med anledning av prop. 1987/88:64 om särskilda regionalpolitiska insatser i delar av Bergslagen och norra Sveriges inland

Motion 1987/88:A26 av Börje Hörnlund m. fl. (c, m, fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :A26

av Börje Hörnlund m. fl. (c, m, fp)

med anledning av prop. 1987/88:64 om särskilda
regionalpolitiska insatser i delar av Bergslagen och
norra Sveriges inland

Utflyttningen från landsbygden och mindre tätorter till framför allt storstadsregionerna
har ökat kraftigt under senare år. Allt fler talar i dag om att en
levande landsbygd är en nödvändig del i en positiv samhällsutveckling. Alla
har, vare sig man växer upp på landsbygden eller i en stad, rätt till arbete,
utbildning, service och en god miljö.

Genom Europarådets försorg har en landsbygdskampanj startats som skall
pågå under 1987 och 1988.

I Sverige har myndigheter och folkrörelser gemensamt gått ut i en kampanj
”Hela Sverige skall leva” med syfte att sprida information om landsbygdens
utvecklingsmöjligheter. I arbetet bör ingå att stimulera och konkret stödja
nya utvecklingsprojekt samt mobilisera människor att ta initiativ till åtgärder
för att utveckla landsbygden. Myndigheternas del i kampanjen benämns
”Landsbygd 90” och samordnas av glesbygdsdelegationen. Officiellt innehar
industriministern ledningen av kampanjen.

Industriministern och andra regeringsföreträdare har vid upprepade
tillfällen understrukit vikten av att stödja landsbygdsutvecklingen. Miljöoch
energiministern har t. o. m. framhållit att vi har ett ”historiskt tillfälle
just nu” att ändra vår inriktning på politiken för ett flertal områden och slå
vakt om landsbygdens miljö och utvecklingsmöjligheter. De positiva uttalandena
har dock inte följts upp av några konkreta insatser. I stället läggs många
förslag som utarmar landsbygden. Regeringen måste nu inse att ord också
måste följas av åtgärder som främjar landsbygdens utveckling.

I proposition 1987/88:64 om särskilda regionalpolitiska insatser i delar av
Bergslagen och norra Sveriges inland tas bl. a. upp utbildning och kultur i ett
regionalpolitisk! perspektiv. Föredraganden framhåller bl. a. att gemensamt
för praktiskt taget alla kommunerna i de aktuella områdena är att en stor
andel av invånarna har en kort utbildning. Samtidigt innebär ofta en
vuxenutbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen att man
tvingas flytta från sin hembygd.

Det saknas i dagsläget en specialutbildning som är anpassad till de
möjligheter som finns för att åstadkomma en positiv utveckling på landsbygden.
Det krävs kvalificerad kunskap och kompetens på flera områden om
man skall kunna få bra utkomst. Många gånger ställs krav på kombinationssysselsättningar
om en god försörjning skall kunna säkerställas.

En outnyttjad resurs i dessa sammanhang är folkhögskolorna. Över hela

landet, inte minst i propositionen aktuella regioner, finns ett stort antal Mot. 1987/88

folkhögskolor som skulle kunna få en central roll för ansvaret att utveckla A26

landsbygden. Tillsammans med skogsbruks-, lantbruks- och lanthushållsskolorna
skulle folkhögskolorna kunna bli en resurs för att ge landsbygdsbefolkningen
en efter landsbygdens behov anpassad utbildning. Folkhögskolorna
skulle genom satsningar på lokala projekt och genom att tillhandahålla en
efter lokala behov anpassad studieverksamhet på ett aktivt sätt kunna bidra
till att främja utvecklingen på landsbygden. De folkhögskolor vilka har ett
aktivt intresse för att ordna sådana projekt bör hos skolöverstyrelsen kunna
ansöka om medel för detta ändamål.

Möjligheterna att starta en utbildning vid folkhögskolorna anpassad till de
särskilda krav en positiv utveckling av landsbygden ställer är vidare beroende
av vilka möjligheter de studerande har att finansiera sitt uppehälle. Enligt vår
mening bör denna utbildning kunna jämställas med sedvanlig arbetsmarknadsutbildning
som syftar till att ge den studerande en yrkesutbildning. För
närvarande utgår utbildningsbidrag till personer som deltar i arbetsmarknadsutbildning
eller är inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut. Utbildningsbidrag
består av dagpenning och särskilda bidrag i form av resekostnadsersättning,
traktamente m. m.

Vi anser att en förändring av gällande regler för att komma i åtnjutande av
utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen därför bör ske. Reglerna
bör ändras så att de som studerar inom sådana lokala projekt resp. en efter
landsbygdens behov anpassad yrkesutbildning vid en folkhögskola skall
kunna erhålla utbildningsbidrag enligt samma grunder som deltagare i
reguljär arbetsmarknadsutbildning.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om
folkhögskolekurser för lokala projekt och yrkesutbildning för landsbygdens
behov i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till
ändring av reglerna för utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen
innebärande att studerande vid folkhögskolor under vissa
villkor i enlighet med vad som anförs i motionen skall bli berättigade
till utbildningsbidrag.

Stockholm den 17 december 1987
Börje Hörnlund (c)

Anders G Högmark (m) Elver Jonsson (fp)

Pär Granstedt (c) Jan-Erik Wikström (fp)

Hans Dau (m)

15