med anledning av prop. 1987/88:81 om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, m. m.

Motion 1987/88:Fö4 av Kerstin Ekman m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Fö4

av Kerstin Ekman m. fl. (fp)

med anledning av prop. 1987/88:81 om ändring i
lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, m. m.

De i propositionen föreslagna förändringarna i lagen om vapenfri tjänst
bygger i allt väsentligt på rekommendationerna från 1983 års värnpliktsutbildningskommitté
(VK 83). Folkpartiet biträder förslaget, som innebär en
mer ändamålsenlig och effektiv vapenfriutbildning, men vill samtidigt
framföra följande synpunkter och förslag.

I propositionen föreslås att de vapenfria tjänstepliktigas placering skall
benämnas krigsplacering. Vi förordar benämningen placering för civil
beredskapstjänst.

Vi beklagar, att direktiven i utredningsuppdraget till VK 83 ej medgav
förnyad behandling av det s. k. prövningsförfarandet - dvs. den process en
värnpliktig måste genomgå för att bli överförd till vapenfri tjänst.

I propositionen anges, att regeringen anser ”tiden mogen att nu göra en
utvärdering av prövningsförfarandets effekter sedda mot bakgrund av de
uttalanden som motiverade” 1978 års vapenfrireform. Föredraganden ämnar
”ta initiativ till att en sådan utvärdering kommer till stånd”. Detta är en
framgång för den opinion som finns - bl. a. inom fredsrörelsen och kyrkorna
- och som folkpartiet som parti ensamt företrätt i riksdagen, senast i motion
1986/87:Fö507.

Enligt vapenfrilagen skall vapenfri tjänst kunna erbjudas värnpliktiga,
som efter visst prövningsförfarande kan övertyga myndigheterna om att ”det
kan antagas att bruk av vapen mot annan är så oförenligt med den
värnpliktiges allvarliga personliga övertygelse att han icke kommer att
fullgöra värnpliktstjänstgöringen” (citat ur proposition 1977/78:159).

Prövningsförfarandet har kritiserats från både enskilda värnpliktiga, som
ansökt om vapenfri tjänst, och från organisationer. Kritiken gäller dels
svårigheten att från fall till fall göra konsekvent bedömning av ansökans
överensstämmelse med lagens villkor, dels att prövningsförfarandet särskilt
gynnar dem som lättast kan ”tala för sig”. Det har t. ex. förekommit att man
organiserat rollspel i vilka ungdomar tränats att ”svara rätt” på frågor under
utredares prövningssamtal och därmed ”manipulera” prövningsförfarandet.

En viktig anmärkning mot prövningsförfarandet är också att den vapenfrisökande
till utredaren kan ”överlåta” ansvaret för dokumenteringen av sin
uppfattning. Trots att frågorna ställs till och att svaren lämnas av den
värnpliktige uppfattar han lätt sin roll som passiv. Det är utredaren som
tolkar hans uppfattning och hans känslor.

En översyn av prövningsförfarandet skall givetvis göras förutsättningslöst. Mot. 1987/88

En mängd idéer om ändringar i prövningsförfarandet finns redan dokumen- pö4

terade. Folkpartiet har t. ex. aktualiserat ett alternativt prövningsförfarande
där huvuddokumentet i ansökan om vapenfri tjänst är en skriftlig förklaring
från den värnpliktige. Förklaringen skall vara tydlig i fråga om lagens
centrala punkter och klart redovisa att ansökan bygger på en allvarlig
personlig övertygelse. Förklaringen skall inges efter ett obligatoriskt informationssamtal
där det inför den värnpliktige redovisas syftet med allmän
värnplikt, lagens villkor för vapenfri tjänst, tjänstgöringsalternativen m. m.

Någon form av intyg, som styrker tilltron till den värnpliktiges allvarliga
övertygelse, torde behövas. Ett sådant intyg skall t. ex. kunna vara utfärdat
av två personer vilkas omdömesgillhet kan beskrivas med uttrycket att ”de
åtnjuter allmänt förtroende”. En målsättning med prövningsförfarandet bör
vara att huvudansvaret för ställningstagandet vilar på den värnpliktige - och
inte på en utredare.

Här är exempel på delar, som - enligt folkpartiet - bör ingå i prövningsförfarandet:

• Den värnpliktiges aktiva ställningstagande mot vapentjänst.

• Obligatoriskt informationssamtal om lagens krav och tjänstgöringsalternativen
m. m.

• Skriftlig förklaring i vilken den värnpliktige preciserar sin ansökan så att
lagens villkor är uppfyllda.

• Intyg, som bekräftar ärligheten i vederbörandes inställning.

Mot denna bakgrund anser folkpartiet att riksdagen bör ge regeringen till
känna att en utvärdering av prövningsförfarandet - i enlighet med föredragandens
besked i propositionen och i enlighet med motion 1986/87:Fö507 omgående
bör inledas.

Väsentliga civila samhällsfunktioner måste fungera även i krig. Det
senaste försvarsbeslutet poängterar angelägenheten av att förbättra främst
sjukvård, räddningstjänst, telekommunikationer, elförsörjning och kommunal
teknisk försörjning. De vapenfria tjänstepliktigas utbildning kan inriktas
på just dessa områden. De vapenfria bör därför kunna vara en stor resurs i
detta sammanhang.

Folkpartiet stöder propositionens förslag att begränsa antalet utbildningsområden
för vapenfria tjänstepliktiga. Endast sådan utbildning, som är
adekvat för den tjänstepliktiges placering för civil beredskapstjänst, bör
förekomma. Vi anser att tekniska områden, t. ex. vatten-och avloppsanläggningar,
elförsörjning och fjärrvärmeanläggningar, bör prioriteras när det
gäller vapenfria tjänstepliktigas placering för civil beredskapstjänst på det
kommunala området. Dessa områden kräver sådan kunskap, att utbildningen
för krigsbehovet så långt som möjligt måste genomföras i fred.

Viss kritik har riktats mot den utbildning av vapenfria tjänstepliktiga som
hittills har ordnats. Det är angeläget att utbildningens kvalitet och omfattning
i fortsättningen granskas mera utförligt än hittills. Sådan granskning bör
åvila nämnden för vapenfriutbildning.

Folkpartiets representant reserverade sig i VK 83:s betänkande till förmån
för att den genomsnittliga utbildningstiden för vapenfria tjänstepliktiga ej

skall förlängas. Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen i propositio- Mot. 1987/88
nen stöder den ståndpunkten. Fö4

Folkpartiet stöder propositionens förslag att samordna beslut om utbildningstidens
längd för olika kategorier vapenfria tjänstepliktiga med beslut
om arméns framtida utbildningssystem.

Vi vill framhålla fördelarna i att differentiera de vapenfria tjänstepliktigas
tjänstgöringstid efter de skilda behoven i totalförsvarets civila delar. Vi
föreslår att överstyrelsen för civil beredskap - ÖCB - ålägges samordningsansvar
för sådan differentiering.

Det är viktigt att repetitionsutbildning införes även för de vapenfria
tjänstepliktiga. Många av de områden, på vilka de vapenfria beräknas få
utbildning, utvecklas och förändras.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att använda benämningen placering för civil
beredskapstjänst i stället för benämningen krigsplacering för de
vapenfria tjänstepliktiga,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prövningsförfarandet vid uttagning till vapenfri
tjänst,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga
skall granskas av nämnden för vapenfriutbildning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett uppdrag åt överstyrelsen för civil beredskap
ÖCB att samordna tillämpningen av en differentierad utbildning för
de vapenfria tjänstepliktiga.

Stockholm den 18 februari 1988
Kerstin Ekman (fp)

Hans Lindblad (fp) Carl-Johan Wilson (fp)

Lars Sundin (fp)

10