om trafikpolitiken inför 1990-talet

Motion 1987/88:T58 av Sigge Godin (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88: T58

av Sigge Godin (fp)
om trafikpolitiken inför 1990-talet
(prop. 1987/88:50)

Organisationskommittén för banverkets fältorganisation har föreslagit att
kontoret i Sundsvall bör avvecklas till förmån för Gävle och Luleå.

Enligt föreslagen regionindelning kommer fem regioner att inrättas. Detta
betyder att två regioner ytmässigt kommer att omfatta mer än två tredjedelar
av Sveriges yta. När det gäller Norrland kan inte samma måttstock användas
som vid indelning av övriga landet. I Norrland har man att i första hand ta
hänsyn till de klimatiska förhållandena och de långa avstånden.

Vid organisationsförändringen 1964 ansågs fem regioner vara för få; detta
torde gälla även i dag. Många påtalar de uppenbara problem som kommer att
uppstå när verksamheten skall skötas från Luleå respektive Gävle.

Utöver de ordinarie investeringsarbetena skall inom Sundsvallsregionen under
de närmaste åren drygt 600 milj. kr. satsas på ett stampaket samt en upprustning
av linjen östersund—Storlien. I ”Långsiktig investeringsplan för
järnvägsnätets infrastruktur” lämnas prognos på utveckling av godstransporter.
Där sägs att godstransporterna 1984/85—1999/2000 beräknas öka
med 100 % på sträckan Ånge—Boden. Största ökningen beräknas ske på den
södra delen, den del som från topografiska synpunkter ställer stora krav på de
bantekniska anläggningarna.

Med de pågående och planerade investeringarna, som på grund av de ökade
godstransporterna skall ske inom den närmaste tiden, kommer inte personalen
att kunna användas på effektivaste sätt på grund av längre resor, vilket
medför större förbrukning av både tid och pengar.

En regionalpolitisk satsning

Västernorrlands län är det län som under 1980-talet förlorat flest invånare,
över 7000 personer har försvunnit från Västernorrland under 1980-talet.

Anmärkningsvärt är också att samtliga kommuner i länet har minskat sin
befolkning under dessa år. En sådan utveckling står inte att finna i något annat
län. Sundsvall har länge betraktats som stödjepunkt i Norrland, men på
grund av strukturomvandlingar under senare år har befolkningen minskat.
Regeringen har genom bl. a. särskilt stödområde i Timrå försökt att i någon
omfattning motverka den negativa utvecklingen.

Riksdagen har beslutat att nya lokaliseringar av statlig verksamhet skall förläggas
till skogslänen till vilket Västernorrland räknas.

Att flytta banverkets verksamhet från Sundsvall till Luleå rimmar inte med Mot. 1987/88

riksdagens beslut. Att ta en väsentlig, ekonomisk och verksamhetsmässigt T58

väl fungerande verksamhet från ett skogslän och förlägga den till ett annat
skogslän vittnar inte om regionalpolitisk! ansvar och framsynthet.

Detta innebär inte att Luleås och Norrbottens sysselsättningsproblem förringas.
Självklart har staten ett ansvar för sysselsättningen i Norrbotten. Men
att försöka lösa den med omflyttningar i skogslänen leder enbart till ökade regionala
problem.

Högskoleutbildning

Sundsvall—Härnösands högskola övergår inom något år till att bli en s.k.
industrihögskola med inriktning mot högre teknisk och ekonomisk utbildning.
Redan i fjol startade en systemteknisk linje med inriktning mot mikroelektronik
och telekommunikation. 1989 inrättas en treårig elenergiteknisk
linje, den enda utanför KTH och Chalmers. I Sundsvall finns också bl. a. systemtekniklinjen,
data- och elektroniklinjen, produktionsingenjörslinjen,
drifttekniker- och driftingenjörslinjen m. fl. Inriktningen vid högskolan är
exakt den som krävs för att tillfredsställa de höga krav som banverket förväntas
ställa.

Organisationskommitténs utredning

Organisationskommittén har stannat för fem regioner. Någon ekonomisk kalkyl
för de fem orterna har inte redovisats, inte ens för personalen och dess
företrädare. Detta innebär givetvis oro och misstämning hos den nuvarande
personalen på de orter där verksamheten skall läggas ned, bl. a. i Sundsvall.

I Sundsvall kan man inte finna att kostnadrna, efter en överflyttning av
Sundsvalls verksamhet på angränsande regioner, blir lägre än att bibehålla
Sundsvall som huvudort. Verksamheten i Sundsvall är i dag en av de mest
framgångsrika ekonomiska enheterna.

Personalens kompetens

I propositionen föreslås att banverkets huvudkontor skall förläggas till Borlänge.
Erfarenheten från tidigare lokaliseringar visar att inte all personal flyttar
med. En del av kompetensen går bort genom den nya lokaliseringen. Att i
detta läge även försämra kompetensen ute i landet genom regionala omflyttningar,
under samma tidsperiod, kommer självklart att innebära störningar i
verksamheten. Därför bör den nuvarande fältorganisationen hållas intakt för
att inte få allvarliga störningar i verksamheten. Sundsvall har i dag ett av de
mest rationella banregionkontoren i landet. Den kompetens som också finns
på distrikts- och fastighetssidan måste också beaktas för att inte omorganisationen
skall bli till men för SJ:s verksamhet.

Regionindelningen

Ett av motiven till lokaliseringen av banverksregionen till Luleå är enligt utredningen
malmbanetrafiken. Enligt uttalanden av bl. a. företagsledningen

9

vid LKAB och annan ekonomisk expertis så är utvecklingen i malmfälten så- Mot. 1987/88

dan att produktionen i gruvorna riskerar att begränsas. Det finns under över- T58

blickbar tid tillräckligt med arbetsuppgifter för båda banregionema, i Sundsvall
framför allt med de tidigare redovisade investeringarna. Det är av vikt att
ekonomiskt pröva en organisation med både en Sundsvalls- och en Luleåregion
för att göra det möjligt att avvakta utvecklingen i malmfälten.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att begära en komplettering av utredningskommitténs
förslag som ekonomiskt och verksamhetsmässigt baseras
på sex regioner vilket innebär att Sundsvallsregionen bibehålls tillsammans
med Luleåregionen.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sex banregioner med bibehållandet av Sundsvallsregionen.

Stockholm den 1 februari 1988
Sigge Godin (fp)

10