om bistånd åt asylsökande, m. m. (prop. 1987/88:80)

Motion 1987/88:Sf14 av Nils Carlshamre m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Sf 14

av Nils Carlshamre m. fl. (m)

om bistånd åt asylsökande, m. m. (prop. 1987/88:80)

I propositionen föreslås en ny lag, sorn i korthet innebär att asylsökande skall
ha rätt till bistånd i form av kostnadsfri bostad, dagbidrag och särskilt bidrag.
Förslaget är bra så till vida att en ökad schablonisering kan ske genom att
biståndet görs generellt. Det är vidare administrativt enkelt, vilket vi
efterlyst i motioner.

Vi beklagar emellertid att ställningstagandet till frågan om bistånd för
asylsökande inte kan göras i ett sammanhang, när riksdagen skall ta ställning
till förslag i anledning av de båda utredningarna rörande asylsökande
(asylärendeutredningen - SOU 1988:2 - samt utredningen för översyn av
utlänningslagen - SOU 1988:1). Föreliggande lagförslag bygger på en av de
nämnda utredningarna oberoende departementspromemoria (Ds A 1987:1).

Rätten till bistånd enligt den föreslagna lagen är villkorlig. En asylsökande
får inte rätt till bistånd till sin försörjning om vederbörande inte uppfyller
kraven att antingen vistas på den förläggning, eller i den kommun, som
anvisats av invandrarverket eller i en kommun där en mycket nära anhörig
vistas eller då ”synnerliga skäl” föreligger. Skälen för detta synes främst vara
att motverka en alltför stark koncentration av asylsökande och flyktingar till
vissa storstadsområden.

Socialstyrelsen liksom Sveriges Advokatsamfund är kritiska till att förslaget
omfattar även asylsökande, som vistas i en kommun. De anser att den
endast bör omfatta asylsökande, som vistas i förläggning.

Socialstyrelsen anser att ett nytt bidrag till asylsökande, som inte vistas i en
förläggning, bör samordnas med ett framtida bidrag för flyktingar som fått
uppehållstillstånd. Styrelsen anser: ”För att förbättra dessas möjligheter att
komma ut på arbetsmarknaden bör svenskundervisningen kombineras med
praktik eller andra utbildningsinsatser och ett generellt bidrag utgå till alla
som deltar. Dessa frågor bör därför utredas i ett sammanhang.”

Svenska Flyktingrådet har angett synpunkter som i stort sett överensstämmer
med socialstyrelsens.

Såväl socialstyrelsen som Svenska Flyktingrådet uttrycker kritiska åsikter
mot att de asylsökandes rörelsefrihet kommer att starkt begränsas och anser
att den svåra bakgrunden för människor som flytt från långvarig förföljelse,
förlust eller avsked från nära anhöriga, tortyr eller krig måste beaktas noga
vid utformningen av mottagandet i Sverige.

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering anser att ett lagförslag i denna

fråga bör vara så utformat att det inte särbehandlar asylsökande utlänningar. Mot. 1987/88

Han är också - liksom socialstyrelsen - kritisk mot inskränkningarna i de Sfl4

asylsökandes rörelsefrihet och ifrågasätter, om det är förenligt med regeringsformen
och vissa internationella konventioner.

Föredragande statsrådet tillbakavisar kritiken vad gäller regeringsformen
med att denna enbart gäller svenska medborgare. Denna förklaring är alltför
förenklad, men vi konstaterar dock att regeringsformen inte gäller asylsökande.

När det gäller flyktingkonventionens bestämmelser är förhållandet sådant,
att en asylsökandes eventuella flyktingstatus inte avgörs förrän frågan om
uppehållstillstånd prövas.

Vad slutligen gäller rörelsefriheten i landet är denna i och för sig inte
inskränkt, men något bistånd utgår ej, om den asylsökande lämnar förläggningen
eller anvisad plats i en kommun.

Mer irrelevanta men för den enskilde asylsökande nog så viktiga faktorer
är den personliga bakgrunden och vederbörandes personliga situation
psykiskt, emotionellt och somatiskt mot bakgrund av genomgångna upplevelser.

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering anser, att en viss flexibilitet
måste finnas inom det föreslagna systemet. Om t. ex. en asylsökande
föredrar att under en övergångstid bo trångt och obekvämt med släktingar (ej
ens närstående) och dessa godtar arrangemanget, bör även samhället göra
det genom att t. ex. ge bidrag till uppehället men ej alls eller endast till viss del
vad beträffar bostaden.

Vi vill för vår del anföra följande:

Vi kan acceptera att en särlagstiftning införs beträffande bistånd till
asylsökande, men beklagar att vi inte samtidigt kunnat ta del av förslagen
rörande en väsentlig förkortning av vistelsetiden på förläggning. En sådan
vistelse bör förkortas till fyra veckor men uppgår i dag till åtskilliga månader.

Vi kan konstatera, att det i kommunerna kommer att finnas såväl
flyktingar med uppehållstillstånd - som kommer att få bistånd enligt
socialtjänstlagen - som asylsökande med den föreslagna formen av bistånd.
Det kan uppstå svårigheter med att förklara varför olika bidragsnivåer utgår
för de olika kategorierna.

Socialtjänstlagen har ett yttersta ansvar för varje människa, som vistas i en
kommun. Det torde uppkomma situationer där bistånd enligt socialtjänstlagen
bör kunna utgå även till en asylsökande. Den föreslagna lagen innebär då
- enligt vad vi kunnat utläsa - att kommunen själv får stå för kostnaderna.
Propositionen anger på intet sätt vad som skall ske om en asylsökande
avviker från en förläggning eller från en kommun till en annan. Kommer då
polishämtning att ske eller blir följden den ovan redovisade?

Det torde enligt vår mening vara nödvändigt att i socialtjänstlagen införa
en särskild paragraf som anger att en annan form av bistånd kan förekomma i
stället för det som nu regleras i nämnda lag. Den föreslagna formen av
bistånd bör kunna ges en annan benämning, t. ex. bidrag eller ekonomiskt
stöd, vilket socialstyrelsen föreslagit. Riksdagen bör vid detta ärendes

behandling besluta om en anpassning av socialtjänstlagen i enlighet med det
anförda.

När det gäller det särskilda bidraget vill vi för vår del betona, att det bör
kunna tillämpas relativt generöst. Schabloniseringen får inte vara alltför
långtgående.

Vi delar ombudsmannens för etnisk diskriminering åsikt att det måste
finnas en större flexibilitet inom det föreslagna systemet än § 2 p. 4 anger.
Vi föreslår att paragrafen får följande lydelse:

4. vistas i en kommun, som den asylsökande har familjeanknytning till eller
har andra särskilda skäl att vistas i.

Med hänsyn till riksdagens ärendebehandling och behovet av grundlighet i
den lagstiftande statsmaktens överväganden är det inte lämpligt att den
föreslagna lagen träder i kraft redan den 1 maj i år. Vi föreslår att
ikraftträdandet sker den 1 juli i stället.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar om en ändring i socialtjänstlagen för att få
överensstämmelse med lagen om bistånd åt asylsökande m. fl. i
enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
särskilda bidraget bör ges en generös tillämpning,

3. att riksdagen beslutar att § 2 p. 4 i den föreslagna lagen om
bistånd åt asylsökande m.fl. får följande lydelse:

”vistas i en kommun, som den asylsökande har familjeanknytning till
eller har andra särskilda skäl att vistas i”,

4. att riksdagen beslutar att den föreslagna nya lagen jämte
lagändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1988.

Stockholm den 5 februari 1988

Nils Carlshamre (m)

Göte Jonsson (m)

Lennart Blom (m)

Göran Ericsson (m)

Karin Falkmer (m)

Siri Häggmark (m)

Blenda Littmarck (m)

Ewy Möller (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

Ingegerd Troedsson (m)
Görel Bohlin (m)

Ingvar Eriksson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Gullan Lindblad (m)

Jerry Martinger (m)
Karl-Gösta Svenson (m)

Mot. 1987/88
Sfl4

5