med anledning av prop. 1987/88:64 om särskilda

Motion 1987/88:A30 av Elver Jonsson m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Elver Jonsson m. fl. (fp)

med anledning av prop. 1987/88:64 om särskilda

Mot.

regionalpolitiska insatser i delar av Bergslagen och 1987/88

norra Sveriges inland A30-31

Regeringen föreslår i denna proposition åtgärder i syfte att motverka de
negativa effekterna av det minskade personalbehovet vid Domnarvets
järnverk i Borlänge samt nedläggnigen av gruvbrytningen i Grängesberg.

Regeringen föreslår också vissa regionalpolitiska åtgärder för norra Sveriges
inland.

Propositionen

Folkpartiet anser att det är positivt att Bergslagen och norra Sveriges inland
föreslås få ökat regionalpolitiskt stöd. Detta är nödvändigt med tanke på de
problem dessa landsdelar konfronteras med. Vi anser dock att den strategi
regeringen väljer lämnar en hel del övrigt att önska.

Propositionen karaktäriseras i sin helhet av en brist på analys och
helhetsbegrepp. I stället föreslår regeringen en rad åtgärder som inte bildar
något sammanhängande mönster och vilkas långsiktiga effekter framstår som
ytterst oklara. Propositionen spänner över vida fält såväl geografiskt som
innehållsmässigt, allt från 200 miljoner specialdestinerade för ASEA till 1,2
milj. kr. för byggnation vid norra skogsinstitutet i Bispgården.

Allt som möjligen skulle kunna räknas som regionalpolitiska insatser
under de senare åren redovisas i propositionen. Inget tidigare beslut varken
av regeringen eller SIND utelämnas. Däremot är nyheterna få, och någon
linje i insatserna är svår att skönja. Vi är kritiska mot detta synsätt.

Resultatet av ett splittrat stödsystem kan lätt bli att ingen regentligen blir
hjälpt eftersom insatserna riskerar att bli av alltför ringa omfattning.

Regionalpolitiska insatser måste i stället bygga på prioritering av de
åtgärder som på lång sikt kan komma att ha en positiv inverkan på landsdelen
i fråga. Genom regeringens oförmåga att göra dessa prioriteringar försvinner
helhetssynen, och de långsiktiga strukturförändringarna blir oförutsägbara
och slumpmässiga. De som i slutänden drabbas är givetvis invånarna på dessa
orter som under en kort tid invaggas i en falsk trygghet. På detta sätt uteblir
strukturella förändringar, och efter några år måste stödet ökas i stället för att
avtrappas.

Speciellt påtaglig framstår denna brist på strategi i den del av propositionen
som behandlar norra Sveriges inland. Dessa delar av landet brottas sedan

lång tid med en rad strukturella problem. I propositionen får dock dessa 1

1 Riksdagen 1987188.3sami NrA30—31

problem en mycket begränsad uppmärksamhet, och intrycket är att norra Mot. 1987/88

Sveriges inland pliktskyldigast får ett omnämnande i vad som egentligen är A30

en proposition om Bergslagen. Regeringen har endast strött ut några få
osammanhängande insatser utan något krav på långsiktig målinriktning.

Inom folkpartiet har vi med förundran noterat att denna proposition låtit
vänta på sig under nästan ett helt år. Redan i våras, i samband med
budgetpropositionens förslag om 300 miljoner till infrastrukturella satsningar,
ansåg sig regeringen ha utarbetat en rad förslag till åtgärder för att lösa
akuta problem inom regionalpolitiken. Riksdagen bad regeringen klarlägga
vari dessa förslag bestod. Inte förrän nu har regeringen försökt göra detta, så
mycket mer klarhet uppnås dock inte. Dröjsmålet ter sig obegripligt mot
bakgrund av den brådska att genomföra färdigplanerade projekt som
regeringen sade sig ha redan i våras.

När riksdagen, efter förslag från bl. a. folkpartiet, avslog regeringens
begäran om de 300 miljonerna skedde detta mot bakgrund av flera skäl. Dels
framhölls att användningen av dessa medel borde specificeras för riksdagen,
dels framhöll arbetsmarknadsutskottet att regeringen skulle återkomma i
frågan och man höll öppet för att ett högre belopp än 300 miljoner skulle
kunna komma i fråga. Industriministern kritiserade beslutet för att innebära
en nedrustning av regionalpolitiken. Den proposition vi nu har att diskutera
ger knappast någon stöd för industriministerns uttalande. Vårens riksdagsbeslut
har uppenbarligen stimulerat regeringen att satsa större medel än
tidigare avsetts på infrastrukturella åtgärder, och det har visat sig fullt möjligt
att redovisa medlens användningsområde innan riksdagen tar beslut. Riksdagens
beslut i våras har därför lett till en kraftfullare och mindre improviserad
regionalpolitik än vad regeringen var villig att föra innan bakslaget i
riksdagen.

Folkpartiets regionalpolitik

Regionalpolitiken skall öka den enskildes möjligheter att fritt välja arbete
och bostadsort samt åstadkomma en mer likvärdig ekonomisk, social och
kulturell standard för landets olika delar.

Regionalpolitiken står i dag inför nya problem. Tidigare handlade
regionalpolitik i stor utsträckning om att möta problem i samband med
lantbrukets rationalisering och tillverkningsindustrins expansion. I dag står
vi inför en situation som till stora delar betingas av introduktionen av ny
teknik inom informationsbehandling, biokemi och andra kunskapsintensiva
eller högteknologiska områden. Även tjänstesektorns ökade möjligheter är
av intresse i detta sammanhang. Detta kan leda till en kraftig koncentration
av människor, verksamheter och resurser till ett mycket litet antal befolkningstäta
regioner. De områden som ibland räknas som liggande vid sidan
om den egentliga regionalpolitiken kommer därför att få ökad betydelse. Det
gäller t. ex. utbildning och infrastruktur.

Regionalpolitiken måste framöver handla mer om central omfördelning
genom kostnadspåverkan och i ökad utsträckning inriktas på att på lokal och
regional nivå stödja nyskapande och kreativitet. En följd av detta blir att
regionalpolitiken i högre grad än tidigare måste inrikta sig på mindre företag.

En utgångspunkt för regionalpolitiken måste också vara att slå vakt om Mot. 1987/88

den typ av utvecklingscentra som våra större städer utgör. Utan tvekan finns A30

det verksamheter som är beroende av de stora utbildningsinstitutioner och de
speciella kontaktytor som hör storstäderna till. Samtidigt bör understrykas
att överhettning i storstäderna inte är bra ur andra aspekter. En politik som
ökar möjligheterna att finna sysselsättning och bedriva verksamhet utanför
storstäderna är därför till fördel även för storstadsområdena. Det finns alltså
ingen anledning att utmåla några motsättningar mellan storstäderna och
andra delar av landet.

Nyskapande inom olika områden förutsätter i ökad utsträckning tillgång
till särskild kompetens och blir därmed allt mer beroende av välutbildad
arbetskraft. Detta skapar ett tryck på de orter där högre utbildning finns att
tillgå och ställer högskolepolitiken inför nya utmaningar. De regionala
högskolorna bör ge regionerna kontakt med de forskningsresultat som nås
vid universiteten och de större högskolorna. De regionala högskolorna kan
då spela en viktig roll i den teknik- och kunskapsspridning som utgör en
central faktor för att företag skall kunna etablera sig utanför universitetsorterna.
Den regionala högskolan skall bli ett kunskapscentrum där företag och
myndigheter får tillgång till tillämpad forskning, utvecklingsarbete, utredningsverksamhet
och utbildning.

Det finns också behov av fort- och vidareutbildning som vänder sig till
mindre och medelstora företag. Folkpartiet ser positivt på den samverkan
som vuxit fram mellan de regionala högskolorna och avnämarna i form av
bl. a. uppdragsverksamhet. Högskolorna blir på detta sätt en källa till
regional förnyelse och kan själva stimulera nyskapande och förändringar i en
region. För att detta skall kunna uppnås har folkpartiet bl. a. begärt ökade
resurser till de regionala högskolorna.

Stödformer

Stödformerna inom regionalpolitiken måste i högre grad än i dag vara
generella. Risk finns annars för inslag av godtycke och favoriserande av vissa
branscher. Vi har därför tidigare föreslagit att all icke-offentlig verksamhet i
stödområde A erhåller nedsatta socialförsäkringsavgifter med 10 procent i
stället för det system som i dag tillämpas där denna nedsättning gäller i
Norrbotten men endast för industriell verksamhet. Folkpartiet återkommer
under den allmänna motionstiden i januari till detta förslag. Vi föreslår också
att den mest utpräglat selektiva stödform som administreras centralt,
offertstödet, avskaffas.

Folkpartiet har vidare föreslagit att beslut om selektiva stödformer bör
decentraliseras. Trots hårt motstånd från regeringen ledde detta under våren
fram till att länsanslagen mer än fördubblades. Den kraftiga förbättringen av
utvecklingsinsatserna i skogslänen som redovisas i propositionen är ett
resultat av dessa ansträngningar.

Som konsekvens av vår syn på stödsystemet är en sänkning av socialförsäkringsavgifterna
att föredra framför andra mera selektiva stödformer såsom
branschstöd. Vi avvisar därför propositionens förslag om ett utvecklingsprogram
för sågverks- och trämanufakturindustrin i Västernorrlands, Väster

bottens och Jämtlands län. Vi utesluter dock inte att det finns ett stort behov Mot. 1987/88

av snabba insatser. Dessa resurser bör fördelas efter beslut på regional nivå A30

varför vi föreslår att dessa 19 miljoner överförs till anslaget för regionala
utvecklingsinsatser m.m. för att fördelas till respektive länsstyrelse.

Då riksdagen tidigare i år beslutade att avskaffa sysselsättningsstödet i
stödområde C ledde det till att en generell stödform slopades. Folkpartiet
anser att detta är beklagligt. Mot bakgrund av ovanstående resonemang
föreslår vi därför att sysselsättningsstödet i stödområde C bibehålls.

Vidare bör användningsmöjligheterna för regionalpolitiskt stöd vidgas.

Stödformerna får inte leda till att näringsstrukturer i problemdrabbade
områden konserveras. Stödformerna måste i stället förändras så att de kan
användas för att understödja etablering och vidareutveckling av de verksamhetsformer
som i dag är stadda i snabb expansion. Nedsättningen av
arbetsgivaravgifter till att gälla all icke-offentlig verksamhet är ett steg i
denna riktning, men folkpartiet vill även se en utvidgning av användningsmöjligheterna
av exempelvis transportstödet. Vi föreslår, med tanke på att
mindre företag framöver med stor sannolikhet kommer att spela en än
viktigare roll för regional utveckling, att persontransportstödet utvidgas till
att gälla även egna företagare. Varje resa i tjänsten som faktureras företaget
skall vara underlag för persontransportstöd.

1984 års regionalpolitiska utredning föreslog bl. a. en ökad användning av
utvecklingsinriktade stödformer. Man kom däremot inte fram till några
förslag om förenklingar i stödsystemet. Den nu aktuella propositionen
aktualiserar på nytt det stora behovet av sektorssamordning. Det är därför
glädjande att riksdagen i våras biföll folkpartiets förslag att inrätta en ny
utredning med syfte att bl. a. göra en översyn av de nämnda bristerna.

ASEA Brown Boveri AB

Av propositionens 675 miljoner föreslås 490 anslås till åtgärder i vissa delar
av Bergslagen. Av dessa skall 200 milj. kr. gå till ASEA Brown Boveri AB.

De 200 miljonerna fördelas över två anslag. Över anslag B 21 Särskilda
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i Ludvika kommun m. m. skall ASEA
Brown Boveri AB erhålla 50 miljoner för utbildning och 50 miljoner till
utvecklingsprojekt för en expansion av verksamheten i Ludvika. Dessa
medel skall betalas ut till företaget efter årsskiftet. Över anslaget C 11
Lokaliseringsbidrag m. m. till ASEA Brown Boveri AB föreslås 100 miljoner
gå till lokaliseringsbidrag m. m. vid företagets expansion i Ludvika.

Det är mycket värdefullt att företag väljer att expandera just i Ludvika. Vi
finner det dock anmärkningsvärt att regeringen är beredd att satsa belopp i
denna storleksordning utan att mera ingående redovisa en analys av hur
pengarna skall användas eller vilka långsiktiga utvecklingseffekter bidraget
kan tänkas få. Den enda vägledning riksdagen får är att föredragande
statsrådet ”erfår” att ASEA och Vattenfall planerar ett gemensamt bolag för

högspänningsforskning, och ASEA ”kan komma att expandera ( )

under förutsättning av att bl. a. regionalpolitiskt stöd kan erhållas”. För att
skapa klarhet i vad som hänsyftas är det av yttersta vikt att riksdagen genom
utskottets försorg får klarhet i vad som döljer sig bakom de svepande

formuleringarna och får mera information om vad den uppgörelse som
sannolikt ligger bakom detta innehåller.

Vi anser det vara tveksamt att subventionera personalutbildning på det sätt
som det föreslagna utbildningsstödet implicerar. Regionalpolitiken måste
syfta till likabehandling. Alla företag inom regionen som kan anses ha
förutsättningar att expandera bör därför ha möjlighet att erbjudas stöd till
utbildning. Detta är inte minst viktigt med tanke på de mindre företagens
betydelse i framtiden. En förutsättning för att kunna bedöma förutsättningarna
för ett företag är en god kännedom om lokala och regionala förhållanden.
Det nu aktuella anslaget för utbildning och utvecklingsprojekt bör
därför överföras till ordinarie anslag för denna typ av åtgärder och fördelas
på regional nivå efter sedvnaligt beslut av länsarbetsnämnden.

Ytterligare 100 miljoner föreslås anslås till att stödja ASEA Brown Boveri
AB verksamhet i Ludvika. Också för detta anslag bör gälla att stöd ges enligt
gällande regler inom lokaliseringspolitiken. Det bör understrykas att regionala
stödformer inte får leda till godtycke och skall bidra till en regional
utveckling som står i proportion till kostnaden. Medlen bör därför överföras
till ordinarie anslag.

Utbildning och kultur

I propositionen föreslås att 123 milj. kr. skall anslås för skilda åtgärder inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Huvuddelen av dessa medel
eller 117 miljoner satsas på utbildningsinsatser i norra Sverige och
Bergslagen.

Som vi tidigare har framfört är investeringar i utbildning och kultur en av
de viktigaste och mest produktiva regionalpolitiska satsningar som statsmakterna
kan göra. Vi motsätter oss därför inte att riksdagen anslår de nu
begärda medeln vad gäller ökade insatser för utbildning och kultur.

Däremot vill folkpartiet även i denna del rikta kritik mot det underlag som
regeringen nu presenterar och på vilket riksdagen förutsätts fatta beslut. De
facto tvingas riksdagen - om man godkänner propositionen - att acceptera att
anslå medel vars närmare användning inte kan utläsas ut det befintliga
förslaget. Frågor som bl. a. uppkommer är vem som skall bära de långsiktiga
konstnaderna för de investeringar som nu görs.

Med hänsyn till de betydande brister som redan finns vid ekonomiutbildningarna
på flera håll i landet kan det synas lite motsägelsefullt att nu dra på
sig betydande kostnader för t. ex. en utökad ekonomiutbildning i Borlänge.
När de nu beräknade medlen för de nya utbildningar som föreslås inrättade
är slut måste därför statsmakterna vara beredda att satsa sådana resurser att
nu existerande utbildningar inte blir drabbade.

Utöver vad vi nu har anfört finns det skäl att göra några anmärkningar med
anledning av några av de konkreta förslag som framförs i propositionen.

I propositionen talas om vikten av vuxenutbildning i olika former. Man
talar om komvux och statens skolor för vuxna, som skall få del av
resursökningen genom att medverka i projekt som syftar till att uveckla en
ort eller region.

I sammanhanget talas inte alls om studieförbunden, vilka dock i andra

Mot. 1987/88
A30

delar av landet aktivt och med gott resultat medverkat till lokal mobilisering. Mot. 1987/88

Sådant arbete finns dokumenterat bl. a. genom forskningsresultat vid A30

högskolan i Jönköping. Det är därför önskvärt att också de resurser och
erfarenheter som studieförbunden representerar tas till vara i detta arbete.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I syfte att skapa förutsättningar för gymnasieskolan att finnas kvar i
berörda landsdelar, också i ett läge där ungdomskullarna minskar, föreslås
skilda åtgärder för att stärka och vidmakthålla skolornas kompetens.

Ett sådant förslag, den s. k. ekonomi- och teknikservicen, finns det
anledning att särskilt diskutera. Denna service syftar till att låta mindre
företag utnyttja gymnasieskolans resurser. Detta kan ske såväl genom att
företagens personal får särskild utbildning som att skolan hjälper företagen
med materialprovning, ritningskonstruktion, offert- och fakturaskrivning,
korrespondens på främmande språk etc.

Vi anser det angeläget att det ställs klara krav på ekonomi- och
teknikserviceverksamheten. Utgångspunkten vid genomförandet av denna
skall enligt vår uppfattning vara att ge eleverna tillfälle att få praktik under
studierna. Det är därför angeläget att riksdagen uttalar att ekonomi- och
teknikserviceverksamheten endast skall ha som syfte att ge adekvat praktik
till eleverna.

Kommunikationer

Kommunikationerna spelar en viktig roll i en effektiv regionalpolitik.

Regeringen föreslår i propositionen vissa åtgärder inom detta område.

Förslagen är dock så marginella att regeringen borde ha väntat med att
föreslå förändringar inom kommunikationsområdet till den aviserade trafikpolitiska
propositionen.

Att anslå mera resurer till vägar och järnvägar är endast en liten del av
lösningen för att uppnå en fungerande trafikpolitik. En rad av de stora
trafikpolitiska problemen löses inte på detta sätt utan genom nytänkande och
avreglering.

Ett exempel på behovet av avreglering utgör SAS och Linjeflygs företrädesrätt
till koncession inom flygtrafiken. Först om de inte vill driva trafik på
en linje är det möjligt för privata företag att driva trafiken. Folkpartiet
föreslår därför en uppluckring av detta koncessionssystem då avtalen löper
ut.

Det finns i dag goda möjligheter att flyga till Stockholm från skilda delar av
landet. Men det är fortfarande svårt att flyga mellan orter utan att detta sker
via Stockholm, trots att det finns uppenbart intresse från mindre flygbolag för
sådana linjer. När ansökningar om att få starta sådana linjer har inkommit till
myndigheterna har de många gånger avslagits. Innan koncessionssystemet
uppluckrats bör luftfartsverket därför tillmötesgå ansökningar om att få
starta nya flyglinjer på ett mera positivt sätt.

Det är också angeläget att de olika trafikgrenarna erbjuds jämbördiga
villkor. I och med uppdelningen av SJ i en ban- och en driftdel kan driftdelen
med fördel övergå i aktiebolagsform. Driftföretaget skulle därefter betala för
infrastrukturen i proportion till utnyttjandet. Denna konstruktion innebär

ökade möjligheter för fristående regionalt baserade exportföretag att hyra in Mot. 1987/88

sig på räls och annan infrastruktur. Folkpartiet återkommer med vidare A30

förslag i motion med anledning av den aviserade trafikpolitiska propositionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om regionalpolitikens allmänna riktlinjer,

2. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag vad gäller
medel till såg- och trävarumanufakturindustrin i Jämtland, Västernorrland
och Norrbotten och att därmed anslå 121 500 000 kr. på
anslag C 12 Särskilda regionalpolitiska insatser i delar av Bergslagen
och norra Sveriges inland,

3. att riksdagen beslutar anslå ytterligare 19 milj. kr. på anslag C 4
Regionala utvecklingsinsatser m.m. att fördelas till länsstyrelserna i
Västerbotten, Jämtland och Västernorrland,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående återinförande av sysselsättningsstödet i
stödområdet C,

5. att riksdagen beslutar att medlen på anslag B 21 och C 11
överförs till ordinarie anslag för denna typ av åtgärder vilka därmed
förstärks med motsvarande belopp,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs angående studieförbundens roll vad gäller vuxenutbildning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs angående ekonomi- och teknikserviceverksamhet.

Stockholm den 17 december 1987
Elver Jonsson (fp)

Charlotte Branting (fp) Sigge Godin (fp)

Karl Erik Eriksson (fp)

1