om bistånd åt asylsökande, m. m. (prop. 1987/88:80)

Motion 1987/88:Sf15 av Kenth Skårvik m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Sfl5

av Kenth Skårvik m. fl. (fp)

om bistånd åt asylsökande, m. m. (prop. 1987/88:80)

Flyktingmottagandet har de senaste åren varit föremål för ett antal utredningar
och reformer. Detta arbete är ännu ej avslutat. Folkpartiet har
fortlöpande under detta arbete lyft fram förslag som syftar till att förbättra de
asylsökandes rättssäkerhet, att göra mottagandet mer präglat av humanitet
och att skapa en större förståelse hos svenskar för flyktingmottagandet.

Den nu framlagda propositionen syftar till att skapa ett mer enhetligt och
rättvist system för ekonomiskt bistånd till asylsökande m. fl. Folkpartiet vill
ställa sig bakom huvuddragen i propositionen och stöder därmed de
föreslagna lagparagraferna. Dock har vi synpunkter på tillämpningen av
lagen på vissa punkter.

Flera av remissinstanserna har betonat risken för att reglerna kan komma
att begränsa de asylsökandes rörelsefrihet. Rent formellt är det inte fråga om
en begränsning av asylsökandes rätt att fritt röra sig i riket. Dock betyder de
mer strikta reglerna att den asylsökande måste bo kvar där myndigheterna
anvisat honom/henne plats, om ekonomiskt stöd skall beviljas. Detta kan
komma att upplevas som en faktisk inskränkning i rörelsefriheten, framför
allt i de fall där utredningen drar ut på tiden.

Därför är det enligt folkpartiets mening inte acceptabelt att ge 2 § 4 en så
restriktiv tillämpning, som propositionen anger. Utan att äventyra det
kommunala flyktingmottagningssystemet bör man kunna bevilja asylbistånd
till personer som valt att bo hos anhöriga eller i vissa fall andra närstående i
stället för på anvisad förläggning eller kommun. Det kan finnas fall där det är
bra både för den asylsökande och för en väl fungerande mottagning om den
asylsökande kan bo hos en släkting eller annan närstående person. Vi
föreslår därför dels att undantag från huvudregeln enligt 2 § 4 kan göras även
då en asylsökande bor hos en person som inte tillhör gruppen ”nära
anhöriga” om detta bedöms rimligt, dels att regeln ges en generös tillämpning
snarare än en restriktiv. Om regeln tillämpas med generositet och med
förnuft kommer systemet med den kommunala flyktingmottagningen inte att
påverkas negativt, medan man kan undanröja många asylsökandes eventuella
upplevelse av en begränsad rörelsefrihet. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Den upplevelse många asylsökande kan få av ”tvångsdirigering" till vissa
platser med ekonomiska styrmedel blir naturligtvis mer allvarlig ju längre
handläggningstiderna är. Därför är det beklagligt att det inte i samband med

omläggningen av asylbiståndet föreligger konkreta förslag till riksdagen om Mot. 1987/88
hur handläggningstiderna radikalt skall kunna förkortas. Sf 15

Beträffande tillämpningen av bestämmelsen om särskilt bidrag vill folkpartiet
även här påpeka vikten av generositet i bedömningen. Mot bakgrund
av att dagbidraget inte blir individuellt behovsprövat, samt framför allt att
nivån torde komma att bli avsevärt lägre jämfört med det nu utgående
socialbidraget, blir det av särskild vikt att bidraget till kostnader utöver de
rent dagliga behoven präglas av generositet. Återigen blir detta mer
väsentligt ju längre handläggningstiderna blir. Folkpartiet vill här påpeka att
vi finner det mycket tillfredsställande att det särskilda bidraget föreslås
kunna utgå även för resor till och från det offentliga biträdet.

I propositionstexten anges att lagens innebörd är att de asylsökande och
övriga med dem jämställda grupper sålunda kopplas bort från socialtjänstlagen.
Detta ställningstagande återfinns inte i något förslag till lagtext. Ett
sådant undantag från socialtjänstlagen bör dock inte enbart finnas omnämnt i
lagens förarbeten. Folkpartiet föreslår därför att denna fråga får en rättslig
reglering.

Förslaget om asylbistånd innebär enligt föredragande statsråd inte några
ökade totalkostnader, men inte heller några säkerställda besparingar.

Propositionen utgår till stor del från förslag som skisserats i de två
asylärendeutredningar som nyligen presenterats, men som ännu inte förelagts
riksdagen som propositioner. De nya reglerna torde komma att kräva
att berörd personal blir informerad och utbildad i god tid innan systemet
träder i kraft. Det hade varit en fördel för helhetsbedömningen om riksdagen
i ett sammanhang kunnat ta ställning till samtliga propositioner om förslag till
förändringar i asylförfarandet och mottagningssystemet. Vi beklagar att så
inte blivit fallet.

Folkpartiet anser därför att ikraftträdandet av det nu aktuella lagförslaget
bör samordnas med ikraftträdandet av lagändringar som väntas i de ovan
berörda propositionerna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en generös tillämpning av 2 § 4, lagförslaget,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillämpningen av det särskilda bidraget,

3. att riksdagen beslutar om sådan rättslig reglering av undantag för
asylsökande i socialtjänstlagen varom uttalande görs i propositionen,

4. att riksdagen beslutar om sådan tidpunkt för ikraftträdande av nu
aktuellt lagförslag som gör samordning möjlig med andra lagändringar
rörande asylärenden som föreläggs riksdagen under vårsessionen
1988.

Stockholm den 5 februari 1988
Kenth Skårvik (fp)

Margareta Andrén (fp) Barbro Sandberg (fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) Maria Leissner (fp)

Stockholm 1988 14565

I

I