med anledning av prop. 1987/88:64 om särskilda regionalpolitiska insatser i delar av Bergslagen och norra Sveriges inland

Motion 1987/88:A29 av Börje Hörnlund m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:A29

av Börje Hörnlund m. fl. (c)

med anledning av prop. 1987/88:64 om särskilda
regionalpolitiska insatser i delar av Bergslagen och
norra Sveriges inland

Inledning

Koncentrationsutvecklingen i samhället under framför allt 1960- och 1980talen
har inneburit en allt starkare centralisering av befolkning, bebyggelse
och näringsstruktur. Storskalighet och arbetskraftens geografiska rörlighet
har av en politisk majoritet, mot centerns bestämda uppfattning, setts som
nödvändiga förutsättningar för ökad ekonomisk tillväxt. Detta har medfört
att skillnaderna i levnadsförhållanden mellan olika delar av landet ökat. Den
politiska inriktningen och marknadens drivkrafter har förstärkt koncentrationen
inom näringslivet både vad avser produktionsstruktur och maktfunktioner.
Den offentliga sektorn har också kraftigt bidragit till koncentrationen.
Inte minst har kommunsammanläggningarna verkat i den riktningen.

Sammantaget har samhällsutvecklingen under en följd av år inneburit en
ökad centralisering med ett minskat inflytande för den enskilde. Politiken
under de senaste åren har kraftigt stimulerat och prioriterat de mest
expansiva regionerna till men för både de stora tätorterna och landet i övrigt.

Alla, vare sig man växer upp i en storstadsregion, i mindre tätorter eller på
landsbygden, har rätt till bostad, arbete och en god miljö. En central del i en
närings- och regionalpolitik för en decentralistisk utveckling är insatserna
både för att utveckla landsbygden och slå vakt om storstadens miljö och
utvecklingsmöjligheter. Både en levande landsbygd och en fungerande
storstadsmiljö är nödvändiga förutsättningar för en positiv utveckling av hela
landet.

Centerpartiets syn

Mot bakgrund av den hittillsvarande koncentrationsutvecklingen i samhället
måste, enligt centerpartiets uppfattning, en huvuduppgift för den ekonomiska
politiken vara att främja en utveckling mot bättre balans såväl mellan som
inom skilda regioner. Möjligheterna att uppfylla målsättningen att nå en
regional balans förutsätter emellertid att statsmakterna vid beslut inom alla
samhällssektorer tar hänsyn till vad denna målsättning kräver. Samhällets
insatser måste samordnas på ett sådant sätt att en positiv regional utveckling
främjas.

Det är med denna utgångspunkt nödvändigt med en helhetssyn på bl. a.

näringspolitiken, sysselsättningspolitiken, trafikpolitiken, bostadspolitiken, Mot. 1987/88

skattepolitiken och utbildningspolitiken. Åtgärder inom dessa områden är A29

avgörande för möjligheterna till en positiv regional utveckling. Det politiska
arbetet måste därför ha en medveten inriktning i syfte att nå detta mål. En
sektorsövergripande, konsekvent och långsiktig politik för regional utveckling
måste föras.

En bättre regional balans innebär att landets samlade produktionsresurser
kan utnyttjas på ett bättre sätt. De grundläggande balansproblemen i
samhällsekonomin kan inte lösas om inte produktionsförutsättningar i form
av mänskligt kunnande, samhällsinvesteringar och råvarutillgångar över hela
landet tas till vara.

En politik för att skapa regional balans måste således vara en del av den
ekonomiska politiken, om målet att främja ekonomisk utveckling och full
sysselsättning i landets alla delar skall ha något reellt innehåll. Det krävs i
dagsläget mycket kraftfulla åtgärder för att bygga upp en infrastruktur i
utsatta regioner, om varaktiga möjligheter till arbete, boende, utbildning,
service m. m. över hela vårt land skall finnas. Vitala delar i en sådan politik är
förbättrade kommunikationer genom förbättrade flygförbindelser i t. ex. de
inre delarna av stödområdet, utveckling av järnvägsnätet samt avsevärda
satsningar på länsvägnätet och de enskilda vägarna. Satsningar på de
regionala högskolorna i skogslänen och andra regionalt utsatta områden är
en nödvändig åtgärd för att hela landet skall kunna få tillgång till avancerad
teknik och avancerat tekniskt kunnande. En utveckling av de små högskolorna
är ett annat viktigt led i arbetet för förbättrad infrastruktur.

De generella åtgärderna för att utveckla infrastrukturen måste dock
kompletteras med att stimulera nyetablering och utveckling av befintlig
företagsamhet i utsatta regioner. Det är särskilt viktigt att skapa gynnsamma
villkor för nyföretagande och utveckling i de små företagen. De mindre och
medelstora företagen har en avgörande betydelse för möjligheterna att
diversifiera näringsstrukturen i regionalt utsatta regioner.

De konkreta närings- och regionalpolitiska insatserna måste därför ta sikte
på att förbättra villkoren för industrin och småföretagsamheten. Småföretagsamheten
har en strategisk betydelse i en offensiv och framtidsinriktad
industri- och sysselsättningspolitik. Småföretagarna har, tillsammans med
egenföretagarna, en särskild betydelse när det gäller möjligheterna att vända
den nuvarande koncentrationsutvecklingen i samhället och skapa en bättre
balans såväl mellan som inom olika regioner.

Riksdagens regionalpolitiska beslut våren 1987

Den socialdemokratiska regeringspolitiken efter regeringsskiftet 1982 har
allvarligt försämrat den regionala och inomregionala balansen. Orsaken är
främst den ekonomsika politiken och näringspolitiken. Den har stimulerat
och prioriterat de mest expansiva regionerna. Bl. a. innebar devalveringen
1982 en kraftig stimulans till de stora exporterande företagen som främst
finns i landets koncentrationsområden, vilket ytterligare befrämjade centraliseringstendenserna.
Den socialdemokratiska regeringspolitiken har vidare
främst tagit sikte på att gynna storföretagen på småföretagens bekost

nåd. Regeringen har visat stor generositet mot solida, vinstgivande företag Mot. 1987/88

som Volvo och SAAB. Lokaliseringsbidrag har beviljats Volvo med 230 A29

miljoner och SAAB med 441 miljoner för etablering av bilfabriker i

Uddevalla resp. Malmö. Regeringen har dessutom frisläppt 12,5 miljarder ur

investeringsfonderna. Volvo och SAAB har även på ett uppseendeväckande

sätt fått skattelättnader genom att de fick överta rätten till förlustavdrag från

Svenska Varv. Förlustavdragen kan jämställas med ett bidrag till vardera

företaget på ca 500 milj. kr. Regeringen har vidare givit Volvoledningen ett

löfte att genomföra kostnadskrävande väginvesteringar i den västsvenska

regionen - en del av det s. k. ScanLink-projektet. Kostnaden per meter för

detta vägprojekt uppgår till ca 35 000 kr. Den förda koncentrationspolitiken

har samtidigt hårt drabbat regioner som Bergslagen, Norrlands inland och

sydöstra Sverige mycket hårt. Uttalanden från regeringsföreträdare om

vikten av att motverka de ökande obalanserna i samhället har inte alls

motsvarats av reella regeringsinsatser.

Regeringens konservativa och koncentrationsinriktade syn på regionalpolitikens
utformning medförde att riksdagen våren 1987 riktade en betydande
kritik mot de föreliggande förslagen. Riksdagen beslöt bl. a. att öka
länsanslagen med 200 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.

Riksdagen begärde också en ny regionalpolitisk utredning. Riksdagens
beslut om ökade länsanslag mottogs mycket positivt av de regionalt utsatta
länen. De förstärkningar av medel för regionala utvecklingsinsatser som
dessa län nu fått hade inte kunnat ske om regeringens förslag fått majoritet.

I det regionalpolitiska beslutet underströks vidare angelägenheten i att
riksdagen får ta ställning till viktiga infrastrukturella satsningar. Detta
uttalande gjordes av riksdagsmajoriteten med anledning av regeringens
förslag om anvisning av 300 milj. kr. för en treårsperiod. Regeringen begärde
att få utnyttja dess medel efter eget gottfinnande. Industriministerns
uppgörelse med Volvo och SAAB - innebärande satsningar i mångmiljardklassen
- medförde dock att vi från centerpartiets sida kände stark skepsis
inför hur regeringen i så fall skulle komma att använda dessa medel.

Riksdagen avslog också regeringens begäran om bemyndigande att få
utnyttja dessa medel för infrastrukturella insatser utan riksdagens godkännande.

Riksdagen ifrågasatte inte behovet av insatser för att förbättra infrastrukturen
och allmänt förstärka näringslivets förutsättningar i de regionalpolitisk!
prioriterade regionerna. Tvärtom poängterade centerpartiet att det
behövs mångmiljardbelopp under de närmaste åren och inte bara 100 milj.
kr./år under tre år för sådana insatser. Riksdagen hemställde att regeringen
snarast skulle återkomma till riksdagen med förslag om särskilda insatser av
detta slag i de regionalpolitisk! prioriterade områdena.

Propositionen

Proposition 1987/88:64 om särskilda insatser i delar av Bergslagen och norra
Sveriges inland skall ses mot denna bakgrund. Propositionen har tvingats
fram genom riksdagens beslut, och insatserna är en nödvändig följd av
regeringens koncentrationspolitik.

I propositionen läggs förslag om åtgärder för att motverka de negativa Mot. 1987/88

effekterna av personalminskningarna vid Domnarvets järnverk i Borlänge A29

och nedläggningen av gruvbrytningen i Grängesberg. Vidare läggs vissa
förslag för att förbättra förutsättningarna för utveckling i norra Sveriges
inland. Åtgärderna anvisas över tilläggsbudget för innevarande budgetår och
beräknas kosta 675 milj. kr. I vissa fall får anvisade medel utnyttjas upp till
fyra år.

Propositionen fullföljer dock enligt vår mening riksdagens intentioner
endast till en del, eftersom den enbart berör delar av Bergslagen och en
mindre del av norra Sveriges inland. Den förda koncentrationspolitiken har
emellertid kraftigt försämrat förutsättningarna i län och kommuner inom alla
landsdelar.

Ett av motiven för att regeringen skulle återkomma till riksdagen med sina
förslag till infrastrukturella insatser var att de insatser som beslutats till
mycket stor del riktas mot expansiva områden och till storföretag som Volvo
och SAAB. Däremot har andra mer utsatta delar av landet behandlats
mycket styvmoderligt av regeringen. Regeringens vaktslående om storföretagen
på bekostnad av de mindre företagen präglar huvudförslaget i den
föreliggande propositionen, då ett storföretag som ASEA/BBC föreslås få
ett betydande stöd.

Ytterligare ett skäl för riksdagens beslut är vikten av att insatserna inom
olika politiska sektorer måste samordnas, om en mer balanserad regional
utveckling skall kunna uppnås. De politiska förslag som den socialdemokratiska
regeringen lagt på olika områden innebär totalt en fortsatt koncentration
till några få expansiva orter och regioner. Regeringen försöker samtidigt
ge sken av att de medel som anvisas över ordinarie budgetanslag till
exempelvis investeringar i kommunikationer eller på utbildningsområdet är
särskilt motiverade regionalpolitiska stödinsatser.

Den statssekreterargrupp som finns i regeringskansliet har heller inte
avsatt några synbarliga resultat vad avser samordningen av stödet till utsatta
regioner. Tvärtom tycks insatserna inom viktiga områden som kommunikationer,
utbildning, bostadspolitik etc., trots deklarationerna om motsatsen
från industriministern och andra regeringsföreträdare, fortfarande vara
inriktade på att gynna koncentrationsområdena.

Bergslagen

Bergslagen har drabbats hårt av den pågående strukturomvandlingen inom
basnäringar som gruv-, järn- och stålindustrin. Antalet sysselsatta har
minskat med mer än 11 000 under första hälften av 1980-talet. Berörda
företag är ofta statligt ägda storföretag, och problemen i Bergslagen beror i
hög grad på att regionens övriga industrier inte är så diversifierade och
utvecklade att de kan ta över all friställd arbetskraft. Sedan regeringsskiftet
1982 har också närmare 20 000 personer flyttat ut från Bergslagskommunerna.

De föreslagna insatserna i den nu föreliggande propositionen skall därför
ses som ett senkommet försök att lindra de sociala verkningarna för de

människor som drabbats av den förda ekonomiska politiken och den 9

pågående omstruktureringen av den statliga företagsamheten inom gruv- och Mot. 1987/88

stålindustrin. ”Bergslagspaketet” är inget ”paket för Bergslagen” utan ett A29

stöd till vissa orter och kommuner i Bergslagen som dyrt fått betala följderna
av den socialdemokratiska politiken. ”Paketet” omfattar insatser i Borlänge,

Ludvika, Smedjebacken, Ljusnarsberg och Hällefors. Huvuddelen av de 23
Bergslagskommunerna får således över huvud taget ingen del av stödet.

Norra Sveriges inland

I propositionen föreslås insatser i norra Sveriges inland. Åtgärderna är klart
otillräckliga om den negativa trenden skall kunna brytas. Såsom vi påtalat i
andra sammanhang har utvecklingen i vissa kommuner i Norrlands inland
gått så långt att det inte bara krävs att utflyttningen hejdas utan även att
inflyttning sker. I annat fall torde dessa kommuner om något eller några
decennier knappast ha någon befolkning kvar. Vi avser därför att i annat
sammanhang återkomma till riksdagen med förslag om ytterligare åtgärder
för att främja utvecklingen i detta område.

Centerpartiets förslag

Regeringens koncentrationsinriktade politik måste brytas. Vi konstaterar att
ca 50 av de sämst ställda kommunerna inom stödområdet inte får del av de
föreslagna satsningarna i den föreliggande propositionen. Vi förutsätter att
regeringen fullföljer riksdagens beslut från i våras och återkommer med
förslag i samma storleksordning för övriga regionalt utsatta delar av landet.

Sådana satsningar är nödvändiga för att lindra de sociala verkningarna av den
”tredje vägens” ekonomiska politik - en politik som varit starkt koncentrationsdri
vande.

Propositioner med särskilda ”paket” måste dock betraktas som ”brandkårsutryckningar”
betingade av nödvändigheten av att försöka i efterhand
något ”reparera” de skador en felaktigt förd politik orsakat. Enligt vår
mening krävs i stället ett decentralistiskt synsätt med ett nytänkande och mer
generella insatser i syfte att skapa ett nytt klimat och en större optimism och
framtidstro hos människor i regionalt utsatta regioner. Vi kommer i annat
sammanhang att mera utförligt presentera våra förslag i dessa hänseenden.

Vi vill dock här peka på några områden och projekt lämpade för mera
generella insatser i syfte att skapa bättre utvecklingsmöjligheter för orter och
regioner utanför koncentrationsorterna.

Satsning på småföretagsamheten

En livskraftig småföretagsamhet har en avgörande betydelse för möjligheterna
att skapa en differentierad näringsstruktur. Det krävs omfattande
åtgärder för att nå detta mål. Från centerpartiets sida har vi bl. a. föreslagit
följande åtgärder i syfte att förbättra klimatet för den mindre företagsamheten:

— Reducering av sjukförsäkringsavgifterna för småföretag

— Borttagande av löneavgiften utanför storstadsregionerna

Mot. 1987/88
A29

Utveckla landsbygden

En central del i en politik för en decentralistisk utveckling och en bra miljö är
insatserna för att utveckla landsbygden. En levande landsbygd har stor
betydelse för långt fler än dem som bor på landsbygden. Det krävs därför
också att landsbygden får sin rättmätiga del av de statliga insatser som satsas
på utveckling och infrastruktur. Nya ”grepp” måste till för att bryta den
negativa utvecklingen på landsbygden.

Statsmakterna och de statliga myndigheterna har hittills tagit mycket liten
hänsyn till de speciella förhållanden som råder på landsbygden. 11, ex. den
närings-, bostads- och utbildningspolitiska planeringen negligeras nästan helt
behovet av en positiv utveckling på landsbygden. De statliga verken har ej
tagit hänsyn till landsbygden i sitt beslutsfattande. Posten planerar att
försämra sin service och har bl. a. aviserat att avgifter skall tas ut för
lantbrevbäringen. Televerket vill dra in telefonkiosker i landsbygdens
småorter.

Vidare har ca 50 lokalkontor för försäkringskassan dragits in trots att
riksdagen uttalat sig i annan riktning. En riksdagsmajoritet har också på
regeringens förslag fattat beslut om att folkbokföringen skall övertas av de
lokala skattemyndigheterna. Denna försämring av servicen till enskilda
människor genomförs till en merkostnad för folkbokföringen på en kvarts
miljard. Beslutet innebar en förlust av ca 1 500 arbetstillfällen, vilket främst
drabbar landsbygden.

Landsbygdskampanjen

Samtidigt med den pågående utarmningen av landsbygden görs en mängd
positiva uttalanden från regeringens sida med anledning av den s. k.
landsbygdskampanjen. Kampanjen har initierats av Europarådet och skall
pågå under 1987 och 1988.

I Sverige har myndigheter och folkrörelser gemensamt gått ut i kampanjen
med syfte att sprida information om landsbygdens utvecklingsmöjligheter. I
arbetet bör bl. a. ingå att stimulera och konkret stödja nya utvecklingsprojekt
samt mobilisera människor att ta initiativ till åtgärder för att utveckla
landsbygden. Myndigheternas del i kampanjen, benämnd Landsbygd 90,
samordnas av glesbygdsdelegationen. Officiellt innehar industriministern
ledningen av kampanjen. Vi förutsätter att kampanjen tillförs erforderliga
resurser för den fortsatta verksamheten. I annat fall riskeras att kampanjen
får avslutas i förtid.

- Slopande av beskattningen för i företag arbetande kapital

- Inrättande av privata investeringskonton för att bl. a. stimulera nyföretagande

- Inrättande av en småföretagarfond för industriellt och tekniskt utvecklingsarbete
i småföretag

11

Differentiera landsbygdens näringsliv

Den allt kraftigare befolkningskoncentrationen efter regeringsskiftet 1982
hotar att ödelägga stora landsbygdsområden. Utarmningen har gått så långt
att det krävs en inflyttning av ungdomar och unga familjer om många bygder
skall ha en reell chans att långsiktigt överleva.

Vi vill understryka att en utveckling av landsbygden förutsätter en
helhetssyn på planeringen av infrastruktur, bebyggelse, service, kulturutbud
m.m. Det behövs såväl en nyetablering av företag som utveckling av
befintliga företag utanför de areella näringarna. Småindustrier, hantverk,
hemslöjd, turism m. m. är exempel på verksamheter som kan utgöra
komplement till landsbygdens basnäringar.

På den rena landsbygden är sysselsättningen av naturliga skäl främst
anknuten till jord- och skogsbruk med binäringar. Det är enligt vår mening
väsentligt att i huvudsak all åkermark som i dag är avsedd för livsmedelsproduktion
hålls öppen. Detta bör bl. a. kunna ske genom en mer differentierad
produktion. Odling av energigrödor och energiskog kommer att inför
förnyelsen av energisystemet vara ett exempel på ny produktion. En
väsentlig förutsättning för en sådan utveckling är att det finns en reell vilja
hos statsmakterna att skapa en marknad för inhemsk drivmedelsetanol.
Inhemskt producerad drivmedelsetanol bör därför få skattefrihet.

Centerpartiet anser även att fler enskilda människor bör ges tillfälle att på
hel- eller deltid äga och bruka egen jord. Kombinationssysselsättningar och
olika typer av brukningskombinationer är önskvärda och måste underlättas.

Program för förstärkning och beläggning av länsvägnätet

En grundläggande förutsättning för en positiv utveckling av regionalt utsatta
delar i allmänhet och landsbygden i synnerhet är ett bra och fungerande
vägnät. Det är enligt vår mening nödvändigt att länsvägnätet får en rimlig
andel av de ekonomiska resurser som avdelas för investeringar.

För stora delar av vårt land är bilen ofta det enda transportalternativet.
Möjligheterna att utnyttja kollektiva transportmedel är små. Samtidigt får
människor och företag i dessa regioner via skatten solidariskt svara för en
subventionering av kollektivtrafiken. En normalinkomsttagare i dessa
bygder kan få betala ca 2 000 kr. i skatt per år till kollektivtrafiken utan att ha
någon möjlighet att utnyttja denna.

Enligt vår mening måste investeringarna i länsvägnätet få en klar
regionalpolitisk profil för att bl. a. ge de bygder som saknar kollektivtrafik
rättvisare och rimligare förhållanden. Vägverket måste av regionalpolitiska
skäl leva upp till ambitionen i 1979 års trafikpolitiska beslut innebärande att
cirka hälften av investeringsmedlen fördelas till länsvägarna. Under senare
år har riksvägarna fått en allt större andel av de ekonomiska resurserna inom
ramen för en totalt minskande volym för väginvesteringar. Tillgängliga
medel har i allt större utsträckning satsats i stora och dyra vägprojekt.

Ett bra vägnät över hela landet är av vital betydelse för näringslivets
transporter, särskilt skogsindustrins. Sverige exporterar i dag skogsprodukter
för 40-50 miljarder kronor. Avverkningen uppgår till över 60 miljoner

m3. Transportkostnaden är 30-35 kr./m3. Detta betyder att skogstranspor- Mot. 1987/88

terna årligen kostar ca 2 miljarder kronor. Ett bra vägnät gynnar över huvud A29

taget den befintliga företagsamheten och förbättrar t. ex. möjligheterna för
turistnäringen.

Mot denna bakgrund anser vi att en omfördelning av ekonomiska resurser
för investeringar i vägnätet måste ske. En större del måste komma
länsvägnätet till godo. En upprustning av detta vägnät har stor betydelse för
att förbättra infrastrukturen i regionalt utsatta landsdelar. Ett program för
förstärkning och beläggning av återstående grusvägar i länsvägnätet bör därför
tas fram. En sådan satsning skulle samtidigt visa en vilja från samhällets sida
att förbättra förhållandena i utsatta regioner. Den skulle bidra till att skapa
optimism och framtidstro hos människorna i nu hårt drabbade orter och vara
till nytta för hela landet.

De ovan beskrivna insatserna är exempel på generella och långsiktiga
insatser som skulle komma hela landet till del. Samtidigt skapas förutsättningar
som medför att behovet av ”åtgärdspaket” - av den typ den
föreliggande propositionen representerar - minskar. ”Paketen” är dyra men
får samtidigt begränsade effekter för den långsiktiga utvecklingen för landet i
dess helhet.

Anslagsfrågor m. m.

Vi kommer nedan att ta upp vissa anslagsfrågor m. m. med anledning av de
förslag som läggs i proposition 1987/88:64 under skilda huvudtitlar.

Mindre högskolor

Centerpartiet har i annat sammanhang yrkat på att 50 milj. kr. skall anvisas
till de mindre högskolorna för stöd till regionalpolitisk! betingad högre
utbildning och forskning. Goda möjligheter att bedriva forskning och högre
utbildning i landets olika delar utgör en viktig del i strävandena att
åstadkomma en balanserad regional utveckling. En uppdelning, där några få
orter i landet svarar för forskning och utveckling, måste motverkas. Även ur
forskningspolitiska synpunkter är det angeläget att hela landets kreativa
förmåga tas till vara.

Från centerpartiets sida har vi tidigare pekat på behovet av att den högre
utbildningen vid de mindre högskolorna också kan kompletteras med
forskning. De mindre högskolorna bör upprätta forskningsprogram. Vidare
måste professurer kunna inrättas när en tillräcklig forskningsbas finns.

Redan i dagsläget finns en utveckling enligt de riktlinjer som vi skisserat.

Som exempel kan nämnas högskolan i Karlstad. Där är inte mindre än tretton
professorer för närvarande verksamma. Det är ofta kommunala organ och
banker som finansierar dessa forskningsverksamheter. Det är självfallet
välkommet att externa medel på detta sätt ställs till den högre utbildningens
och forskningens förfogande. Det är dock lika viktigt att staten tar sitt
ekonomiska ansvar för att utveckla forskningen vid de mindre högskolorna.

Detta är av stor betydelse för att de mindre högskolorna skall kunna

utvecklas till regionala utvecklingscentra och få fasta resurser. Resurser som 13

kan utnyttjas som en bas för insatser att utveckla den region högskolan är Mot. 1987/88
belägen i. A29

Bergslagens tekniska högskola

I proposition 1987/88:64 tas vidare ett av de mera framtidsinriktade
projekten för Bergslagens utveckling upp - dvs. Bergslagens tekniska
högskola (BTH). Detta projekt är ett bra exempel på en s. k. nätverkshögskola.
Projektet är också ett utmärkt exempel på den samverkan som kunde
genomföras i regionstyrelsernas regi. Avskaffandet av regionstyrelserna
skapar betydande svårigheter att i fortsättningen få en fungerande ledningsorganisation
för BTH.

En möjlighet att skapa en ny fungerande ledningsorganisation är att
förändra Bergslagsdelegationens roll och uppgifter. Delegationen är i
dagsläget ett temporärt organ och som sådant ingen lösning på problemet
med BTH:s ledningsorganisation. Delegationen saknar också i nuvarande
form en naturlig anknytning till högskoleväsendet.

Enligt vår mening bör dock Bergslagsdelegationen bli ett organ av mera
permanent karaktär bl. a. med tanke på behovet av samordnade och
offensiva insatser för att utveckla Bergslagen. Delegationen skulle då kunna
överta ansvaret för Bergslagens tekniska högskola och samtidigt tillföras
resurser för detta ändamål i form av tjänster, förlagda till regionen, men
replierande på berörda universitet.

Det är angeläget att frågan om ledningsorganisationen för BTH-projektet
löses innan regionstyrelsema avskaffas den 1 juli 1988. Detta är nödvändigt
för att kunna fullfölja och intensifiera insatserna för att vidareutveckla
projektet ”Bergslagens tekniska högskola”. Regeringen bör därför snarast
återkomma till riksdagen med ett förslag av denna innebörd.

Kultur

I proposition 1987/88:64 föreslås vidare att 6 milj. kr. skall satsas på
kulturprojekt i Bergslagen resp. Jämtlands län. Regeringen avser att uppdra
åt Bergslagsdelegationen och länsstyrelsen i Jämtland att svara för viss
verksamhet på kulturområdet.

1974 års kulturpolitiska beslut innebar att landstingen tilldelades en
betydelsefull roll på kulturområdet. Enligt vår mening bör därför även resp.
landsting och primärkommunerna i Bergslagen, vid sidan av Bergslagsdelegationen
och länsstyrelsen i Jämtlands län, kunna få del av dessa medel. De
avsatta medlen bör därför även kunna utnyttjas som projektstöd till resp.
landsting och primärkommunerna i Bergslagen.

Särskilda skogsvårdsinsatser i norra Sverige

I propositionen föreslås att 22 milj. kr. anvisas för särskilda skogsvårdsinsatser.
Dessa medel bör enligt vår mening i sin helhet användas som stöd till
skogsvård och till investeringar i skogsbilvägar inom det enskilda skogsbru

ket. Ingen ytterligare administrativ uppbyggnad får komma till stånd med Mot. 1987/88
dessa medel. \29

Förstärkning av arbetsförmedlingarna i Bergslagsregionen

I propositionen föreslås att arbetsförmedlingarna i Bergslagsregionen skall få
20 nya tjänster till en kostnad av 9 milj. kr. Vi motsätter oss inte den regionala
förstärkningen men anser att den bör finansieras genom en neddragning av
de centrala resurserna på arbetsmarknadsverket.

Satsning på mineral- och prospekteringsverksamhet i
Bergslagen

Det krävs enligt vår mening åtgärder som skapar förutsättningar för en
utveckling av gruvnäringen i Bergslagen. Enligt den strukturplan, som SS AB
tidigare har redovisat, skall gruvan i Grängesberg läggas ned. I proposition
1987/88:25 föreslogs att gruvan skulle överföras i direkt statlig ägo, och
finansiellt skapades förutsättningar för en fortsatt drift av gruvan till 1991 då
gruvan enligt regeringens förslag skall vara avvecklad - genom ett
aktieägartillskott på 200 milj. kr.

Det statliga gruvbolaget bör enligt vår mening inte vara ett avvecklingsbolag
utan ett ”utvecklingsbolag”. Bolaget bör ges reella möjligheter skapa
förutsättningar för att bibehålla och stärka gruvnäringen i Bergslagen.

Bolaget bör därför få ansvar för att kunskap och kompetens inom mineraloch
prospekteringsområdet i Bergslagen bibehålls. En av de största riskerna
som Sverige står inför är att kunskap och kompetens försvinner genom att
gruvhanteringen dras ned i så stor omfattning. Vi anser därför att 9 milj. kr.
bör anvisas till gruvbolaget för insatser inom mineral- och prospekteringsområdet
i syfte att långsiktigt bibehålla möjligheterna att bedriva gruvbrytning i
Bergslagen.

Hemställan

Med anledning av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar hemställa att regeringen snarast återkommer
till riksdagen med förslag om ytterligare infrastrukturella insatser
i samtliga regionalpolitisk! prioriterade områden i enlighet med
riksdagens regionalpolitiska beslut vid 1986/87 års riksmöte (AU
1986/87:13),

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om småföretagsamhetens betydelse för en
utveckling av näringsstrukturen i regionalt utsatta områden,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförs om resurser till den pågående landsbygdskampanjen.

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till
ett utvecklingsprogram för landsbygden enligt de riktlinjer som anförs

i motionen, 15

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa att riksdagen
föreläggs ett program för förstärkning och beläggning av grusvägar
inom länsvägnätet i enlighet med vad som anförs i motionen,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om de mindre högskolornas roll som
utvecklingscentra i den egna regionen,

7. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till
förändring av Bergslagsdelegationens roll och uppgifter och en ny
ledningsorganisation för Bergslagens tekniska högskola i enlighet med
vad som anförs i motionen,

8. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget för budgetåret 1987/88
anvisa 6 000 000 kr. för kulturprojekt i Bergslagen och Jämtlands län
att utnyttjas enligt de riktlinjer som anges i motionen,

9. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget för budgetåret 1987/88
anvisa 22 000 000 kr. för särskilda insatser i skogsbruket i norra
Sverige enligt de riktlinjer som anges i motionen,

10. att riksdagen beslutar att personalförstärkningarna av arbetsförmedlingarna
i Bergslagen skall finansieras genom en neddragning av
arbetsmarknadsverkets centrala resurser i enlighet med vad som
anförs i motionen,

11. att riksdagen beslutar att till statliga gruvbolaget (SSAB gruvor
AB) på tilläggsbudget för budgetåret 1987/88 anvisa 9 000 000 kr. för
insatser inom mineral- och prospekteringsområdet i Bergslagen i
enlighet med vad som anförs i motionen,

12. att riksdagen beslutar att på inhemska råvaror producerad
drivmedelsetanol skall vara skattefri.

Stockholm den 17 december 1987

Mot. 1987/88
A29

Börje Hörnlund (c)

Kersti Johansson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Görel Thurdin (c)

Jan Hyttring (c)

Ingvar Karlsson (c)
i Bengtsfors

Gunnar Björk (c)

Kerstin Göthberg (c)

Ivar Franzén (c)

Elving Andersson (c)
Rosa Östh (c)

Karl Boo (c)

Britta Hammarbacken (c)
Larz Johansson (c)

gotab Stockholm 1988 14181

16