om trafikpolitiken inför 1990-talet

Motion 1987/88:T54 av Görel Bohlin och Olle Grahn (m, fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88: T54

av Görel Bohlin och Olle Grahn (m, fp)
om trafikpolitiken inför 1990-talet
(prop. 1987/88:50)

Alternativ finansiering av vägbyggen

Målet för väghållningen är att medborgarna och näringslivet i landets alla delar
skall erbjudas en tillfredsställande transportstandard till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad. Det är då väsentligt att medelstilldelning och
åtgärder för att förbättra kommunikationerna medverkar mot detta mål.

I den trafikpolitiska propositionen 1987/88:50 föreslår regeringen liksom i
föregående budgetproposition ett anslag för bidrag till byggande av kommunala
vägar och gator om 370 milj. kr. Ur detta anslag lämnas kommunerna
stöd till kostnaderna för vägbyggen. Av anslaget till byggande av statliga vägar,
riksvägar, om drygt 1 miljard kr. kommer en mycket liten del till Stockholms
län. Länets andel av detta anslag som fördelas över landet med kommunernas
och länsstyrelsernas prioritering som underlag har successivt minskat
under senare år till mindre än 10 Vo. Av det s. k. bärighetspaketet lär länet
knappast få någon andel liksom tidigare inte av de sysselsättningsmedel som
används för vägbyggande.

Konsekvensen av denna fördelning blir att angelägna projekt i Stockholmsområdet
liksom i övriga storstadsområden förskjuts allt mer i tiden.

Detta är till nackdel såväl ur miljösynpunkt för dessa regioner som ur trafikflödessynpunkt
såväl inomregionalt som för all den varutransport från
andra delar av landet som måste passera genom framförallt Stockholms- och
Göteborgsregionerna.

Stockholmsområdet saknar i motsats till flertalet andra jämförbara storstäder
färdigutbyggda kringfartsleder, s. k. ringled. En viktig orsak till detta är
de låga anslagen till vägbyggande till Stockholms län.

Förbättrade kringfartsmöjligheter skulle radikalt förbättra trafiksituationen
i regionen i allmänhet och miljöförhållandena i innerstaden i synnerhet.
En ringled skulle göra det möjligt att flytta huvuddelen av trafiken från innerstaden
till ”Ringen” och i stället ge plats för kollektivtrafik, cyklister och
gående.

I strävandena att trots det begränsade ekonomiska utrymmet bygga ut
ringen runt Stockholm, är det angeläget att ta till vara alla möjligheter till alternativ
finansiering. En sådan möjlighet föreligger genom det s. k. österledsprojektet.
Projektet innebär att man bygger ett avgiftsfinansierat väg- och
tunnelsystem som sträcker sig från Roslagstull till Nacka trafikplats via Frihamnsområdet.
Denna österled har länge betraktats som den felande länken

mellan Stockholms norra och södra regioner. Som en del av ringen är öster- Mot. 1987/88

leden i hög grad att betrakta som ett miljöprojekt. Bakom projektet står de T54

svenska företagen Atlas Copco, Arcona, Fläkt och Skånska. Finansieringen
kan klaras av ett svenskt konsortium bestående av ledande banker, försäkringsbolag
och andra finansiella institutioner. Avsikten är att tillsammans
med de berörda kommunerna bilda ett bolag som skall äga, finansiera, projektera,
bygga och driva österleden till den överlåts till kommunerna, överlåtelsen
beräknas ske omkring år 2020 då vägavgifterna enligt kalkylerna har
finansierat hela projektet. De projektansvariga har också förklarat sig beredda
att bidra till finansieringen av de anslutande länkar som behövs.

Regeringen föreslår i den trafikpolitiska propositionen, att väglagen ändras
så att det blir möjligt att ta upp avgifter från trafikanterna för begagnande av
allmän väg. Dock skall enligt förslaget regeringen pröva varje enskilt fall där
det är aktuellt att ett vägbyggnadsprojekt helt eller delvis skall finansieras genom
sådana bidrag från andra intressenter.

Formerna för genomförandet av vägbyggnadsobjektet, finansieringen av
dessa samt hur vägen skall upplåtas för allmänheten skall beslutas av regeringen.
I propositionen slås fast som grundprincip att det allmänna också i
fortsättningen skall vara väghållare för vägar som behövs för den allmänna
samfärdseln.

Vi biträder förslaget om en mer öppen och förutsättningslös ordning när det
gäller vägfinnsieringsfrågorna. Möjligheterna till alternativ finansiering är
dock även efter förslagets genomförande för begränsade. Det finns ingen anledning
att principiellt utesluta andra väghuvudmän än stat och kommuner, i
vart fall inte om meningen är att, såsom i österledsprojektet, det allmänna
skall överta väghållarskapet sedan avgifterna finansierat projektet. Det är
tvärtom en fördel att låta enskilda intressenter ta den ”affärsrisk” som investeringen
för med sig.

överhuvudtaget måste kommunerna få större möjligheter att själva bedöma
såväl finansierings- som huvudmannaskapsfrågorna. Kommunerna får
inte undanhållas möjligheten till alternativ finansiering av den modell som österledsprojektet
innebär, österledsprojektet visar att en sådan finansieringsmodell
också kan bidra till finansieringen av anslutande vägprojekt.

Hemställan

Det bör säkerställas att möjligheter skapas till gagn för bl. a. en ringled
kring Stockholms innerstad.

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommunerna själva skall kunna lösa vissa vägfinansieringsfrågor,
t. ex. enligt modell österledsprojektet,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att varje sådant enskilt
vägfinansieringsärende skall beslutas av regeringen.

Stockholm den 29 januari 1988

Görel Bohlin (m)

Olle Grahn (fp)

11