med anledning av prop. 1987/88:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88

Motion 1987/88:N10 av Lars Sundin m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:N10

av Lars Sundin m. fl. (fp)

med anledning av prop. 1987/88:25 med förslag om
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1987/88

Under några decennier har tekoindustrin genomgått en betydande strukturell
omvandling. Sålunda har antalet anställda i branschen minskat från
omkring 115 000 årsarbetare år 1950 till omkring 25 500 år 1987. Det är en
mycket kraftig nedgång som särskilt hårt drabbat vissa regioner, t. ex.
Sjuhäradsbygden med dess ensidigt sammansatta näringsliv, och kvinnorna
som sedan gammalt utgjort en stor del av tekos arbetsstyrka. Fortfarande är
80 % av de anställda inom konfektionsindustrin kvinnor och över hälften
inom textilindustrin!

Tekoindustrins produktionskapacitet har totalt minskat, men många
företag har utvecklat en produktionsinriktning med betydande framgång.
Tekoindustrin betyder mycket för sysselsättningen i vissa regioner och orter.
Det finns för närvarande omkring 650 företag, de flesta små och medelstora,
inom branschen. De är spridda i mer än 150 av landets kommuner.

Dessa företag omsätter drygt 10 miljarder kronor och sysselsätter ca 31 000
hel- eller deltidsanställda personer. Den svenska tekoindustrin svarar för
drygt 2 % av den totala industriproduktionen. Tekovaror exporteras för ca 6
miljarder kronor och tekoexporten svarar för ca 2 % av den totala svenska
exporten. Som jämförelse kan nämnas att den svenska tekoexporten därmed
är större än exporten av järnmalm.

Tekoindustrin utgör således alltjämt en viktig del av det svenska näringslivet.
Den har i väsentligt avseende visat sig kunna bemästra de hårda villkor
den haft att verka under. Detta hade inte varit möjligt utan visst statligt stöd,
som började ges i början av 1970-talet och som sammanlagt uppgått till
omkring 4 miljarder kronor.

Tekoindustrin tillför det svenska samhället inkomster som avsevärt
överstiger kostnaderna för statens stödåtgärder. Den ger åtskilliga människor
sysselsättning och trygghet. Dess produkter kännetecknas av god
kvalitet och design, vilket vittnar om stor yrkesskicklighet.

Tekobranschen har i dag en stabilare struktur än tidigare men det kan
konstateras att branschen har - och har haft en lång rad av år - en
genomsnittligt svagare lönsamhet än övriga industribranscher i landet. Detta
har fått till följd att det i dag saknas riskkapital för offensiva investeringar
inom tekoindustrin, som är nödvändiga för att den i en relativt nära framtid
helt skall kunna stå på egna ben.

Offensiva utvecklingssatsningar

För att kunna klara en framtida situation utan direkta statliga stöd menar vi
att det hittillsvarande stödet varit en defensiv lösning och föreslår att det
omfördelas och utbetalas i form av ett utvecklingslån.

Utvecklingslänen med nedan redovisade utformning skulle kunna bli en
för tekoindustrin offensiv industripolitisk åtgärd och en stimulans till
framtidsinriktade investeringar. Utvecklingslänen skulle därmed bidra till ett
riskkapital tekoindustrin behöver för att få en bättre konkurrenskraft och på
sikt förutsättningar att öka marknadsandelarna. Lånen, som skall vara
generella och konkurrensneutrala, förutsätter en motprestation av tekoindustrins
företag.

Detta är utvecklingslänet

Avskrivningslån för utveckling och anpassning av tekoindustrin

Utvecklingslänen är avsedda för tekoföretag med inhemsk produktion för att
finansiera investeringar och satsningar på offensiv utveckling.

Lånen skall beviljas med belopp som beräknas efter antalet produktionstimmar
och utbetalas kvartalsvis. Lånet skall beräknas med en fast kronokoefficient
per faktisk produktionstimma - definierad på samma sätt som för
det särskilda sysselsättningsbidraget.

De berörda företagen skall senast den 1 april resp. budgetår till statens
industriverk (SIND)/utvecklingsfonden inkomma med uppgift om det beräknade
antalet produktionstimmar för det kommande året räknat från den 1
juli. Företagets uppgifter skall ha fastställts i samarbete med de lokala
fackliga organisationerna. Dessutom presenterar företaget - även här efter
samarbete med de lokala fackliga organisationerna - en plan över vilka
investeringar man avser att använda utvecklingslänet till.

Därefter skall SIND/utvecklingsfonden som har att granska företagens
lånegrundande investeringsplaner - fastställa och godkänna antalet timmar
per företag för kommande år. Detta beslut utgör underlag för fastställande av
de preliminära kvartalsvisa utbetalningarna. Beslutet skall kunna överklagas.

Utbetalning av lånebeloppet skall ske kvartalsvis den 1 juli, den 1 oktober,
den 1 januari och den 1 april. Företagens ansökan om utanordning skall vara
myndigheten till handa en månad före utbetalningstillfället.

Lånen skall kunna beviljas årsvis och i princip vara ränte- och amorteringsfria.
I anslutning till en förnyad årsansökan om utvecklingslån skall företaget
redovisa det faktiska antalet produktionstimmar under det föregående
låneåret samt redovisa de faktiska kostnaderna för avskrivningsberättigade
investeringar. Uppgifterna skall styrkas av företagets revisor och de fackliga
organisationerna. Företagen skall efter ansökan till SIND/utvecklingsfonden
kunna erhålla avskrivning av lånet med ett belopp som motsvarar antalet
faktiska produktionstimmar multiplicerat med en lånekoefficient om 5 kr.
och 50 öre (5:50) per produktionstimma. Detta dock under förutsättning att
företagen kan redovisa avskrivningsberättigade investeringar för motsvarande
belopp.

För erhållet lån på upp till 200 000 kr. får företagen möjlighet att göra Mot. 1987/88

avskrivningar med 100 %. Om det totala lånebeloppet under ett år överstiger NIO

200 000 kr. får företagen på det överstigande beloppet (200 000) endast göra
avskrivningar på 75 %. Det innebär att företag med höga investeringsbehov
och stora utvecklingslån själva aktivt medverkar till viss självfinansiering av
åtgärder.

Eventuell mellanskillnad mellan preliminärt utbetalt belopp och slutligt
fastställt belopp skall omedelbart regleras. Ett företags avskrivningslåneberättigade
investeringar - som visst år uppgår till högre belopp än utvecklingslänet
- skall kunna avskrivas även kommande år med det överskjutande
beloppet.

Uppburet lån som inte används för avskrivningsberättigade investeringar
skall återbetalas med ränta (diskonto plus 3 %).

De investeringar och offensiva satsningar som skall kunna anses avskrivningsberättigade
är följande:

1. Kompetenshöjande personalutbildning.

2. Produktionsförbättrande och rationaliseringshöjande åtgärder/investeringar
inom produktion, administration och organisation samt åtgärder
för att förbättra de anställdas arbetsmiljö.

3. Marknadsföring/marknadskommunikation.

4. Produktutveckling/design.

Kostnaderna skall kunna avse såväl hårdvara som konsultinsatser eller
anställning av expertkunskap.

Beslut om införande av utvecklingslån bör omfatta en treårsperiod.

Riksdagen bör därför besluta om att utvecklingslån införs för den svenska
tekoindustrin i enlighet med vad som ovan sagts och med ikraftträdande
senast den 1 juli 1988.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

att riksdagen beslutar att omvandla ”äldrestödet” till utvecklingslån
för utveckling och anpassning av tekoindustrin fr. o.m. budgetåret
1988/89 i enlighet med vad som anges i motionen.

Stockholm den 24 november 1987
Lars Sundin (fp)

Elver Jonsson (fp) Olle Grahn (fp)

Kerstin Keen (fp)

11