med anledning av prop. 1987/88:64 om särskilda regionalpolitiska insatser i delar av Bergslagen och norra Sveriges inland

Motion 1987/88:A27 av Börje Hörnlund och Karin Israelsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :A27

av Börje Hörnlund och Karin Israelsson (c)

med anledning av prop. 1987/88:64 om särskilda
regionalpolitiska insatser i delar av Bergslagen och
norra Sveriges inland

Regeringen har under de senaste åren kraftigt stimulerat och prioriterat de
mest expansiva regionerna till men för såväl de stora tätorterna som för
landet i övrigt. Regeringspolitiken har tagit sikte på att gynna storföretagen
på småföretagens bekostnad. Regeringens politik leder till att minst tre
fjärdedelar av vårt land steg för steg utarmas. Regeringens proposition
1987/88:64 om regionalpolitiska insatser i delar av Bergslagen och norra
Sveriges inland ändrar tyvärr inte regeringens färdriktning. Merparten av
insatserna går till storföretaget ASEA medan ca 50-talet av de mest regionalt
utsatta kommunerna i princip blir lottlösa.

Enligt centerpartiets mening måste hela regeringspolitiken läggas om. Det
är nödvändigt med en helhetssyn där samtliga departement visar en
regionalpolitisk medvetenhet i sina förslag. På bl. a. näringspolitikens,
sysselsättningspolitikens, trafikpolitikens, bostadspolitikens, skattepolitikens
och utbildningspolitikens områden måste det ske en helt annan
regionalpolitisk samordning. Från 1982 fram till i dag kan man nästan få den
uppfattningen att det inom regeringskansliet sitter någon dold samordningsgrupp
för koncentration. Nödvändigheter av s. k. regionalpolitiska paket är i
sig beviset på att regeringspolitiken i stort utelämnar huvuddelen av vårt land
i det ordinarie budgetarbetet.

Inlandspaketet

Västerbottens inland måste räddas. Med ett förslag med den titeln uppvaktade
10 inlandskommuner från Västerbotten finansministern samt industriministern
under det gångna året. I det väl genomarbetade förslaget hade dessa
kommuners företrädare med sin lokala erfarenhet samlat åtgärder som de
ansåg vara helt nödvändiga att omedelbart sätta in.

Bakgrunden till detta unika arbete var den prekära situation kommunerna
befinner sig i. Den fortsatta utflyttningen från en redan hårt drabbad
utflyttningsbygd måste hejdas med stor bestämdhet nu om inte bygderna
skall ödeläggas inom de närmaste årtiondena.

Länets TCO-distrikt har tagit fram ett än mer omfattande program som
distriktet anser är helt nödvändigt om inte inlandet skall utarmas.

Det var därför med stor förväntan den aviserade propositionen med de
speciella satsningarna emotsågs. Besvikelsen blev stor när man fann att

Mot. 1987/88
A27

Jord- och skogsbruk

Regeringens proposition berör också länets jord- och skogsbruk. I en
fempartiuppvaktning från länet för jordbruksminister Mats Hellström framfördes
att Västerbottens jordbruk befinner sig i en mycket bekymmersam
situation. I uppvaktningen föreslogs en rad åtgärder både på kort och lång
sikt. Vi förutsätter att jordbruksdepartementet i propositionen bereder de
förslag som riksdagspartierna i länet ställt sig bakom i positiv anda.

Det finns en rad åtgärder som borde vidtas för att behålla jordbruksnäringen
i inlandet. En levande landsbygd där turismen ingår som en näringsgren
måste innehålla ett jordbruk som skapar öppna landskap och ett befolkningsunderlag
som tillförsäkrar god service och mänskliga kontakter.

Även de försvarspolitiska aspekterna måste vägas in i detta sammanhang.
Genom att till jordbruket tillskapa kombinationssysselsättningar genom
ökade glesbygdsstödsinitiativ kan bärkraftigt underlag skapas. Det är
utomordentligt viktigt att såväl jordbrukets Norrlandsstöd som glesbygdsstödet
kraftigt uppräknas.

Enskilda skogsbrukare har under flera generationer på ett ansvarsfullt sätt
skött avverkningarna inom de fjällnära skogarna. Vi anser därför att enskilt
skogsbruk ej skall underkastas speciella restriktioner i fjällnära skog.
Skogsvårdsstyreisen har tillsynsansvar enligt skogsvårdslagen. Enligt vår
mening är detta tillräckligt för enskilt ägda fastigheter.

Enskilda skogsägare har en långvarig erfarenhet och en detaljerad
kunskap om sina marker. De har, genom sitt tidigare agerande, visat att
hoten mot de miljö- och naturvärden som den fjällnära skogen representerar
inte kommer från dem.

22 milj. kr. till skogsbruket

De insatser som aviseras i propositionen inskränks till ett marginellt
resurstillskott om totalt 22 milj. kr. sammantaget för de kommande tre
budgetåren till skogsstyrelsen. Medlen är destinerade till skogsbruket i
Västerbottens inland.

Vi anser att de medel som avdelats i sin helhet bör styras till det enskilda
privatskogsbruket. Enskilda skogsbrukare bör efter samråd med skogsvårdsstyrelsen
kunna erhålla direkt ekonomiskt stöd när det gäller skogsvårdsinsatser.
Medlen bör också kunna användas till väggbyggen. Vi anser att
skogsvårdsstyrelsens nuvarande administrativa resurser är till fyllest för att
administrera detta marginella tillskott.

regeringens åtgärder var kraftlösa och att de på inget sätt gått kommunerna
och TCO-distriktet till mötes.

Vi föreslår därför att regeringen i ordinarie budget eller i ett nytt förslag till
vårriksdagen tillser att i första hand de förslag som upptagits i kommunernas
inlandspaket kommer till utförande.

17

Jordförvärvslagen

På Europarådets initiativ pågår fram till 1990 kampanjen Landsbygd 90 som
har kampanjnamnet ”Hela Sverige skall leva”.

Jordförvärvslagen ändrades i våras i riktning mot att juridiska personer
(bolag) får större möjligheter att förvärva skogsmark. Träförädlande bolag
har därvid visat stort intresse för fastigheter med höga skogsförråd. De
värderas i princip som rotposter, och genom att helt andra beskattningsregler
gäller för juridiska personer kan inte privatpersoner och framför allt inte
självverksamma jord- och skogsbrukande personer vara med i den uppkomna
prisbilden. De skatteregler som gäller för enskilda jord- och skogsbrukare
gör helt enkelt att de kommer i en sämre konkurrenssituation. Jord- och
skogsbruket är grunden för en levande landsbygd. Den nu uppkomna
situationen rimmar illa med kampanjen ”Hela Sverige skall leva”. Vi föreslår
att jordförvärvslagen omarbetas så att aktivt brukande och boende på
fastighet eller också i bygden gynnas och att juridiska personer ej tillåts
förvärva jord- och skogsbruksfastigheter.

Ett särskilt observandum är de effekter som ett stigande marknadsvärde
kommer att få på kommande fastighetstaxeringar. Det är inte rimligt att
självverksamma jord- och skogsbrukare skall drabbas av höjda taxeringsvärden
på grund av de priser som pressas fram på fastigheter genom de olika
skatte- och avskrivningsregler som gäller för enskilt ägande contra ägande av
juridiska personer.

Jordförvärvslagen bör därför ändras så att endast enskilda personer får
möjligheter att förvärva jord- och skogsmark. Och då i rangordning till
förmån för de som är beredda att bosätta sig på fastigheten eller i orten. En
sådan lagändring skulle vara en god hjälp till en positiv landsbygdsutveckling
och väl ligga i linje med kampanjen ”Hela Sverige skall leva”.

Industrisatsningar

Västerbottens inland har under de senaste åren genomgått stora förändringar
i sin industristruktur. Främst genom de många nedläggningarna av gruvor
har kommunerna åsamkats stora förluster av arbetstillfällen.

De blygsamma åtgärder som föreslås av regeringen för att ersätta dessa
arbetstillfällen är verkligen inte tillräckliga.

Det är mycket märkligt att de satsningar som gjorts i Göteborgs och
Malmöregionerna och nu görs till ASEA inte får sin motsvarighet i vårt län.
Västerbottens inland har också hårt drabbats av strukturförändringar. Inte
bara akut utan under en längre följd av år. Stekenjokkgruvans nedläggning
ger i propositionen inte några pengar. Regeringen talar endast om att ett
godtagbart projekt måste presenteras.

Västerbottens läns inland kräver att det orättvisa systemet med sänkta
arbetsgivaravgifter i Norrbotten förändras så att man i stället använder
stödområdesindelningen som underlag för en sådan sänkning. Det är inte
rimligt att t. ex. Luleå har sänkta arbetsgivaravgifter medan Västerbottens
inland inte får del av sänkningen. I inlandet föreligger verkligen behovet
medan Luleå klarar sig utan avgiftssänkning.

Vi vill också peka på vad centern föreslagit om att en del av vattenkrafts- Mot. 1987/88

vinsten skall stanna i vattenkraftskommunerna. Ett sådant beslut om att ett A27

visst örestal per Kw skulle stanna i våra inlandskommuner skulle betyda att
de på egen hand kunde klara många av sina problem.

Även zonindelningen av persontransportstödet bör ändras. Vidare måste
tillämpningen av persontransportstödet ses över.

Det måste vara möjligt för en egenföretagare i Västerbottens inland att på
ett enkelt sätt utnyttja denna stödform.

Bensinskatten

En höjning av bensinskatten drabbar ett län med stora avstånd som
Västerbotten hårt. Vi föreslår därför att höjningen av bensinskatten avvisas.

Kommunikationer

De långa avstånden i Västerbottens inland medför stora regionalpolitiska
problem. Långa fraktvägar med dyra transporter och en dåligt fungerande
järnvägstrafik medför att det krävs speciella insatser för att neutralisera dessa
förhållanden.

Standarden på vägarna har under det senaste årtiondet kunnat förbättras
med hjälp av de beredskapsmedel som anslagits för vägförbättringar. Dessa
medel har nu i det närmaste dragits in och ersatts av det s. k. bärighetspaketet.
De medel som anslagits till detta ändamål har dock inte kommit inlandet
till del utan gått till två tätortskommuner vid kusten. Minskade anslag
drabbar hårt de entreprenadföretag som är etablerade i inlandet.

Dessa företag befinner sig i kris, och om ingenting görs kommer denna
yrkeskategori att kraftigt krympa i inlandet. Detta är förödande för
utvecklingen och för tron på framtida satsningar. Det blir svårt att i framtiden
finna människor som är villiga att satsa på att bli entreprenörer i dessa trakter
med den politik som för närvarande förs.

Arbeten har pågått på den s. k. Giltjaurvägen mellan Sorsele och Slussfors
under det senaste halvåret. Tyvärr finns det inte längre medel för att fortsätta
upprustningen av denna livligt trafikerade väg. I Sorsele kommun finns för
närvarande inga vägbyggen på gång under denna vinter.

Detta öde delas av flertalet av inlandets kommuner. Vi kräver därför ett
program för förstärkningar och beläggning av länsvägnätets grusvägar. För
närvarande finns det vägobjekt för omkring 126 miljoner som inlandet
snabbt borde få.

SJ:s roll i regionalpolitiken måste också bestämmas. Sov- och liggvagnsförbindelser
till centralorterna i inlandet saknas i dag, men det finns stort behov
härav, om turismen skall kunna utvecklas.

Godstransporter via järnväg måste utnyttjas i större utsträckning än vad
som sker i dag. Dåligt försäkringsskydd, brist på transportvagnar och allmänt
dålig information har bidragit till att SJ inte utnyttjas på ett optimalt sätt.

Propositionen tar inte upp Gunnarns flygfält vilket är att beklaga. För
Västerbottens turism är en satsning på direktflyg från Gunnarn till Arlanda
och Europas storstäder intressant.

Avslutningsvis vill vi påpeka att det hopp om ordentliga satsningar som de Mot. 1987/88

boende i Västerbottens inland trott på inte har uppfyllts. Besvikelsen på A27

regeringen är därför stor.

Tydligen har den negativa befolkningsutvecklingen och de svåra strukturomläggningarna
som drabbat inlandet inte på något sätt berört nuvarande
regering.

De stora satsningarna sker i de mera befolkningstäta områdena. Västerbottens
läns inland får lida av att Umeåregionen har en god utveckling.

Länssiffroma ser bra ut. Umeåregionens utveckling hjälper dock på intet sätt
Västerbottens inland.

För att rädda Västerbottens inland krävs

- att jordförvärvslagen ändras så att enskilda får bättre möjlighet att förvärva
jord- och skogsmark och att därvid juridiska personer förbjuds förvärva
skogsmark

- att de enskilt ägda fjällnära skogarna får brukas med de regler som finns i
dagens skogsvårdslag

- att Norrlandsstödet för jordbruket uppräknas och att glesbygdsstödet
uppräknas

- en rättvis fördelning av ekonomiska medel för att klara den industristrukturförändring
som Västerbottens inland genomgår

- att väganslaget ur beredskapsmedel ökas för inlandsvägarna

- att frågan om Gunnarns flygfält slutligen avgörs

- att satsningarna på inlandsjordbruket ges en inriktning med sikte på att
klara ett beredskapsläge

- att SJ satsar på sov- och liggvagnsförbindelser till centralorterna i
Västerbottens inland

- att persontransportstödets administration förenklas och att zonindelningen
förändras så att det gynnar inlandsföretagens behov

- att stödområde A får en sänkning av arbetsgivaravgiften på samma sätt som
Norrbottens län.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts av satsningar för att rädda Västerbottens inland.

Stockholm den 15 december 1987

Börje Hörnlund (c) Karin Israelsson (c)

20

gotab Stockholm 1988 14180