med anledning av prop. 1987/88:52 om beskattning av naturaförmåner, m. m.

Motion 1987/88:Sk15 av Gullan Lindblad och Birger Hagård (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Skl5

av Gullan Lindblad och Birger Hagård (m)

med anledning av prop. 1987/88:52 om
beskattning av naturaförmåner, m. m.

Den socialdemokratiska uppfinningsrikedomen när det gäller nya skatteobjekt
tycks vara outtömlig. Därom vittnar föreliggande proposition.

Svenska folket är redan alldeles för hårt beskattat. Den viktigaste åtgärden
på skatteområdet borde vara en generell sänkning av skattetrycket och
en kraftig marginalskattesänkning. En sådan skattesänkning skulle innebära
ökad valfrihet för varje människa och ett minskat behov av särskilda
avdragsmöjligheter eller subventioner. 1 avvaktan på ett skattesänkningsförslag
enligt ovan — vilket tycks vara en orimlighet under en socialdemokratisk
regering — anser vi att de få möjligheter till skattefrihet, som för
närvarande finns, bör kvarstå.

I denna motion vänder vi oss särskilt mot två nya skatter, som vi finner
speciellt anmärkningsvärda: Beskattning av löntagares förmåner av subventionerade
motionsaktiviteter och Avdragsförbud för viss hälso- och sjukvård.

Friskvård motarbetas

Förebyggande åtgärder och friskvård har varit begrepp som genomsyrat
senare års utredningar och lagstiftning på hälso- och sjukvårdsområdet.
Den föreliggande propositionen är uppseendeväckande därför att den direkt
motverkar friskvård och motionsaktiviteter, som kan förebygga och
bota vissa sjukdomar.

En företagsläkare har i anledning av propositionen tillskrivit riksdagens
ledamöter. Ur hans brev saxar vi följande:

Det är med förvåning och oro, för att inte säga upprördhet, som jag erfarit
att det föreligger planer på att beskatta löntagares förmåner av subventionerade
motionsaktiviteter...

Jag har under mina 15 år som läkare på Karolinska sjukhuset arbetat med
avigsidorna av vad vår s. k. vällevnad kan leda till. I min nuvarande verksamhet
ser jag dessa sjukdomar i sina tidigare, ofta botbara stadier. Jag har
många gånger sett, hur personer med arbetsrelaterade besvär från rörelseapparaten,
med övervikt, högt blodtryck eller med förhöjda blodfetter fått
sina symptom att minska eller försvinna, efter det att de börjat motionera i
någon form. Det är dock inte lätt att förändra sina levnadsvanor. Att då
kunna rekommendera subventionerade motionsaktiviteter kan ofta vara
det som utgör skillnaden mellan bot respektive fortsatt och förvärrad sjukdom.
Det kommer att kännas bittert varje gång jag i framtiden tvingas åse,
hur en patient går förlorad på grund av ett kortsiktigt beslut i Riksdagen.

För det kan väl inte vara så, att de kronor man anser sig få in till statskassan Mot. 1987/88

genom denna åtgärd betyder mer än människors hälsa? Sannolikt kostar Sk 15

dessa sjukdomar dessutom mer än den uteblivna skatten på de nu aktuella
motionsförmånerna.

Kanske har kritiken mot befarad skatt på motionsaktiviteter varit så stark
att även en skattefrälst socialdemokratisk regering tagit vissa intryck?

Föredragande statsrådet har därför kommit fram till att ”enklare motionsidrott
som kan utövas av i stort sett var och en i direkt anslutning till
arbetstidens början och slut” kan passera som skattefria aktiviteter. ”Golf,
segling, ridning och utförsåkning på skidor bör inte omfattas av skattefriheten”,
medan t. ex. gymnastik, tennis och fotboll tillåts passera skattefritt. —

Det är tydligen inte företagsläkarens syn på lämplig motion i förebyggande
och rehabiliterande syfte, som är utslagsgivande, utan socialdemokratiska
fördomar rörande ”folkliga” resp. ”snobbiga” sportaktiviteter! Nu råkar
det vara så att ridsport är synnerligen lämplig för personer med vissa ryggbesvär.
Det är dessutom en av de få sporter som helt står öppen för och ofta
utövas av kvinnor.

Var finns'rättvisan?

Vilken guldgruva för en författare av tillämpningsföreskrifter kan inte den
föreslagna lagen bli? Godtycket har alla möjligheter att frodas!

Att det inte kan bli tal om någon rättvisa framgår tydligt av propositionen.
En anställd, som arbetar vid ett stort företag som har råd att ha egna
eller hyrda motionsanläggningar ”sorn disponeras i sin helhet av arbetsgivaren
eller en till denne knuten personalstiftelse under minst ett år”, slipper
skatt. Den som arbetar vid ett småföretag, som inte har råd med egna anläggningar
utan i stället erbjuder motionskuponger, som kan lösas in i
sporthallar utanför arbetsplatsen, får skatta för detta. Om företaget betalar
en föreningsavgift för den anställde drabbas denne också av skatteplikt.

Var finns konsekvensen?

Vi anser att alla förekommande motionsaktiviteter bör godkännas som
icke skattepliktig förmån, om hela personalen vid ett företag erbjuds förmånen.

Bestraffning av privatvård

Enligt propositionen skall förmån äv av fri hälso- och sjukvård, tandvård
(utom patientavgiften) samt företagshälsovård vara skattefri.

Regeringens välvilja sträcker sig dock inte längre än till vård, som ges via
den offentliga sektorn eller som i övrigt ”godkänts” för ersättning enligt
lagen om allmän försäkring. En arbetsgivare, som erbjuder sina anställda
vård på privat sjukvårdsinrättning eller betalar särskild försäkringspremie
för att kunna erbjuda sådan vård, drabbas genom att avdrag inte medges för
sådan kostnad. De anställda kommer därmed att drabbas av utebliven vård.

De flesta remissinstanserna har varit starkt kritiska till förmånsbeskattningskommitténs
förslag om vägrad avdragsrätt för vård på privat vårdinrättning.
Men detta hindrar inte regeringen, som anser att avdragsrätt skulle
leda till ”att den offentliga vårdens resurser urholkades och även bidra till

ojämnheter i fördelningen av det totala utbudet av sjukvård”. Förmynderiet Mot. 1987/88

ställs åter i centrum. Regeringen har följt Landstingsförbundets, Kommun- Sk 15

förbundets och LO:s linje. Det är anmärkningsvärt — men inte förvånande
— att LO, som skall företräda sina medlemmars intressen, på detta sätt
direkt motarbetar deras möjlighet att snabbt får vård! Alla, som har någon
kännedom om svensk hälso- och sjukvård i dag, vet att det är långa köer till
viss vård, särskilt till vissa operationer, som starr-, höftleds- och kranskärlsoperationer.
För LO och regeringen är det viktigare med socialistiska principer
än att anställda får möjlighet till snabb vård!

Vi anser självfallet att arbetsgivare skall ha rätt till avdrag för kostnad för
anställdas vård på privat sjukvårdsinrättning resp. försäkringspremie för
sådan vård.

Vi anser även att arbetsgivare skall ha rätt till avdrag för kostnad för
företagshälsovård oavsett om denna uppfyller villkoren för bidrag enligt
förordningen om bidrag till företagshälsovård eller ej. Detsamma gäller
kostnader för rehabilitering och liknande, oavsett om kollektivavtal därom
träffats eller ej.

Hemställan

Med stöd av det ovan sagda rörande beskattning av löntagares förmåner
vad gäller motionsaktiviteter, slopad avdragsrätt för arbetsgivares kostnad
för viss företagshälsovård och vissa rehabiliterande åtgärder samt anställds
vård på privat sjukvårdsinrättning resp. försäkringspremie för sådan vård
hemställer vi

att riksdagen avslår proposition 1987/88:52 i vad avser förslagen
till lag om ändring av kommunalskattelagen, 20 och 32 §§.

Stockholm den 19 november 1987

Gullan Lindblad (m) Birger Hagård (m)

8