med anledning av prop. 1987/88:28 om förlängd

Motion 1987/88:Fi2 av Lars Tobisson m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:Fi2

av Lars Tobisson m. fl. (m)

med anledning av prop. 1987/88:28 om förlängd

tillämpning av allmänna prisregleringslagen

(1956:236)

Den allmänna prisregleringslagen har formen av en beredskapslagstiftning,
som alltid är i kraft men som får tillämpas endast i vissa särskilt angivna lägen.
Har lagen satts i tillämpning, ger den regeringen fullmakt att under vissa
förutsättningar införa olika former av prisreglering. Trots att den är avsedd
för speciella krislägen är den med undantag för vissa bestämmelser i
tillämpning sedan den 21 december 1972. I proposition 1987/88:28 föreslås
att tillämpningstiden förlängs ytterligare ett år till den 20 december 1988.

Regeringen har sedan 1982 använt allmänt prisstopp under fyra perioder
om sammanlagt 23 månader. Senast infördes ett sådant den 4 februari i år,
när det stod klart att kampen mot inflationen ännu en gång hade misslyckats.
Efter en period av strängt tillämpat prisstopp uppdrog regeringen den 11 juni
1987 åt SPK att genom kontakter med företrädare för företagen få till stånd
utfästelser rörande företagens prissättning. Som riktlinje för utfästelserna
skulle gälla att priserna inte höjdes mer än vad som motiverades av inträffade
kostnadsökningar och prishöjningar i tidigare led. Utfästelserna borde avse
minst tiden till utgången av januari 1988. Med utgångspunkt i utfästelserna
skulle regeringen pröva om undantag från det allmänna prisstoppet kunde
göras.

Prisstoppet har därefter successivt avvecklats på skilda varu- och tjänsteområden.
På områden som härefter inte omfattas av prisstopp gäller
skyldighet att anmäla planerade prishöjningar. Prisstoppsförordningen, som
ursprungligen gällde till den 3 augusti 1987, skall fortsätta att gälla t. o. m.
den 20 december 1987, alltså samma dag som tillämpningstiden för allmänna
prisregleringslagen löper ut. Prisstopp gäller alltså fortfarande på vissa
begränsade områden.

Det finns anledning att rikta kritik mot såväl regeringen som SPK för det
sätt på vilket avvecklingen av prisstoppet skett. Genom att försätta enskilda
företagare i någonting som kan liknas vid en utpressningssituation tvingas de
välja mellan fortsatt prisstopp inom deras produktområde eller utfästelser
om begränsning av kommande prishöjningar. När företaget skrivit på en
sådan utfästelse, har regeringen regelmässigt beslutat att släppa prisstoppet
inom dess område. Den här uppläggningen har i praktiken givit SPK
omfattande maktbefogenheter gentemot enskilda företag, vilket i princip är
förkastligt. Regeringen har genom detta förfarande medverkat till ett
samordnat prisbeteende hos konkurrerande företag. Det finns därför skäl för
utskottet att höra näringsfrihetsombudsmannens uppfattning i denna fråga.

Den föreslagna förlängningen av allmänna prisregleringslagen kan ses som Mot. 1987/88

ett förebud om att prisstopp åter kan komma att införas. Företag kan då Fi2

förväntas höja priserna i förtid för att kompensera för ett eventuellt
prisstopp. Möjligheten av prisstopp kan således med de senaste årens
erfarenheter verka prishöjande.

Som exempel på hur regeringens proposition påverkar förväntningarna
om nya ingrepp vill vi hänvisa till tidskriften Från Riksdag & Departement,
som i nummer 33 försett sin presentation med följande rubrik: ”Prisstopp
efter årsskiftet.” I artikeln sägs också: ”Regeringen vill kunna gå in med
prisstopp även efter årsskiftet.” När t.o.m. riksdagens egen tidning så
entydigt uppfattar propositionen som att nya ingrepp är att vänta, har ett
stort steg tagits mot en situation där det allmänt anses att regeringen faktiskt
avser att åter tillgripa prisstopp, om föreliggande regeringsförslag antas av
riksdagen.

Svenska och internationella undersökningar visar också att prisregleringar
praktiskt taget alltid har negativa verkningar på det marknadsekonomiska
systemets funktionssätt och aldrig varaktigt kan hålla ned prisstegringen.

Genom att störa marknadsprisbildningen verkar prisregleringar snarare
långsiktigt uppdrivande på inflationstakten.

Problemet med en prisregleringspolitik är i första hand att den angriper
endast symptomen men inte de underliggande orsakerna till inflationen. Om
det hade varit möjligt att genom lagstiftning direkt förhindra prisstegring
skulle det ha gjorts för länge sedan. När prisreglerande åtgärder blir ett
reguljärt inslag i stabiliseringspolitiken, är risken stor att de motverkar sitt
syfte. Medborgarna lär sig att beslut om införande av priskontroll betyder att
det stundar stora prishöjningar efter prisstoppet.

Det bästa sättet att hålla tillbaka prisstegringarna är effektiv konkurrens
och en riktigt utformad ekonomisk politik. Den gällande prisregleringslagens
utformning - men inte dess tillämpning - innebär ett förord för konkurrenslinjen
framför regleringsmetoden. Karaktären av beredskapslag är ett tecken
härpå. Under normala förhållanden skall konkurrensen utgöra prisregulator,
medan prisreglering bör tillämpas endast i rena undantagsfall. Ett annat
synsätt skulle för övrigt innebära att man lämnar marknadsekonomin till
förmån för en regleringsekonomi. Dessutom ökar naturligtvis prisreglerande
åtgärder osäkerheten i det ekonomiska systemet, vilket förkortar planeringshorisonten
och höjer de kortsiktiga avkastningskraven.

Det beslut som begärs av riksdagen är till råga på allt helt onödigt.

Prisregleringslagen behöver nämligen inte vara i tillämpning för att regeringen
utan riksdagens godkännande skall kunna införa exempelvis ett allmänt
prisstopp. Det enda som krävs är att regeringen inom en månad underställer
riksdagen beslutet för godkännande. Skulle riksdagen inte vara samlad,
räcker det att anhängiggöra ärendet inom en månad efter riksmötets början.

Om riksdagen till äventyrs skulle vägra ge sitt godkännande, händer inget
annat än att regleringen upphör att gälla.

Vi anser således att det beslut som nu begärs av riksdagen är såväl skadligt
som obehövligt. Enligt vår uppfattning är en förlängning av prisregleringslagen
inte något effektivt medel för att bekämpa inflationen. De kvarvarande

resterna av prisstoppet utgör enligt vår uppfattning inget skäl att förlänga 4

lagens tillämpning. Mot bakgrund av att en utebliven förlängning av Mot. 1987/88

prisregleringslagen inte hindrar regeringen att - i ett extraordinärt prisläge - Fi2

tillgripa prisreglering, anser vi att den allmänna prisregleringslagen inte skall
förlängas ytterligare ett år.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställer vi

att riksdagen avslår proposition 1987/88:28.

Stockholm den 9 november 1987

Lars Tobisson (m)

Filip Fridolfsson (m)

Anders Andersson (m)

Bo Lundgren (m)

Rune Rydén (m)
Hugo Hege land (m)
Margit Gennser (m)