Helsingborg (s)

Motion 1987/88:T8 av Bengt Silfverstrand och Hans Pettersson i

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Bengt Silfverstrand och Hans Pettersson i
Helsingborg (s)

om trafikpolitiken inför 1990-talet
(prop. 1987/88:50)

Mot.
1987/88
T8-14

Arbetstider för yrkesbiiförare

År 1972 tillsattes en utredning för att se över bilarbetstiderna. Utredningen
framlade i januari 1977 betänkandet ”Bilarbetstider” (SOU 1977:2). En helt
enig utredning förordade bl. a. en begränsning av sträckarbetstiden från 6 till
5 timmar i följd, en sänkning av dygnsarbetstiden från 11 till 10 timmar och
en ökning av dygnsvilans längd från 10 till 11 timmar.

Utredningen ledde aldrig fram till något direkt regeringsförslag, men i
prop. 1983/84:65 om vissa yrkestrafikfrågor redovisade regeringen en rad förslag
i syfte att motverka regelöverträdelser och illojal konkurrens inom yrkestrafiksektorn.
Denna proposition innehöll också ett avsnitt om bilarbetstider.
I den delen tog regeringen emellertid inte ställning utan gav riksrevisionsverket
i uppdrag att belysa de kostnadsmässiga konsekvenserna av föreslagna
ändringar i bilarbetstidslagen.

RRV redovisade i rapporten 1983:1142 sin kostnadsanalys. Enligt RRV:s
uppfattning skulle genomförandet av den bilarbetstidslagstiftningen medföra
en kostnadsökning om ca 328 milj. kr., uttryckt i 1983 års kostnadsläge, varav
ca 129 milj. kr. skulle falla på busstrafiken. RRV betonade emellertid samtidigt
att merparten av beräkningarna grundade sig på ett statistiskt betraktelsesätt,
och att i det dynamiska perspektivet vissa anpassningsåtgärder som
minskar kostnadskonsekvenserna torde kunna vidtagas.

I motion 1985/86:T258 hemställdes att riksdagen hos regeringen begär förslag
till ändrade arbetsvillkor för yrkesbiiförare i enlighet med bilarbetstidsutredningens
förslag. Trafikutskottet skriver i sitt betänkande 1986/87:7 med
anledning av motionen bl. a.: ”Utskottet förutsätter ... att bilarbetstidsfrågorna
kommer att behandlas i samband med det trafikpolitiska översynsarbete
som inletts i kommunikationsdepartementet.”

Enligt vad vi erfarit har en enmansutredare av regeringen fått uppdraget
att göra en översyn av bestämmelserna angående yrkesbilförarnas arbetstider,
men om denna översyn kommer att resultera i en proposition sägs vara
oklart.

Den synnerligen viktiga frågan om yrkesbilförarnas arbets- och vilotider
har utretts och diskuterats i mer än 15 år, utan att kunna bringas till någon lösning.
Arbetstiderna för landets ca 250 000 yrkesförare avviker väsentligt från
vad som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Yrkesförarens vardag präglas i
många fall av onormalt långa arbetspass, högt uppdrivet arbetstempo, psykisk
press och ofta otillräcklig vila. 1

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr T8-I4

Arbetstiden kan spridas över 16 timmar per dygn, och laglig rätt till mål- Mot. 1987/88
tidsrast föreligger först efter sex timmars sträckarbetstid. För andra arbetsta- T8
gare är sträckarbetstiden maximerad till fern timmar enligt arbetsmiljölagen.

Snävt tilltagna tidtabeller medför stora psykiska påfrestningar för yrkesförarna.
Det har t. ex. inom busstrafiken förekommit att yrkesförare statt inför
valet att antingen köra i 100 km/tim. på vägar med högsta tillåtna hastighet
av 70 km/tim. för att klara tidtabellen, eller komma 10 till 15 minuter för
sent och bli utsatt för klander av resenärerna.

Arbctarskyddsstyrclscn har i brev till SJ av den 23-2-1981 beträffande viss
dispens från gällande arbctstidsrcgler bl. a. skrivit: "Dispensen innebär inte
något generellt medgivande till undantag från regeln om högst 11 timmars arbetstid
under en 24-timmarsperiod. Styrelsen häri annat sammanhang uttalat
att det inte kan anses tillåtet att planera för en till 13 timmar utsträckt arbetstid.
Detta ställningstagande har dock inte prövats av högre instans."

Undersökningar från SJ:s busstrafik i nordvästra Skåne visaratt bussförare
i flera fall haft körtidcr på mellan sex och åtta timmar utan någon rast. Ingen
av berörda busschaufförer har rätt uppsöka toalett förrän efter fem timmars
arbetstid. Sådana arbetsförhållanden mäste betraktas som minst sagt djupt
otillfredsställande.

I sammanhanget kan nämnas att endast Finland internationellt sett har en
reglering som medger så lång körning som sex timmar utan uppehåll.

Vid internationella vägtransporter ställs långt större krav på rimliga arbetsoch
vilotider för yrkesförare. Enligt föreskrifter i arbctarskyddsstyrelsens
meddelande 1975:25 är längsta tillåtna sammanhängande körtid fyra timmar
och längsta sammanlagda dagliga körtid ätta timmar. Dock får körtiden två
gånger i veckan utsträckas till nio timmar för vissa fordon.

Inte heller den just framlagda propositionen 1987/88:50 om trafikpolitiken
inför 1990-talet redovisar någon lösning på denna viktiga trafiksäkerhets-och
arbctsmiljöfråga.

Departementschefen konstaterar dock att Sverige bör verka för att enhetliga
kör- och vilotidsrcglcr skall gälla för den internationella landsvägstrafiken
i Europa. Han meddelar samtidigt sin avsikt att ta initiativ till diskussioner
med berörda parter i Sverige i syfte att uppnå sådana regler.

Statsanställdas förbund uppvaktade i december 1987 kommunikationsministern
nied krav pä att ny bilarbetstidslag snarast utarbetas och att lagen i
princip skall bygga på bilarbctstidsutredningens förslag om arbetstidsbegränsningar,
raster och vilotider samt tillämpningsområde.

Ingen torde kunna bestrida att arbetsvillkoren förstora grupper av landets
yrkesförare är klart otillfredsställande och att frågan om en reformering av
arbets- och vilotidsreglerna dragit alltför långt ut på tiden. Det är därför ytterst
angeläget att regeringen nu utan ytterligare dröjsmål presenterar ett
samlat förslag till lösning av problemen.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade arbetsvillkor
för yrkesbilförare i enlighet med bilarbetstidsutredningens förslag.

Mot. 1987/88
T8

Stockholm den 20 januari 1988

Bengt Silfverstrand (s)

Hans Pettersson (s)
i Helsingborg

3