med anledning av prop. 1987/88:28 om förlängd

Motion 1987/88:Fi3 av Anne Wibble m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:Fi3

av Anne Wibble m. fl. (fp)

med anledning av prop. 1987/88:28 om förlängd

tillämpning av allmänna prisregleringslagen

(1956:236)

I proposition 1987/88:26 föreslås riksdagen godkänna den av regeringen
begärda förlängningen av tillämpningen av prisregleringslagen ytterligare ett
år, dvs. under tiden den 21 december 1987 - den 20 december 1988.

Det motiv som föredragande statsråd anför är att prisregleringslagen
måste vara i tillämpning för att statens pris- och kartellnämnd skall kunna
fullgöra sin prisövervakande uppgift på sätt som regeringen begärt. Statsrådet
avslutar sin knapphändiga motivering med följande mening: ”Det kan
idag inte överblickas hur länge sådana regleringsåtgärder kan behöva
tillämpas.”

Allmänt prisstopp infördes för fjärde gången sedan regeringsskiftet i
februari 1987. Det innebär att prisstopp har gällt under sammanlagt 23
månader sedan oktober 1982, dvs. under nästan två års tid. Under ytterligare
flera månader har förhandsanmälningsskyldighet enligt prisregleringslagen
förelegat.

Erfarenheterna av prisutvecklingen under denna tid visar mycket klart att
prisstopp inte har någon återhållande verkan på den genomsnittliga inflationstakten.
Regeringen har också själv givit uttryck för denna insikt.
Ekonomen Nils Lundgren har konstaterat att prisregleringar av den nuvarande
regeringen ”införts gång efter annan, men paradoxalt nog alltid beledsagade
av ivriga försäkringar från ansvariga statsråd, att de naturligtvis inte tror
åtgärden har avsedd verkan”.

Det är uppenbart att regeringen inte har förstått att prisregleringar har
skadliga effekter på ekonomins funktionsduglighet. Vi vill här hänvisa till
den genomgripande analys som finns i både svenska och internationella
undersökningar (t. ex. Prisreglering mot inflation? SOU 1981:40). Där
framgår mycket klart att prisregleringar aldrig kan varaktigt hålla nere
prisstegringar samt att de har negativa verkningar på marknadsekonomin
bl. a. genom att de skapar snedvridningar i resursallokeringen. Det är
sannolikt att en ofta återkommande prisreglering riskerar att direkt motverka
sitt syfte genom att de störningar som skapas i marknadsprisbildningen
och den därmed följande osäkerheten verkar långsiktigt uppdrivande på
inflationstakten.

Prisregleringens problem illustreras bl. a. av den ej konkurrensneutrala
tillämpningen under det gångna året. Många stora företag påverkas bara i
blygsam omfattning eftersom de säljer en stor del av sin produktion
utomlands. Däremot påverkas deras svenska underleverantörer. Många av

dessa omförhandlar sina priser i början av resp. kalenderår. När prisstoppet Mot. 1987/88

senast infördes den 4 februari hade vissa hunnit slutföra dessa omförhand- Fi3

lingar medan andra företag inte hade gjort detta. De senare har således
tvingats ligga kvar med 1986 års priser under en lång period med kostnadsökningar.

Inom detaljhandeln gällde under 1986 ett frivilligt prisstopp. SPK har
konstaterat att dessa åtaganden som inkluderade oförändrade marginaler
har hållits. Påfrestningarna på företagen av det därpå följande obligatoriska
prisstoppet har därför blivit avsevärda, vilket inte torde främja en dylik
återhållsamhet i framtiden. Det torde också ha påverkat den privata
konsumtionens fördelning på s. k. dagligvaror och sällanköpsvaror.

Regeringen hävdar att prisstopp för närvarande gäller bara på vissa
områden av mindre omfattning. De s. k. frivilliga överenskommelserna med
SPK på andra områden innebär emellertid i praktiken detsamma som ett
formellt prisstopp. Denna typ av prisreglering torde vidare ha negativa
verkningar på konkurrensen i ekonomin genom att den snarast uppmuntrar
branschvisa överenskommelser och kartellbildningar.

Till detta kommer den negativa stabiliseringspolitiska effekten i form av
”köpfest” under första halvåret i år. Många konsumenter torde ha tagit fasta
på finansministerns uttalande att ”prisstopp vid det här laget lurar väldigt få”
och insett att prisstegringarna kommer så fort prisstoppet släpps. Detta har
enligt många utsagor varit en bidragande orsak till den snabba ökningen av
den privata konsumtionen och därav följande import. Vi pekade på denna
troliga effekt redan när prisstoppet infördes och vid senare tillfällen under
våren i samband med att regeringen sade sig vara bekymrad över den stora
ökningen av hushållens konsumtion.

Vi konstaterar slutligen att prisregleringslagen är en beredskapslag som är
avsedd att vara i tillämpning endast om starka skäl talar för att ekonomin
närmar sig ett extraordinärt krisläge. Ingenting i regeringens övriga ekonomiska
politik tyder på att man bedömer det ekonomiska läget på detta sätt,
och det har inte heller anförts som motiv i propositionen. Om ett sådant
krisläge skulle uppkomma har regeringen ändå möjlighet att ingripa. Vad
som nu begärs är i själva verket att regeringen får fria händer att i framtiden
genomföra vilket slags prisreglering som helst utan att det skulle kunna bli
föremål för debatt och ställningstagande i riksdagen.

Vi finner detta mycket otillfredsställande.

Hemställan

Mot bakgrund av det ovan anförda hemställer vi

att riksdagen avslår proposition 1987/88:28.

Stockholm den 9 november 1987

Anne Wibble (fp)
Lars De Geer (fp)
Lennart Alsén (fp)

Margitta Edgren (fp)

7

- m _