med anledning av prop. 1987/88:25 med förslag om

Motion 1987/88:N12 av Erik Hovhammar m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:N12

av Erik Hovhammar m. fl. (m)
med anledning av prop. 1987/88:25 med förslag om
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1987/88

Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin

Tekoföretagen har under de senaste decennierna genomgått omfattande
förändringar. Samtidigt har branschen kommit i åtnjutande av omfattande
stöd. För närvarande utgår dels ett s.k. äldrestöd (ett generellt bidrag
baserat på antalet arbetstimmar), dels selektivt stöd från SIND för olika
projekt som syftar till att höja de svenska företagens konkurrensförmåga.

Branschorganisationen har föreslagit att äldrestödet ersätts med en ny
stödform. Effekterna av att införa dessa s. k. utvecklingslån eller avskrivningslån
som ersättning för äldrestödet har utretts av SPK. Regeringen har
efter denna utredning dragit slutsatsen att de negativa effekterna av förslaget
skulle överväga.

Situationen för den svenska tekoindustrin är inte så krispräglad som den
ofta framställs. Flera svenska tekoföretag visar goda resultat. De har
anpassat sin verksamhet till det höga kostnadsläget i Sverige och till
marknadens krav. I många fall har stora framgångar noterats på exportmarknaderna.

Detta måste vara den rätta utvecklingsvägen för svensk tekoindustri.
Industrin kan inte i längden verka bakom ett gränsskydd eller fortsätta att
vara beroende av direkta subventioner. Konsekvenserna av det sistnämnda
visar exemplet Eiser. Under de nio år som staten drev storföretaget Eiser
blev det aldrig lönsamt. Förlusterna kostade skattebetalarna ca 800 milj. kr.
Ur det statliga krisföretaget Eiser har, sedan staten avvecklade sitt engagemang
i företaget, sju mindre men lönsamma privata företag fötts. Dessa har
lyckats vända långvariga förluster till vinster.

Enligt vår mening bör tekobranschen planera för en framtid utan
subventioner eller särskilt gränsskydd. Statens engagemang på tekoområdet
skall därför syfta till att underlätta branschens omställning. Regeringen bör
inför riksdagen redovisa åtgärder som innebär att den statliga stödpolitiken
är avvecklad i och med utgången av budgetåret 1989/90. Inom samma
tidsperiod bör de nuvarande handelsrestriktionerna i princip vara avvecklade.

Enligt vår mening kan de s. k. utvecklingslänen inte bidra till att främja
tekoföretagens omställning till en framtid utan statligt stöd eller särskilda
handelsrestriktioner.

En viktig förutsättning för att de svenska tekoföretagen framgångsrikt
skall klara en sådan omställning är däremot en förändrad näringspolitik, som
ger upphov till ett mera företagsvänligt klimat.

Statsägda företag m. m.
E 2. Affärsverket FFV

Mot. 1987/88

N12

Regeringen föreslår vissa förändringar beträffande den finansiella styrningen
av affärsverket FFV. Affärsverken har av tradition varit hårt styrda av
regering och riksdag. Det har bl. a. medfört att investeringsbeslut krävt
riksdagens godkännande. Detta har efter hand som affärsverken börjat
utsättas för konkurrens blivit ett besvärande handikapp.

Det privata näringslivet driver sin verksamhet i huvudsak i aktiebolagsform.
Enligt vår uppfattning bör all verksamhet inom de olika affärsverken
som inte innebär myndighetsutövning föras över i aktiebolagsform. På detta
sätt får de nuvarande affärsverken arbeta på villkor som är jämförbara med
vad som gäller för motsvarande privata företag.

Affärsverket FFV - tidigare förenade fabriksverken - utreddes särskilt i
den s. k. FFV-utredningen (SOU 1973:38) och sedermera i viss mån även i
affärsverksutredningen (SOU 1985:41).

Enligt FFV-utredningen borde FFV ges möjlighet att bedriva verksamheten
på i stort sett samma villkor som konkurrerande företag. Utredningen
förordade mot denna bakgrund att FFV skulle ombildas till aktiebolag. Den
kritik mot en ombildning av FFV till aktiebolag som framfördes av i första
hand de fackliga organisationerna var framför allt att de anställda skulle få
andra anställningsvillkor som privatanställda än som statsanställda.

FFV:s utveckling hämmas av det nuvarande systemet. För att i viss mån
undvika problemen med affärsverksformen bedrivs viktiga delar av FFV:s
verksamhet nu av aktiebolag som ägs av affärsverket. Regeringens förslag
innebär att FFV:s organisation och finanser blir ännu mera komplicerade.
Det innebär också att den olyckliga blandningen av olika regelsystem
permanentas. Regeringens förslag är därför inte acceptabelt. Även om det
innebär vissa praktiska förbättringar jämfört med nuvarande ordning ger det
likväl inte möjlighet för FFV att uppträda som ett vanligt företag. På lång sikt
kommer detta att vara ett hot mot sysselsättningen inom FFV.

Under förutsättning av att rimliga övergångsregler utformas får de
begränsade invändningarna mot att överföra affärsverket FFV till aktiebolagsform
inte utgöra ett avgörande hinder. Affärsverket FFV bör därför i sin
helhet ombildas till aktiebolag. Genom en sådan förändring skulle FFV få
möjlighet att konkurrera med andra företag på lika villkor samtidigt som nya
finansierings- och expansionsmöjligheter öppnas. När FFV omvandlats till
aktiebolag kan företaget också privatiseras i enlighet med vad som föreslagits
i motion 1986/87:N354.

Regeringens förslag bör därför avstyrkas. Regeringen bör i stället snarast
återkomma till riksdagen med ett nytt förslag i enlighet med ovanstående.
Frågan om omläggning av FFV till bolag har fördröjts alltför länge.

17

E 7. Förvärv av aktier i aktieägartillskott till SSAB Mot. 1987/88

N12

Framgångsrika strukturomvandlingar i både Sverige och utlandet har
normalt genomförts tämligen snabbt och konsekvent. Det visar inte minst
erfarenheterna från nedläggningarna av de olika varven.

Stora strukturförändringar inom begränsade geografiska områden får
omfattande konsekvenser både för enskilda människor och för de berörda
orterna. Nu står befolkningen i Dannemora och Grängesberg inför denna
besvärliga omställning.

En strukturomvandling måste ske under socialt acceptabla former.

Eventuella skattemedel bör då användas till att underlätta omställningen för
de enskilda individerna och inte till att förlänga tiden av osäkerhet genom
statlig täckning av driftsförluster.

Det gäller att skapa verkliga framtidsförutsättningar och inte falska
illusioner om fortsatt drift av olönsam verksamhet.

Framtidsutsikterna är mörka för gruvdriften i Dannemora och Grängesberg.
Risken för ytterligare försämrat resultat är dessutom stor - inte minst
efter den senaste tidens dramatiska utveckling i världsekonomin. En viktig
faktor är risken för en fortsatt nedgång av dollarkursen. Den påverkar direkt
resultatet för gruvorna. Till detta kommer problemen med en ökad
konkurrens från dagbrottsbruten järnmalm från bl. a. Australien.

Förlusterna vid fortsatt drift beräknas bli stora. Det hade därför varit
rimligt att gör en ekonomisk analys av konsekvenserna av att täcka
driftsförluster jämfört med att använda resurser för omskolning, nyföretagande,
avgångsvederlag m. m. Tyvärr saknas en sådan analys i det underlag
regeringen presenterar riksdagen.

Regeringens förslag innebär i praktiken att nedläggningen av gruvbrytningen
fördröjs två år.

Vi är övertygade om att det med hänsyn till befolkningen i de berörda
delarna av Bergslagen vore bättre att satsa skattemedel på att bygga för
framtiden än att förlänga osäkerheten genom förlusttäckning för verksamhet
som dess värre saknar framtidsmöjligheter.

Nyföretagande med generösa startbidrag, väl tilltagna avgångsvederlag,
satsningar på befintlig industri och sedvanliga arbetsmarknadsåtgärder vore
mer mänskliga och framtidsinriktade åtgärder än regeringens förslag att
under några få år täcka förluster.

Inte minst vill vi understryka betydelsen av arbetsmarknadsutbildning.

Många av dem som kommer att bli friställda bör genom en individuellt
anpassad arbetsmarknadsutbildning kunna få kunskaper som gör dem
attraktiva på arbetsmarknaden. Det är väsentligt att medel finns tillgängliga
för dessa olika åtgärder samt att åtgärderna i tiden förläggs så att de
överensstämmer med den successiva neddragningen av personal vid gruvorna.

Riksdagen bör således avvisa regeringens förslag till avtal mellan staten
och SSAB. SSAB bör sedan i enlighet med arbetsmarknadslagstiftningens
regler, tillsammans med arbetsmarknadsmyndigheterna, ta ansvaret för en
successiv avveckling av gruvdriften.

18

Hemställan Mot. 1987/88

N12

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående framtida statligt stöd till tekoindustrin,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omvandling av
affärsverket FFV till aktiebolag i enlighet med vad som i motionen
anförs,

3. att riksdagen avslår vad regeringen föreslagit angående godkännade
av överlåtelseavtal mellan SSAB Svenskt Stål AB och staten
angående överlåtelse av SSAB Gruvor AB till staten,

4. att riksdagen avslår vad regeringen föreslagit angående överlåtelse
av statligt rekonstruktionslån på SSAB Gruvor AB,

5. att riksdagen avslår vad regeringen föreslagit angående godkännande
av överlåtelse på SSAB Gruvor AB av konsortialavtal mellan
SSAB Svenskt Stål AB och statens järnvägar,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Förvärv av aktier i
och aktieägartillskott till SSAB Gruvor AB på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av
200 000 000 kr.,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående avvecklingen av driften vid gruvorna i
Dannemora och Grängesberg.

Stockholm den 24 november 1987
Erik Hovhammar (m)

Sten Svensson (m) Per Westerberg (m)

Per-Richard Molén (m) Lars Ahlström (m)

Anders G Högmark (m) Sonja Rembo (m)

Erik Holmkvist (m)

19