om trafikpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:50)

Motion 1987/88:T90 av Gunnel Jonäng (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:T90

av Gunnel Jonäng (c)

om trafikpolitiken inför 1990-talet
(prop. 1987/88:50)

För Gävleborgs inland och för hela södra och mellersta Norrlands inland är
det utomordentligt angeläget att persontrafiken på norra stambanan inte försämras.

Stambanan har ett mycket stort upptagningsområde. Att hänvisa resenärerna
till matarbussar och flera ombyten för att komma t. ex. till Stockholm
är orimligt. En sådan utveckling är också till nackdel för näringslivet och skulle
därmed medverka till en ogynnsam utveckling av det norrländska inlandet
över huvud taget.

Riksdagen bör ge klart besked om att någon nerdragning av persontrafiken
på norra stambanan ej får ske.

Inget landskap har drabbats så hårt av järnvägsnedläggelser som Hälsingland
i Gävleborgs län. Under senare år har tre järnvägslinjer lagts ner: Bollnäs-Kilafors-Söderhamn,
Bollnäs-Orsa och Ljusdal-Hudiksvall.

Det är en besynnerlig politik som bedrivs i vårt land. Vi arbetar aktivt för
en bättre miljö, vi diskuterar att sänka hastigheten när vi kör bil, av miljöhänsyn.
Samtidigt driver det statliga SJ en rakt motsatt politik, där både personoch
godstrafik läggs över från järnvägen till landsvägen med allt vad det innebär
av luftföroreningar och därav följande försurning, skogsskador och tungmetallförgiftningar.
Enbart bilavgasernas miljökostnader ligger enligt en undersökning
på mellan 1 och 4 miljarder kronor per år. Ökad vägtrafik leder
också till stora kostnader för samhället i form av vägunderhåll och kostnader
för trafikolyckor.

Persontrafiken på Ljusdal-Hudiksvallsbanan lades ner i januari 1985 på
förslag av transportrådet, som dock hoppades att godstrafiken på banan skulle
öka efter nedläggning av persontrafiken. Detta är tyvärr ett exempel på hur
myndigheter lurar människor och förespeglar dem saker och ting, som man
säkert är medveten om att man snart nog kommer att ta ifrån dem. Redan
hösten 1986 upphörde även godstrafiken.

Så går det steg för steg, tills man börjar riva rälsen och därmed sätter punkt
för många människors strävan att behålla en miljövänlig och viktig trafikled.

Mellan Bollnäs och Edsbyn upprätthålls godstrafik som är av stor betydelse
för Ovanåkers många industrier.

Nu har emellertid frågan aktualiserats om upphörande av all godsbefordran
på linjen Bollnäs-Edsbyn. Industrierna i Ovanåker har samfällt uttalat
sin oro över en sådan utveckling.

De har behov av banan. Edsbyverken har satsat på stickspår. NordanåTrä
i Alfta kör 120 stora dubbelvagnar per år med järnväg. I Alfta kan de använda 1

Mot.

1987/88

T90-94

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr T90-94

Mot. 1987/88
T90

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för att någon nerdragning av persontrafiken
på norra stambanan ej får ske,

2. att riksdagen uttalar sig för att godstrafiken Bollnäs-Edsbyn skall
upprätthållas.

Stockholm den 1 februari 1988
Gunnel Jonäng (c)

egen truck för lastning av vagnarna. Östanåsågen omsätter 25 miljoner kr.
De kör 80 % av produkterna på järnväg. Mycket går vidare till Italien och
Västtyskland. De är helt beroende av järnvägstrafiken.

Ovanåkers kommun har med skärpa markerat att man inte accepterar en
nedläggning av godstrafiken. Detta krav bör riksdagen stödja.

För Ljusdal-Hudiksvallsbanan arbetar ”Dellenbanans vänner” som kör
turisttrafik på sommaren vilket bl. a. är en skönhetsupplevelse av stora mått.

Dellenbanan - järnvägen Ljusdal-Hudiksvall - fyller 100 år i år och särskilt
jubileum kommer att firas. Ljusdals och Hudiksvalls kommuner har tillskjutit
pengar för utredning om Dellenbanan. Banan är i behov av upprustning.
När utredningen är klar, finns anledning återkomma i frågan.

2