med anledning av prop. 1987/88:45 om utvidgade kapitaltäckningskrav för banker, fondkommissionsbolag och finansbolag

Motion 1987/88:N6 av Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :N6

av Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (c)

med anledning av prop. 1987/88:45 om utvidgade
kapitaltäckningskrav för banker,
fondkommissionsbolag och finansbolag

Proposition 1987/88: 45 innehåller förslag om bankers, fondkommissionärers
och finansbolags kapitaltäckningskrav. Regeringen föreslår att ytterligare
täckning med eget kapital skall krävas för en rad åtaganden som i dag
inte omfattas av kapitaltäckningskrav.

Kapitaltäckningskravet finns i syfte att skydda insättarnas pengar. Bankerna
är ålagda att ha en viss storlek på kapitalbasen i relation till vilken
risk man tagit då banken investerat i en viss portfölj. Det egna kapitalet
måste täcka den risk det innebär att låna ut pengarna. Lagstiftaren har här
tagit hänsyn bl. a. till att olika emittenter av obligationer är olika solida och
därmed innebär olika stor kreditrisk för innehavaren av obligationen.

Kapitalbasen består av det egna kapitalet + 40% av värderegleringskontot,
dock högst lika mycket som det egna kapitalet, + förlagslån upp till
100% av det egna kapitalet. De olika värdepapperen är sedan indelade i
olika riskklasser, A, B, C och D.

I Riskgrupp A består av stats- och bostadsobligationer, fordringar på
kommuner och svenska finansinstitut. Den krävda täckningsgraden för
dessa papper är 0 %.

II Riskgrupp B består av övriga obligationer, fordringar på utländska
banker, bottenlån i affärs- och bostadsfastigheter. Täckningsgraden för
dessa är 1 %.

III Riskgrupp C består av övriga lån i affärs- och bostadsfastigheter och
bottenlån i industrifastigheter. 4% av dessa placeringar måste ingå i kapitalbasen.

IV Riskgrupp D består av övriga tillgångar. 8 % av dessa måste täckas
av kapitalbasen.

V Aktier, som banken äger i svenska eller utländska finansinstitut,
måste också medräknas. 100% av dessa placeringar måste täckas av
kapitalbasen. Denna avsättning måste göras för att undvika att bankerna
med sina dotterbolag skulle kunna förmedla en större kreditvolym än vad
övriga kapitaltäckningsregler anger.

Dessa grupper är strikt indelade efter kreditrisken, dvs. risken att inte
kunna återkräva fordringarna. Ingen hänsyn till annat risktagande än kreditriskerna
tas. Bankerna kan däremot ta andra mycket stora risker utan
att ha täckning för dessa i kapitalbasen, som t. ex. ränterisker, finansiella
risker, rörelserisker, växelkursrisker, affarsrisker och administrativa ris

ker. Den nuvarande lagstiftningen är med dessa utgångspunkter inte till Mot. 1987/88

fyllest för att garantera spararna en säkerhet. Bankerna med samma kapi- N6

taltäckningsgrad kan ta mycket olika risker med spararnas pengar. Den
kanske största risken är den s. k. ränterisken.

Ränterisken uppkommer t. ex. då en finansiell institution har en obligationsportfölj
med en fast ränta som finansieras med medel som löper med
en rörlig ränta. En yttre räntestörning kan i detta fall menligt påverka
resultatet.

Marknadsräntorna har under efterkrigstiden varit stabila och har, jämfört
med de nuvarande, legat på en mycket låg nivå. Under det senaste
årtiondet har emellertid situationen förändrats dramatiskt. Den nominella
räntenivån har stigit och även fluktuerat starkt. En förklaring till detta är
avregleringen av banksektorn.

Möjligheten att utnyttja räntan som konkurrensmedel innebär att räntan
i allt högre grad kommer att sättas av marknaden. Dessutom har den
alltmer sammanvävda internationella ekonomin gjort att räntan i mångt
och mycket sätts av den internationella marknaden. Detta har medfört att
ränterisken höjts.

Den höjda ränterisken kan, om inte företagen beaktar densamma, leda
till att sannolikheten för konkurser ökar, speciellt för finansiella företag.

De finansiella företagen bör således i mycket högre utsträckning än vad
som hittills varit fallet räkna med och ta hänsyn till ränterisken. Detta är
nödvändigt för att kunna skydda marknadsvärdet av det egna kapitalet och
nettoränteinkomsten mot räntesvängningar, vilket ligger både i aktieägarnas
och långivarnas intresse.

Den avskaffade plikten för bankerna att placera en viss mängd pengar i
statspapper har medfört att det blivit möjligt att i större utsträckning kunna
minska ränterisken. Så har också skett. Ränterisktagandet har kunnat
minskas i takt med räntefluktuationerna.

Samtidigt har en rad nya finansiella instrument introducerats, vilka inte
syns i balansräkningen. Hela denna utveckling mot alltmer komplicerade
riskbilder kommer sannolikt också att fortsätta framöver.

Kapitaltäckningsreglerna är otillräckliga om hänsyn skall tas till mer än
kreditrisken. En väg att stärka skyddet av insättarnas medel skulle vara att
ersätta de nuvarande reglerna med ett försäkringssystem som garanterar
bankens långivare att de återfår insatta medel vid t. ex. en konkurs. Sådana
försäkringssystem finns sedan länge i flera andra länder. Försäkringspremierna
bör sättas i förhållande till det totala risktagandet. Därmed kommer
ekonomiska incitament för att minska riskerna att finnas. Kapitaltäckningskrav
kan aldrig på samma sätt bli ett dynamiskt system som automatiskt
tar hänsyn till nya riskmoment.

Det finns självfallet både för- och nackdelar med ett försäkringssystem.

Enligt vår mening bör därför kreditmarknadskommittén få i uppdrag att
pröva möjligheten att införa ett försäkringssystem i syfte att öka skyddet
för insättarnas medel. Detta kan då ske samtidigt som en ökad rörelsefrihet
ges åt bankerna och övriga finansföretag på kreditmarknaden.

I avvaktan på denna utredning har vi inget att erinra över de förslag som
propositionen innehåller. 15

Hemställan Mot. 1987/88

N6

Med anledning av vad vi ovan anfört hemställer vi

att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning av
ett försäkringssystem som ersättning till dagens kapitaltäckningskrav.

Stockholm den 12 november 1987

Stig Josefson (c) Karl-Anders Petersson (c)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987