om Europakonventionen och ratten till 1987/88

Motion 1987/88:K29 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :K29

av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m. fl. (c)

„ , . , -.i Mot.

om Europakonventionen och ratten till 1987/88

domstolsprövning i Sverige (prop. 1987/88:69) K29-32

I motioner till riksdagen har vi från centerpartiet vid upprepade tillfällen
krävt utredning och förslag om möjlighet till domstolskontroll av sådana förvaltningsbeslut
som nu inte kan bli prövade i domstol. Det är två viktiga skäl
som vi åberopat för detta.

Det ena skälet har varit grundat i allmänna rättsskyddsprinciper. Förvaltningens
starka tillväxt och den enskildes ökade beroende av förvaltningsbeslut
gör, att det är synnerligen angeläget att beslut som den enskilde är missnöjd
med kan få en omsorgsfull och objektiv prövning utöver den som sker
hos myndigheterna. Möjlighet till domstolsprövning ger, anser vi, den enskilde
större rättstrygghet.

Det andra skälet har varit de förpliktelser vårt land åtagit sig genom anslutningen
till Europakonventionen om mänskliga fri- och rättigheter.

Det har länge stått klart, att det är nödvändigt att införa någon form av
generell möjlighet till domstolsprövning av förvaltningsbeslut även i vårt
land, om Sverige skall kunna leva upp till bestämmelserna i konventionen,
så som denna - och då särskilt artikel 6 - tolkats av Europakommissionen
och Europadomstolen i ett antal utslag. I några fall, där svenska staten stått
som förlorande part, har det varit just frånvaron av domstolsprövning, som
Europadomstolen anmärkt på.

I den proposition som nu är aktuell är det nästan enbart frågan om anpassning
till Europakonventionen som berörts. Det innebär att den vidare frågeställningen,
dvs. vilka förändringar som bäst skulle vara ägnade att helt allmänt
öka rättstryggheten för medborgarna helt kommit i bakgrunden. Det
anser vi vara en av bristerna i det förslag som lagts.

Detta får dock inte undanskymma att det också är mycket viktigt att utan
ytterligare dröjsmål söka införa en ordning som åtminstone nödtorftigt kan
tillgodose kraven i Europakonventionen i de avseenden det här gäller. Det
innebär i sig en förstärkning av rättsskyddet för den enskilde. För tilltron till
Sverige som rättsstat är det givetvis också till skada, om vi vid upprepade
tillfällen blir fällda i domstolen eller tvingas till utdragna förlikningsförhandlingar
i kommissionen. Den uppmärksamhet som enstaka fällande domar
fått har också lett till överklaganden till Europadomstolen i ärenden, där det
från början stått klart, att den klagande har ringa utsikt till framgång. Detta
kan i onödan medföra stora kostnader för den enskilde, som bibringats i sak
ogrundade förhoppningar om framgång.

Den lösning som regeringen föreslår innebär att enskild klagande kan få

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr K29-32

förvaltningsbeslut prövade i regeringsrätten. Det gäller ärenden som inte re- Mot. 1987/88

dan nu besvärsvägen går till förvaltningsdomstol. Vidare skall den klagande K29

ha utnyttjat de besvärsvägar som finns inom myndighetshierarkin.

Beslut i några ärendegrupper undantas helt från den nya prövningsmöjligheten,
t. ex. utlänningsärenden och krigsmaterielärenden. Dessutom undantas
beslut i en rad s. k. domstolsliknande nämnder, dvs. nämnder där
sammansättningen är stadgad i lag och där ordföranden skall vara domare.

Dessa nämnder bör, enligt regeringsförslaget, kunna betraktas som domstolar
i Europakonventionens mening.

Regeringsrättens prövning skall vara en laglighetsprövning men inte en
sakprövning. Om regeringsrätten finner att det överklagade beslutet strider
mot någon rättsregel, skall regeringsrätten upphäva beslutet och återförvisa
det till den beslutande myndigheten för ny behandling. Det nya institutet
påminner således härvidlag om vad som gäller för kommunalbesvär.

Om den föreslagna ordningen kommer att accepteras som tillräcklig av
Europakommissionen och Europadomstolen återstår att se. Flera av de
remissorgan som haft tillfälle att yttra sig över den departementspromemoria
som ligger till grund för propositionen har varit skeptiska härvidlag.

Förslaget är närmast en vidgning av det resningsinstitut som redan finns
men som inte accepterats av Europadomstolen som tillräckligt för att tillgodose
kravet på domstolsprövning enligt artikel 6 i konventionen.

Det har också hävdats att artikel 6 reser krav på inte bara offentlig utan
också på muntlig förhandling, vilket inte tillgodoses genom den nu föreslagna
prövningsmöjligheten. Det är inte heller klarlagt att enbart en
legalitetsprövning är tillfyllest för att konventionskraven skall vara uppfyllda.
Vissa utslag ger snarast vid handen att den prövande domstolen skall
ha möjlighet att pröva klagomålen som helhet. Vidare har det ifrågasatts om
det helt allmänt är lämpligt att göra regeringsrätten till enda instans i ärenden
av detta slag. Regeringsrättens viktigaste uppgift för närvarande är prejudikatbildningen.
Den nya uppgiften skulle allvarligt kunna rubba ärendebalansen.

En del remissorgan har av här angivna och andra skäl föreslagit en ordning
med två instanser med kammarrätterna som första instans för prövningen av
alla förvaltningsbeslut, bortsett från de beslut som fattas av regeringen. Det
är troligt att en sådan ordning blir nödvändig om det nya institutet kommer
att utnyttjas i någon större utsträckning. Bedömningarna härvidlag går
starkt isär.

Osäkerheten i olika avseenden om effekterna av det nya institutet har uppenbarligen
starkt bidragit till att regeringen föreslår att lagen om rättsprövning
av förvaltningsbeslut skall ha begränsad giltighetstid. Den skall således
gälla till och med utgången av år 1991. Därefter skall frågan tas upp på nytt
på grundval av den erfarenhet som då vunnits.

Eftersom det är angeläget att så snart som möjligt pröva någon form av
domstolsprövning som kan tänkas tillgodose Europakonventionens krav, vill
vi inte motsätta oss att den nu föreslagna ordningen införs.

Med hänsyn till behovet att helt allmänt ytterligare stärka den enskildes
rättstrygghet och med hänsyn till den stora tveksamhet som råder om konventionskraven
verkligen tillgodoses genom förslaget om rättsprövning an

ser vi dock, att regeringen redan nu bör initiera fortsatt utredningsarbete. Mot. 1987/88

En uppenbar brist med det förslag som nu lagts är, att det inte grundar sig K29
på någon mera ingående analys av de utslag som kommit i Europadomstolen
med anledning av de avgjorda klagomålen. Det är också en brist att det varken
i departementspromemorian eller i proposition lämnas någon närmare
redovisning av de regler som gäller i andra jämförbara länder eller den erfarenhet
man där har av domstolsprövning av förvaltningsbeslut. Det kan erinras
om att i flera andra länder, t. ex. Danmark och Norge, kan förvaltningsbeslut
tas upp till prövning inom ramen för det ordinarie domstolsväsendet.

Erfarenheterna från andra länder och en mer omfattande analys av innebörden
av Europaorganens ställningstaganden bör kunna vara utgångspunkter
för ytterligare förstärkningar av rättsskyddet i vårt land. Det som här
sagts om fortsatt utredningsarbete bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt utredningsarbete för ökat rättsskydd.

Stockholm den 19 januari 1988
Bertil Fiskesjö (c)

Bengt Kindbom (c) Gunilla André (c)

Martin Olsson (c) Elving Andersson (c)

Britta Hammarbacken (c) Ingbritt Irhammar (c)

Eva Rydén (c)

1 * Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr K29-32

3