med anledning av prop. 1987/88:52 om beskattning av naturaförmåner, m. m.

Motion 1987/88:Sk14 av Knut Wachtmeister m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Skl4

av Knut Wachtmeister m. fl. (m)

med anledning av prop. 1987/88:52 om
beskattning av naturaförmåner, m. m.

I proposition 1987/88:52 föreslås ändringar i beskattningen av naturaförmåner.
Förmånerna skall ur skattesynpunkt delas upp i två grupper: personalvårdsförmåner
och övriga naturaförmåner.

Personalvårdsförmåner skall enligt förslaget i princip vara avdragsgilla
hos arbetsgivaren och skattefria hos den anställde, medan övriga naturaförmåner
skall vara skattepliktiga hos den anställde. För att minska gränsdragningsproblem
föreslås sammanlagda förmåner till högst 600 kr. per anställd
vara skattefria. I detta belopp får dock inte inräknas förmåner som bestäms
enligt schablon.

För sjukvårdsförmåner skall speciella regler gälla.

Förutom de nuvarande reglerna att arbetsgivaren skall betala in preliminär
A-skatt och arbetsgivaravgift föreslås i propositionen att arbetsgivarens
skyldighet att i kontrolluppgift ange att förmån har utgått skall vidgas till att
också ange värdet på den förmån som utgått.

De ändrade reglerna om beskattning av naturaförmåner får långtgående
praktiska konsekvenser, inte minst genom att naturaförmåner i ökad utsträckning
skall beläggas med preliminärskatt och socialavgifter. Att värdera
varje förmån och i en uppbördsdeklaration redovisa alla naturaförmåner
innebär ett betydande merarbete för arbetsgivaren. Redan nu tar uppbörden
av skatter och avgifter betydande resurser i anspråk ute i företagen. Den
nu föreslagna förändringen kommer att ytterligare öka företagens kostnader
för skatte- och avgiftsadministration. Att skjuta över skatteadministrativa
kostnader från staten till företagen innebär en form av ”dold” avgiftsskärpning.

Den föreslagna lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1988, trots att
den nya lagen sannolikt inte föreligger i Svensk författningssamling (SFS)
vid årsskiftet. Företagens möjligheter att i tid anpassa sina rutiner till den
nya lagstiftningen är näst intill obefintliga. Lagstiftning skall inte ske i hast.
Konstitutionsutskottet har hårt kritiserat ett lagstiftningsarbete som kännetecknas
av för sent framlagda propositioner och lagar som träder i kraft,
innan lagtexten publicerats i SFS.

I de fall schabloner för förmåner icke kan tillämpas skall arbetsgivaren
enligt propositionen värdera förmånerna. Riksskatteverket har redan i sitt
remissyttrande över förmånsskattekommitténs slutbetänkande (Ds Fi
1986:27) ifrågasatt förslaget på följande sätt: ”Det är ett berättigat krav
både från skattemyndigheterna och de skattskyldiga att få veta hur frågor
på detta skatteområde skall hanteras. Principerna för skatteplikt respektive

skattefrihet inom förmånsområdet bör ges i lagstiftning — så ock för värde- Mot. 1987/88

ring och uppgiftsskyldighet.” Sk 14

Det kan vidare ifrågasättas om propositionens förslag att lägga över värdering
av förmåner, dvs. ren myndighetsutövning, från det allmänna på
arbetsgivarna står i överensstämmelse med grundlagen.

I propositionen har man på olika sätt försökt dra klara gränser mellan
personalvårdsförmåner och övriga naturaförmåner. De föreslagna gränsdragningarna
leder ofta till orättvisa resultat och missgynnar systematiskt
den mindre företagsamheten.

Således föreslås i propositionen att motionsaktiviteter, som sker i företagets
egna lokaler eller i en anläggning som i sin helhet hyrs av företaget,
skall behandlas som skattefri personalvårdsförmån, medan motionskuponger
att utnyttjas i från företaget fristående motionsanläggningar skall
beskattas. Förslaget missgynnar anställda i småföretag. Motionskuponger
bör behandlas som personalvårdsförmån, så att inte de anställda i den
mindre företagsamheten får en negativ särbehandling.

Ytterligare en avgränsning mellan motionsverksamhet som skall klassificeras
som personalvårdsförmån och sådan som skall hänföras till övriga
naturaförmåner görs i propositionen. Här föreslås att motionsaktiviteter
som gymnastik, styrketräning, bowling, racketsporter men också lagidrotter
som volleyboll, fotboll och bandy skall kunna hänföras till personalvårdande
förmåner. Däremot skall inte detta gälla golf, ridning, segling och utförsåkning
på skidor. Motiveringarna för denna gränsdragning är synnerligen
svaga och bygger uppenbarligen på förlegat klasstänkande.

Nyttjandet av en arbetsgivaren tillhörig eller på årsbasis hyrd semesterbostad
föreslås bli beskattad efter en jämförelsevis föredelaktig schablonregel.
Disponerar däremot arbetsgivaren semesterbostaden endast under viss
tid av året får inte schablonregeln tillämpas. För en semesterförmån motsvarande
en veckas semester i exempelvis Jämtland kan skillnaden i beskattning
uppgå till både 2 000 och 3 000 kr., beroende på om företaget ägt
semesterbostaden eller om denna endast hyrts för viss del av året. Återigen
är det i första hand de anställda på små och medelstora företag som missgynnas
genom de föreslagna bestämmelserna. Som vanligt missgynnas också
fåmansföretagare. Motiveringen i detta senare fall är kontrollproblem.

I propositionen föreslås att värdering av bostadsförmån lämnas oförändrad.
Vidare heter det att preliminärbeskattningen förbättras genom att särskilda
riktvärden bestäms för olika områden i riket, som är väsentligen
enhetliga i fråga om boendekostnader. Vidare skall vid preliminärbeskattningen
det lägsta av nämnda genomsnittsvärden reduceras med 10%, om
bostaden är belägen utom tätort och närmaste omgivning.

Olika värderingar av bostadsförmån kan således komma att tillämpas vid
preliminärbeskattningen och vid taxeringen. Orsaken härtill anges vara att
värdet av en bostad påverkas av många olika faktorer — läge, storlek,
standard, byggår etc.

1 propositionen har lagrådets kritik beaktats. Riktvärdena kan komma att
differentieras i något större utsträckning än vad som ursprungligen föreslagits.
I det praktiska arbetet kan dock förenklingssträvanden från skattemyndigheterna
ta överhanden och schabloniseringen bli så grov att framför 3

allt bostadsförmåner på landsbygden genom preliminärskattevärderingen Mot. 1987/88
kommer att ge upphov till ett överuttag av preliminär skatt och arbetsgivar- Sk 14
avgifter.

Landsbygdens industrier missgynnas av de bestämmelser som gäller vid
värdering av bostadsförmån vid inkomsttaxering. Vid förmånsberäkningen
beaktas inte fullt ut de skillnader som gäller för bostadsförmån i attraktiva
lägen med höga fastighets- resp. lägenhetsvärden och bostadsförmåner med
låga fastighetsvärden utanför tätorter. Taxeringsvärden för fastighet i centralort
och utom tätort brukar uppvisa betydande skillnader. Skillnaderna i
förmånsvärden kan i vissa fall uppgå till så betydande belopp som 5 000—

10 000 kr. Ett sätt att skapa en jämnare bedömning av värdet av bostadsförmån
på landsbygden är att dessa alternativt skall kunna värderas med utgångspunkt
i taxeringsvärdet på samma sätt som nu sker vid beskattning av
jordbrukare. Inte minst ur regionalpolitisk synpunkt är det väsentligt att
förmåner utanför storstadsområden inte missgynnas vid förmånsbeskattningen.

Förmån av fri hälso- och sjukvård skall enligt propositionen alltjämt vara
skattefri. Ersättning för patientavgift vid tandvård skall dock vara skattepliktig.
Vidare föreslås att arbetsgivaren skall ha rätt till avdrag för samtliga
kostnader för anställdas hälso- och sjukvård samt tandvård med undantag
för kostnader som hänför sig till privat sjukvård och som inte ersätts via den
allmänna försäkringen.

De flesta remissinstanser, däribland RSV, har varit kritiska till förslaget
om slopad rätt för avdrag för vård vid privat vårdinrättning. Det föreslagna
ingreppet mot privat sjukvård motiveras enbart av regeringens önskan att
slå vakt om de offentliga sjukvårdsmonopolen. Hur den föreslagna förändringen
kan påverka avsättningar till personalstiftelser och stiftelsernas användning
av avsatta medel har inte belysts i föreliggande förslag.

Sammanfattningsvis kan konstateras att proposition 1987/88:52 innehåller
betydande brister inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt. Propositionens
förslag att arbetsgivare i vissa fall skall värdera naturaförmåns värde innebär
att myndighetsutövning delegeras till ett enskilt företag. Detta bryter
åtminstone mot grundlagens anda. Många av förslagen kommer att leda till
en negativ särbehandling av anställda i mindre och medelstora företag och i
företag som är lokaliserade till landsbygden. I vissa hänseenden innebär
dock propositionens förslag smärre förbättringar. Detta gäller exempelvis
att förmånen av fri uniform och fria arbetskläder skall vara skattefri. Förslaget
att ekiperingsbidrag för arbetskläder fortfarande skall beskattas måste
uppfattas som inkonsekvent och orättvist. Schablontaxeringen av fri semesterbostad
utgör också en förbättring, men kravet att fritidsbostaden
skall vara ägd av företaget eller en företagsstiftelse eller hyrd på årsbasis
innebär en betydande orättvisa framför allt mot anställda i mindre företag.

Regeln om att naturaförmåner som maximalt uppgår till 600 kr. inte skall
beskattas förenklar företagens och myndigheternas arbete.

Slutligen kan inte diskrimineringen i skattehänseende vad gäller privat
sjukvård accepteras.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig lagtext.
4

Hemställan Mot. 1987/88

Sk 14

Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget om arbetsgivares vidgade skyldighet
att betala in preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter för naturaförmån
samt att värdet på naturaförmån av arbetsgivaren skall
anges på kontrolluppgift,

2. att riksdagen avslår propositionens förslag att kostnaden för
sjuk- och hälsovård vid privat sjukvårdsinrättning inte skall berättiga
till avdrag hos arbetsgivaren,

3. att riksdagen beslutar att motionskuponger skall behandlas
som skattefri personalvårdsförmån,

4. att riksdagen beslutar att skattefrihet vad gäller motionsaktiviteter
skall gälla vare sig motionen bedrivs i lokaler som ägs av företaget
eller som bedrivs i hyrda anläggningar vare sig dessa förhyrts för
helt eller del av år,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att motionsidrotter
skall behandlas på ett skattemässigt likvärdigt sätt,

6. att riksdagen beslutar att ekiperingsbidrag skall göras skattefritt
på samma sätt som förmån av fria arbetskläder och fri uniform,

7. att riksdagen beslutar att förmån av fri semesterbostad skall tas
upp till schablonbeloppet 1 000 kr. per vecka — eller för kortare tid
ett belopp proportionellt därav — vare sig semesterbostaden ägs av
företaget eller av personalstiftelse eller den hyrs på hel- eller delårsbasis,

8. att riksdagen beslutar att förmånsvärde för bostadsförmån på
landsbygd skall, om så yrkas, alternativt få beräknas med utgångspunkt
i fastighetens taxeringsvärde på samma sätt som sker vid beräkning
av förmånsvärde vid jordbruksfastighet.

Stockholm den 19 november 1987
Knut Wachtmeister (m)

Bo Lundgren (m) Karl-Gösta Svenson (m)

Ingegerd Troedsson (m) Stig Bertilsson (m)

Margit Gennser (m) Hugo Hege land fm)

Ewy Möller (m)

5