om trafikpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88

Motion 1987/88:T15 av Ture Ångqvist och Claes Rensfeldt (s) Mot

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:T15

av Ture Ångqvist och Claes Rensfeldt (s) Mot

om trafikpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88

1987/88:50) T15-22

Förbättring av statens järnvägars infrastruktur i Västerbotten

Goda kommunikationer är en av de viktigaste förutsättningarna för en regions
utveckling. Detta är särskilt accentuerat i geografiska områden med
stora avstånd. Norra stambanan har under årtionden utgjort stommen i kommunikationsnätet
för övre Norrland. Trots den snabba utvecklingen av flygoch
landsvägstrafik utgör järnvägstrafiken på norra stambanan en omistlig
del av transportsystemet i denna del av landet.

Kraftiga insatser har gjorts inom Norrbottens län för att höja järnvägens
kapacitet. Dessa investeringar, som bekostas dels av SJ, dels via beredskapsmedel,
har visat sig både företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsamma.
Insatserna har bidragit till högre hastighet, kortare res- och transporttider,
högre komfort och större säkerhet. Ur sysselsättningssynpunkt har
objekten varit mycket stimulerande för en vikande arbetsmarknad.

Om norra stambanan skall klara ytterligare kapacitetshöjningar måste
kraftfulla investeringar göras i Västerbottens län. Där finns nu några s. k.
”flaskhalsar” som bidrar till stora förseningar och dålig transportekonomi.
En av dessa finns på sträckan Vännäs-Trehörningsjö. Banans sträckning har
med några få justeringar inte förändrats sedan den byggdes. Detta innebär
många och svåra kurvor och väldigt stora nivåskillnader, vilket bidrar till låga
hastigheter och stort slitage på lok, vagnar och spår. Stora risker för urspårningar
föreligger och kostnaderna för SJ blir mycket kännbara vid olyckstillbud.
De investeringar som för närvarande utförs på norra stambanan har sin
tyngdpunkt förlagd söderom länsgränsen till Västerbotten.

Ur den föreliggande trafikpolitiska propositionen är följande citat hämtat:
”De rörliga avgifterna skall anpassas till de beräknade kortsiktiga samhällsekonomiska
marginalkostnaderna för järnvägstrafiken. Regeringen skall årligen,
efter förslag av banverket, fastställa genomsnittliga rörliga avgifter för
olika typer av fordon och banor. Inom ramen för dessa avgifter skall banverket
ges möjligheter att ytterligare differentiera avgifterna med hänsyn till hur
marginalkostnaderna faktiskt varierar.”

Ex: lok med hastighet 100 km/tim bantyp I 0:38 kr. per bruttokilometer
lok med hastighet 100 km/tim bantyp III 5:85 kr. per bruttokilometer

Med utgångspunkt i ovanstående kan konstateras att stora delar av norra
stambanan kommer att tillhöra klass III, speciellt bandelen Mellansel-Vännäs.
Detta kommer att innebära mycket stora marginalkostnader för godsoch
persontrafik på övre Norrland.

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr T15-22

Mot. 1987/88
T15

Hemställan

Med hänsvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en snabb utrustning av stambanan Ånge-Boden
med tyngdpunkt på sträckan Mellansel-Vännäs.

Stockholm den 26 januari 1988

Ture Ångqvist (s) Claes Rensfeldt (s)

De nu pågående upprustningarna på norra stambanan är i huvusak koncentrerade
till sträckan Ånge-Bräcke (byggande av dubbelspår).

Om näringslivet i Norrland skall kunna utvecklas och trenden av befolkningsutflyttning
stoppas måste kommunikationerna väsentligt förbättras och
dit hör en total upprustning av sträckan Boden-Ånge med tyngdpunkt på
bandelen Mellansel-Vännäs.

I Syd- och Mellansverige håller stomlinjenätet en bra standard vilket motsvarar
bantyp I enligt SJ:s beräkningar.

Om norrländsk industri skall ha möjligheter att konkurrera på samma villkor
som industrier i övriga delar av landet måste norra stambanan rustas upp
i paritet med stomlinjen i övrigt.

2