tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88

Motion 1987/88:A14 av Elver Jonsson m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:A14 öö

gg

av Elver Jonsson m. fl. (fp)

med anledning av prop. 1987/88:25 med förslag om Mot.
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88

1987/88 A14-16

Full sysselsättning måste enligt folkpartiet vara det högst prioriterade målet
för den ekonomiska politiken i Sverige. Det är därför med oro vi noterar att
långtidsarbetslösheten fortfarande är hög och att den har förändrats väldigt
litet under den senaste högkonjunkturen.

I tilläggsbudgeten föreslår regeringen vissa åtgärder för att öka antalet
personer som får utbildning inom företagen. Denna utbildning är tänkt att
leda fram till ett stadigvarande arbete. Detta är bra. Däremot föreslår inte
regeringen några åtgärder för att råda bot på det krisartade läget för en av de
grupper som tvingas till långtidsarbetslöshet eller förtidspensionering,
nämligen de handikappade.

De handikappade drar knappast nytta av att antalet personer i företagsutbildning
ökas, för dem behövs helt andra åtgärder för att bekämpa
arbetslösheten. Av denna anledning har folkpartiet föreslagit att resurser
skall överföras från socialförsäkringssektorn till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, att antalet platser inom Samhall utökas, särskilt för personer som är
psykiskt utvecklingsstörda, att möjligheten till att inrätta inbyggda verkstäder
förenklas samt att flera platser med lönebidragsanställning inom
allmännyttiga organisationer inrättas.

De svårt handikappade bör ges förbättrade möjligheter till arbetsplacering.
Folkpartiet har därför krävt att antalet platser med särskilt lönebidrag
utökas. Lönebidraget måste också göras mer flexibelt. Det skall anpassas
efter individen och varieras efter hand som arbetsförmågan utvecklas.

Med tanke på arbetslöshetens utveckling för handikappade hade det varit
angeläget om dessa krav från vår sida hade bifallits. Så blev inte fallet, och till
vår besvikelse kan vi nu konstatera att inte heller i tilläggsbudgeten
uppmärksammas dessa problem.

Av stor vikt för de handikappades tillgång till arbetsmarknaden är
bilstödet. Regeringen har efter ett långdraget förhalande annonserat en
reform till 1988. Genomförandet borde ha skett betydligt tidigare. Inte heller
denna reform föreslås i tilläggsbudgeten varför vi ställer oss frågande inför
regeringens vilja att införa reformen under nästa år. Från folkpartiets sida
kräver vi att så måste ske.

Även på andra områden har regeringen utlovat åtgärder som kunde ha
förväntats i tilläggsbudgeten. Vi tänker då på regionalpolitiken.

I budgetpropositionen i januari föreslog regeringen att 300 milj. kr. skulle

1 Riksdagen 1987188.3sami. NrA14-16

anslås för särskilda utvecklingsinsatser i regioner med omfattande struktur- Mot. 1987/88
omvandlingsproblem. A14

Arbetsmarknadsutskottet delade regeringens uppfattning om behovet av
att förbättra infrastrukturen och allmänt förstärka näringslivets förutsättningar
i vissa krisdrabbade regioner. Utskottet betonade också att det fanns
skäl att anta att det skulle komma att behövas även större belopp än de nu
diskuterade under de kommande åren för just dessa ändamål.

Utskottet ansåg dock att dessa insatser borde anvisas över de ordinarie
anslagen då utskottet ansåg det betydelsefullt att riksdagen får ta ställning till
viktiga satsningar. Riksdagen biträdde denna syn. Riksdagen gav därför
regeringen i uppdrag att återkomma på sedvanligt sätt till riksdagen med
förslag på vad dessa särskilda insatser skulle bestå i.

Trots att regeringen i budgetpropositionen ansåg denna fråga vara av
största vikt har inga förslag till åtgärder kommit från regeringen och detta
trots att en avsevärd tid nu har förflutit. Detta är anmärkningsvärt. Behovet
av åtgärder och att snabbt åstadkomma infrastrukturella förändringar blir
inte mindre för att regeringen måste inhämta godkännande från riksdagen
innan beslut fattas.

Om regeringen har för avsikt att följa riksdagens önskan hade tilläggsbudgeten
varit det naturliga tillfället. Vi kan nu konstatera att så inte blev fallet
och förväntar oss därmed proposition i ämnet med det snaraste.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställer vi

1. att riksdagen i fråga om anslaget B 3 Arbetsmarknadsutbildning
uttalar vad som ovan anförts angående behovet av åtgärder för att
minska långtidsarbetslösheten och förbättra arbetsmarknaden för
handikappade,

2. att riksdagen i fråga om anslaget C 2 Lokaliseringsbidrag m. m.
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående förslag till infrastrukturella åtgärder.

Stockholm den 24 november 1987
Elver Jonsson (fp)

Charlotte Branting (fp) Karl Erik Eriksson (fp)

Sigge Godin (fp)

2