med anledning av prop. 1987/88:35 om kommunal bostadsanvisningsrätt m. m.

Motion 1987/88:Bo8 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Bo8

av Lars Werner m. fl. (vpk)

med anledning av prop. 1987/88:35 om
kommunal bostadsanvisningsrätt m. m.

Vänsterpartiet kommunisterna har under många år i olika sammanhang
förespråkat och föreslagit åtgärder i syfte att förbättra möjligheterna till en
rättvisare fördelning av både nybyggda och ledigblivna bostadslägenheter.
En aktiv kommunal bostadsförmedling är därvid ett viktigt medel för att
uppnå bostadssociala mål.

Vpk:s utgångspunkt är att alla lägenheter skall förmedlas genom bostadsförmedlingen,
dvs. obligatorisk bostadsförmedling. Det innebär bl. a. att vi
förordar en effektiv lagstiftning framför avtalslösningar. Erfarenheterna av
frivilliga avtal är generellt sett dåliga och avtalslösningar innebär att grundläggande
bostadssociala rättigheter blir föremål för förhandlingar och ger
utrymme för ett visst godtycke.

En konsekvens av nu föreliggande förslag, med eventuella förändringar/
förbättringar, måste enligt vår mening bli en allmän upprustning av de
kommunala bostadsförmedlingarna. Förmedlingarna måste vara informations-
och serviceorgan för både dem som saknar egen bostad eller som
önskar byta. De hushåll som inte kan konkurrera på en allt hårdare kommersialiserad
bostadsmarknad och dess villkor måste ha rätt till och frihet i
val av bostad.

Bostadskommittén föreslog i sitt slutbetänkande våren 1986 (SOU
1986:6) en rad åtgärder för att förbättra kommunernas tillgång på förmedlingsbara
lägenheter. Kommittén förordade bl. a. sanktioner för att säkra
förmedlingsrätten vid statliga lån, enhetligt förfarande vid prövning av hyresgästerna
och preciserade anvisningstider. Vidare att anvisning enligt bostadsförsörjningslagen
skulle förenklas och samordnas med prövning enligt
lånebestämmelserna, och förenklingen genomföras av bostadsanvisningslagens
besvärs- och delgivningsförfarande.

Förslagen i förevarande proposition tillgodoser en del av dessa förslag
och innebär bl. a. förenkling och förtydligande av lagstiftningen, mer enhetligt
prövningsförfarande och införande av vissa sanktionsbestämmelser.

Propositionsförslagen är dock inte tillfredsställande i vissa avseenden. Vi
har inledningsvis anfört erinringar beträffande förslagets grundläggande
konstruktion om att avtal skall träffas mellan kommuner och fastighetsägare.
Vår utgångspunkt är att husägaren skall vara skyldig att godta anvisad
hyresgäst och att kommuner skall ha en generell rätt att förmedla lediga
lägenheter. Vill inte kommunerna använda sig av denna rätt bör man ha
möjlighet att avstå från detta.

Om man inte inför en skyldighet för fastighetsägare att godta anvisad Mot. 1987/88

hyresgäst får möjligheten till en särskild inflyttningsprövning införas, lik Bo8

den prövning som sker enligt hyreslagen vid byte med den skillnaden att
husägaren får begära prövningen. Skulle en sådan prövning innebära att
husägaren inte behöver godta hyresgästen skall kommunen alltid kunna
hyra lägenheten och låta hyresgästen hyra i andra hand.

Argumenten beträffande befarade svårigheter att betala hyra, misskötsamhet
osv. kan avvisas med att det alltid finns möjlighet för husägaren att
säga upp hyresavtalet enligt reglerna i hyreslagen.

Då det gäller anvisningsrätten måste möjlighet föreligga att tvinga fram
en upplåtelse även av lägenheter som står tomma i avvaktan på ombyggnad,
försäljning av hus, etc.

Det är tveksamt om en bra förmedlingsverksamhet kan åstadkommas
med den anvisningstid om en månad som följer av bestämmelserna i 10 §.

Flera remissinstanser har också påpekat detta och föreslagit att en anvisningstid
om två månader för kommuner skall skrivas in i lagen, en uppfattning
som vi delar.

Hyresgästorganisation bör enligt vår mening, på samma sätt som kan ske
enligt bostadssaneringslagen (upprustningsåläggande eller anvisningsförbud)
eller anläggningslagen (förrättning), ha rätt att anhängiggöra ärende
om tillämpning av lagen om kommunal anvisningsrätt.

Om den föreslagna ordningen med att förena beslut om anvisningsrätt
med vite skall få en bra effekt, måste vitesbeloppet vara kännbart och storleken
ställas i relation till resp. lägenheters värde. 1 annat fall finns risk för att
vitet blir mer eller mindre verkningslöst.

För övrigt delar vi i huvudsak de synpunkter och de förslag som Hyresgästernas
riksförbund, bostadsstyrelsen, Stockholms kommuns fastighetskontor
och bostadsförmedlingskontor, Örebro kommun, Bostadsförmedlarnas
yrkesförening, SABO och LO framfört i remissyttranden över departementspromemorian
Ds Bo 1987:2.

Hemställan

Med anledning av vad i motionen framförts föreslås

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motionen om en generell rätt för kommunen att förmedla
lediga lägenheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motionen om upplåtelse av tomma lägenheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motionen om husägares principiella skyldighet att godta anvisad
hyresgäst och om inflyttningsprövning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motionen om hyresgästorganisations möjlighet att ansöka
om hyresnämnds prövning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motionen om en förlängd anvisningstid.

9

Stockholm den 18 november 1987 Mot. 1987/88

Bo8

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Tore Claeson (vpk)

10