att profilera sig på oro. Vi moderater måste ständigt söka
kunskap och ständigt arbeta med att sätta in kunskaper i sina sammanhang.
Vi skall inte medverka till handlingsförlamande oro hos människor.

Vi skall visa på hur berättigad oro kan omsättas i konstruktivt arbete för en
bättre miljö.

Vi måste ha klart för oss att de kunskaper som forskning och teknisk utveckling
ger oss nästan alltid är delar av en mycket stor helhet. Vi får sällan
den hjälp som vi behöver av experterna att dra slutsatser av forskningsrön
som är giltiga för enheten. En viktig uppgift är att ständigt fråga, ständigt
ställa krav på förklaringar om samband mellan miljö- och hälsorisker å ena
sidan och effekter för natur och människor av dessa risker å den andra.

Vi måste vara uppmärksamma på att mycket av den information som vi
får om miljörisker och deras effekter är partsinlagor. Det kan också gälla
verksamhetsansvariga och forskare.

För att få de kunskaper vi behöver är vi beroende av dels mångfald i
forskningen, dels tvärvetenskaplig forskning om miljörisker. Mångfald och
tvärvetenskapligt arbete är också krav som gäller den tekniska utvecklingen.
För bedömningen av vilken teknik vi skall satsa på för att eliminera

miljöstörningar är det av väsentlig betydelse att få klarhet om verkliga och Mot. 1987/88
möjliga resultat av olika typer av insatser. J0I6

3. Vi måste arbeta utifrån en helhetssyn på Stockholms och stockholmarnas
situation. Vi kommer ofta att stå inför svåra avvägningar mellan miljökrav,
ekonomi och krav på att vi skall tillgodose verksamheter och funktioner
som medborgarna behöver.

Olika mål kan stå i konflikt med varandra. Vi behöver en tillgänglig och
smidig kollektivtrafik, men bussarna bullrar och smutsar ned. Vi behöver
värme och elektricitet, men energiffamställningen är dyr och miljöstörande.

Vi vill ha arbetsplatser, rekreationsanläggningar och bostäder. De drar till
sig motortrafik och producerar avfall.

Förslag till lösningar kräver en sammanvägning av positiva och negativa
faktorer. Det bästa för ett av målen blir ibland fiende till helhetens bästa.

Kraven på oss som är politiskt verksamma i moderata samlingspartiet är
att ha med helheten i vårt perspektiv när vi bedömer delarna.

4. Vårt arbete skall vara inriktat på att angripa miljöstörningar vid källan.

När nödvändig oljeeldning medför svaveldioxidutsläpp är det i första
hand svavelhalten i oljan som skall angripas. Samtidigt kan, och bör, vi arbeta
med att få fram alternativ till oljan och en bättre struktur för oljeeldning,
t. ex. högrenad fjärrvärme som ersätter många små pannor.

Att rena utsläpp från miljöstörande ämnen är en metod som ofta måste
tillgripas när kunskap eller förmåga inte är tillräckliga för att angripa problemen
vid källan. Men vi bör vara klara över att detta är den näst bästa metoden,
i längden ofta dyrare och mindre effektiv.

5. Styrmedel är nödvändiga inom miljöområdet. Det är viktigt att välja
styrmedel som har en verklig och positiv effekt för miljön. Styrmedlen får
inte förhindra en möjlig positiv utveckling.

Målsättningen för miljöeffekter skall redovisas vid användning av styrmedel.
Styrmedel skall kunna följas upp och kontrolleras, annars är risken stor
att respekten för kraven på att värna om miljön urholkas.

Styrmedlen skall kompletteras med information om deras innebörd och
de mål som är grunden för dem. Detta är viktigt för att stödja engagemang
och intresse för miljöaspekter som en viktig del i helhetsansvaret för olika
verksamheter.

Förslag till styrmedel och krav på åtgärder har ibland bara en symbolisk
innebörd. Både ekonomiska och administrativa styrmedel har i de allra flesta
fall ekonomiska effekter på dem som påverkas av styrningen. Krav på åtgärder
och begränsningar måste stå i rimlig proportion till de miljöeffekter
som åtgärderna kan leda till.

Metoder för att utvärdera och bestämma olika miljöstörningar är outvecklade.
Det är väsentligt att sådana metoder utvecklas. De är nödvändiga
som underlag för beslut om miljömål och styrmedel.

Ett ytterligare medel för påverkan inom miljöområdet är sådan information
som syftar till att påverka människor till att visa ökat ansvar för och
ökad hänsyn till miljövärdena i sitt beteende. Detta är en viktig del av miljöskyddsarbetet.
6

Miljöproblem i Stockholm

Mot. 1987/88
J0I6

Miljöproblemen i Stockholm domineras av luftföroreningar och buller. De
allvarligaste luftföroreningarna är utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider.

Dessa anses i hög grad bidra till försurning och skogsskador.

1965 beräknades svaveldioxidutsläppen i Stockholm till ca 55000 ton.

1975 hade de minskat till ca 20000 ton och 1985 till ca 18000 ton. Merparten,
eller ca 94%, av svaveldioxidutsläppen kommer från energiproduktion,
medan bilismen bidrar med drygt 4% och avfallsförbränning med knappt
2%. Den största enskilda källan är oljekraftvärmeverket i Värtan.

Som källa till kväveoxidutsläppen dominerar vägtrafiken. Energiproduktionen
bidrog 1980 med ca 48%, eller 9500 ton. 1985 hade energiproduktionens
andelar sjunkit till ca 36% och totalt till 7000 ton.

Vägtrafikens bidrag hade under samma tid ökat från 10000 till 12000 ton
och dess andel av utsläppen från 51 till 63%.

Vägtrafiken medför också utsläpp av koloxider och är en helt dominerande
källa till dessa utsläpp. Såväl vägtrafik som motorbränslehantering medför
utsläpp av kolväten och dominerar i Stockholm också som källor till dessa
utsläpp.

De stora miljöförbättringar på en rad områden som ägt rum i Stockholm
under de senaste 20 åren har lett till att vägtrafiken alltmer kommer att
framstå som den största miljöstörningen. Förbättringar i fordonens tekniska
utrustning har inte helt kunnat motverka de negativa effekterna av trafikökningar
under senare år.

Arbetet med de stora miljöstörningarna måste kompletteras med insatser
mot andra mindre omfattande störningar, som dock har stor betydelse för
hälsa och miljö i det längre perspektivet. Hit hör åtgärder för att reducera
utsläpp av tungmetaller, åtgärder mot asbest, freon och dioxiner, för att ta
några exempel. Buller, stoft, byggnadsmaterial och övrig produktkontroll är
likaledes viktiga områden att påverka.

Bostadspolitiken och stadsmiljön

Bostadsbyggandet under efterkrigstiden har varit synnerligen omfattande.

De hårt exploaterade Stockholmsförorterna, den praktiskt taget helt avfolkade
citykärnan och det orimligt hårda trycket på bostadsmarknaden i
Stockholm, är ett resultat av en socialdemokratisk bostadspolitik. Denna
politik har som signum ett bostadsbyggande helt i enlighet med byråkraters
och politikers önskemål och tar inte någon hänsyn till människornas syn på
bostadsbyggandet och miljön.

Den alltmer tilltagande bostadsbristen med åtföljande långa bostadsköer,
där framför allt ungdomen saknar möjlighet till egen bostad inom rimlig tid,
är ett resultat av en totalt sönderreglerad bostadsmarknad. I det framtida
Stockholm måste människor kunna välja bostäder och arbete efter helt andra
kriterier än de gör i dag. Bostadsmarknaden måste bli friare för att valfriheten
skall öka. De ekonomiska villkoren för olika upplåtelseformer måste
bli neutrala. Ökar människors fria val på bostadsmarknaden ökar också 7

möjligheterna att tillgodose regionens tillkommande bostadsbehov. Mot. 1987/88

Olika upplåtelseformer passar olika bra vid olika tillfällen i en människas J0I6

liv, och dagens stela system gör bostadsmarknaden trögrörlig till konsumenternas,
inte minst de ungas, nackdel. En rätt att uppskjuta skatten såväl när
man byter bostadsrätt som villa skulle väsentligt öka rörligheten på marknaden.

Lagstiftning för en bättre storstadsmiljö

I en storstad av Stockholms storlek är naturvärden som luft, vatten och
växtlighet ständigt utsatta för stora påfrestningar. Moderat miljöpolitik är
därför inriktad på att värna om dessa miljövärden. Men i Stockholm finns
också kulturskatter som byggnader och andra kulturföremål vilka löper risk
att förstöras om inte kampen för en renare stad ständigt förs.

Avgörande för livskvaliteten i storstaden är därför en aktiv miljöpolitik,
som syftar till att dels skapa förutsättningar för ny teknik att bryta nya vägar
och som undanröjer miljöstörande verksamhet, dels inskärpa respekten för
lagar som är tillkomna för att skydda miljön.

Den miljöpolitik som i dag förs av socialdemokraterna bygger i allt väsentligt
på regleringar. I exempelvis miljöskyddslagen anges i detta syfte
krav på förprövning av miljöpåverkande industriell verksamhet. Vid denna
ges en koncession, dvs. ett gränsvärde bestäms för tillåtet utsläpp. Tillstånden
lämnas som regel av koncessionsnämnden för miljöskydd eller i vissa
fall av länsstyrelsen.

Trots att denna teknik lett till minskade utsläpp är det hittillsvarande koncessionssystemet
otillräckligt i flera hänseenden. Dels gäller det frågan om
sanktioner vid överträdelser, dels den otillräckliga stimulansen att nå längre
i miljöskydd än vad koncessionen anger.

Sanktioner

För dagen gäller att miljöskyddsavgift drabbar den som överskrider föreskrifterna
i koncessionen och om detta överskridande lett till ekonomiska
fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten.

Som tidigare anförts i denna motion är trycket på den känsliga storstadsmiljön
stort. Det gäller inte bara luften. Det gäller i lika hög grad mark som
vatten. Vi är inne i en brytningstid, där stora och tunga angrepp måste inte
bara reduceras utan helt avvärjas om Stockholm i framtiden skall förbli en
ren och miljö vänlig stad för dess invånare och besökare.

För att främja efterlevnaden av miljöskyddslagen förordar vi att sanktionsavgifter
utgår vid alla överträdelser av koncessionsvillkoren, oavsett
om dessa medfört ekonomiska fördelar för företaget eller ej. Dessutom
skall denna miljöskyddsavgift sättas så högt att den får en kraftig effekt.

Grova brott skall som hittills leda till böter eller fängelse.

Den nu föreslagna förändringen kan öppna möjligheter för en snabbare
skärpning av koncessionsvillkoren. Om man på detta vis sätter ett pris på 8

miljön kan en snabbare avveckling i miljövänlig riktning påskyndas jämfört Mot. 1987/88
med ett ensidigt utnyttjande av regleringar och koncessioner. J0I6

Miljöbrott kommer liksom förekomsten av all annan brottslighet troligen
alltid att förekomma. Mindre seriösa företagare kommer sannolikt i framtiden
att skapa utsläpp och miljöstörningar av olika skäl. Det är då viktigt
att samhället har en miljölagstiftning som är så enkel och lätt att tillgodogöra
sig som möjligt. Alla små såväl som stora företag, enskilda som
offentliga, måste utan juridisk expertis kunna tolka lagstiftningen.

Det är också väsentligt att miljölagstiftningen får ett sanktionssystem som
står i överensstämmelse med det allvar med vilket samhället betraktar uppsåtliga
miljöbrott. Det är i uppsåtsinstitutet som brytpunkter bör ligga mellan
miljöskyddsavgift och miljöskyddsavgift och straff.

Uppsåtliga miljöbrott kan inte och får inte leda till en miljöskyddsavgift
som kanske visar sig vara ekonomiskt lönsam för dem som begår miljöbrottet.
Det är i samtliga dessa fall från allmänpreventiv synpunkt påkallat att
åtal sker och att kännbara straff drabbar den som uppsåtligt brutit mot koncessionsvillkoren
eller på annat sätt mot miljölagstiftningen.

I denna del är propositionen oacceptabel. Den saknar en omarbetning av
lagen för att göra den enklare och klarare till sin utformning. Ej heller föreslås
någon väsentlig skärpning av straff för miljöbrott, vilket leder till att
svåra miljöbrott som hittills kan rendera böter i storleksordningen som för
snatteribrott.

Stimulanser

Enligt vår mening måste den ensidiga regleringsinriktning som miljöpolitiken
hittills haft brytas till förmån för en ökad användning av ekonomiska
styrmedel. Sådana styrmedel syftar till att nyttigheter som i dag betraktas
som fria åsätts det pris som de rätteligen har.

Utformningen kan skifta, men när det gäller stimulanser är den i dag
framkomliga vägen att företag, som har en koncession utsatt, bör få en skatterabatt
när företaget underskrider koncessionsvillkoren. Denna teknik kan
leda till att ett företag tidigare än beräknat finner det lönsamt att investera i
ny teknik och modernare utrustning med åtföljande mindre slitage på den
omkringliggande naturen.

Genom ett system innehållande klarare regler, enklare system för uttag
av miljövårdsavgifter, höga straff för den som begår uppsåtliga miljöbrott
samt med skatterabatter för den som underskrider koncessionsvillkoren,
finns grunden för ett fortsatt framgångsrikt miljöarbete.

Stockholms stad liksom många andra delar av landet är i behov av en ny
miljölagstiftning innehållande ett system av ekonomiska styrmedel.

Energi

Energi- och miljöfrågorna har ett nära samband. Målet för den moderata
energipolitiken är att förena kraven på en säker och tillräcklig energiförsörjning
med krav på dels minsta möjliga miljöstörning, dels att framställa ener

gi till ett sådant pris för konsumenten att alla människor i vårt land skall Mot. 1987/88

kunna nyttja så mycket energi som krävs för en normal livsföring. J0I6

Kommunerna har en nyckelroll i energiförsörjningen. Samtidigt är nationellt
övergripande målsättningar och beslut starkt styrande för kommunernas
energiförsörjning.

Grundläggande utgångspunkter för energipolitiken i Stockholm är de av
statsmakterna uppsatta målen att dels reducera oljeberoendet, dels att
kärnkraften skall vara avvecklad till år 2010.

Energifrågan har genom folkomröstningsbeslutet och riksdagens beslut
om avveckling av kärnkraften senast år 2010 kommit att åter aktualiseras
som en av de mest aktuella och svåra planeringsfrågorna i Stockholm.

I dag produceras i landet 145 TWh elenergi. Konsumtionen ligger på ca
130 TWh. Här finns således i dag en marginal på ca 15 TWh. Det är ostridigt
att elenergianvändningen ökar ständigt och stundtals mer än vad prognoserna
i allmänhet räknar med. Som exempel kan nämnas att ”folkomröstningsåret”
1980 konsumerades i landet 90-95 TWh elenergi. På 7 år har ökningen
blivit ca 35 TWh, eller 5 TWh per år. Enligt de nuvarande prognoserna
kommer konsumtionen 1991 att ligga på ca 148 TWh och produktionen uppgå
till 138 TWh. Därmed kommer elbrist att uppstå.

I Stockholms stad finns mycket av den dynamik och företagsamhet som
föder verksamheter ute i andra regioner. Till Stockholm söker sig utländsk
företagsamhet, som också med tiden ger arbetstillfällen i andra regioner.

Men i Stockholm finns också vanliga människor, som ser som livskvalitet att
utan särskilda ansträngningar kunna använda elenergi utan kraftigt stigande
kostnader.

Alla dessa grupper, företag som enskilda, offentliga institutioner som
småföretagare är beroende av en billig och säker energikälla. När regeringen
nu föreslår en avveckling av två reaktorer in på 90-talet utgör detta ett
hot mot både sysselsättning och enskilda människors privata ekonomi.

Stockholms energibehov tillgodoses i dag genom i huvudsak kärn- och
vattenkraft samt därtill genom förbränning av olja, kol och avfall. All förbränning
ger oönskade och stundom störande luftföroreningar.

En övergripande uppgift är att åstadkomma en säker struktur för energiförsörjningen.
Ett beroende av en eller två energikällor, som inte såsom
vattenkraften ständigt förnyas, kan leda till stor sårbarhet. Vi bör minnas de
mycket stora påfrestningar som den svenska ekonomin drabbades av till
följd av de stora oljeprishöjningarna under 70-talet. Oavsett vilken energikälla
vi väljer - olja, kol, naturgas eller uran - så har vi inte garantier för att
de för all framtid finns tillgängliga i de mängder vi behöver och med den
kvalitet som vi kräver till priser som är rimliga. En mångfald i energiförsörjningens
struktur är därför nödvändig.

En ny plan för energiförsörjningen i Stockholm håller nu på att utarbetas. •

Denna plan bör inriktas på att energiförsörjningen tillgodoses genom användning
av flera olika energikällor och att valet av energikällor och energianläggningar
svarar mot högt ställda miljökrav.

Kärnkrafts- och kärnvärmeanläggningar är vid sidan av vattenkraften
överlägsna från miljösynpunkt. 10

En förtida avveckling av kärnkraften innebär såväl stora miljö- som sam- Mot. 1987/88

hällsekonomiska problem. En sådan avveckling tvingar fram en satsning på J0I6

kondenskraftverk som, oberoende av bränsleval, väsentligt ökar svaveldioxid-
och kväveoxidutsläppen i Sverige. Koloxidutsläppen ökar också kraftigt.

Möjligheterna att bevara vattendrag från vattenkraftsutbyggnad blir hotade.

Efter olyckan i Tjernobyl har en ny bedömning av de svenska kärnkraftverkens
säkerhet gjorts. Energirådets expertgrupp har därvid klart uttalat
att en omprövning inte är tekniskt motiverad. Inte ens vid allvarliga olyckshändelser
i svenska kärnkraftverk skall några dödsfall kunna inträffa efter
det att alla reaktorer försetts med samma säkerhetssystem som redan finns i
Barsebäck.

Kärnvärmeverk av typen Secure med extremt höga säkerhetskrav kan
byggas i storlekar som möjliggör en ökad decentralisering av Sveriges energiproduktion.
De uppfyller mycket högt ställda miljökrav.

Från säkerhetssynpunkt är det fel att förbjuda drift av Secure. Från miljöskyddssynpunkt
är kärnvärme överlägsen olje-, kol-, flis- eller torveldade
värmeverk.

Fortfarande finns stora brister i säkerheten vid kärnkraftverk i länder som
omger Sverige. Sverige måste i det internationella miljöarbetet kraftfullt
verka för en radikal förbättring av säkerheten i dessa anläggningar.

I Sverige måste säkerheten i kombination med ekonomiska bedömningar
bli avgörande för kärnkraftens framtid. Det skall vara en fortsatt strävan att
minska olje- och kolanvändningen i Stockholm, men trots detta kommer
olja och kol under lång tid att behövas som källor för Stockholms energiförsörjning.
Något ytterligare kolkraftverk utöver befintligt och beslutat bör
inte byggas i Stockholm. Förutom stora krav på begränsningar på utsläpp
och på produkternas kvalitet leder detta till behov av fortsatt teknisk utveckling
av såväl förbrännings- som reningsfunktioner.

Naturgas har introducerats i södra Sverige. Naturgasintroduktion i Stockholm
kräver aktiva åtgärder på både kommunal och statlig nivå. Möjligheten
att få in naturgas i Stockholms energisystem har förbättrats under senare
tid.

Energiproduktion med naturgas är förhållandevis skonsam mot miljön.

Plantering av gasen kräver säkerhetsåtgärder. Regeringen bör aktivt verka
för att med rimlig ekonomi och hög säkerhet introducera naturgas som
energikälla i Stockholm till rimliga priser.

Också avfallsförbränning bidrar till Stockholms energiproduktion. 90%
av allt avfall förbränns i Högdalenanläggningen (ca 200000 ton per år).

Vårt ansvar för miljön kräver hårda restriktioner för utsläpp från olika
energikällor. En förtida avveckling av kärnkraften kan aldrig få leda till att
nödvändiga miljökrav på alternativ eftersätts.

Skärpta gränsvärden bör sättas för svavelutsläpp - 0,1 gram svavel per
MJ vid oljeförbränning och 0,05 gram svavel per MJ för alla kolanläggningar.

Beslut om ytterligare halvering av svavelhalten i eldningsolja förbereds
nu i Stockholm på moderat initiativ. Regeringen bör verka för att den tilllåtna
svavelhalten i eldningsolja halveras. 11

Det är också viktigt att eftersträva mycket lägre halter av kvicksilver i såväl
kol som olja som används i energiproduktionen.

Med hänsyn till de miljöskador som kan uppkomma genom kväveoxidutsläpp
bör en skärpning göras av kraven på reningsåtgärder. Gränsvärdet
för kväveoxider vid kolförbränning bör i en första etapp sänkas till 0,1 gram
per MJ och i en andra etapp till 0,079 gram per MJ.

Stockholm utvecklas ständigt. För att motverka ökande behov av elektricitet
och värme krävs ett intensifierat energisparande. Hittills har åtgärder
med detta syfte främst vidtagits i byggnader och i utformningen av eltaxan
genom sparstimulans med lägre nattaxa. Dessa åtgärder bör utvecklas vidare.
Men det är dags att också allvarligt pröva möjligheterna att tillverka
energisnåla maskiner och utrustningar. Kan maskinutrustning för hushåll,
data- och verkstadsindustri osv. göras mindre energikrävande? Frågan har
knappast ställts, än mindre tagits på allvar.

Det är en viktig uppgift för regeringen att målmedvetet arbeta för ökat
energisparande, höga krav på effektivitet i energianvändningen och energisnål
utrustning.

Avslutningsvis är det väsentligt att peka på det förhållandet att i takt med
att Stockholm växer och utvecklas behövs mer energi. Nya anläggningar
måste ersätta gamla och miljöstörande. Staden måste ställa hårda krav på
alla energiformer ur såväl ekonomiska som miljömässiga aspekter.

En förtida kärnkraftsavveckling skulle allvarligt sabotera våra insatser för
att motverka försurningen. Kärnkraften bör därför utnyttjas tills det finns
något realistiskt och mer miljövänligt alternativ. En snabbavveckling kan leda
till att Stockholm tvingas bygga ut kolkraften, något som vi moderater
motsätter oss.

En bättre trafikmiljö

Arbetet med att minska de negativa effekterna av vägtrafiken är särskilt viktigt
i en storstad. Detta förutsätter fortsatt teknisk utveckling av fordon och
deras utrustning, motorbränslen, vägbeläggningar m. m. Det kräver att miljöhänsyn
får större genomslag vid trafik- och stadsplanering och det kräver
att varje fordonsförare tar sitt ansvar för att minska miljöstörningar från trafiken.

Vi utgår från att människor handlar rationellt. Vi accepterar att också
känslomässiga överväganden kan ingå som en del av rationella beslut.

Att använda bilen innebär för i synnerhet många förortsbor en möjlighet
till högre livskvalitet i form av mera tid med familjen och större möjligheter
till ett varierat livsinnehåll för familjens medlemmar. En stor del av bilismen
i Stockholm består av nyttotrafik, dvs. transporter av varor och tjänster.

Bilismen i storstad står i konflikt med miljöhänsyn. Frågan måste bearbetas
utifrån hänsyn till miljön och hänsyn till människors och verksamheters
behov i staden.

Förbättringar för innerstadens miljö kan uppnås främst genom en utbyggnad
av kringfartslederna. Med en fungerande ring runt Stockholm kan 12

Mot. 1987/88
Jolö

innerstaden avlastas från dagens omfattande och onödiga genomfartstrafik. Mot. 1987/88

Köerna blir kortare och framkomligheten bättre. Av detta skäl förespråk- J0I6
ade moderaterna en utbyggnad av Söderleden, Norra länken och av samma
skäl måste därför även Österleden och Värtalänken byggas.

Motorbränsle

Källan till föroreningar från motortrafiken är bränslen - bensin eller dieselolja.
Det mest rationella i miljöarbetet är att förbättra bränslena. Så har
skett när det gäller blyinnehållet, som har sänkts i alla bensinsorter. Den
helt blyfria bensinen har också försetts med skatterabatt. Ett fortsatt arbete
med att förbättra bränslena är viktigt liksom utveckling av ersättningar för
dem som finns. Motorgas har fått klent genomslag i Sverige, vilket är att beklaga
från miljösynpunkt. Skatten på motorgas bör sänkas och en låg nivå
garanteras för att stimulera till ökad användning.

Vid hantering av motorbränslen frigörs kolväten. Det finns i dag teknik
för gasåterföring i varje led av bränsledistributionskedjan. Det finns också
tekniska möjligheter att återvinna gasen, vilket även kan göra investeringar
i tekniken rationella av ekonomiska skäl.

Regeringen bör vidta snabba åtgärder för gasåterföring och gasåtervinning
vid motorbränslehantering.

Avgasrening

Om avgasreningen i Stockholms bilbestånd fungerade optimalt, dvs. så bra
som den befintliga tekniska utrustningen faktiskt medger, så skulle föroreningar
från bilismen komma att minska så mycket att det skulle motsvara
ca 15-20% trafikminskning.

Varje fordonsägare kan bidra till en förbättrad miljö genom att kontrollera
sin avgasrening. En informationskampanj om bl. a. detta kommer
att riktas särskilt till bilisterna i Stockholm.

Moderata samlingspartiet har i Stockholm drivit frågan om ”avgasakut”,
dvs. lätt tillgängliga stationer för avgaskontroll. Arbetet har ännu inte
krönts med framgång, men bör fortsätta. Regeringen bör överväga att i
samverkan med främst större tätortskommuner inrätta s. k. ”avgasakuter”.

Dieselfordon

I landstinget har moderaterna lagt fram en plan för miljöförbättringar i kollektivtrafiken.
Målet är att till år 1995 ha reducerat föroreningarna från
busstrafiken med 50%. Detta mål bör rimligen kunna ställas upp för alla
dieselfordon. Det förutsätter gränsvärden för tillåtna utsläpp. Regeringen
bör verka för att åtgärder vidtas för att detta mål uppnås under 90-talet för
all dieseldriven trafik. 13

Trafikplanering Mot. 1987/88

J0I6

Vid fördelningen av väganslagen bör dessa fördelas till regionerna utifrån
miljöaspekten. I Stockholm bor 20% av landets invånare, men endast 10%
av de statliga väganslagen riktas till regionen. I detta sammanhang är det
viktigt att understryka kravet att regeringen ser över möjligheterna att styra
över vägtransporter till järnväg eller sjön. Detta skulle rimligen kunna ske
genom en taxesättning som skulle medverka till en ökad användning av
järnväg vid godsbefordran.

Stoft

Vägtrafiken ger upphov till stora mängder stoft i luften. Över 90% av stoftet
i Stockholmsluften härrör från vägtrafiken. Upprustningen av vägnätet i
Stockholm kräver ca 15 000 ton asfalt per år. Den främsta förslitningen av
vägbanorna är dubbdäcken. I det läget och mot bakgrund av att det på
marknaden finns väl fungerande däck för vinterbruk utan dubbar finns det
anledning att överväga om dessa skall var tillåtna i södra delen av landet.

Det bör ankomma på regeringen att se över detta problem, som dels är av
stort miljöintresse, dels är ett betydande ekonomiskt problem.

Hastigheter

I olika kommuner liksom i regi av trafiksäkerhetsföreningar genomförs av
och till kampanjer mot fortkörning i tätorter. I Stockholm har kommunfullmäktige
beslutat om hastighetsbegränsning till 30 km utanför skolor och
daghem.

Det är i dag ett vetenskapligt faktum att höga hastigheter alstrar kraftigt
ökade utsläpp, mångdubblar bullernivåerna och mångfaldigar olycksriskerna.
Oberoende av alla initiativ från enskilda och kommuner är den viktigaste
faktorn risken att bli rapporterad av polis för hastighetsöverträdelser.

Mot den bakgrunden är det väsentligt att regeringen dels gör en översyn av
hastighetsgränserna, dels förstärker polisens trafikövervakning. Dessa åtgärder
syftar till att skapa väsentliga förbättringar i trafikmiljön främst i städer
och tätorter.

Buller

Den övervägande andelen bullerstörningar kommer från trafiken. Bullret
ökar vid högre fart. Också för att minska buller är det angeläget att minska
hastigheterna i trafiken. Den tunga trafiken är särskilt besvärande. I det
nödvändiga arbetet med att förbättra dieselmotorerna, eller ersätta dem, är
det viktigt att också uppmärksamma bullerproblemen.

Staten har inte tagit sitt ansvar för att reducera bullerproblemen vid de
vägar som staten helt eller delvis är väghållare för i Stockholm. Staten borde
vara skyldig att bidra till finansieringen av bullerskydd för dessa vägar.

Det är vidare viktigt att stödja en utveckling av däckkonstruktioner och 14

vägbeläggningar, som kan reducera bullernivåerna och att ständigt upp- Mot. 1987/88

märksamma bulleraspekterna vid val av material och utrustning. J0I6

Avfallshantering

Det är miljömässigt mera fördelaktigt att återanvända material ur avfall än
att bränna det. Återvinningen i Stockholms stad har delvis stött på tekniska
och ekonomiska problem. Det har framför allt visat sig vara svårt att få fram
återvunna produkter med tillräckligt hög kvalitet. För en framgångsrik återvinning
krävs att tekniken och attityden till återvunna produkter ytterligare
förbättras. Moderata samlingspartiet i Stockholm har drivit fram ett treårigt
forsknings- och utvecklingsprogram som nu genomförs i kommunen. En
ökad källsortering av avfallet kan bidra till minskade föroreningar. Tidnings-
och glasinsamling bedrivs framgångsrikt.

Ett särskilt problem utgör det miljöfarliga avfallet såsom tungmetaller,
lösningsmedel m. m. i industrier. För hantering och transporter av miljöfarligt
avfall finns särskilda regler. Att dessa skall följas är självklart. Det är
emellertid också viktigt att underlätta för hushållen att bli av med miljöfarligt
avfall, t. ex. färger och lösningsmedel. Särskild information bör ges till
hushållen om var man tar emot deras miljöfarliga avfall.

Särskilda problem vid avfallsförbränning har utgjorts av kicksilver- och
dioxinutsläpp.

Folkhälsosituationen

Effekten av en förbättrad miljö kan avläsas i mätmetoder och statistiska tabeller.
Men om ett offensivt miljöarbete bedrivs men människor inte förändrar
sin livsföring i fråga om kostvanor, rökning, alkohol och rekreation
kommer inte miljöansträngningarna att avsätta påtagliga spår.

Stora förbättringar av hälsotillståndet i befolkningen kan erhållas först
när levnadsvanorna ändras samtidigt som den omgivande miljön förbättras.

Det bör därför ankomma på regeringen att genom socialstyrelsen bedriva
en folkhälsoupplysning som leder till förändrade levnadsvanor.

Avslutande synpunkter

Bland frågor som nu måste uppmärksammas i miljöarbetet är bl. a. användning
av freon och asbest. Freonerna är mycket stabila ämnen som letar
sig upp i atmosfären där de förtunnar ozonskiktet. Ozonskiktet har en viktig
funktion och tjänstgör som ett filter gentemot solens ultravioletta (UV)
strålning. Bryts skiktet ned ökar den inträngande UV-strålningen, vilket
kan leda till en avsevärt ökad hudcancerfrekvens.

Freonet i kyl- och frysskåpen frigörs främst vid skrotningen. Det är därför
angeläget att återvinning av detta snarast kommer till stånd. Vidare är det
angeläget att normer för läckage från värmepumpar införs. 15

Många av de produkter vi använder bidrar till föroreningar. Plastpro- Mot. 1987/88

dukter, förpackningar, isoleringsmaterial, fyllningar i möbler, papper, fär- J0I6

ger, lösningsmedel och handelsgödsel är exempel på produkter som vid både
framställning och slutlig hantering ger upphov till föroreningar. En målmedveten
strävan bör vara att så långt möjligt återgå till användning av
sådana material och produkter, vars produktion är så ren som möjligt och
som kan återvinnas eller sluthanteras utan risk för föroreningar. Exempel är
övergång till användning av oblekt papper och vattenbaserade färger.

Dioxiner är organiska ämnen (dvs. kolföreningar), som är bundna till
klor. Vissa dioxiner är starkt giftiga. Det finns drygt 200 dioxiner. Av dessa
är 12 kända som giftiga.

1984 beräknade forskare i Sverige att ca 90% av dioxinerna kom från avfallsförbränning.
1985 var motsvarande beräkningar ca 50% och 1986 ca
30%. Detta visar litet av de problem vi ofta står inför i miljöpolitiken: en
osäker grund för bedömningen och ställningstaganden om vilka åtgärder
som skall vidtas och var de skall vidtas.

Trots detta krävs en fortsatt forskning på avfallsförbränningssidan. I landet
är andelen avfall i fjärrvärmeproduktionen 7%. Detta är en hög siffra,
och om denna verksamhet kan göras helt miljösäker kan andelen öka.

En fortsatt ökad satsning på källsortering av avfall är därför nödvändig.

En sådan sorteringsordning bör kunna göras både bekväm och praktisk.

Inte enbart i Stockholm utan också i regionen i övrigt och på andra håll i
landet finns många nedlagda soptippar. Läckage och föroreningar till omgivningen
av både ytvatten och grundvatten riskeras. Åtgärder för att förhindra
detta måste vidtas. En förutsättning är att en inventering av gamla
tippar sker och att riskanalyser görs regionvis.

När det gäller dioxinerna är detta ett så starkt gift att de gränsvärden som
gäller för nya anläggningar inom en kort övergångstid även bör gälla äldre
anläggningar.

Miljökonsekvensbedömningar

En mängd beslut av stat, kommun och enskilda kommer vid genomförandet
att leda till påverkan på miljön. Det är viktigt att denna påverkan får en allsidig
belysning innan beslut fattas. I vissa fall sker detta redan nu, när det
gäller särskilt miljöfarlig verksamhet. Då sker en bedömning av verksamheten
i länsstyrelse eller i koncessionsnämnden för miljöskydd. Denna typ
av prövning förekommer därmed endast i ett begränsat antal fall. Det finns
emellertid skäl att också i andra frågor, t. ex. större stadsplaneförändringar,
redovisa bedömningar av miljökonsekvenser.

De resultat vi åstadkommer genom åtgärder för att förbättra miljön och
minska miljöstörningar är en viktig bas för ett framgångsrikt internationellt
miljöarbete. Våra resultat ger oss möjlighet att ställa krav på andra. De ger
oss möjlighet att också stimulera och intressera andra länder för miljöskydd.

Vad vi lyckas åstadkomma i det internationella miljösamarbetet har också
stor betydelse för miljösituationen i Sverige. En större öppenhet för kun

skaper och erfarenheter från andra länder kan bidra till att effektivisera mil
jöskyddsarbetet i Sverige.

För kommande generationer i Sverige är det av vitalt intresse att vi be
mödar oss om ett ansvarsfullt, kunskapsbaserat och resultatinriktat miljö
arbete lokalt, nationellt och internationellt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att energiplaneringen skall ske med hänsyn till miljöeffekterna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av en snabb introduktion av naturgas
i Stockholmsregionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en halvering av svavelhalten i eldningsolja,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att användningen av kärnkraften i svensk energiförsörjning
skall avgöras ur säkerhets- och samhällsekonomiska
aspekter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inga ytterligare kolkraftverk bör planeras i
Stockholm,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skärpta gränsvärden för utsläpp från energianläggningar
skall införas, för utsläpp av svavel vid olje- och kolanläggningar
och för kväveoxidutsläpp från kolförbränning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att energisparande och energihushållning skall stimuleras
och utvecklas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att miljöskyddsavgift skall utgå vid alla former av
överträdelse av koncessionsvillkoren,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en skärpning av straffsanktioner vid uppsåtliga miljöbrott,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stimulanser för utveckling och användning av
miljövänliga bränslen i fordon som nu drivs med diesel eller bensin
och därvid införa skatterabatter på miljövänliga bränslen och verka
för ökad prisdifferentiering mellan blyfri och blyad bensin,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kunskaper om avgasreningens betydelse, underlätta
och stimulera till återkommande kontroll av avgasreningssystem,
införa gränsvärden för avgasutsläpp för bensin- och dieseldrivna
fordon,

- Mot. 1987/88
Jol6

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1987/88
motionen anförts om nödvändigheten av en utbyggnad av kring- J0I6
fartsleder till en ring runt Stockholm,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en begränsning av användningen av dubbdäck
för att därmed minska stoftbildning och slitage på gator och vägar,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en förbättrad källsortering av avfall skall införas
samt att tekniken för återvinning av avfall ges erforderliga
forskningsmedel,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om önskvärdheten av en förbättrad information till
hushållen om miljöfarligt avfall och var man kan och skall avyttra sådant
avfall,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hantering och transporter av miljöfarligt avfall i
större tätorter,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av att utveckla analyser av effekter
på miljön av förslag till förändringar inom skilda samhällsområden,
s. k. miljökonsekvensanalyser.

Stockholm den 24 mars 1988

Göran Ericsson (m)

Elisabeth Fleetwood (m)

Blenda Littmarck (m)

Filip Fridolfsson (m)
Margaretha af Ugglas (m)

18

.