med anledning av prop. 1987/88:33 om säkerheten för barn i bil m. m.

Motion 1987/88:T2 av Hans Nyhage (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Hans Nyhage (m)

med anledning av prop. 1987/88:33 om säkerheten
för barn i bil m. m.

Mot.
1987/88
T2-4

I proposition 1987/88:33 om säkerheten för barn i trafik m. m. behandlas förutom
frågan om att också barn under 15 år skall omfattas av krav på
användning av bilbälte eller särskild skyddsanordning - även frågan om
stopplikt vid stillastående skolskjuts. En arbetsgrupp inom kommunikationsdepartementet,
som haft till uppgift att se över olika frågor rörande barns
säkerhet i bil, har kommit till slutsatsen att dylik stopplikt ej bör införas.

Föredragande statsråd delar arbetsgruppens bedömning och framlägger
således inget annat förslag i ärendet.

Den angivna arbetsgruppen anför att stopplikt för annan trafik vid
stillastående skolskjuts bör innebära en minskning av olycksrisken för de
elever som rusar ut på vägen i närheten av ett skolskjutsfordon. Trots detta
har gruppen ej föreslagit någon åtgärd. Som skäl härför åberopas bl. a. att
barnen bör lära sig ett beteende oavsett vilket fordon de åker i - stopplikt vid
stillastående skolskjuts skulle skapa en falsk säkerhet för dem, en säkerhet
som ej finns, då de åker med andra fordon. Vidare skulle trafikrytmen störas
genom att köbildning skulle uppstå med anledning av stopplikten. Antalet
omkörningar av skolskjutsar i rörelse skulle också öka, enligt arbetsgruppens
mening, med minskad trafiksäkerhet som följd.

Av propositionen framgår att under perioden 1980-1985 har nio barn
omkommit vid skolskjutsning. Sex av dessa har dödats i samband med
kollisioner, medan övriga tre har dödats i samband med på- och avstigning.

En tredjedel av de olyckor som lett till döden har alltså ägt rum på detta
senare angivna sätt, vilket rimligen måste ge anledning till krav på särskilda
åtgärder.

Några uppgifter om hur många barn som skadats i samband med på- och
avstigning av skolskjuts föreligger inte. Tvyärr torde antalet olycksfall vara
stort med mer eller mindre lemlästade barn som följd. Under alla omständigheter
är antalet tillbud så många att det är helt nödvändigt med särskilda
insatser för att söka begränsa riskerna. Åtgärder av skilda slag måste vidtas en
av dem är att införa stopplikt vid stillastående skolskjuts.

De skäl arbetsgruppen anför för sitt nej till stopplikten är enligt min
mening inte särskilt övertygande. Det beteende som skall inpräntas i barnens
medvetande är givetvis att de alltid skall vara uppmärksamma i samband med
att de stiger på eller av ett fordon. Det är främst målsmännens och skolornas
uppgift att se till att eleverna bibringas detta beteende - en uppgift som inte
minskar i betydelse av att stopplikten införs.

Nackdelarna med störd trafikrytm på grund av stopplikten borde vara lätt 1

1 Riksdagen 1987188.3 sami. Nr T2-4

överkomliga för alla mot bakgrund av att plikten att stanna kan rädda liv. I Mot. 1987/88

åtskilliga fall torde för övrigt ingen köbildning alls uppstå, eftersom T2

skolskjutsarna till betydande delar trafikerar ren landsbygd. Men just den
glesa trafiken kan invagga barnen i säkerhet att ingen bil kommer, vilket
stärker kravet på stopplikt.

Systemet med stopplikt har med framgång prövats i andra länder.

Eftersom skälen för enligt min uppfattning väger tyngre än skälen emot,
anser jag att riksdagen skall besluta att stopplikt vid stillastående skolskjuts
skall införas.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig lagtext.

Hemställan

Med anledning av vad ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar att stopplikt vid stillastående skolskjuts införs
fr. o. m. den 1 april 1988.

Stockholm den 3 november 1987
Hans Nyhage (m)

2