om trafikpolitiken inför 1990-talet

Motion 1987/88:T60 av Lars De Geer (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88: T60

av Lars De Geer (fp)
om trafikpolitiken inför 1990-talet
(prop. 1987/88:50)

I proposition 1987/88:50, Trafikpolitiken inför 90-talet, föreslås att ett särskilt
anslag för investeringar i riksvägar inrättas, med ett begynnelseanslag för
budgetåret 1988/89 om 1222 milj. kr. Redan året därpå skall detta höjas med
33 milj. kr. utöver inflationshöjningen, och avsikten är uppenbarligen att
riksvägsanslaget skall bli väsentligt högre i framtiden än det tidigare varit.

Mot denna bakgrund av större tillgängliga medel har frågan om en ”Inlandsväg”
blivit avsevärt mera aktuell än tidigare, och detta i synnerhet som
även en ny Europaväg med numret 88 börjat diskuteras. Ändpunkterna för en
sådan ny väg skulle i norr kunna bli Karesuando och i söder Göteborg. I denna
motion kallas den sålunda föreslagna vägen för ”riksväg 81”, eftersom vägen
Brunflo (söder östersund)—Sveg—Mora redan har detta nummer, och denna
riksvägs fortsättning i söder är vad motionen handlar om. Problemen norr om
Mora (bl. a. en förbifart förbi Sveg) behandlas inte här.

Den förlängda riksvägen 81 kan från Mora till Göteborg dras på i princip
två helt olika sätt, nämligen dels öster om Vänern, dels väster om denna sjö.
Det västliga alternativet medför stora fördelar för Klarälvsdalen och Karlstadsområdet
i Värmland, liksom även utbyggbara goda trafikmöjligheter
mot Osloområdet i Norge. Att vägsträckningen Mora—Johannisholm—Malung—Stöllet—Torsby
eller Karlstad förr eller senare bör byggas ut till riksväg
torde vara alldeles klart. Sedan ankommer det på norrmännen att bygga ut sitt
vägnät så det passar in, vilket man i Norge tycks behandla som en fråga av låg
prioritet.

Men skall en riksväg snabbt komma till stånd, och med begränsade investeringar,
så är alternativet öster om Vänern vida att föredra. Här finns, om man
börjar i söder, redan riksväg 64 från Hasslerör på E 3 över Kristinehamn till
Filipstad. Bortsett från det sydligaste stycket, söder om Gullspång, är denna
väg i förnämligt skick! Sträckan Filipstad—Persberg (riksväg 64) är också i
gott skick. På den långa sträckan Persberg—Lesjöfors— Vansbro krävs endast
ett kort nybygge från Djuprämmens nordspets till Lönnhöjden, en sträcka
på ett par kilometer — eljest är länsväg 242 redan i dag av riksvägsstandard.
Den stora investeringen på denna väg är en radikal ombyggnad av vägen
Vansbro—Johannisholm—Siljansfors, en ombyggnad som dock inte kostar
nämnvärt mer än sträckan Malung—Johannisholm—Siljansfors skulle kosta.
Siljansfors—Mora har redan riksvägsstandard.

Alternativet ”öster om Vänern” kräver — om riksvägs- eller Europavägs- Mot. 1987/88

standard skall skapas — endast om- eller tillbyggnad av ca 9 mil väg, vilket T60

borde kunna klaras av på några år. Alternativet ”väster om Vänern” blir sannolikt
några mil längre, räknat på sträckan Mora—Göteborg, i varje fall om
vägen skall dras Stöllet—Karlstad, vilket är det troligaste alternativet. Om- eller
nybyggnad krävs i detta fall av minst 20 mil väg, delvis i besvärlig terräng
(Malung—Stöllet) och delvis i tättbebyggt område. Alternativet kräver mycket
mer pengar och avsevärt längre tid för sin utbyggnad — minst 10 år — och
bör därför i nuläget stå tillbaka för det östra alternativet, även om det naturligtvis
på sikt skall byggas ut även det.

En prioritering mellan de två alternativen förefaller enkel att göra: det projekt
som på kort sikt ger den största avkastningen bör fullföljas först, i detta
fall alltså alternativet Mora—Vansbro—Filipstad—Kristinehamn—Mariestad—Göteborg.
Alternativet ”väster om Vänern” bör utföras även det, men
läggas in senare i utbyggnadsplanerna.

Hemställan

Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vägverkets prioritering av olika riksvägsprojekt innebärande
att sträckningen Mora—Göteborg öster om Vänern utbyggs i
första hand och alternativet väster om Vänern förverkligas därefter.

Stockholm den 1 februari 1988

Lars De Geer (fp)

14