med anledning av prop. 1987/88:81 om ändring i Mot.

Motion 1987/88:Fö1 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Föl

av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m)

med anledning av prop. 1987/88:81 om ändring i Mot.

lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, m. m. 1987/88

Föl-5

I proposition 1987/88:81 föreslås vissa ändringar i lagen om vapenfri tjänst i
vad avser de vapenfrias utbildning m. m. Förslagen bygger på ett betänkande
av 1983 års värnpliktskommitté (VK 83), ”Vapenfriutbildningen i framtiden”
(SOU 1986:30). I flera avseenden avviker propositionens förslag
emellertid från betänkandet. Det gäller tjänstgöringsområdena för de
vapenfria, utbildningens organisation och utbildningens längd.

Tjänstgöringsområden

För att utbildningstiden skall kunna utnyttjas på ett meningsfullt sätt har
VK 83 förordat att de vapenfria bör utbildas företrädesvis till befattningar
inom totalförsvaret som kräver lång utbildning och till vilka personalbehoven
primärt inte kan tillgodoses på annat sätt. Efter en noggrann kartläggning
föreslog utredningen att vapenfriutbildning bör genomföras inom områdena:

civilförsvarsverksamhet (räddningstjänst),

hälso- och sjukvård,

omhändertagande av nödställda,

transportverksamhet,

elkraftförsörjning,

telesamband,

kommunal omsorgsverksamhet och viss kommunalteknisk verksamhet.

Kommittén föreslog också att vissa tjänstgöringsalternativ skall slopas. Detta
gäller expeditionstjänst, naturvårdstjänst, hundförartjänst, postiljontjänst,
sjöräddningstjänst och biståndsutbildning.

Föredragande statsrådet delar enligt propositionen VK 83:s principiella
uppfattning, men han är inte beredd att detaljstyra till vilka områden de
vapenfria bör fördelas.

Vi finner det nödvändigt att vapenfriutbildningen ges en helt annan
inriktning och stadga än vad som är fallet i dag. Vi biträder därför VK 83:s
förslag till tjänstgöringsområden. 1 fråga om biståndsutbildningen vill vi
särskilt framhålla att det, sedan den tidigare bistånds- och katastrofutbildningen
upphört inte finns skäl att låta sådan utbildning utgöra alternativ till
vapenfri tjänst, särskilt som den inte syftar till krigsplacering inom totalförsvaret.

1 Riksdagen 1987188.3 sami. Nr Föl-5

Mot. 1987/88

Föl

Vapenfriutbildningens utformning och genomförande

VK 83 föreslog att utbildningen bör organiseras som grundutbildning och
repetitionsutbildning med en sammanlagd utbildningstid om högst 520
dagar.

Grundutbildningen föreslogs uppdelad i

introduktionsutbildning ca en vecka

allmän grundutbildning 3—4 veckor

grundläggande befattningsutbildning 4—10 veckor

praktisk befattningsutbildning under handledare övrig tid

Introduktionsutbildning och allmän grundutbildning föreslogs ske centraliserat
vid tre vapenfriskolor.

Regeringen anser att det bör vara möjligt att ytterligare samordna de
nuvarande utbildningsmyndigheternas vapenfriverksamhet utan att inrätta
särskilda vapenfriskolor.

Vi delar emellertid VK 83:s uppfattning att den uppstramning och
effektivisering av vapenfriutbildningen som är nödvändig bäst kan ske
genom att introduktionsutbildning och allmän grundutbildning organiseras
på sätt som VK 83 föreslagit. De av utredningen föreslagna tre skolorna bör
knytas till redan befintlig utbildningsverksamhet, organiserad av räddningsverket.

Utbildningstiden

För att bättre kunna utnyttja de vapenfria för krigsplacering inom totalförsvarets
civila delar har VK 83 föreslagit dels en differentierad grundutbildning
för olika kategorier av vapenfria, dels en förlängning av utbildningstiden
till högst 520 dagar. Denna högsta utbildningstid bör jämföras med den totala
utbildningstiden för t. ex. arméns plutonsbefälsvärnpliktiga om 547—667
dagar, eller kompanibefälsvärnpliktiga om 673 dagar.

För grundutbildningen föreslås en differentiering i tre grupper med
minimiutbildningstider om 290,340 resp. 390 dagar och en maximitid som för
varje grupp är 25 dagar längre.

Vi menar att dessa utbildningstider är väl avvägda och relaterade till
motsvarande utbildningstider för värnpliktiga i vapentjänst.

För repetitionsutbildning bör enligt vår uppfattning tillkomma högst fem
repetitionsövningar om högst 30 dagar.

Den sammanlagda utbildningstiden bör sättas till minst 430 dagar och
högst 520 dagar.

För vapenfria med begränsad tjänstgöringsskyldighet bör vapenfriutbildningen
i första hand organiseras inom statens räddningsverk.

I särskilda fall bör avsteg, enligt regeringens bestämmande, kunna göras
från den här redovisade principen för tjänstgöringsområden.

2

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tjänstgöringsområden för de vapenfria tjänstepliktiga,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vapenfriutbildningens utformning och genomförande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildningstidens längd för de vapenfria,

4. att riksdagen antarföljande lag om ändringi lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst:

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall ha
följande lydelse:

Mot.

Föl

1987/88

Nuvarande lydelse

Vapenfri tjänstepliktig är skyldig
att för sin utbildning tjänstgöra
minst trehundranittiofem och högst
fyrahundratjugo dagar. Tjänstgöringen
utgöres av grundutbildning
och repetitionsutbildning.

Stockholm den 17 februari 1988

Arne Andersson (m)
i Ljung

Göthe Knutson (m)

Ingvar Eriksson (m)

Björn Körlof (m)

Per-Olof Strindberg (m)

Ivar Virgin (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

Föreslagen lydelse

Vapenfri tjänstepliktig är skyldig
att fullgöra grundutbildning och repetitionsutbildning.
Grundutbildningen
skall vara minst 290 och högst
415 dagar. Repetitionsutbildningen
skall omfatta högst fem övningar om
vardera högst 30 dagar. Den sammanlagda
utbildningstiden skall vara
minst 430 och högst 520 dagar.

Olle Aulin (m)

Wiggo Komstedt (m)
Barbro Nilsson (m)
Anita Bråkenhielm (m)
Gunnar Hökmark (m)

1* Riksdagen 1987/88.3 sami. NrFöl-5

3